Som fan heller och tvärstopp

En rätt märkligt tråkig dag som snart läggs till handlingarna. Antagligen lär man väl inte komma ihåg vad som hände idag om - låt säga - en vecka. Därför ska jag kanske nämna att jag idag...

- har frisserat mig
- bokat in ett par jobb att göra imorgon
- lämnat två texter

Det enda som jag är nöjd med är blogginlägget nedan, om Jungmeister. Nej, idag var jag inte motiverad. Skulle till exempel tagit in ett jobb nu på seneftermiddagen men kände när jag skulle gå - som fan heller och tvärstopp.

Två och en halvtimme kvar på dygnet, sedan nytt nedsläpp...


Konstflygplanens stradivarius: Jungmeister

Konstflygplanens stradivarius: Jungmeister

Jag har tidigare skrivit om Pitts. En viktig inspirationskälla för Curtis Pitts när ritade sin Pitts S-1 var den tyska Bücker Bü 133 Jungmeister.

Jag har tidigare skrivit om Saab Safir, om Bücker Bestmann, som Safir var nära släkt med. Hur då kanske ni undrar? Jo, det är samme man som hållit i ritstiftet: Anders Johan Andersson, en bondson från Vellinge.

Nu tar jag tillfället i akt och säger några ord om hans Jungmeister.

A J Andersson hängde med Carl Clemens Bücker när han återvände till Tyskland 1932 för att starta Bücker Flugzeugbau. Båda hade tidigare jobbat hos Svenska Aero på Lidingö som nu hade sålts till ASJA, och som sedermera blev Saab. Tillsammans skulle dessa herrar under de närmaste kommande åren ta fram några klassiska konstruktioner, Bü 131 Jungmann, Bü 133 Jungmeister och Bü 181 Bestmann.

Något förenklat är Jungmeister en förminskad ensitsig upplaga av Jungmann, vilken har två sittbrunnar. Motorn är bytt mot en Simens Halske Sh-14A Bramo på 160 hästar. 

The Jungmeister did what the pilot asked of it exactly when the pilot asked. A lithe 925-pound ballerina, the Jungmeister was then and is now the standard by which snap rolls, for instance, are measured. In that maneuver, it was totally predictable and wonderfully controllable. And that was just one of a long list of stylistic moves the Jungmeister had up its wire-braced sleeves. Names like Alex Papana and Count von Hagenberg made the airplane popular on this side of the Atlantic in the late 1930s just before everything German became decidedly unpopular. 

...från en amerikansk site.

Just den rumänske piloten Alex Papanas uppvisning med sin Jungmeister, passande registrerad YR-PAX, vid invigningen av OS i Berlin 1936 lär ha varit något i "hästväg". Han höll sig hela tiden innanför löparbanorna...
 

Förutom Luftwaffe kom även andra länders flygvapen och mer avancerade flygklubbar att bruka Jungmeister. Längst kom Spanien och Schweiz flyga Jungmeister i "offentlig" regi, vi snackar om - håll i hatten nu - fram till 80-talet. Sedan kom de auktioneras ut. I Spanien tillverkade man även ett antal Jungmann och Jungmeister.

När intresset för konstflyg på allvar började komma igång igen på 60-talet fanns det till en början inga lämpliga flygplan att tillgå. Att börja tillverka Jungmeister på nytt sågs som ett bra alternativ. I Sverige köptes ett större antal Sh-14 Bramo-motor upp för detta ändamål. Motorerna kom kom ifrån ett lager i Falköping. Här fanns reservdelar från flygvapnet till främst Klemm Kl 35 (Sk 15) och Focke Wulf Fw 44J (Sk 12), i den senare satt just Bramo-motorn.

Inte så värst många kom att nytillverkas på 60-talet, kanske ett tiotal? Dels försvårade löneutvecklingen i Tysklandoch Österrike det hela, men framförallt så kom Pitts ut med sin Pitts Special och tog över marknaden. Men det är inte försent än. I Spanien har det hänt att man på senare år tillverkat enstaka nya Jungmeister. Så även i Polen, i Bielsko närmare bestämt.

Trots sitt skånska påbrå har ingen Jungmeister funnit vägen till Svedala. Den närmaste som jag på rak arm känner till är ett exemplar som kom till Finland före kriget, OH-SEA. Så, om någon som har  några spänn över..?

Här är ett projekt i USA till salu. På närmare håll finns denna i Belgien, orginaltillverkad av Bücker i Rangsdorf utanför Berlin 1937.


Vem var först?

Ett av det matnyttigaste radioprogrammen för oss popnördar är P3 Popnonstop. Det har jag sagt förr och det tål att sägas igen. Idag hajade jag till lite extra när man körde inslaget "Vem var först". Det avhandlade They don't know transfurering till Dom vet inget om oss  - här beskrivet i ett inlägg den 15 november. Skitkul tyckte jag och drog iväg ett tummen upp-mail till killen som satt ihop inslaget. Svaret kom redan efter två minuter:

Aha, tack!
Läste din blogg, inne på samma linje som mig, fast din mer detaljerad, jag i en
kortare radiovariant....och vem Var Först? Jo det var ju du :-)
ha det bra/Michael

En three ship formation med Klemm 35

Oj då, så visade det sig att en kompis har köpt ett halvt Luftwaffe!

Peter har inte bara köpt Klemm'en jag snackat om förut, utan även en Bestmann (också den före detta svensk), en Stork (jodå, till slut fick han loss även en sån) och en Steiglitz.

Det säljande engelska företaget har ägts av en bluffmakare - han sitter i finkan och företaget har kursat. Man ska inte säga att han ägt flygplanen heller då han inte betalt dem, åtminstone inte Klemm'en. Här är i varje fall en länk till firmans hemsida, passa på innan den släcks ner. Och tro inte på allt ni läser där...

Så kanske kan man hoppas lite på en three ship formation med Klemm Kl 35 på nästa års Barkarby? Som antagligen kommer bli sista gången man har ett sådant arrangemang där.

Dr Phel talar ur flinten

Gång på gång dras jag nuförtiden in i olika diskussioner om relationer och barnalstring. Kanske säger en del, vad vet jag? Det jag vet är att jag finner dessa ämnen intressanta och de berör oss alla i olika grader beroende på situation.


 

Ibland brukar jag dra på min illasittande flint och bli mitt gamla alter ego doktor Phel. Mannen som har svar på alla frågor, bara han kan ta orden ur munnen på den som frågar och ställa frågan själv. Lite allvarligt skämtat.


 

Som alla snacksaliga typer så är jag, Dr Phel, en jävel att lösa andras problem, men sällan mina egna. Det enda större problemet som föreligger mig är väl snarare bristen av dito. I varje fall som det verkar se ut nu. Åtminstone vad det gäller sådana här problem (?). Bäst att knacka i träbänken.


 

Hursomhelst, jag tycker det är rätt skönt. Men jag har märkt att främst tjejer inte så sällan blir stressade av detta. Kille ska man ha, allt som oftast ju tryggare och tråkigare desto bättre. Ibland blir det nästan lite av samma sak som en möbel, en jacka, eller något liknade. Efter ett tag ersätts hyllan eller vinterjackan, den piffiga med luddig kant på kappochongen, med något nytt. Detta sagt med en medveten risk att uppfattas som bitter.


 

Ofta är detta till viss del underställt tjejers jakt på ”mannen”. Han som är far till deras barn – åtminstone då, ett tag. Sedan får man se om det blir en realitet också. Något som "männen" i grund och botten egentligen inte bestämmer, kanske är de till en viss del delaktiga i beslutet. Men själva beslutsbördan och dess tyngd ligger på den andra sidan bordet, hur man än vill vrida på det.


 

Sen finns en lite mer förekommande 30-plus variant: Nyseparerad kvinna utan barn som träffar ny, blir på smällen, och det ena ger det andra...


 

Summa summarum: människor möts och (nytt) liv uppstår.


 

Som någon klok en gång uttryckte det: Män vill vara den förste älskaren, kvinnor den sista älskarinnan. Det ligger nog något i det - även i vår djungel.

Var och en salig på sin egen fason...


Vilket sammanträffande

Vilket sammanträffande

...att man på Arlanda museet hittar en modell av just den Arado Ar 196 som jag tidigare berättat om. Den är "nästan" korrekt märkt som den såg ut våren och sommaren 1947. "Nästan" för även registreringsbokstäverna var mörkblå, inte svarta som på modellen. Just detta berättades för mig av en gentleman som ung tonårsgrabb hängde mycket i Lindarängen den sommaren.

Typisk seg måndag. Helgen sitter i, eller så är det kanske en begynnade förkylning. Önskar att jag hade kunnat vara mer produktiv idag, men utan lustgas så är det svårt att få upp tempot...

Sötsur söndag

28197-339

Så har man återkommit till de mörka skogarna igen. Det blev inget Bromma idag. Inte så konstigt då det i byarna blåste 27 knop rak sidvind. Men det var en smidig hemresa ändå.

Kort vad som tilldragit sig haver: Utgång med Jempa på fredag. Numera sedvanlig rundpingis (Som jag är för tuff för att delta i, naturligtvis. Ska man delta i dylik aktivitet vill jag ha ha tillgång till lämpligt seriealbum att fösa bollen över nät med.) och tjeckisk öl samt lite band att kolla på, denna gång The Plan. Istället för att gå hem i tid sammanstrålade jag  dessutom med Jotten (nämnda Jempas bror), mer eller mindre av en slump, vilket firades någon timma för länge. Detta medförde på tok för lite sömn. Ändå lyckades jag komma i god tid till Arlanda, innan halv elva på lördagen. Där har man sedan konfererat fram till i dag lunchtid. Nedan några suddiga minnen...

28197-34228197-34028197-33828197-336

Snögås eller smörgås

Snögås eller smörgås

Smörgås har jag bredvid mig, med andra ord frulle. Snögåsen har vi på bilden, med andra ord en viss Cessna 205. Det står Snowgoose i nosen, men bilden är för liten så det ser ni inte. Fotot är från Bromma och taget i mitten av 60-talet. Norska äkta paret Pedersen flög från Alaska, över nordpolen, till Bodø med flygplanet sommaren 1963. Tydligen en rätt känd händelse då det begav sig.

Bromma, ja. Där kanske man blir upplockad på söndag. Vore greit som norrbaggarna säger.

Lite senare på dagen: Fick oväntat sällskap av Fulke på tåget upp. Han hade ingen returbiljett utan skulle hämta en bil i Danderyd. Det är ju inte så ofta - efter det saliga "köket "gick i graven för cirka ett år sedan nu - som man träffas och snackar. Så resan gick snabbare än beräknat. Nu har Jenny och jag tagit oss ett par välbehövliga farmorsfläderblomssa%ft out of rocks. Nu kommer det hända roliga saker...

Det är fredag idag, då blir det inte mer skrivet än så här.

Ingen ärtsoppa

Jag känner mig duktig, jag känner mig .. nöjd. Nästan...nöjd. Och det lilla sista, att få till den biten, det är inget som jag rår över. Så inget att hänga läpp över, egentligen.

Nästan lite imponerad av min egna effektivitet är jag. Men var lugna, det går över. På måndag kommer det bli som ett getingbo. Ve och fasa. När man tänker på det så har man har man massor att göra. Men, nä, just nu ids jag inte. Jag vill slappa, ögonlocken är redan halvtunga. Te'et bredvid mig snarare kallt än ljummet.

Var stor skillnad på Ben idag jämfört med igår vad det gäller hans hår. Inte för han haft jättemycket innan, men nu försvinner det fort. Inget som man inte visste skulle hända, hör ju till cellgiftsbehandlingen, men man kan inte undgå att notera det heller...och som son reflektera över det.

Torsdagen är snart över. Inte fan hanns det med någon ärtsoppa och pannkakor idag. Illa. Var tvungen att säga till Nils att idag jag hinner inte. Hur ofta händer det?

Borderline

Ja, borderline-störningen har bitit sig fast, The First Album ligger kvar på skivtallriken (ref. till föregående inlägg). Allt elände från 80-talet är som bortblåst, allt känns som ett ljusgrönt tuggummi, eller som en amerikansk high skol-film.

Kommer ihåg att vi hade lite dille på att se på sådana rullar hemma hos Ronna. Ju sämre desto bättre, med mer moraliskt budskap desto ännu bättre, med fler nördar som får skolans mest poppis tjejer desto ännu mer trovärdigt, inte. Trovärdigt som ett ljusgrönt tuggummi. Allt på en Beta Max 2000-kassett. Eller en C90-kassett av märket Track där man hade spelat in sound-track-et.

Nehe, bäst och ta tag i saker och ting här. Jobb måste skyfflas undan och lämnas. Fredagen går - som sagt tidigare - bort. Helgen kommer tillbringas i tvåsiffrigt riktummerområde: Lite skoj men mest allvar. Typiskt nog har två av mina äldsta vänner aviserat sitt besök här i byn denna helg, men .. sorry. Kan inte, mina åtaganden har detta fallett varit spikade sedan länge, så jag måste åka.

Bestmann

Bestmann

På bilden är kroppen till en Bücker Bü 181 Bestmann, så långt är allt klart. Antagligen är också just denna en av de 125 stycken som från början tillverkades i Örnsköldsvik av Hägglund & Söner. Men vilken? Fotot är ifrån Polen där det är meningen att denna skorv ska åter få luft under vingarna. Jag antar jag får mer info vad det lider.

En gentleman från Karlskrona ringde innan ikväll och berättade lite om Arado'n som hittats i hamnen. Mycket intressant och nu jobbas det vidare på att försöka få upp planet. Han hade på lunchen idag snackat med dykarna som hittat det.

Annars har det varit fullt upp hela dagen. Rätt skapligt nöjd med vad jag hunnit med. Och dessutom haft rätt kul på kuppen.

28197-334

Hade en liten skoj diskusion med Anna rörande Madonna. Droppade bland annat lite namn på favoritlåtar. För hennes del var det frågan om en B-sida: Has to be. En annan låt som som heter Gone nämdes också. Men i pricip hela Confessions-skivan. För min egen del var jag betydligt mer hit-betonad. Som bästa låt valde jag Cherish. Skulle jag välja platta blir det The First Album, som är vad precis titeln säger. Till exempel är inte Think of me sönderspelad därifrån.

Man undrar direkt om Askanders har något att tillägga?

Jo, jag har förresten. Det är i sammanhanget lätt att drabbas av borderline-störning. För på den skiva jag höll som den bästa av Madonna finns även Borderline. Klicka på länken och enjoy! Notera även en Datsun 280 ZX ibland rekvisitan.

Men jazzkeps, Rasmus? Från Wigéns, som om det skulle vara bättre? Nja, skeptisk. När ska Krydden ta hem Povel-solhattar då?

Bondfångeri

Satt och drack morgonkaffet samt slöglodde på någon av TV:s morgonsoffor. Där var en utpräglad Bondoiot med, iförd en smoking, med en för vår tid något för stor fluga (från Mannen med den gyllene pistolen?) vilket genast fick mig att piggna till lite snabbare. Han hade en hel del attiraljer från filmerna med sig, exempelvis Octopussys klocka. Av det som visades där, på TV4:s soffbord, bland avslaget te och kaffe, anade man att denne morgongäst placerat en förmögenhet i Bond-prylar.

Jag har personligen alltid hävdat att den "riktige" 007 är och förblir Sean Connery och att George Lazenby varit väldigt underskattad. Men vad alla förstå-sig-påare säger så kan nog den nye, Daniel Craig, överraska positivt.

Tyvärr har jag min smoking på kemtvätt och är upptagen på fredagkväll, så ingen Bond-premiär för mig. Men för att ändå visa oss med i matchen har vi börjat döpa farsans kor efter klassiska Bond-brudar. Här är en bild på Honey Ryder från i somras.

bengan

Dags att ta tag i lite jobb. Hittade ett annat att söka igår. Om jag ska hinna söka det får jag nog börja skyffla undan det jag har framför mig, till och börja med. Sedan går fredagen bort på grund av resa etc, ja hela helgen förvinner till annat. Känner också att det kan bli tufft att hinna uppvakta Elias som fyller två år på fredag.

...och här sitter jag och knackar trams. Slut med det för nu.

Lite senare på eftermiddagen är jag här igen. Sedvanligt flygklubbslunch har det varit. Bland annat har vi snackat om denna Beech A36 som är till salu - med hundra timmar kvar på moroten - för ett mycket bra pris: I jämna slängar 680 tusen svenska pengar. Någon som är på väg till banken?

HB-EWU

Che Guevara and De'bussy to a disco beat

But in the back of my head I heard distant feet
Che Guevara and De'bussy to a disco beat

Någon som känner igen citatet?

Idag är jag trött, man går ju som i en koma. Det är svårt att känna något vidare engagemang vad det gäller främst jobb. Även efter x antal koppar starkt kaffe. Tur att man höll sig vaken tur och retur Vetlanda i eftermiddags. Har inte tid att vara så här trött...

Ändå fanns det en del ljusglimtar under dagen. Till exempel att avnjuta en Källby Cobra mickrad på flygklubben.

Fick för en stund sedan följande kufiska sms:

Satt och drack ett par bärs hos Nisse i Sthlm igår. Nu ligger jag och stirrar halvfull på en trasig takfläkt i Barcelona och lyssnar på Winnerbäck. Vad fan hände?

Svarade:

BB,

Antagligen har du under rus lyckats förflytta dig enkelt och smidigt söderöver. Du har tydligen varit med om en så kallad transmissionsfylla.

Ledbruten

..eller som man säger på ren småländska, leabröten. Det är man idag efter varit på 40-årsskiva igår. Det gör ont i håret. Men med lite salt och flott så kommer man må strax bättre, kanske bättre än man rent av förtjänar. VM i apa  var det ju, och sin vana trogen tillhörde man säkert det övre skiktet - vet inte om man hamnade på medaljplats dock. Kom dock sist i tipspromenaden vilket ansågs som en bedrift. Bland annat av det 40-åriga födelsdagsbarnets fru. Det basunerades ut i högtalare till och med. Så varför ändra på ett "vinande koncept"?

Tjejer är bäst på bio

DC-7

Där under hade jag velat stå. Höra ljudet av den mäktiga DC-7:ans R-3350-motorer i solnedgången. Jösses, DET är romantik för mig. Kan ju bli rörd till tårar av bara tanken.

Appropå romantik, tydligen har Bryan slagit till igen:  "Förra året dödade han den 26-åriga hästen Bambrick - bara för att sedan kunna ha sex med det döda djuret." Denna gång var han visst sugen på lite hjort. Han ville helt enkelt inte ha det "ohjort". Undrar om någon försökt förklara för honom skillnaden mellan "djurisk sex" och djurisk sex, som Dr Phel sa: - If you catch my drift. Men hjort är ju hjort. Undrar om han kärleksfullt sa det där fina "Var det lika fint för dig", efteråt...?

Dagens rubrik delar namn med en låt gjord av Bröderna Brothers. Plockade fram De fyra simsätten igår till grabbarnas förfäran, alltså de som satt här. Finns en del som man kan skratta åt på den plattan, till exempel "Torsten är bäng, såå bäng..".

Jaja men då såå, ny skjorta är köpt, nyrakad och nyduschad är jag - med andra ord: Jag är klar. Det vankas glögg, det luktar så...omistkänligt. Sen vidare, iväg...kanske bjuds det på lite.. hjort.

Fredagseffekter

Så var det återigen dags för den korta fredagstexten.

En så långt bra dag, trots uruselt väder. Tagit in två jobb som jag inte lär hinna börja skriva på nu idag ändå. Tompa ringde nyss, var på väg in från götehållet och ville ta ett par stänkare om ett par timmar. Jenny har jag träffat, hemma hos sin mor. De stod som en polsk flagga (en klädd i rött, en i vitt) i fönstret och viftade när jag gick över torget vid lunchtid. Så det var bara att knacka på för en liten pratstund. Tompa såväl Jenny är i byn för morgondagens tillställning.

Satt upp till klockan tre i natt och skrev om Arado:n. Har idag fått loss ett halvdussin bilder på kärran tagna på 40-talet. Så ja, det är (nästan) klart. Någon som känner sig hugad och vill köpa denna artikel?

Mystisk stjärna och svart hål

Mystisk stjärna och svart hål

Det går inte långt mellan gångerna det skrivs om flygplan som funnits med i Tintin. Saken är den att denna gång så finns det faktiskt en "riktig" anledning. Idag har jag fått reda på att det ligger en Arado Ar 196  kvar på 12 meters djup i hamnen i Karlskrona. Planet hamnade där efter att ha havererat i landningen i augusti 1947. Just detta flygplan är dessutom av säreget historiskt värde - man önskar att det kunde tala. Tänker inte dra det här och nu, någon annan gång kanske. Artikeln är redan i stort sett skriven.

I Tintin-albumet Den mystiska stjärnan förekommer en knallgul Arado 196. Det katapultstartas från "Tintins" skepp S/S Aurora och i rutan ovan har man precis avläst namnet Peary och därmed identifierat motståndarelägrets fartyg. Det är kapplöpning mellan två expeditioner mot den mystiska stjärnan (som egentligen är en meteor) och den nyupptäckta metallen flintenium, uppkallad efter professor Ferdinand Flintén. Han leder Aurora-expeditionen, som bland annat har svenskt deltagande i form av "...vetenskapsmannen Otto Söderskiöld, författare till märkliga arbeten om solens protuberenser."

En annan märklig sak. Igår fick jag ett överraskande mail från någon som jag inte hört av sedan dinosaurierna strövade på grönbete. Första gången jag träffade henne var hon utklätt till ett svart hål, appropå mystisk stjärna...

Dom vet ingenting om oss

You've been around for such a long time now
Oh maybe I could leave you but I don't know how
And why should I be lonely every night
When I can be with you
Oh yes you make it right
And I don't listen to the guys who say
That you're bad for me and I should turn you away
'Cos they don't know about us
And they've never heard of love


Bäst att ta tillfället i akt, innan alla har hört den. Jag hörde den för första gången imorse, släpptes i fredags. Vad snackar jag om? Jo, Moneybrothers nya, Dom vet ingenting om oss.

Nu när man ska byta språk att sjunga på, varför inte passa på att göra en cover, och en översättning. Eller, varför inte fylla en hel skiva? Detta har nu Moneybrother gjort och det är bara att gratulera vad det gäller valet av första singel. Årets julplåga kommer att vara en svensk version av They don't know.

mccoll

Den skrevs och sjöngs in 1979 av Kirsty MacColl. Det var också  frågan om hennes debut som har senare blivit alltmer känd, då - när den kom ut - gjorde den inte speciellt mycket väsen av sig.

tracy u

Det var på istället på hösten 1983 som Tracy Ullman fick en stor hit med låten, blev tvåa i England och låg tre veckor i Poporamas "heta hög" i november/december. Ett roligt men inte så känt faktum är att Kirsty MacColl sjöng backing vocals, tjejerna hade samma skivbolag - den gamla punketiketten Stiff Records.

I videon går Tracy Ullman omkring med en kundvagn på ett snabbköp och en "lagom lätt samt tokrolig" Paul McCartney tittar fram mellan hyllorna då och då. Men det som gör hennes version av They don't know i mitt tycke så bra är att hon antagligen fick till pophistoriens bästa skrik av "baby!":

Why should it matter to us if they don't approve
We should just take our chances while we've got nothing to lose

Baby!


Tracy Ullman "hankar" sig fram i USA nuförtiden, bland annat har man sett henne i Ally McBeal och hört henne i The Simpsons. Kirsty MacColl drunknade tragiskt för några år sedan i Mexico när hon skulle rädda ett av sina barn från att svepas ut till havs. Hennes mest kända låt var också en cover, A New England, gjord från början av Billy Bragg. En annan MacColl-låt som är värd att nämnas tycker jag är There's a guy works down the chip chop swears he's Elvis.

När Moneybrother "äntligen sjunger på sitt modersmål placerar sig musiken genast mellan tidiga Eldkvarn och Perssons Pack. Det är väldigt svårt att inte falla för singelns stora och varma hjärta", skrev man häromdagen i Aftonbladet. Som jämförelse har det sagts om det tidiga 80-talets Tracy Ullman:

Her songs were over-the-top evocations of 1960s and 1970s pop music with an 1980s edge, "somewhere between Minnie Mouse and The Supremes" as Britain's Melody Maker put it, or "retro before retro was cool", as a retrospective reviewer wrote in 2002.

Jodå, även den nya svenska versionen är mer än helt okej. Men den kommer inte riktigt lika högt som den ullmanska versionen.

Baby!!

Inomhusaktivitet

Dagen har, föga överraskande, tillbringats inomhus. Efter att ha lämnat en styck text till V-a i förmiddags har resterande tid gått åt att editera nästkommande M.SE.P.V.. Visst, jag kunde (och borde) tagit mig utomhus för att plockat in ett par jobb men vädret har varit allt annat än inbjudande för göra något dyligt. Det får helt enkelt anstå till imorgon. Inte för att vädret kommer bli bättre, antagligen tvärtom. Och här det läge för den välkända liknelsen med ändan och vagnen...

Jaha, så ska det bli en sjutusans fest på lördag också. Det känns som det är lite av samma startfält som vid ett stor nyårsparty för något år sedan, när 2004 blev -05 (och istiden fick en kickstart). Det är kul hursomhelst att det finns något som detta att se fram emot i höstmörkret. Det är en del gamla vänner som avserat sin ankomst, det ser jag fram emot. Sen finns det också de man helst vill slippa. Men de behöver inte snacka med.
           Platsen var tillställningen är hemlig så det lär väl stå ett stor gäng (uppåt hundra) vid ett visst klockslag ute på byn och glo på varandra och undra "va fan ska ske nu?".  Men sen hoppas jag att det är slut på ofrivillig utomhusaktivitet.

crown

Ikväll kör SVT2 en snygg rulle: Äventyraren Thomas Crown. Ja, snygg. Mycket från 1968 har en tendens att vara det. Så bry er inte om kopian, den som kom 1999. Om inte Thomas Crown gillat att ava i gula plåtsegelflygplan av märket Schweizer kanske denna snygga och pigga lilla gula sak med samma födelseår som filmen hade varit något: N59VE, en Pitts S-1S. Har skrivit om Pitts Special förut.

Schack spelar man helst denna årstid inomhus. Det gör de också rätt snyggt i denna filmen vill jag minnas...


Folke Bolls minne

Jaha!! Jag blir såå trött! TV:n håller på som om NATO:s samlade ECM-kapacitet håller på att öva i luftrummet direkt söder om Östgöta CTR. Jag försöker följa två  TV-serier. Egentligen totalt meningslösa båda. Den ena handlar om en dansk brutta som är snut/fager. Den andra heter Bonde åker traktor och går på onsdagar. Grattis TV4, ni vann denna tittarundersökningen. Nästa säsong ska Sven-Ove Galturin deltaga, han bor i mellan Sävsjö och Bodafors. Då blir det riktig TV, på allvar.

Visst fan. Det är den där fotbollsgalan ikväll, slipper alltså se snutfager danska. Så istället blir det ännu en tillställning i raden av onödiga TV-galor. Det enda man eventuellt skulle kunna småle åt är när en lätt packad stackars fjunis från IFK Vassmolösa Kamraterna ska ta emot priset  "Folke Bolls minne" för årets bänkvärmare i södersjuan. Detta under partiet uppvärmingspris. Det sista ordet i förra meningen kan man tolka hur man vill.

Så ECM-övningen kan fortsätta - ingen åtgärd från mig. Utanför ligger det nu snö på backen. Vinterkrig.



Sprang på en rätt skruvad blogg. Har inte läst sådär jättemycket, bara ögnat så att säga. 

L säger:

där kan du läsa o garva: http://ofverklassnicole.blogg.se/fverklassliv.html

e säger:

vem är hon??

L säger:

det är säkert en kille.. egentligen

e säger:

ahaaa.... substansrikt =)

L säger:

det verkar vara en del kommentarer

e säger:

ja jävlar... jag skulle inte ens läsa färdigt första meningen om inte du hade skickat henne/honom =)

L säger:

jag är fascinerad av att någon orkar skriva det

e säger:

ja men vafan... det är många som lever i tron om att dom kan skriva på ett intressant sätt

L säger:

jag tycker det är lite kul .. för det finns en hel del tjejer i "hennes" ålder som tror på det .. i själva verket är det nog en kille ca tio år äldre, kanske mer, som vill konsumera sådana här brudar

e säger:

säkert =)

L säger:

han lever ut sina drömmar lite här

e säger:

lika bra det =) man får passa på

L säger:

alltid roar det någon/retar någon

e säger:

exakt =)

Till minnet av Folke Boll alltså...


Mothlig måndag

LN-KFT, fd SE-ALP

Pillet med Mothologin fortsätter. Igår fick jag till exempel denna fina vinterbilden på en nyrenoverad norrman med svenskt förflutet.

Sitter här med jobbångest typ måndag i november. Motivationen är låg... och lägre än vanligt. Fan, sluta lipa. Skärpning! Fick innan i all hast slänga ihop en kort pressentation om mig själv som ska inleda en artikel. Då ställde man sig frågan: Vem är jag, egentligen?

Visst var man trött igår, men en sådan sak som fars dag är numera viktigt. Men det är inget jag direkt tackar de komersiella krafterna, snarare "familjekrafterna". Så man var ändå rätt tidigt uppe och rörde sig, fick lite välbehövligt solljus på sig.

Nära och kära, ja. Vad är motsatsen? Bortavarande och dumma? Ibland är dessa närmare varandra än vad man tror. Sammantaget, det finns folk som berrör, avstånd irrelevant.

Det knäppt hur en, till synes rätt meningslös låt från way back nittonhundraåttio-frysihjäl någonting, kan sätta sig på hjärnan. Men det har den, omnämnd i inlägget precis innan. Som sagt, Ghosts are only lovers on the screen...

...appropå vad någon sa igår rörande uttryck, appropå ... lite av varje...


Ghosts are only lovers on the screen

When the VJ shoots the beam
I take my partner from the screen
And hold her close I hold her close
One more chance to make it right
Holding hands in black and white
I'll meet you there I'll meet you there
Leave my mind back in my room
Maybe I will blow it soon and fall in love

Jag ska också skaffa läderbrallor... "Videå otäck!.."

Kan någon fixa en rysk ubåt uppkörd på grund, helst en av Whiskey-klass, gärna av modell 1957? Att tjänstgöra som back-drop. Varför? Jo, det funkar perfekt ur tidspespektivet. Låten är nämligen rätt samtida med "Whisky on the rocks" utanför Karlskrona. Eller, som vi så fyndigt skaldade på det inslagna virre-röret: "Gott på grund, och annars också.."

Så ett par droppar av den omnämnda GlenFiddan hade lätt att slinka (!) ner, jajjemen. Dolls & Dollars mina vänner...

Only pictures on the wall
They don't mean a thing at all
And I don't care
When the visions start to form
The same illusion takes us all
And you are there you are there
Slowly senses leaving me
Once the two are in 3D we play the game

Mats får Glen

...Fidd Ich .. ja, och  sedan är ju jag "Fidde" för somliga ibland. "Jag, Fidde". Men partyarrangören, tillika födelsedagsbarnet, ska få lite sig bulkwhisky till livs - vi med förhoppningsvis - av märket Glenfiddich. Mats alltså. Samtidigt, Cutty jävla Sark är underskattat, när vi snackar bulkwhisky. Ville bara säga det, alltid retar det väl någon?

Har lyckats raka mig. Måste säga som jag brukar: Så du har en hobby du, jag har ett skägg. Efter ett väl förrättat rakvärv sitter jag nu och käkar lite.

Skrattade till imorse när jag såg att trummisen i Shakatak hade lagt en kommentar här på bloggen. Först fattade jag inte vem det var, men tack vare en länk blev det rätt snart uppenbart.

Krydden: Träffade moderskapet ditt innan idag. Helgen 25-26:e är inte bra om du ska träffa mig också, är inte hemma tyvärr...

Currently spinning: Carly Simon Why


La/e fredag brasque lapp

Har märkt en tendens att jag på fredagarna gärna skriver något kort, kanske om vad som planerat att ske den stundande helgen. Så även denna fredag.

Strax ska jag till metropolen Vetlanda och ta in ett jobb som jag ska pilla med lite under de närmaste dagarna. Imorgon ska jag på fest hos Mats, eller som han uttrycke sig, mingel. Så det blir en lördagskväll i snittarnas och stänkarnas tecken.

Vad ska ni göra?

Jobbar vidare lite då och då med skrivandet av en Tiger Moth-kronologi. Det är uppe i elva sidor nu. Har växlat några mail med en firma i Sydafrika med Moth-renovering som specialitet. De håller tydligen på att fixar till en i "svenska färger", röd och gul skulle jag tro. Det är väl möjligen Skånes färger, inte Sveriges, säger några av er. Nja, jag menar mer såhär.

Fick igår reda på att en Stearman tas ur SE-kontot, ambitionen är att ersätta detta med en insättning (?) av en Trojan.

Bytte look på lae.blogg.se/  - det har ju sett likadant ut här sedan begynnelsen. Jag är inte riktigt nöjd, så bli inte förvånade om jag snart byter tillbaka till det gamla utseendet. Men ombyte förnöjer, åtminstone för stunden.

Verkar som gårdagens inlägg var rätt populärt, eller så misstänker jag att det många som söker på ABC och låttitlar. Fast det brukar ju ta några dagar innan det ger utslag på google...

Currently spinning: Derick Hughes All for love

Kärlekslexikon

lex 3lex 2

Hade ju börjat skriva om Trevor Horns "klassiska  verk" och då måste man nämna engelska  ABC och deras debutalbum från 1982: The Lexicon Of Love.

ABC hade bildats i slutet av 70-talet under namnet Vice Versa i Sheffield. När Martin Fry skulle intervjua det gänget för sitt fanzin Modern Drugs slutade det med att han kom att bli ny sångare i gruppen. I mitten av 1980 bytte man namn till ABC. Fry lade betydligt mer vikt vid look och visuella effekter, ABC kom att se ut som 30-talsfilmstjärnor, influerade bland annat av Bryan Ferry och  Roxy Music. Notera att detta var tidstypiskt, nyromantiska vågen rullade in just i samma veva (om detta fenomen har det skrivits mer än en gång här på bloggen).

Sin andra singel vill man ha Trevor Horn att producera. ABC hade noterat framgången för Horn med tokblonda och glamorösa Dollar, man ville ha lite stänk av det där för att ge ytterligare mer punsh åt Fry's redan teatraliska stämma. Poison Arrow kom att släppas i februari 1982.

Horn plus ABC är lika med sant. En uppföljare kommer ut i maj: The Look Of Love  - en 80-talsklassiker som blir som bäst fyra på englandslistan.

Producenten kom att involvera de som några år senare blir kända som gruppen The Art Of Nosie i arbetet med fullängdaren The Lexicon Of Love. Kanske mest renomerad är Anne Dudley som tog hand om stråkarrangemanget. I juli släpps plattan som ganska snart peak'ar som en UK No.1 och ligger kvar på Top 50 i över ett år.

Kort sagt, det är välpolerat och snyggt samt med låtar som (med något undantagsfall) håller än idag.

Det spelas in en film med utgångspunkt från skivan. Låtarna vävs ihop till en rätt tunn spionhistoria, Mantrap, regiserad av Julien Temple. Filmen spelades in under en fyra månaders världsturné. När den kom ut 1983 var kritiken ganska hård, kanske inte direkt jätteförvånande.

Även om filmen idag - 23 år senare - ändå helt klart har sin charm är skivan bättre. Pick up'en glider ner i öppningsspåret på A-sidan, Show Me. Anne Dudleys stråkar sveper igång, blåset kopplar på, Trevor Horn lägger på sin basgång...och Martin Fry tar ton...

Once I needed your love
but that was just one thing left on my mind
Then I needed to feel you near me
You said:"Don't have the time."

The cowboys at the rodeo,
the rhine-stones on that Romeo
Your theme tune on the radio
Souvenirs that only go to
...


X-rated eller X-klassad

X-rated eller X-klassad

How did I find the Lear? In two words, it's a real mind blower! In the first place it's so sexy it should have an "X" rating, with nobody under 18 allowed aboard.

Tack vare Nils och Micke har jag hittat en ny farvoritsida på nätet  -  Budd Davisson's Airbum: http://www.airbum.com/

Här finner man mängder med bra och mycket roligt skrivna artiklar on General Aviation. Det som först kom att fånga mitt intresse var en artikel där han testar ny Learjet 24D 1970. När man tittar på prestanda tänker man på de små bizjets som nu har dykt upp på marknaden och hur pass dåligt dessa står sig i jämförelse. Har världen varit mer "modern" än tidigt 1970-tal? Mellan månlandningen och introduktionen av Concorde? Det vete "fåglarna"?

Han vill 1970 låta X-rate denna Learjet 24D. Direkt får man i sitt inre en röst som gör radioteater av ett tänkt telefonsamtal med en byråkrat på luftfartsverket där man försöker X-rejta och inte X-klassa detta flygplan vid inregistrering.

Under rubriken Daydream Believer börjar Budd Davisson skriva om testen av flygplanet så här:

I twisted to my right, looking back into the Lear's cabin where my woman was curled up sleeping in the back seat. Smiling, I returned to business, banking slightly left to look below. Marrakech was slipping by under the left tip tank, and I thought, what the hell, we didn't have to be in Stockholm for another twenty-four hours, so why not drop down and visit friends wintering there? Marlene would enjoy the sun and we'd make Sweden with plenty of time to spare. 1 brought the power back to 73 percent and popped the spoilers, triggering the four quick stabs of up-trim I knew it would need. In seconds I was dropping through 30,000 feet, then 20,000, then 10,000. As I got lower I noticed Marrakech looks a lot like . . . Augusta, Kansas, tank farms and all.

Man undrar lite smått - när var det egentligen som LJ24D N692LJ besökte Bromma 1970?


Jim Jiddhead

Jag blev en gång i tiden, håll i hatten, förväxlad med Jan Johansen. Det var utanför en skola som finns på vägen nedför den så kallade tattarnas boulevard, vilken börjar vid Konsum på Mårtenstorget och slutar vid Smålands nation i staden som heter Lund.

Jag var nyklippt. Hade gjort slut med en hästsvans som förstört större delen föregående år för mig. Tvänne yngre tjejer i ålder mellanstadium började springa efter mig med tillropet: ”Där e han! Han som vann melodifestivalen!” Up on reaching ifatt mig kommer ett autografblock fram som skulle signeras. Inte fan kom jag ihåg vad killen som vann festivalen hette. Detta var veckan efter evenemanget och hans nylle hade ännu inte blivit behäftad med ett namn i mitt trånga medvetande, så jag måste komma på något fort. Därför signerade jag det första jag kan komma på i min allmänna hjärnblödning: Jim Jiddhead.

De små tjejerna tittade lååååångt efter mig, precis som någon hade snott en massa godis av dem, och skrek: ”Det är ju feeel”..när jag fortsatte lulla hemmåt på kullerstenarna. Dags att kanske byta frissyr tänkte jag i mitt stilla sinne...

Adde Borat?

Adde Borat?

Jag är säkerligen inte ensam med denna spontana känsla: Att Sacha Baron Cohen måste ha sneglat på några avsnitt av långköraren Söndagsöppet från, gissningsvis, till exempel, hösten 1991? Kanske? Detta när han skulle styla Borat Sagdiyev, Kazakstans ”sjätte mest kända tv-reporter”, nu i ropet på grund av biopremiären av Borat i fredags.

Jo, även jag har sett denna rulle. Det är näst intill smärtsamt. Man hinner emellanåt inte hämta andan mellan skratten. 

Att se den var en perfekt avrundning på en trevlig helg. På lördagskvällen vad man bjuden på svamporigie, läs middag, hos Rasmus och Maria. Det gjorde inte alls ont, ej heller att få en gåva bestående av nästan ett 30-tal exemplar av Flying från 1967-69. Här ser ni ett axplock:

flying

Länge sedan som jag blev så glad. Sedan ner till kranen via pickwick. Kul med spontansång av Jakob eller/och mig (vem var det som började? jag lät helt klart jävligast) när vi enades om att Madness' bästa låt är Embarrassment.

Received a letter just the other day
Don't seem they wanna know you no more
They've laid it down given you their score
Within the first two lines it bluntly read


lördag4lördag1

Liv, Rasmus - här å ena sidan - Maria, Jakob och Maria - å andra sidan...

Högkvalitativa bilder tagna mellan svamparna i lördags, därav det enorma behovet att lägga ut dem.

Och mer högkvalitativa bilder ska det komma i TV'n säger de, nu när man har digitalbox - men fan tro't? Sprängtjänst?! Appropå Adde inte-efternamn-i-rubriken så säger jag helt sonika; SUCK...

Tillfällig ombasering

...sker i riktning söderut imorgon, närmare bestämt till Malmö.

Nu kallar vinet, maten, sällskapet ...och sen mer vin, och sen mer sällskap.. på mig. Trevlig helg, ni som läser - vilka ni nu är?

Höll på att missa: Dagens låt är Shakatak Down On The Street. Är det inte dags för cocktails när man hör den? Regnvåt gata och taxi cruise, jazz och lite lagom stänk av disco...

Shakatak är värda en egen bloggning. Lugna, det kommer. Nu måste jag rusa. En sak är säker: senskräck tror jag inte jag lider av...

Electronically

Electronically

Som en direkt fortsättning på gårdagskvällens blogginlägg kommer här ytterligare en på temat Trevor Horn. 1977 bildade han - vars glasögon blivit ett signum - tillsammans med Geoff Downes elektopopgruppen The Buggles. Horn spelade bas, gitar, percussion och stämband medan Downes stod vid en massa keyboards och syntar.

I den korta tid som är bryggan mellan punken och new romantic-eran (cirka 1979-80) kom Buggles med sin idag smått klassiska LP The Age Of Plastic. Och i samband med albumsläppet kom singel nummer två därifrån: Living in the Plastic Age. Singel nummer ett  hade varit englandsetta tidigare på hösten 1979 och kan numera anses som en popklassiker: Video Killed The Radio Star. För övrigt den låt/video som MTV öppnade upp med när man premiärsände den 1 augusti 1981.

buggles

Hösten/vintern 1979 gick det en våg undergångsstämning ibland de engelska banden. Tänker till exempel på Cityboy The Day Earth Cought Fire, en slags spegling av det på nytt uppblåssade kalla kriget - det var vid den här tiden mycket tal om utplaceringar av amerikanska medeldistansmissiler i UK, Pershing 2 och kryssnngsrobotar etc nämdes i nästan varje nyhetssändning. Sedan hade dessutom Thatcher precis blivit premiärminster. Det var mycket som alltså blev kallare, när hösten 1979 gled in mot vintern 1979/80. Alltså även när det gäller popmusik. Automatik och känslosubstitut i en kall och steril framtid hade man i tankarna när dessa låtar spelades in. Ett bra exempel är Buggles I Love You Miss Robot - till skillnad mot de flesta av de syntband som dyker upp under de närmaste åren har Buggels ett klart moment av humor...

I love you miss robot
electronically
I love you miss robot
programmed just to please
You make love like a metronome
don't drive to fast when you take me home
touch the seam on your silver skin
I feel so hard when you take me in

Dolls & Dollars

Dolls & Dollars

Grävde fram ytterligare ett fynd i vinylarkivet: The Dollar Album. När man  ser omslaget så är det första man tänker: Vad heter porrfilmen? Tja, det finns en låt på plattan som heter Dangerous Blondes, skulle kanske funka till exempel. 

Det är nämligen en härlig 80-tals over the top-smaklös look som man gav Theresa Baazar och David van Day, se själva här ovan. De var den engelska duon Dollar som hade lite hits under det sena 70-talet och tidiga 80-talet. Men de låtar som sticker ut är gjorda med hjälp av, och producerade utav, Trevor Horn - och där fanns den ursprungliga anledningen till att The Dollar Album återfinns här i arkivet. Bland det sötsliska på skivan kan jag därför ändå rekomendera Mirror Mirror, Give Me Back  My Heart, Hand Held In Black And White och Videotheque. I sammanhanget kan det vara kul att lägga in följande citat:

For Dollar’s The Dollar Album (1982), Horn wrote a love story across four songs: ‘Hand Held in Black and White’ (the meeting), ‘Mirror Mirror’ (the loving), ‘Give Me Back My Heart’ (the break-up) and ‘Videotheque’ (the postscript). All four singles broke the top twenty and two, ‘Mirror Mirror’ and ‘Give Me Back My Heart’, both reached number four on the UK singles chart.

Det är kul att plocka fram denna ändå, för liksom jag, de flesta som har plattan skäms. "It's just toooo cheesy" - men det är ju också det som är poängen. Och hade inte Hand held in black and white gjorts hade vi antagligen inte fått ABC:s The Look of Love eller Frankie goes to Hollywood:s Relax levererade åren därefter.

Dockor doppade i smör, Dollar: "- I heard they hated each other really. Bloke down the pub told me! ..."

Något helt annat nu -

Det är minus sju utanför fönstret nu. Det ligger is och snö på marken. Dagens busväder har gjort att man förskansat sig inomhus. Tänkt var ju, som nämt i det tidigare inlägget, att åka till Jönköping, men det var ur väderlekssynpunkt inte artt tänka på. "Ben" ringde innan och sa att han kommer hem på fredag. Får se hur han mår imorgon.

Så denna onsdag har gått åt att sätta grundplattan till en Tiger Moth-kronologi, fast bara ur svenskt hänseende.

RSS 2.0