Qvintus 23
...ser vi här, en Saab A 32A Lansen med registreringsnummer 32100. Bilden är tagen i mitten/slutet av 60-talet. Tajt och fint, eller hur?
Flygplanet tillhörde F 17 från det var nytt 1957 till 1973 då det överfördes till F 6. 1964-73 var radioanropet Qvintus 23. 32100 kasserades den 2 september 1974. Den totala flygtiden kom att stanna på 1971 timmar och 55 minuter.
Flygplanet tillhörde F 17 från det var nytt 1957 till 1973 då det överfördes till F 6. 1964-73 var radioanropet Qvintus 23. 32100 kasserades den 2 september 1974. Den totala flygtiden kom att stanna på 1971 timmar och 55 minuter.
Från ett tidigare inlägg:
När man stod på sin topp numerärt (fram till 1967) hade attackflyget, ofta kallat ÖB:s klubba, tolv divisioner med A 32A, Lansen i attackversion. I varje division fanns 15-20 flygplan.
Det var ungefär vid den tiden, slutet av 60-talet, som man hade kommit ifatt vad det gäller taktiskt uppträdande, beväpning och annan utrustning etc. Även om man hade en massa flygplan och skapligt med besättningar (visserligen ständigt underskott på navigatörer) så är frågan om innan var speciellt effektiva. Mål, medel och hotbild var kanske inte tidigare fullt ut definierade? Läs gärna även det efterföljande inlägget Atomic - där återfinns knappast fullständiga svar på frågorna, men kanske ändå åtminstone delvis.
Det taktiskta uppträdandet - i division eller fyrgrupp på lägsta höjd, flankanfallet med mera - slipades in kanske främst under 60-talet. Man flög, och det mycket - det tog ut sin tull både vad det gäller personal och matriel.
Vi snackar gärna mycket om Saabs stridsflygplan Tunnan, Draken och Viggen. Men jag tycker att Lansen, som faktiskt fanns såväl i attack-, jakt och spaningsversion, av någon anledning ofta hamnar i skuggan av de andra. Lansen var rätt så konventionell jämfört med de övriga stridsflygplanen från Saab, men den var tveklöst också Flygvapnets ryggrad på den tiden det begav sig, under det kalla kriget. Det förra kalla kriget.
När man stod på sin topp numerärt (fram till 1967) hade attackflyget, ofta kallat ÖB:s klubba, tolv divisioner med A 32A, Lansen i attackversion. I varje division fanns 15-20 flygplan.
Det var ungefär vid den tiden, slutet av 60-talet, som man hade kommit ifatt vad det gäller taktiskt uppträdande, beväpning och annan utrustning etc. Även om man hade en massa flygplan och skapligt med besättningar (visserligen ständigt underskott på navigatörer) så är frågan om innan var speciellt effektiva. Mål, medel och hotbild var kanske inte tidigare fullt ut definierade? Läs gärna även det efterföljande inlägget Atomic - där återfinns knappast fullständiga svar på frågorna, men kanske ändå åtminstone delvis.
Det taktiskta uppträdandet - i division eller fyrgrupp på lägsta höjd, flankanfallet med mera - slipades in kanske främst under 60-talet. Man flög, och det mycket - det tog ut sin tull både vad det gäller personal och matriel.
Vi snackar gärna mycket om Saabs stridsflygplan Tunnan, Draken och Viggen. Men jag tycker att Lansen, som faktiskt fanns såväl i attack-, jakt och spaningsversion, av någon anledning ofta hamnar i skuggan av de andra. Lansen var rätt så konventionell jämfört med de övriga stridsflygplanen från Saab, men den var tveklöst också Flygvapnets ryggrad på den tiden det begav sig, under det kalla kriget. Det förra kalla kriget.
