Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

För några år sedan skrev jag ett inlägg med rubriken Den hemliga finska Draken-optionen. Där spekulerades det lite om och kring i Sverige förrådställda J 35 Draken på 70- och 80-talet och jag saxar ifrån inledningen följande:

I Holmströms bok berättas följande:

Sverige kunde också bistå Finland med flygplan. Parisfreden föreskrev att Finland endast fick ha 60 stridsflygplan. På 1970- och 1980-talen innebar det 36 jaktplan av typ Draken från Sverige samt 24 MiG-21 från Sovjet. Dock hade Finland betydligt mer piloter, trots att det är en dyr utbildning. Samtidigt fanns i Sverige ett stort antal Drakenplan som stod i hangarer med kvarvarande flygtid, eftersom introduktionen av Viggen innebar att antalet divisioner i flygvapnet minskade. Överskottet på piloter på ena sidan Bottenviken och av plan på den andra var ingen slump.

- Vi tänkte att i en krissituation kunde vi köpa fler Drakenplan. I en sådan står Sverige fortfarande som ett neutralt land och vi har så pass täta och goda förhållanden att vi kan få hjälp på det sättet. Jag har aldrig hört att det funnits papper på det. Men nog kommer jag ihåg att jag diskuterade detta med Bengt Gustafsson och kanske också med Lennart Ljung. Därför utbildade vi också fler piloter än vad vi hade användning för, bekräftar Jakko Valtanen.

Därefter diskuterar jag i det tidigare inlägget främst om den senare jaktversionen av Draken, J 35F (Filip), antal etc, som kunde under 80-talet varit tillgängliga i Sverige för Finland. Men - förutom den tvåsitsiga obeväpnade SK 35C (Cesar) - såldes även ett antal av den tidigare jaktversionen J 35B (Bertil) till Finland. Det var ju dessutom den versionen som levererades först till grannlandet i öster, detta i ett halvdussin exemplar 1972 och där betecknad 35BS. Dessa användes i utbildningsändamål - och lär varit klassade som skolflygplan på grund av fredsavtalet med Sovjet - men kunde utan några större svårigheter byta roll och bli jaktflygplan. Från wikipedia:

Efter andra världskriget var Finland begränsat av ett avtal från 1950 till 1989 med de allierade segernationerna, om att ha högst 60 stycken stridsflygplan. Denna restriktioner omfattade dock inte skolversioner eller skolflygplan som kunde användas till taktiska uppdrag utöver sin primära funktion. Jaktplanen 35S och 35FS klassades därmed som stridsflygplan medan det tvåsitsiga skolflygplanet 35CS och övergångsplanet 35BS betraktades som skolflygplan. Det har senare framkommit att Sverige lagrade ett stort antal Draken-plan, som annars hade gått till skrotning, samtidigt som Finland utbildade fler stridspiloter än vad landet hade bruk för.
 
För ett tag sedan blev jag uppmärksammad på en finsk blogg där man i ett inlägg redogjorde rätt omfattande för Drakens användning i landet. Jag hajade till lite när jag såg följande och kom direkt att tänka på mitt gamla blogginlägg:

DK-206 (old)
Arrived in Finland 10.5.1972. Caught fire during flight 18.1.74, removed from use.

DK-206 (new)
First flight in Finland 15.8.1984. Under maintenance 3.10.85-27.6.86, 22.12.88-3.5.89, 11.4.-14.8.91, and 10.9.-13.12.93. Last flight 6.10.1995.

Det handlar i bägge fallen om J 35B som blivit 35BS; 35266 (old) och 35245 (new). 35266/DK-206 blev efter branden använd som instruktionsobjekt vid finska flygvapnets tekniska skola i Halli. Där togs denna bild den 27 juli 1979 vilken kommit bloggen tillhanda via So Many Aircraft/Ora Lassila.

Senare kom 35266 få en annan kod; DK-942. Antagligen skedde detta i samband med att en ny DK-206 var "på väg in". Följande skrev Bo Widfeldt i sin bok "Draken" på sidan 142:

Fram till kassation av 35BS hösten 1991 har de finska Drakarna endast drabbats av ett haveri (1974-01-18) då DK-206 efter en generatorbrand tvingades nödlanda. FF Veli Taka klarade sig oskadd medan flygplanet fick så omfattade skador att det bedömdes olönsamt att reparera. Det ersattes istället av en "ny" J 35B (35245), som fick samma kod  (DK-206). Det är detta plan som numera (sommaren 1994) finns ommålat och försett med F-huv vid "Mini-Suomi" i Ähtäri.

35245 kasserades i Sverige 1977-11-18, detta med en total gångtid på 686 timmar. Denna bild på flygplanet tog Lars Soldeus på Malmen runt 1970.

Sista flygningen i Sverige med 35245 skedde i juni 1973 och däreft blev flygplanet uppställt tillsammans med ytterligare ett 20-tal J 35B i berghangaren på Tullinge. Studera detta i sammanhanget högintressanta inlägg på Peter Lianders blogg.

Sedan "hör" man inte av 35245 förrän flygplanet är iordningställt för flygning i augusti 1984.

Även J 35B 35252 levererades till Finland, detta enligt uppgift under 1976. Denna Drake var statiskt "demonstrationsobjekt med svenska beteckningar (gul 52) fram till ca 1982." Hittade en uppgift att flygplanet användes som instruktionsmateriel i Halli. Nedan bild är tagen 1981. Även 35252 kasserades formellt 1977-11-18.
Vad vill jag nu säga med denna redovisning? Jo, att jag börjar bli allt mer benägen att tro att den finska Drakenreserven i stående i Sverige fanns redan på 70-talet och bestod då av J 35B. Gissningsvis handlade det om flygplan som stod uppställda i berghangaren på Tullinge. Det kanske inte behöver betyda att alla dessa förrådställda J 35B - som tidigare hade använts av flygflottiljen F 18 förlagd på just på Tullinge - var öronmärkta för Finland. Men hur många rörde det sig om då? Ska försöka förklara läget.

Totalt tillverkades i början av 60-talet 73 stycken J 35B och när flygtjänsten upphörde vid F 18 1973 fanns lite över 50 stycken kvar i Flygvapnets inventarielistor. Dessa kom att kasseras i omgångar och detta berodde på - som det verkar - var någonstans de stod uppställda.
 
J 35B nummer 35241 tillhörande F 18 vid berghangaren på Tullinge runt 1970. Flygplanet kasserades hösten 1977 med bara 947 timmars gångtid. 

Som tidigare sagts hyrdes 6 stycken Bertil-Drakar ut till Finland 1972, och i samband med jaktflottiljen F 18:s avvecklande kasserades ytterligare 8 stycken. Kvar i Sverige var då en bit över 40 stycken. 

Redan i slutet av 60-talet hade ett större antal J 35B konserverats och ställts upp hos F 14 i Halmstad. Dessa kom i princip att kasseras i två omgångar: Den 24 juni 1974 avfördes 6 stycken och den 21 april 1976 kasserades resten; 19 stycken. En möjlig anledning till detta förfarande kan vara att man 1974 erbjöd Österrike att köpa ett antal J 35B (?).
 
För övrigt köptes 1976 de tidigare leasade halvdussinet Bertil-Drakarna när finnarna även köpte lika många J 35F-1 samt tre SK 35C. Kanske en fingervisning om att mer saker avhandlats i samband med den affären..?

Den 18 november 1977 kasserades formellt de sista kvarvarande 18 stycken J 35B - med andra ord de som stod uppställda i berghangaren på Tullinge. Ett antal som f ö på den tiden motsvarade en svensk kompaniuppsättning i fred. Man kan dock inte undgå notera att just ur denna grupp kom de tidigare omnämnda "finska Drakarna" 35245 och 35252. Finns det möjligen ett samband?
1980 fanns ett antal av dessa ännu på Tullinge, men då mer eller mindre i demonterat skick. Och i berghangaren hade det vid denna tiden börjats fyllas på med konserverade Drakar av senare och modernare versioner. Detta tack vare förbandsnedragningar och övergången till Viggen...

Slutligen - kan det varit så att med utgångspunkt i de sex flygande J 35B som finnarna redan hade, skulle ytterligare ett antal, i tid av ofred, överföras från Sverige för därigenom kunna sätta upp ytterligare ett jaktförband? Vore inte helt ologiskt.

Så långt mina egna funderingar kring "den hemliga finska Draken-optionen" under 70-talet. Den avslutande bilden på DK-942 (35266) är tagen av Eino Ritaranta. Siffrorna 942 ingick för övrigt i riktnumret till Halli...