Ilyushin Elle'



Kate Ryan Ella Elle L'a

Kanske ska förklara rubriken? En mix på låttiteln och den antagliga platsen för interiörbilderna i klippet. Gissar att de tagna i en Ilyushin Il-62 (?) nämligen - någon som vet "for sure"? Cockpit'en ser oneklingen rysk ut i varje fall...

Att det är en cover torde vara tämligen välkänt: Den regniga sommaren 1987 hade France Gall en stor hit med Ella, Elle L'a. Kolla även den videon - där förstår man också vad låten handlar om: Ella Fitzgerald.



France Gall Ella, Elle L'a

Kan inte påstå att jag gillade den speciellt mycket, då. Tyckte ärligt talat att den var var rätt trist. Men ett visst nostalgivärde har den väl idag...och snart är jag väl likt fan religiös också...?


Frågan är om det finns någon i Berlin som i helgen kan ställa upp med den tyska versionen; ILA, ILA? "November Kilot" och "maskoten" Graf Utvecklingsstörd har en slot på Schönefeld vid klockan 18.40 LT. First we take Manhattan....


Tango Fox - 4

Om det känts som det varit lite tyst på Tango Fox-fronten så beror det på följande "åkomma"....



Det var en gång ett kullager sittande på en vevaxel. Nu håller det varken det ena eller det andra epitetet; varken "kul" eller "lager"... eller, som synes, håller i överhuvudtaget...

Vid andra flygningen från ESGJ - på onsdagkvällen den 14:e maj, kvällen efter "hemtagningen" - då lämnar det avbildade lagret in. Så här berättar Micke som flög:

19.30 - Startar ESGJ på sydlig kurs, klarering till 3000 ft minus. Stiger mot Taberg till 2000 ft och planar ut. Då får jag en plötslig varvtalsändring men den återställer sig direkt. Kollar propelleromställning som verkar fungera igen... Positionen är nu Taberg och jag väljer att vända tillbaka, ropar till tornet att jag vill återvända och får klart in mot fältet.

Påbörjar en mjuk vänstersväng och tittar ut mot flygfältet, då säger min passagerare att det ryker från motorn. Jag tittar över huven och ser röken vid propellern. Jag ropar tornet och anmäler NÖDLÄGE rök från motorn, hon svarar: "Jag trycker på knappen, du har klart landa 29". Jag kvitterar instruktionen och när jag släpper sändarknappen så börjar det spruta (FLÖDA) olja över motorhuven och rutan. Jag kickar in lite högerroder för att få oljan på höger sida så jag kan se ut, en stund till iallafall. Positionen är nu mellan Norrahammar och Hovslätt. Närmsta bra nödlandningsfält är golfbanan i Kettilstorp...Men även om oljetempen nu börjar stiga så är oljetrycket fortfarande bra och jag väljer att fortsätta mot bana 29.

Jag får veta från tornet att hon inte kan se någon rök, och jag svarar att jag nu har olja över rutan. Jag konstaterar att jag kommer nå fältet och fäller ut stället och gör en mycket kort final. När jag rätar upp "tyskungen" får jag dock olja över HELA min ruta också....så landningen genomförs genom att titta ut på sidan och hålla jämt avstånd till banmarkeringen. Landingen blir normal och jag taxar av och kuperar.

Vid undersökning extrört kan jag konstatera att olja kommit från propellerområdet och att mycket lite olja gått in i motorutrymmet, all olja har hamnat över motorhuv, ruta och längs med höger sida av "tyskungen".



Först trodde man att det var membranet/bälgen till propellern som lämnat in, men när man drog runt den "knastrade" det dessutom oroväckande. När man nu ser bilden ovan så har ju knastret antagligen sin naturliga förklaring...


Fortsättning följer...


Noris 080528



Lite bilder från ett Noris i försommarskrud...

         

Mer om McYves Caudron-racer



"Apropå racingkärror...jag menar osannolika sådana...i serietappning"...ja, så började jag ett inlägg i februari i år under rubriken Yves Sainclair a.k.a Dick McYves flyger Caudron-racer. Då menade jag att flygplanet var en Caudron C.714. Ur den konstruktionen kom efterföljaren C.715, men på grund av motorbrist fick man jobba med en annan kraftkälla, en Isotta-Fraschini Delta R.C.40 på 730 hästar och då kom flygplanet få beteckningen CR.760 Cyclone. Endast en prototyp framställdes av CR.760 och den förstördes av fransmännen själva i maj 1940, detta för att den inte skulle hamna de framryckande i tyskarnas händer.

Under 90-talet gjordes det en replika av en CR.760 Cyclone i Frankrike, i den sitter en SNECMA/Renault 12T-motor (som i sin tur är från början en fransktillverkad Argus AS 411-TA och som man i Sverige känner igen från Kartverkets Nord NC.701). Nu såg jag igårkväll att just den kärran precis blivit till salu på planecheck.

Owner wants this airplane sold - call today with your offer!


Talkin' to me..?



Bara så ni vet: Det är han på bilden som bestämmer på Noris.

Farsgubben tilltalar honom som "pappa", jag blir nervös av det ("Pappa Mu, är det du?"). Det stämmer inte överens med de foton jag sett av farfar Josef. Nog för att han säkert var lite tjurskallig, farsan är mer... flintskallig. Än har jag en skaplig kalufs kvar, fast jag är till åren kommen...typ...


Currently Spinning:

Herb Alpert & the Tijuana Brass   The Lonely Bull

Kylie Minogue   In My Arms


Tvilling - 4

Här kommer lite bilder från Stefan...



Måndagen den 12 maj anlände ett engelskt följe med flygplan till Barkarby; ett par RV-6/7, en Piper Malibu och en Miles Gemini. Den sistnämnda skulle inte följa med tillbaka, G-AISD.



Lite senare flögs hon över till sitt nya hem, Håtuna. Här är lite nytagna bilder av Gemini'n på "grönbete"/hemmafältet.



Länkar till tidigare inlägg om denna Miles GeminiTvilling - 1     Tvilling - 2   Tvilling - 3


Betong och lera

...eller, som den hette på svenska; Du för mig - Lill Lindfors 1966/67, mellan tummen och pekfingret...mitt i miljonprogrammet...
  

 
Unit 4 + 2   Concrete And Clay

"Concrete and Clay" was a song written by Tommy Moeller and Gregg Parker, and recorded by the UK pop band, Unit 4 + 2. Recorded with the help of session musicians and featuring ("+2") Russ Ballard and Bob Henrit, "Concrete and Clay" details the indestructible love of the singer and his lover:

"The sidewalks in the street, the concrete and the clay

Beneath our feet begin to crumble, but love will never die
Because we'll see the mountains tumble, before we say goodbye"


The arrangement has a pronounced latin influence, using acoustic guitars and a bossa nova beat. These ingredients were distinctive enough in 1965 to get "Concrete and Clay" to the top of the UK Singles Chart.


ESSL 080524



Besökte 75-årsjubilerande Linköpings flygklubb och deras fly in ett par timmar i eftermiddags. Här är några av aerodynerna man såg på flight line med mera...och far och son Compton i full aktion...



För mer bilder och info kolla http://sbb.blogg.se/

På vägen hem från Linköping ringde David och undrade om man skulle hänga på honom och Micke Å i Broussarden till Hässlö imorgon. Suck...denna söndag - som egentligen äro vigd åt vila - måste denne skribent jobba. Så man fick tyvärr passa...


Wolfman Jack gör reklam för clearasil



Robert  Weston Smith (1938-95), mer känd under namnet Wolfman Jack, säljer in lite clearasil till amerikanska tonåringar - gissningsvis mitten av 70-talet, det decenium som han var som "störst tack vare sin röst", radiopratare som han var i grund och botten. 

Om man i Svedala kommer ihåg Wolfman så är det kanske främst i filmen Sista natten med gänget. Men för min egen del är det minst lika mycket för The Stampeders version av Hit the road Jack (jäpp, tidigare länkad i inlägget Dagens fynd - 2).

Trevlig helg!


Till vilken nytta?



Där ser ni en stenmur vid en bit småländsk åker. Ibland tänker jag på vilket trälande det måste varit förenat med dess tillkomst, på den tiden då familjerna hade många munnar att mätta. Man plöjde, harvade, odlade...sten efter sten kom upp ur den magra jorden. Det är några generationers slit med jorden har skapat stenmurarna, det är först på senare år jag börjat reflektera över detta.


Det finns även en specifikt påtaglig anledning till att ni får se denna stenmur (för som sådan är den kanske inte jätterepresentativ). Jo, om militären i Eksjö får som de vill ska den bort. Grejen är att den ligger på den gård som jag är uppväxt på och som fortfarande brukas av min far. Jag är förbannad...och farsgubben detsamma, kanske till och med än värre. Självklart är vill alla i familjen, som det heter; "illa berörda". 

Österut (och i viss mån sydöst) gränsar marken till fastigheten (här på bloggen f ö då o då ref till såsom "Noris") mot kronan. Nu vill militären bygga en väg där stenmuren står och vid sidorna om denna bygga plåttak för där under parkera fordon. Var det någon som sa att försvaret har inga pengar, att det förligger nedläggningshot etc? Helt klart...och detta faktum är just det absurda i denna situation: När Eksjös kommunala företrädare återigen ska lobba för att behålla den för femtielfte gången nedläggningshotade garnisonen så måste den senare ha "utvecklingsmöjligheter". Att bygga väg och plåttak ingår i denna så kallade utvecklingsmöjlighet...och nu tycker man sig vara trångbodda. Glasklart eller hur? Och detta är också en verksamhet som i det stora hela för närvarande har betydande problem med att hitta form, mål och riktning med mera. Säg det som är glasklart med försvaret? 

Om detta behov hade uppstått på den tiden då garnisonen kunde ha tvåtusen inneliggande värnpliktiga hade jag förstått det bättre. Idag - och inom överskådlig framtid - är det några hundra personer som utbildas. Det går i princip två officerare på varje värnpliktig...och ska de ha tre splitternya lastbilar var, eller? För det verkar onekligen så...


Vi var på möte med företrädare för kommunen idag. De säger att det nyligen uppkomna nedläggningshotet - i sin tur uppkommen tack vare det av finansminstern kallade "försvarsmaktens svarta hål" - inte har ett dugg har att göra med planeringen av garnisionens utökade område. Jag tror vad jag vill om det:  När kommunalråd och företrädare för garnisonen smörjer "dödspatrullen" så måste de som vanligt säga att det finns lokala goda utvecklingsmöjligheter och därför forceras detta fram.


Om detta nu blir en realitet så kommer värdet på fastigheten (som har varit i familjens ägo sedan 1916) att minska - inte bara på grund av minskad areal, utan även för denna militära verksamhet som finns än mer nära in på knutarna. Så vad är skälig kompensation?  Bland annat var det just detta som togs upp på dagens möte, men det kommer bli svårt att hitta en lösning. Det kommer bli dyrt - är det militären eller kommunen som hostar upp? Militären har inga pengar...och kommunen anser sig sitta som gisslan. Pengar som hör hemma i annan (offentlig) kommunal verksamhet, ska de in i denna karusell? Bytesmark i Knäckebrohult?

Apropå skälig kompensation, ja. Sedan åtskilliga år har man bedrivit militära övningar i skog som tillhör fastigheten. När kommer ersättning för detta undrar man? Nejdå, istället ska man fortsätta att "anektera". Jag är i grund och botten patriot och jag har förståelse för verksamheten som sådan....men det finns tyvärr en förhärskande nochig attityd hos vissa "guldgossar i kungens sold" som tjänstgör på orten. Faktiskt har det varit såhär så länge jag kan minnas. Ute i världen ska svenska soldater delta i fredskapande operationer, på hemmaplan "muckar" man med grannen. Konfliktlösning, rätta mål efter mun, sunt förnuft...vad hände? Eller kanske rättare sagt: Andra världskriget tog aldrig riktigt slut i lilla Eksjö...

Fråga inte farsgubben vad han tycker om militärer...

...och jag blev nu själv påmind om varför jag sa nej tack till en plats på kadettskolan för 20 år sedan.


Om
det då kommer ett nedläggningsbeslut i december, vad har denna planering varit till för nytta? Förutom att visa Juholt med flera att det finns goda lokala utvecklingsmöjligheter ? Jag vet (minst) en som sover rätt dåligt just nu - det laboereras med värden just nu på ett vårdslöst och kortsiktigt sätt. Eller alternativt uttryckt: Man har inget grepp på värdena, samtidigt som försvarsmakten inte har något grepp om sig själv.



Sedan kan man kan fråga sig vad det egentligen är värt att till varje pris freda garnisonen? Många suckar och klagar på det dåliga företagsklimatet i Eksjö - jag tror att sanningen är den att man i kommunhuset får jobba med att försvara den militära verksamheten på orten jämt och ständigt (förr var det försvarsbeslut var femte år, nu finns inga sådana "terminer") så att man aldrig kommer in i långsiktig andning, en puls, som gör Eksjö attraktivare härvidlag. Man är livrädd för ett nedläggningsbeslut, det tuggas om likt ett heligt mantra.

Men om man går ut och tittar på tidigare "drabbade" orter så har det faktiskt i de allra flesta fall "lyft på locket" och satt igång en positiv utveckling. Förr eller senare kommer "indragningen" även "drabba" Eksjö: Face it, deal with it...och gå vidare.

Eller vem det nu kommer att "drabba" nu närmast? Återigen, jag frågar mig i så fall: Till vilken nytta?


Shutter Kings - 1

En av mina favoriter bland fotografer på airliners.net är Kjell Nilsson. Här är ett axplock av hans bilder "från den gamla goda tiden" tagna på Arlanda och Bromma runt 1970.



















Den sista bilden visar en ARCO (Bermuda) Ltd DC-7C, VR-BCX, under start på Bromma sommaren 1970. Ett m-y-c-k-e-t intressant flygbolag - jag undrar lite om man kanske känner någon i besättningen?

Acclaim? Trevligt - 2

Det har gått två år sedan jag skrev inlägget Acclaim? Trevligt.... Certifieringen blev klar förra året och sedan dess har Mooney levererat över hundra stycken Acclaim - the fastest single engine production piston airplane in the world.

Just flygplan nummer etthundra gick till en nöjd amerikansk tandläkare i början av förra månaden. Bara för att få en ("levande") bild på hur pass nöjd han var...kolla här:

 

Det "råkade" också vara den första Mooney M20TN Acclaim Type S levererad till kund. Type S är fem knop snabbare än en "standard Acclaim" - gör 242 knop "Max Level Cruise".


Danmark 1981



Tommy Seebach & Debbie Cameron    Krøller eller ej


Följande anledningar "lockar" till detta inlägg:

1. Seebach (salig i åminnelse) delar frissyr med Ulf Elfving.

2. Elsitar.  ...eller åtminstone ljudet därutav...

3. Synen av tokdans i kläder i "pistagefärger" med tillhörande hörselskydd, troligen stulna ur lådan "överblivet material" från "Mr Muppdaddy" Jim Henson.

4. Skiten i Belgrad började igår - det var kanske inte alltid nödvändigtvis bättre förr, men det var fan roligare...


Debbie & Tommy

Dagens fynd - 2

Storkonsumtionen har tagit fart på allvar....



Serie-Pressen, Spion 13, James Bond och Korak (när höll du senaste i ett nummer av "Tarzans son"?) samt en enkel skrift i förberedande grisfestssyfte - allt från tidigt 70-tal. Därtill även SAS-Jannes storsäljare från 1985, Riv pyramiderna, och The Best of Tavares (1977) på vinyl. Total kostnad: 26 kronor.


Currently Spinning:

Tavares  Don't Take Away The Music

The Stampeders Hit the road Jack

Mike Post   Theme from The Rockford Files

AvArt: Skräck-sexton



Sk 16A med flygvapennummer 16024 startar...och "städar upp konfigurationen" - med andra ord: Fäller in landningstället. Det brukar vara just ungefär i detta ögonblick då det för typen, lite speciella oljudet, uppstår "för första gången" - alltså när propellerspetsarna kommer upp i överljudsfart.

Nedan en bild på Västgöta...f'låt, det heter Swedish Air Force Historic Flight (SwAFHF) numera...deras Sk 16A med nummer 16073 (SE-FVU). Kolla in SwAFHFs nya websida förresten: http://www.swafhf.se/


Trippel i Kallar



Tre nya Agusta A.109 HKP 15A - Kalle 27, -28 och -34 -  vispade förbi när jag stod på balkongen på Noris innan ikväll.  Med andra ord: En trippel i Kallar.



Knappt synlig, men man kanske anar den? En helikopter bakom det gula grenverket - Kalle 28 har precis svängt in på vänster bas för en landning bana 19 ESMC (?). Nästa heli följer...


Ny warbird: En skånsk T-28 Trojan - 4



Det kom nytt ett mail från Sten "Mr T-28" Svensson:


Det har varit ett jättejobb att plocka ned kärran, fyra tekniker i fyra dagar! Men samtidigt har hela fpl blivit genomgånget och mycket är justerat och utbytt, bl a alla 54 slangarna i kärran, alla hydraultätningar, mm. Nu är det dock klart och den ligger i containern fvb Eslöv...


Hälsningar Sten




Sten vid sin T-28 - sista omklappningen innan containern stängs. Öppnas igen...i Eslöv.


Stars On 45


 
Stars On 45  Stars On 45

...
gick in i Poporamas Heta Högen den 14 maj 1981 och fick vara med en vecka till - för precis 27 år sedan alltså.

Jag tror att denna medley var den första i ett gäng släppta under namnet Stars On 45. På denna utgåva har jag "lyckats" (?) identifiera följande låtar: Venus, Sugar Sugar, No Reply, I'll Be Back, Baby You Can Drive My Car, Do You Want To Know A Secret, We Can Work It Out, I Should Have Known Better, Nowhere Man och You're Gonna Loose That Girl. 

Alla utom de två första är Beatles-låtar och främst sådana där den knappt ett halvår tidigare mördade John Lennon sjunger. "Nyckeln" till just detta "potpurri" är den gamle Smyle-sångaren Bas Muys - han låter väldigt mycket som John Lennon. Muys var holländare och Stars On 45 var också just ett holländskt fenomen. Det var inte alltså jättekonstigt att man la in ett stick med Shocking Blue's Venus i mixen. Den som höll i trådarna var Jaap Eggermont (trummis i inte helt okända Golden Earring i slutet av 60-talet). Medley't blev etta i Holland i februari 1981, någon månad senare i UK och runt midsommar 1981 hamnade det överst på amerikanska Billboardlistan.


Med den sista Beatles-låten fortfarande klingande i öronen...ja, det är alltid kul att jämföra med orginalet: Här är en snyggt klipp (man missar inte frissyrerna) från filmen Help 1965 där bealtlarna gör just You're Gonna Loose That Girl i studio. Lennon på lead vocals och Ringo Starr som precis lärt sig röka...
 

Hare Force One - Playboys "Big Bunny"



McDonnell Douglas DC-9-32 N950PB (c/n 47394/458) - levererad den 24 februari 1969. Lite tidigare hade TIME Magazine skrivit följande:

Moving along the production line at McDonnell Douglas Corp. is a $5,000,000 "stretched" version of the DC-9, already painted black.

A regular DC-9 jetliner can carry 115 passengers; Hefner's will seat 50 and sleep 15-or maybe 16, if there are two in the elliptical bed in Hef's own compartment. The compartment, which also boasts a stereo console, a movie screen and a step-down Roman bath, is reached through a special entrance in the underside of the plane.


Med tanke på den vita saken på fenan: Kärran kallades ibland för Hare Force One...


Piston Rules

För snart en månad sedan gick Thilert AG i konkurs. Man får se vad som händer med företaget och dess åtaganden den närmaste tiden. Hörde talas om att ett växellådebyte på en DA40D numera kostar 70 000 kronor, minst. Och det sker vid var 300e flygtimme...........

Det har snackats mycket om dieselmotorer etc i mindre allmänflygplan de senaste åren och förväntningarna har blivit lite därefter. Flera i sammanhanget tunga aktörer (Continental och Lycoming bland annat) har aviserat nya mindre flygmotorer som ska gå på jetsoppa. En helt klar nödvändig och intressant utveckling, bara det funkar. I nämnda fallet Thilert har det väl funkat "sådär", i varje fall hittills. Jag tror att man ska göra en flygmotor, inte mödosamt modifera/konvertera en bilmotor för användning i ett flygplan...

Men jag tycker verkligen inte att man ska räkna ut de "gamla järnspisarna". Jag tror faktiskt till och med att de kan gå en smärre renässans till mötes....om Swift Enterprises håller vad de lovar rörande sin ersättare till AVGAS 100LL:

Unlike the current process of refining crude oil to arrive at a final fuel, we synthetically create hydrocarbons from bio-mass. This creation method is superior to the existing refining method because we maintain control over the entire process giving us the flexibility to meet or exceed current ASTM specifications.


The advantages of Swift Bio-Synthetic Fuel are:

  • Seamless replacement of 100LL (no engine modifications)
  • 15-25% increase in range over 100LL (no oxygenates)
  • 20% drop in pollutants over the current 100LL fuel
  • 15% more volumetric energy than 100LL
  • No need for stabilizers or additives

SwiftFuel var namnet.



Swift Enterprises co-founders Mary and John Rusek, conduct research on SwiftFuel, a lead-free aviation fuel for small aircraft that can provide an effective range (distance between refueling) greater than petroleum at half the manufacturing cost. (Photo provided by Purdue Research Park)


Dagens fynd



Helgonet, Serie-Nytt och Seriemaggan samt en enkel skrift i förberedande grisfestssyfte - allt från tidigt 70-tal. Total kostnad: 16 kronor.


Currently Spinning:

Double Exposure  Ten Percent

Ralph Carter  Extra, Extra (Read All About It)

Agnetha Fältskog  Doktorn

Say Goodbye To Hollywood



Billy Joel  Say Goodbye To Hollywood

Det går cirka ett år mellan varven, sedan kommer Say Goodbye To Hollywood upp här på nytt. Första gången var i september 2006 och i inlägget Sjungande trummis: Olsson. Andra gången var för ett år sedan då den berördes i Scandinavian Raceway Nostalgia.


1976 släppte Billy Joel albumet Turnstiles där just  Say Goodbye To Hollywood finns med. Den släpptes också på singel och blev en Top 20-hit. Joel, som den utpräglade Long Island-kille han är, känner sig trött på att bo på den amerikanska västkusten - och när man lyssnar på texten så är ju det inget man direkt missar.

En "populär" förklaring om låten är annars att den handlar om Ronnie Spector, att hon då hölls fången av sin ex-make Phil Spector. Och det är nog så att Billy Joel och producenten Phil Ramone hade Spectors The Wall of Sound i tankarna när man spelade in låten, eller hur?

Hur skulle då en version med Ronnie Spector låta - alltså hon som Amy Winehouse är till cirka 60 procent en copy cat av? Tidigt nästkommande år hade Ronnie Spector kommit ut från "fångenskapen" och kom då att spelade in låten - klicka här för att kolla in ett Top Of The Pops-inslag från oktober 1977. Den var producerad av Little Steven och The E Street Band fick i detta fallet ikläda sig rollen som "The Wall Of Sound".


Fast fortfarande tycker nog att Nigel Olssons version av Say Goodbye To Hollywood är den bästa...

Bobby's drivin' through the city tonight
Through the lights in a hot new rent-a-car


Tango Fox - 3

Kärt barn har redan fått många namn: Med tanke på hennes - Safirens - påbrå så figurerar redan namnen "guleböjen" och "tyskungen" frekvent i snacket. Här ses Micke Svensson "pilotera" hem "guleböjen"/"tyskungen" igårkväll.

Guleböj i majkvällssol

Vi åkte ner med November Kilot (Mooney 252 SE-LNK) och var på Rügen EDCG vid sexsnåret på kvällen. Vid halvåtta kunde Micke starta med D-EREK. Det gick inte att ta miste på att den tyske tandläkaren, som hade sålt planet, strök omkring i faggorna tungt lastad av sentimentalitet - det var rätt tufft för honom att se sin gamla kärra starta. Men han hade bestämt sig att sluta flyga och är kanske ingen "flygklubbsmänniska".

       

Nils och jag startade i SE-LNK cirka tio minuter senare - vi var ifatt Micke vid passagen av svenska kusten. Flygledaren undrade varför en tyskreggad Safir snackade svenska med honom; " - Det kan inte finnas många tyska Safirer", sa han på rungande skånska. " - Nej, och nu har de en mindre", kom repliken omgående. Två Safir flyger (flög) i Tyskland - förutom D-EREK är det frågan om Saab 91B D-EBED, alltså Lufthansas.

     

Sedan gick vi "lös rote" norrupp förbi Bolmen, där bröt November Kilot ur "formationen". SE-LNK var på marken en kvart före D-EREK...men han gjorde ett par tryckare på "välbehövliga ställen" innan han landade ESGJ halvtio.
 
Det är tänkt att flyga kärran som D-EREK fram till att den tyska luftvärdigheten går ut i september. Därefter blir hon "restored" som SE-ITF.

tumme upp :-D

Tango Fox - 2

SE-ITF ESSL 870510

Jag hittade en halvbra bild på Saab 91B-2 Safir Tango Fox (nuvarande D-EREK) som jag tog på flygdagen på Saab i Linköping den 10 maj 1987 (Saabs 50-årsjubileum). Samtidigt var det också Safir fly in - om jag inte minns fel var till och med konstruktören Anders Johan Andersson himself på plats.

Det är lite kul i sammanhanget att veta att just den norska B-2-versionen sattes ihop i "Grini-ladorna" på Saab i Linköping 1956-57, de övriga Saab 91B var tillverkade av De Schelde i Dordrecht, Holland.


Nu sticker vi och hämtar kärran på Rügen. Kanske blir lite bilder här imorgon....

Safir line up ESSL 870510

Röd låda



Red Box  Lean On Me

In August 1985 the duo enjoyed their first UK hit single, "Lean on Me", a song which reached number three in the UK Top 40. It was promoted with an unusual video in which a British Sign Language (BSL) interpreter provided a translation of the song's lyrics, which led to a feature on BBC Two's Newsweek programme.


Egentligen är det tveksamt om jag skulle lägga ut ett videoklipp, den känns lite töntpretto. Men man får väl blunda eller ta det som ett "tidsdokument". Om det är art-pop, typiskt musikval för sportradion...eller vad det nu är...i vilket fall som helst satte sig låten direkt och gav ju upphov till detta inlägg.

Lean On Me gick in på plats tio på Tracklistan den 12 oktober 1985, toppade som sjua veckan efter...

Red Box - Lean On Me

Årets första ESSI-besök

KNH på ESSI 080511

Fick igår med mig farsgubben, Sune (som egentligen heter Per-Olof) och Göran på en sväng till Visingsö (ESSI), ett perfekt ställe för en kvällsfika. Det var första gången denna säsongen...och definitivt inte den sista. Stället är en oas, har jag sagt det innan...?

fika

Man fick leta fram ett bra läge att sitta i lä. Det blåste lite nämligen, men mojnade under stunden vi var där mellan klockan sju och åtta.

Rätt okej fältkondition - det är sällan ESSI är helt upptorkat, men det var inte gäggigt heller. Så det är nog bara att "tuta och köra". Sugen att flyga dit? Kolla in Jönköpings flygklubbs Visingsö-sida. Den uppdateras ofta rörande bankondition och gräsklippning etc.

KNH ESSI


Ny warbird: En skånsk T-28 Trojan - 3

Sten Svensson skickade ett mail med några bilder - han är nu klar med inflygningen på sin T-28 Trojan.

N428B - 1

Sten skriver:

Klar med inflygningen på T-28. Hela US Navy Differential Training och teknisk kurs genomförd. 

Killen i röda tröjan är instruktören. Han heter Lincoln Dexter, ex Navy Instructor med cirka 6 000 timmar T-28. Dessutom upptagen i EAA Warbird Hall of Fame, även ordinarie kapten på EAA's B-17 "Aluminum Overcast", mm, mm.

Jag har alltså varit i mycket bra sällskap... 

Sten Svensson och Lincoln Dexter,

Nu är T-28B N428B flugen till Arcadia, Florida, och Trudau Warbirds. De ska ta hand om nedpackningen av kärran.

Var beredda på att ett stort "paket" anländer till Eslöv om några veckor...

N428B - 3

Rügen 080509 - Tango Fox

EDCG TWR

Efter att ha tankat 75 liter startade November Kilot från Lelystad klockan 15.15 för att flyga till Rügen/Güttin (EDCG) och en timme samt 55 minuter senare var vi framme. EDCG är ett mysigt ställe bara "ett stenkast" från Skåne. Två bilar med svenska plåtar stod på fältområdet, misstänker det är kan vara ett par av Skånes flygklubbar som ställt dit dem (?).

      


Anledning till besöket? Att titta på en Saab 91B-2 Safir till salu.

          

Jaha, vad ska man säga? Mycket kul överraskningar hade man varit med om på resan, men detta var väl ändå höjdpunkten. Kärran var i väldigt gott skick, hade fått en mycket genomgående översyn/restaurering hos Lufthansa Tech 1995...och det märktes. Sedan dess hade hon inte gått speciellt mycket - 400 timmar kanske. Somliga av modifieringarna fick en att tänka på "Rosafiren", SE-IXR, Holländers Saab 91D. Till exempel att flytta strålkastare från vingen till nosen: På SE-IXR flyttade man båda lamporna, på D-EREK nöjde man sig med en.

Så vad tror ni hände? Jupp, D-EREK bytte ägare och hämtas i nästa vecka är det tänkt. Re-enter SE-ITF...

start SE-ITF

Lelystad 080509 - 2

G-CCCA

Det var ju den lille killen med världens bästa jobb som kom för att hämta Spitfire G-CCCA. En del av er fattar direkt, för er andra säger jag namnet John Romain.

Här följer ett axplock Spitfire-bilder...

         

G-CCCA


Lelystad 080509 - 1

PH-PBY

Större delen av dagen spenderades på Aviodrome som tidigare också avsett. Bra...till och med lite bättre än förväntan. Ja, hela dagen kom att utvecklas till en riktig höjdare, "förväntan" fick se sig omkörd flera gånger. 

Vi försökte gå airside ner från tornet till museet. På vägen knäppte jag dessa kärror. D-ENZE är en Schibe SF-23C Sperling, aldrig sett en sådan innan.



Ett knippe andra bilder från det hektiskt trafikerade General Aviation-fältet EHLE.




Bilder från stora hallen, Aviodrome: 



Det är meningen att Connie'n ska komma i luften igen ganska snart. Man håller tummarna för det.

Det är lite kul att Europa snart slår USA på fingrarna vad det gäller luftvärdiga Lockheed Constellation. Holländarna har denna, en L-749 Constellation, i Schweiz finns en L-1049 Super Constellation och snart kommer Lufthansa med sina L-1649 Starliners. En ganska otrolig utveckling....

Den första terminalbyggnaden på Schiphol, som förstördes under kriget, finns här uppbyggd på nytt.



Inne i Hangar T2 fanns DDA:s DC-2 under stor översyn - ska flyga till Melbourne nästa år. Det är då 75 år sedan London - Melbourne Air Race då KLM deltog med en DC-2. I T2 stod även den Spitfire Tr.Mk. IX, G-CCCA, som var med om ett missöde här på fältet bara för någon vecka sedan (Landstället vek sig under taxning). Skadorna var redan fixade och nu skulle hon tillbaka till Duxford under eftermiddagen...



Fortsättning följer...

G-CCCA

Lelystad 080508

November Kilot gick ESGJ - EHLE på seneftemiddagen i CAVOK och med tio knops medvind.

Mera kärnkraft

Efter en flygning på lite under tre timmar var man ju rätt torr i strupen. Vi satte oss på den bästa utsiktspunkten, tillika resturang...och där blev vi sittande till de stängde. Eller snarare "stängde plus en timme".

Någon av oss sa "det skulle sitta fint nu med en Spitfire som taxar förbi"......



Fortsättning följer....

Final EHLE

Tre luvar i en flygmaskin

...har som mål Lelystad i Holland -  ETD ESGJ klockan 16.00 lokal tid. Som redan tidigare här berättat så ska vi göra ett besök på Aviodrome, det sker imorgon.

Sedan är planen att starta från Lelystad (EHLE) vid tresnåret imorgon eftermiddag för att flyga till Der Flugplatz Güttin (EDCG) på Rügen. En Saffe hägrar därstädes nämligen. Därefter åter till ESGJ.

Det lär väl dyka upp en del bilder etc vad det lider...

Ang. rubriken: Luv. med betyd, 'som tittar under lugg'. - Ordet är väl identiskt med smål. lu, pojke.


tre luar och en flygande maskin

Så ful strut




Swing Out Sister Am I the same girl?

Jomenvisst, även denna var en cover - fast det var Swing Out Sisters första dito. Jag hörde den för första gången i april 1992 och sa då något i stil med att "tackom o lovom, våren är räddad!".

Am I The Same Girl skrevs för Barbara Acklin av hennes man Eugene Record (som var lead singer i inte helt okända Chi-Lites) och hans kompanjon Sonny Sanders. Faktum är att Acklins skivbolag släppte låten i instrumentalversion först, fast då med en annan titel: Soulful Strut. I november 1968 kom den ut och The Young-Holt Unlimited fick till en topp fem-hit med just denna "strut".

Acklin kom ut med sin version tre månader senare, men var inte ens i närheten av Young-Holts listplacering, vilket lär ha grämt henne en hel del. Det var ett promotion-grepp av Brunswick Records som helt enkelt slog fel.


När ska vi fortsätta i samma anda och spela in den svenska översättningen av instrumentalversionen då? Titeln är ju glasklar: Så ful strut.

Dess amerikanska orginal är inkluderat i soundtracket till A Chicken Has Been Killed...


EGendomligt sammanträffande

Ja, det kanske man kan säga om följande lilla Cub-historia?

SE-KEG

Två Piper Cub med "slutnamnen" Erik Gustav förgyller det svenska lufthavet. Den ena, på den övre bilden, är en Super Cub, SE-KEG. Den andra är en - som man ibland kallar typen på svenska -  "lillcub", SE-BEG (se nedan bild). Att de bär dessa reggor är kanske inte jättemärkligt - Piper Cub och Super Cub har tillverkats i flera 10 000-tals exemplar sedan 30-talet. Nej, jag tänker på något helt annat  - om jag ska försöka ta det från början...


Den 6 augusti 1972 kolliderar två plan på flygfältet St. Michaelisdonn i nordvästra Tyskland. Det är frågan om två Cub'ar som ingår i firma Westküstenflug:s verksamhet på flygfältet. Den ena är Piper PA-18-95 Super Cub D-ELWK (tillverkningsnummer 18-1415) medan den andra är Piper J-3C-65 Cub D-EDYR (tillverkningsnummer 13384 - men inte angivet i tyska dokument som istället använde fuselage number 13214 som identitet). De bedöms efter olyckan av försäkringsbolaget såsom "write off's - alltså som tysken säger; kaputt.

Båda vraken (och kanske minst lika viktigt i sammanhanget: dokumenten) verkar därefter ha sålts till norrmannen Kåre Lyslid. Han hade en kompanjon på andra sidan kölen, Figge Bergman (1915-76), som hade verksamhet på Torslanda och i Varberg. Dessa herrar hade, från 50-talet och framåt, handlat mängder med flygplansskrot. Läs gärna det tidigare inlägget Cub eller basker? - i Cub om Bergman.

SE-BEG

När då nämnda tyska kvadd-Cub'ar ligger i kvarlåtenskapen i Figges dödsbo i slutet av 70-talet...ja, då är detta faktum knappast något som är direkt förvånande. Lillcub'en D-ENYR köps från dödsboet av ett gäng från Eskilstuna med Ragnar Fredriksson i spetsen. Under 80-talet restaurerade de denna gamla US Army L-4J (USAAF-nummer 45-4644) från 1945. Klassiskt Cub-gul med svart blixt flyger kärran sedan cirka 20 år tillbaka som SE-BEG, hemmabasen är Kjula.


Den andra Cub'en kom att köpas av Linköpings flygklubb. Legendariske meken "Kalle Flaps", Karl-Erik Gustafsson, byggde ju upp ett antal Cub'ar i klubbverkstaden - en perfekt lösning när det var låg verkstadsbeläggning. Denna kom bli hans sista, och var egentligen en hybrid med delar från tre olika Cub'ar. Som identitet valde man före detta D-ELWK och i slutet av 1986 började man närma sig färdigställande. Därför reserverades registreringen SE-IXG.

Men man ändrar sig rätt omgående. Som en slags erkänsla för "Flaps" gärning i Linköpings flygklubb byter man regga till samma som hans initialer: KEG. Undrar om KEG himself var införstådd? Även SE-KEG flyger 1987.


15 år efter missödet/kollisionen/"sammanträffandet" på  St. Michaelisdonn; både SE-BEG och SE-KEG är klara och flyger igen (och det var ändå, som sagt, drygt 20 år sedan nu). Det finns ett par EGendomliga sammanträffanden alltså...

SE-KEG

I've Got My Finger On The Trigger


 
Donna Summer  Love Is In Control (Finger On The Trigger)

1982 var ett otroligt bra musikår! Här är ännu ett örhänge som släpptes då och var skriven av Quincy Jones, Rod Temperton och Merria Ross. Självklart så är det den förstnämnde som producerat...och det märker man: Quincy Jones när han var som bäst! Detta är en riktig rökare! Och det sparades inte på krutet: Förutom självklart Donna Summer märks bland andra Ernie Watts på tenorsax, James Ingram i kören och Michael Sembello på gitarr.

It became her biggest hit for some time, peaking at #10 in the US, and was her first UK Top 20 of the 1980s, reaching #18.



Tvilling - 3

På torsdag, den 8 maj, startar ferryflygningen av Miles Gemini G-AISD till sitt nya svenska hem. I varje fall är så det är planerat nu (peppar peppar..).

Därför kan det kanske var på sin plats att lägga ut en annons på en annan av samma typ. Fast det är ingen idé att svara, annonsen är 45 år gammal och denna Gemini blev aldrig reparerad efter ett haveri några år senare.

Annons 1963

Klemm 35an, Super Cuben och Weihe'n är kul de också, så de fick också hänga med i detta inlägg. Men åter till Miles Gemini - vilken var det frågan om?
SE-CMX
Innan den i annonsen omnämnda Gemini'n blev svensk flög den i UK som G-AMKZ.

Jo, det var den kärra som åren 1962 till -70 var inregistrerad som SE-CMX - en av de sist tillverkade av sin typ, färdigställd i sin (första) knallröda livery av Wolverhampton Aviation Ltd, Pendeford Airport, 1951. Som tidigare nämnts inträffade det ett haveri som ändade dess dagar i luften. Platsen var  Nyköping/Brandholmen (Nyge-fältet) och tidpunkt den 26 april 1967. SE-CMX gick av bana vid landningen och slog runt runt. Något år senare blev CMX föremål för en majbrasa (är man kvaddad på Brandholmen så ligger det väl nära till hands att bli ett häxbål).

G-AMKZ/SE-CMX var den näst sist tillverkade Gemini. G-AISD (som snart torde bli SE-BMG) är den sjunde tillverkade och den äldsta kvarvarande av sin typ. De två först färdigställda Gemini hamnade för övrigt i också Sverige. Nedan syns en av dessa på en PR-bild, G-AIDO, som var "Miles Company Demonstrator" färdigställd i början av 1946. Den blev sedermera SE-BUG. Läs mer om Miles Gemini i Sverige i inlägget Tvilling - 2.

G-AIDO

AvArt: Saab 17

Saab B 17A

Jag vet, det finns en rejäl miss i teckningen: Det ska bara vara kodbokstav på ena landställsbenet - vilket?..höger eller vänster...kommer jag inte ihåg just nu.

Uppdaterat -

Det räcker alltså med ett "J" och det ska i detta fallet sitta på det vänstra "benet" på teckningen.


Saab 17 var företagets första egna produkt - den svenska motsvarigheten till amerikanska flottans Dauntless kanske man kan säga? För det var en hel del amerikanska influenser i konstruktionen. Det var nämligen så att det fanns ett skapligt stort antal amerikanska ingenjörer i arbete hos Saab i Linköping åren precis innan andra världskriget. 

Att amerikanskt tänkande "färgade" av sig i konstruktionsarbetet av denna störtbombare är ju då knappast konstigt. Detta med störtbombteknik var dessutom på modet på 30-talet, främst hos US Navy - men också i Europa med Luftwaffes ökända Junkers Ju 87 Stuka som främsta exempel. Och det finns flera kopplingar till Sverige i sammanhanget: Junkers K 47 och Björn Bjurgren, med mera...   


Teckningen visar en Saab B 17A - den första versionen av flygplanet, som faktiskt kom att levereras sist. Problem med att få fram rätt motorer (S TWC-3) gjorde att man kom med B- (motor: Bristol Mercury My XXIV) och C-versionerna (motor: Piaggio P XI bis RC 40D) i väntan på att detta skulle lösa sig. Om vi uttrycker oss något förenklat....

Totalt tillverkades 325 exemplar av Saab 17 åren 1940-44. En av dessa finns idag flygande - Blå Johan (SE-BYH). Begagnade B 17A exporterades på 40- och 50-talet till Etiopien (46 ex), Finland (2 ex) och Österrike (ett ex). Förutom den B 17A som är i flygande skick finns (minst) fyra exemplar bevarade. Två etiopiska B 17A hamnade 1996 i Sydafrika, dessa har för något år sedan transporterats norröver...

SE-BYH ESMC 030816

Från Karnevalstidningen

...av anno 1994 är följande saxat. Rubriken på artikeln är Håkan - en lycklig i mängden.  Den börjar:

Idag, 16 år efter konfirmationen, bor Håkan tillsammans med sambon Yvonne, 29, och goldenretrievern Ciaocesco i ett radhus på Norra Fäladen. Karnevalstidningen fick en blöt marsmorgon tillfället att hälsa på Håkan ute på norr.

Håkan - en lycklig i mängden


Fan, vad jag hatade k-k-k-k-karnevaaaaal när jag bodde i Lund, främst 1994. Men denna artikel är så rolig och jag hittade precis denna relik i "arkivet": Pang! och nu sitter en tredjedel av den här. Hoppas ni har bra ögon så ni kan läsa.

Att "Håkan" är hysteriskt lik en viss påld som bodde på min studentkorridor gör inte det hela sämre, tvärtom. Somliga av er kanske minns honom/pålden..?


Currently Spinning:

Amazulu  Too Good To Be Forgotten

Del Tha Funkee Homosapien  Mistadobalina

Stekarna - korridorsfest med kåntrybanjotema

Sri Lanka Wolf

 
Duran Duran   Hungry Like The Wolf

Fast jag brukar tänka på en Hungarian Focke Wulf. Men så är jag också lite skadad, lider latent av den galna flygsjukan som sagt var.

Videon till Hungry Like The Wolf är inspelad på Sri Lanka i slutet av 1982, men låten gjordes över ett halvår tidigare: Dess första version kom att spelas in en lördagseftermiddag våren 1982 och släppas på singel i UK den 4 maj samma år - alltså i dagarna för 26 år sedan. Detta var Duran Duran femte singelsläpp och den låg som bäst femma i UK och trea på amerikanska Billboard-listan. Singel nummer fyra var den innan "ombloggade" My Own Way

Producent var Collin Thurston (1947-2007) som gitarristen i Duran Duran, Andy Taylor, har sagt var "a major catalyst for the Eighties sound".  Det är i sammanhanget lite kul att notera att man tar en - för tiden - modern "matta" med en trummaskin plus sequencer och en Jupiter 8-synth (state of the art vid denna tid) men matchar detta med en gitarrspel som mer för tankarna ytterligare tio år tillbaka i tiden, till T-Rex. För att få till just den biten visste Thurston precis hur man skulle göra; han hade varit T-Rex-producenten Tony Viscontis "lärling" på 70-talet.


Så när ni tittar på klippet - tänk på rödluvan. För det var den enkla sanning som inspirerade till texten: En uråldrig saga. Detta till en världshit snabbt ihopslängd en lördagseftermiddag i källaren hos EMI i London, då puben runt hörnet hägrade. I videon blev det sedermera Jakten på den försvunna...rödluvan...


Omslaget kom att göras av Patrick Nagel (1945-84). Albummet Rio släpptes veckan därpå, den 10 maj 1982 närmare bestämt, och dess framsida bär samma välkända Nagel-signum.  


Musketör, indian och kabinenroller


nyårsdagen 1974

Det var den gångna vintern dåligt med is fly in's och liknande...av naturliga skäl. Nu är vi ju inne i maj så det  är ju försent ändå. Hursomhelst, hittade denna bild tagen av farsgubben nedanför V:a Ryds kyrka (det vill säga Rydsnäs) på nyårsdagen 1974. Han flög SE-ECT, den rödvita Piper Cherokee'n mitt i bilden (tror bestämt att ambulansar'n och skräddar'n också var med). I förgrunden står hultsfredsklubbens SE-EKH, en  Beech Musketeer, som denna dag flögs av Bertil Gerhardt

Men det som är riktigt intressant i bilden, men tyvärr syns lite dåligt, är den "isfarkost" som man skönjer ute till höger (Det var snacket/kommentarerna om Bombardier'en på skidor i det tidigare inlägget Bilder från Yellowknife fick mig då att plocka fram detta gamla foto.). Vad är det för något då? Jo, fram och tillbaka över isen på Östra Lägern rände Bernt Arvidsson med sin issläde: En Messerschmitt Kabinenroller på medar, modiferad med ett "styrverk" - en fena antagligen kommen från en motorseglare...

Undrar om det finns andra bilder på denna farkost? Och liknande modiferingar lär säkerligen förekommit... 

Att gungfly går ej

Att gungfly går ej...

Precis, att gungfly kunde man inte. Detta haver man idag sett med egna ögon. Cesar och Leo (de har ju combat pilot callsign's "från början") krävde lättare aerobatics och alla hot om den dynamiska flygsimulatorn på Malmen etc klingade ohört förbi. Så där ser vi dem nu - i Vildparkens svar på den dynamniska JAS-flygsimulatorn. Visst ser det otäckt ut... 

Ceasar et Pater Krydden

Innan uppsittning i detta, för de flesta av bygdens ungdomar under sex år, mycket välkända "tortyrredskap" gavs en kortare pre-breifing av simulatorinstruktören, Pater Krydden. Att uttrycket "bygdens ungdom" här nämns är för att påpeka att dessa tvänne ynglingar äro utsocknes komna ifrån.


Som ett dagsfärskt exempel på bygdens ungdom visas här en bild på systersonen Elias, detta efter att han simulerat "alle man på däck" (eller om det är "alle man överbord"?) a la Thor Heyerdahl. Att jag nu är tämligen trött kanske inte är så värst svårt att ana...

Korgterror a la Elias

I Saw You At The Air Race Yesterday




April showers get out of my way....



Duran Duran  My Own Way

...
gick in i som Veckans Smash Hit i Heta Högen i Kaj Kindvalls Poporama den 11 februari 1982 och fick vara med en vecka till innan den åkte ut. Detta är ( Night Version )

Detta var Duran Durans fjärde singel och hade spelats in under oktober året innan. My Own Way hade släppts i UK redan i mitten av november och låg som bäst i hemlandet på plats nummer 14. Den var uppföljare till  genombrottssingeln Girls On Film, låten som man idag antagligen mest förknippar med Duran Duran.

 
April showers
var det kanske lite av igår - idag är det ny månad och "solen skiner" (...inte, men det regnar i varje fall inte just nu). Det är lite kul med "Durand Durand" - jag kan erkänna att jag "smyggillade" bandet från första början...fast då var lite för mycket tjejer som också gjorde det för att det skulle vara okej. Sedan var de väl inte heller direkt några kritikerfavoriter...om det nu skulle gjort någon större skillnad.

Det var väl egentligen inte förrän 1986 som jag vågade säga att jag tyckte Duran Duran gjorde bra musik. Då var deras storhetstid definitivt över och man hade antagligen "boostat" upp sitt egna självförtroende. Någonstans där möttes dessa kurvor; tiden, "lagom" popularitet/"ute" och egen smakutveckling/självförtroende/ålder.

När man tänker på det så har Duran Durans produktion 1980-86 tre ingredienser som faller mig på läppen direkt: T-Rex, Chic och New Wave/New Romantic. Det sista fattade man egentligen inte utan kallade det då kort och gott för "synth".


Mer Duran Duran väntar runt hörnet....

My Own Way

RSS 2.0