Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Då var det åter dags för lite rannsakande och funderingar runt bloggandet. Jag brukar ju några dagar innan jul lägga ut ett sådant inlägg med lite allmänt surr om saker som slår mig, när jag sitter här på kammarn och knackar ner mina alster.

Jag har mer och mer reflekterat över det jag kämpar för, där bloggen är det främsta verktyget: "Kriget" mot främst Swedavia och annan form fördumning/förstörelse inom flygsfären. Att man inte inser behovet av flyg - alla former av flyg - i Sverige. Våra kommunikationer och infrastruktur är faktiskt en demokratifråga, och att flyga kommer alltid vara det vinnande sättet i ett land av Sveriges storlek, geografiskt och befolkningsmässigt. Det är ofrånkomligt över en överskådlig tid framöver. Denna kamp känns dock hopplös, man kammar knappast hem seger på seger. Eller snarare; aldrig. Det är mycket frustrerande och jag vet inte, helt ärligt, om jag orkar mycket längre.

En gång i tiden - inte alls jättelänge sedan - kände jag att jag hade koll på när jag skrev vad. Jag kunde hitta tillbaka, även i hög grad utan att behöva använda google. I viss mån går det en skiljelinje för cirka tre år sedan. Efter det förekommer det inlägg som jag idag inte ens minns att jag har skrivit. Så var det aldrig tidigare. Processen känns mer...slentrianmässig.

Jag känner att hjärtat i bloggandet/skivandet har avtagit. Är det kanske så att jag vill helt enkelt ha ut mer av detta? Sitter det i mig? Sitter det i orealistika förhoppningar att kunna göra skillnad i de saker jag engagerar mig i? Kanske borde man byta inriktning? 
  
Som det ser ut idag är flyg - huvudämnet för bloggen - något som är stämplat som fult i Sverige. Det har det väl i och för sig varit länge, men nu känner jag att det är så även på ett annat sätt, en annan nivå. Det till och med på det viset att man kan påstå följande: Att kunna något mer ingående om flyg är snarast att beteckna som en belastning om du är en politiker i Sverige idag.

Hade några riksdagspolitiker åtminstone varit lite mer insatta vad det gäller saker som teknik och säkerhet samt ny teknik runt hörnet - ja, kanske hade man insett att flyget (och då inte bara trafikflyget) behövs - och är oslagbart - för att göra vårt rätt stora land lite mindre, samt låta det komma närmare resten av världen. Jag orkar inte nu (igen) peka på saker som jag skrivit om där kunskap på politikernivån hade gjort enorm skillnad, för det är en hel del...

Som sagt tidigare; flyget är viktigt för demokratin. Det är via kommunikationssättet flyg man snabbast kan knyta ihop landsbyggd med storstadsregionerna i det mycket avlånga landet Sverige. Och det är slitningarna mellan landsbyggd och storstad som ett av de största grundläggande problemen i Sverige idag.
 
Den miljöbov som flyget utmålas såsom, där man inte orkar ens skilja på dess olika grenar, är missvisande. Och utvecklingen mot ännu bättre motorer, till exempel med eldrift, fortsätter i rask takt. Men medias- och politikers i gemens syn på flyg är statisk. Det finns ett föreställningsskal som man bekvämt vill gömma sig bakom. För sådana är vi nog ibland lite till mans/kvinns - det är helt enkelt tryggt och man inte vill rubba sitt universum. Man snackar gärna om "hållbart tänkande", men klarar själva inte av att tänka konstruktivt och hållbart. Det är snarare rent ut sagt ohållbart!
 
Sedan har vi strukturen på flyget i Sverige och dess intresseorganisationer. Allmänflyget är splittrat på många mindre diton och behöver en paraplyorganisation (och där ska inget gammalt groll ligga å skvalpa!). Man syns helt enkelt inte och istället blir det inspel mot branschorganisationen Svenskt Flyg (den som inte är vad heter), som bland sitt dussintal medlemmar har aktörer som snarast är att beteckna som flyget i Sveriges fiender (= Swedavia).

Tycker ni att det verkar snurrigt? Tacka tusan för det. Just precis i detta har Sveriges civila flyg landat. Med återverkningar även i det miltära. Till exempel behöver även den infrastruktur, men även annat...

Saker som numera bara är lite mer komplicerade, har blivit svårare att sätta sig in i (ett exempel är Brommafrågan där det inte handlar om att lägga ner eller ej, utan följa ett avtal som det var tänkt). På ett sätt är det så att mängden av all information som brusar mot oss håller på att göra oss dumma. Man orkar helt enkelt inte läsa mer än rubiken och en halv ingress, sedan klickar man vidare. Om ens det...

Sedan vet man inte heller vad som är sant eller falskt. I nyhetssammanhang har det snarare i klickosfären handlat om att vara först, skit samma om har "tort på fötterna". Men den första nyheten sätter agendan och blir den som folk förhåller sig till. Först nu börjar man tala om vad detta har ställt till med för problem, med möjligt stora återverkningar för demokratin som vi känner den.

Att få mer folk därute att förstå vad flyg är - främst allmänflyg - är i ett klimat som detta, inte helt lätt.
 
Nåväl, försökte bara teckna vad som präglar bloggisten för närvarande. Åter till årets produktion - här följer min personliga topp-tio.

Drama på Östersjön 1975 - myteriet på Storozhevoy

Ahrenbergs-Junkrarna som hamnade i Nya Guinea

Den hemliga finska Draken-optionen - 2

Hela Sverige ska leva - eller?

Inspelning av CG von Rosen-dokumentär

Nordens äldsta Cessna 172 - SE-CPY

DC-3 SE-IOK

Fox Two Svedala - Sidewinder kommer till Sverige

Martinet a.k.a Siebel - bilder inför sista flygningen?

FFK - vårt osynliga flygvapen

Hur många handlade om flyg denna gång? Nio inlägg. Detta kan jämföras med att 2008 var de fem, 2009 var de sju, 2010 var det nio stycken, 2011 var de sju stycken, 2012 var de åtta stycken, 2013 var de sju stycken, 2014 var de nio och 2015 var de tio av tio. Vad ska man säga om detta? Tja, det talar väl egentligen för sig själv? Man har målat in sig i airhead-hörnet...

Totalt har från bloggstarten i oktober 2005 publicerats 3763 stycken inlägg. Med andra ord har 308 publiceringar skett sedan den förra julavstämningen, den 20 december 2015.

Avslutningsvis ställs nu åter frågan till Er läsare -  vilket inlägg var din favorit på lae.blogg.se under 2016?