Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Skottpop: Dokumentär om Gerry Rafferty

Publicerad 2017-10-04 16:16:00 i musik,



Som jag ser och hör det - Gerry Rafferty (1947-2011) skulle fått Polarpriset!



Sprang på denna dokmentär om Rafferty uppladdad på duröret och kom att sitta som förtrollad. Det handlar om ett musikaliskt geni med ett bräckligt inre som inte trivdes med stjärnstatus. En berättelse som verkligen berörde mig...


The lyrics of Baker Street reflected Rafferty's disenchantment with certain elements of the music industry. This was elaborated on by music journalist Paul Gambaccini for BBC World News:

His song "Baker Street" was about how uncomfortable he felt in the star system, and what do you know, it was a giant world hit. The album City to City went to No. 1 in America, and suddenly he found that as a result of his protest, he was a bigger star than ever. And he now had more of what he didn't like. And although he had a few more hit singles in the United States, by 1980 it was basically all over, and when I say 'it', I mean basically his career, because he just was not comfortable with this.

Från wikipediaartikeln om Gerry Rafferty.



Man kan ibland minnas exakt var och när man hörde en låt för första gången. Så är det för mig och Baker Street. Jag sitter i pappas Massey Ferguson 185 och harvar en torr eftermiddag i april. Det är några veckor kvar till att jag ska fylla tio år och där kommer den på den trötta transistorradion i traktorn.
Om jag blundar nu kan jag känna diesellukt och damm, men ändå av det slag som är lite jordigare, lite fuktigare, som hör våren och hösten till. Det är så långt i från en storstad som London det kan vara, men i vilket fall - det är ett intryck som satt sig.


Bland de som gör intryck i dokumentären är dottern Martha, som även är intervjuad här.

Ofta finns det i det bräckliga och otrygga en bas för kreativitet, som ibland har gett fantastiska resultat. Eller är det kanske en slags växelverkan och detta skapande ger en slags trygghet i stunden? Det ena behöver kanske inte heller utesluta det andra. Men så finns andra stunder då man bara vill fly...

Idag upplever jag Gerry Rafferty som lite bortglömd, tyvärr. Han var så mycket mer än "Bakargatan" och Stuck In The Middle With You eller min egna favorit Get It Right Next Time. Även om dessa låtar på sätt och vis definerade honom, för de handlade om företeelser i hans liv...som nästan allt i hans låtskrivande gjorde...
 

Change i paradiset och Jacques Fred Petrus

Publicerad 2017-08-27 12:00:00 i Allmänt, Musik - 80-tal, musik,



Change Paradise

...är en dansgolvshit från våren 1981. Låten är inspelad i Fontoprint Studios i Bologna, men sångpålägg och mix är gjord hos Power Station i New York - det här är alltså italodisco innan den kom att låta helt annorlunda några år senare!

Change var ett (av flera) namn som användes av producenten, affärsmannen med mera Jacques Fred Petrus, där han knöt till sig olika musiker och vokalister. Mest känd är Luther Vandross och till exempel är The Glow Of Love tillkommen i denna "produktionsapparat". Idag hade man kanske kallat det för ett musikkollektiv, fast det vore fel med tanke på att Petrus styrde det hela rätt hårt.

 
Det handlade i princip att låta som Chic, och på kuppen bli mer Chic än Chic...och något år in på 80-talet gick det bättre för Change än Chic - åtminstone vad det gäller listplaceringar.

Jacques Fred Petrus was not a musician but he had an excellent musical taste. He definitely had an input into the musical direction and the overall vibe. His deejay experience connected him with the pulse of the disco scene. He had a sixth sense for recruiting promising American vocalists, first-rate Italian musicians and top notch American and British songwriters/lyricists.

Läs resten i denna intressanta bloggpost.

Många gånger har jag tänkt att skriva ett skapligt djuplodande inlägg om Jacques Fred Petrus, Change, italodisco och kopplingen till Maffian. Kanske försöka hitta en ingång som liknar den jag hade när jag skrev om Barry Seal, men när jag googlar runt lite så känner jag att det nog inte behövs - kolla här. Gissar att det är samma person som bakom den siten som skrivit den mycket detaljerade wikipediaartikeln på svenska. Och den är bra mycket mer givande än dito på engelska...

 
Historien om Jacques Fred Petrus från Guadeloupe är värd att bli film, även den. Han mördades 1987, antagligen beroende på att han blåst någon en gång för mycket. Från en artikel på webben:

...it is a fairly unanimously agreed fact that Jacques Petrus treated people like dirt.
 

From borrowing money, to firing people on the spot or ignoring them completely, Petrus ruled with erratic discipline — treating musicians and professionals who were integral to his company as if they were nobodies. Much can be taken from the thoughts of Bobby Douglas, an American vocalist who featured on a string of Petrus productions. When asked about the producer's death, he said "I know that it was something waiting to happen. Because you can't be that evil, to that many people, and not have your karma affected."

Petrus - lite som när Stikkan möter Scarface...

Mauro Malavasi och Davide Romani.
 
Åter till låten Paradise. Det är basen man hänger upp sig på. Den spelas av Davide Romani, som tillsammans med Mauro Malavasi var de som var producenter och skapare i praktiken i Change. Så här beskrivs skeendet:

Romani explained that before beginning the recordings, he realized that the album missed a strong single. So, in one night he wrote the album's opener "Paradise", whose main ingredient was that wiry bassline, which incessantly had to come and go. Americans liked this element very much. Romani wanted to create an original ear-catching feature and thought about opening the track with a slappy bass. Therefore he took a drumstick and played it on the strings of the bass guitar: "Paradise" began this way. He also used a little nail instead of a guitar pick, starting from bass line before melody and harmony.

Soundtracket till...

Publicerad 2017-07-16 16:16:00 i Musik - 60-tal, Musik - 70-tal, musik,

SRC DC-7BF SE-ERS
...A Chicken Has Been Killed, eller snarare en enkel spellista från filmen med samma namn, finns nu tillgänglig här.

Hittepåfilmen A Chicken Has Been Killed har återkommit många gånger här på bloggen. Titeln är stulen från min gamle vän Ulf Engelbrechts idé om en roman med centralhandlingen placerad runt några människor engagerade i luftbron till Biafra i slutet av 60-talet. Från inlägget "med samma namn":

Med nöd och näppe lyckades jag kila in - bland den lille runde gubbens hårt kryddade verbaliter - vem jag var. Ulfs humör vände direkt och jag blev bjuden ner i kajutan. En stank av frän tobak, diesel och olika stadier av förmultning slog emot mig. Jag fick sätta mig ner och han ville bjuda på kaffe. Innan jag hann svara hade Ulf plockat upp en mugg ur diskhon och gav mig den. Jag noterade att det satt en kaja i en bur precis ovanför diskhon - instinktivt tittade jag ner i muggen! Det såg "skapligt" rent ut...
UE
 
I den allmänna sörjan bland gamla tidningar och tomma vinare satt jag sedan och lyssnade hänförd på Ulf i två timmar. Han berättade om olika människor som han mött under Biafra-tiden; om politiken, om pengarna och om äventyren. Han sa att det aldrig skulle gå att skriva något vetenskapligt om Biafra och luftbron dit - det måste nyanseras på något sätt. "Jag ska skriva en fiction", sa han. "Den ska heta A Chicken Has Been Killed". Namnet har varit klart länge."

Tänker er att American Hustle möter Hedebyborna...i Afrika, i Europa, i USA, i Asien, i Latinamerika, på Bromma...

Om

Min profilbild

Lazerjesus

Les Aventures de lazer du Jesus

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela