Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Syd-Aero Trafikflyg AB

Publicerad 2012-01-28 23:39:00 i Flygföretagande,


Denna fina bild tog LEL (Lars E Lundin) i Oskarshamn 1976.

Somliga minns kanske inlägget Syd-Aero - de första åren som publicerades i början av 2009? För ett tag sedan kom en propå mailledes om en fortsättning, man blev påmind av hur det förra inlägget slutade...

Man ville fortsätta expandera och två bröder Persson från Oskarshamn (Be-Ge) som tagit cert hos Syd-Aero i Hultsfred köpte in sig i firman. Med deras finansieringshjälp anskaffades två Piper Navajo för att användas för linjetaxi - Syd-Aero Trafikflyg var fött.

Officiellt ombildades företaget till Syd-Aero Trafikflyg AB i januari 1968. Den första Navajo'n, SE-EZL, levererades då och följdes i maj av nummer två, SE-FDU.

Kronström jobbade kvar i Syd-Aero fram till i början av 1969 då han började som pilot hos Stenberg-Flygt AB i Lindås. Då ägdes Syd-Aero av Be-Ge i Oskarshamn...där man då var i full färd att bygga en flygplats och dit kom företaget sedermera att flytta. Verksamhetsinriktningen hade då förskjutits mot linjetaxi/trafikflyg. Den biten kanske kommer att beskrivas vid ett senare tillfälle.


Och där krokar vi på igen. Per-Erik och Carl-Johan Persson hette de, de bägge bröderna från Oskarshamn. Be-Ge - vilket syftar på deras far, Bror-Göthe - är ett välkänt bolagsnamn och man i allra högsta grad fortfarande verksamma. Att driva ett flygbolag var nog inte det som Bror-Göthe hade tänkt sig när han en gång i tiden tog över en bilverkstad i Oskarshamn, men var efter tiden gick och affärerna gick bättre drog man sig inte för att göra nedslag i områden som låg långt ifrån den egentliga kärnverksamheten.

Per-Erik och Carl-Johan hade tagit flygcertifikat hos Syd-Aero några år tidigare och nyttjat firmans plan för affärsresor inom och utom landet. Man insåg att behovet av större flygplan fanns inom denna sfär och - som sagt - i januari 1968 ombildades firman till Syd-Aero Trafikflyg AB, numera ägt av Be-Ge, men fortfarande baserat på Uråsa utanför Växjö.


Piper Navajo SE-EZL på Bromma den 3 augusti 1971. Bild: Kjell Nilsson.

Bland de första exemplaren av Pipers nya tvåmotoriga affärsflygplan av typen Piper PA-31 Navajo inköptes; SE-EZL (c/n 31-68) och SE-FDU (31-158). Dessutom kom man i januari 1968 även inköpa PA-23-250 Aztec C SE-EPH (27-3373). Ägandet överfördes senare på året på Th Strålfors AB, Ljungby, men Syd-Aero kvarstod som innehavare till 1970.

Den första flyglinjen Växjö/Uråsa - Hultsfred - Bromma kom Syd-Aero att flyga med Navajo 1968-70 (Därefter använde Linjeflyg Nord 262 på sträckan och därefter fick Crownair ta hand om den med Twin Otter.). 1970 började man flyga linjen Ljungby/Feringe - Anderstorp - Bromma - se nedan. UF blev bolagets "tag".




1971 gick flyttlasset till nybyggda flygplatsen i Oskarshamn (invigdes den 15 november 1970, Västerviks flygplats den 14 mars året därpå). Här byggdes hangar och kontor till bolaget och inflyttningen var klar runt julen 1971.

Så här berättar Åke Åstrand i en artikel i Flyghorisont nummer 3/4 1974:

Med denna Navajo fraktades omkring 17 500 passagerare till och från de småländska skogarna under perioden fram till januari 1974 då man satte in DHC-6 (Twin Otter).

Linjen Oskarshamn - Västervik - Stockholm upprättades i mars 1971 och för den trafiken inköptes en Britten Norman Islander, som gjorde god tjänst fram till och med 1973. Den blev för liten, såldes till Brasilien och ersattes med DHC-6. Den senast öppnad linjen (mars 1974) Trollhättan - Bromma trafikeras också med DHC-6 och cirkeln är därmed sluten: Verksamheten bedrives med en enda (som då och då med en PA-23 Aztec för taxiflygningar etc) och ett flygplan som kan betraktas som byggt för den sortens verskamhet den används i.


SE-FTB var registreringen på bolagets Britten-Norman BN-2A-6 Islander, tillverkningsnummer 208. Islandern levererades från Bembrigde i England den 5 februari 1971. En månad senare blev SE-FTB officellt registrerad och kunde börja användas (Det tog längre tid en beräknat på grund av en arbetsmarknadskonflikt som just då rådde.). Som ägare stod Be-Ge Bilreparationer i Oskarshamn AB och innehavare Syd-Aero Trafikflyg AB, Oskarshamn. Med Islandern kunde man ta sju passagerare. I december 1973 avregisterades planet efter försäljning till Brasilien (blev PT-KHK, haveri i maj 1980).      

Den Piper Aztec som omnämns i den citerade texten ovan är SE-EEL, en B-modell tillverkad 1963 (c/n 27-2345). Den 9 oktober 1973 noterades Be-Ge Bilreparationer i Oskarshamn AB som ägare och Syd-Aero Be-Ge AB som innehavare. SE-EEL såldes till USA hösten 1979 och blev N5106Y, senare N222RH.



Men den flygplanstyp som, åtminstone jag, förknippar Syd-Aero med är de Havilland Canada DHC-6 Twin Otter. Den första levereras till bolaget redan i maj 1972, vilket är över ett år tidigare än statliga Crownair får sin första av samma typ.


LEL tog denna bild på SE-FTO i Oskarshamn den 4 maj 1975.

Det rör sig om SE-FTO (c/n 43) DHC-6-100 Twin Otter som tillverkades 1967 (ex I-CHAN och N935JM), Som vanligt så är det Be-Ge Bilreparationer i Oskarshamn AB som står för ägarskapet och Syd-Aero Be-Ge AB som är operatör. Under sommaren 1972 lånas SE-FTO till General Air i Hamburg, men i augusti kommer "Twottern" tillbaka. Måndagen den 14 augusti är det nämligen premiär för Twin Otter på linjen Oskarshamn - Västervik - Bromma.

Man har även god hjälp av General Air i tekniskt hänseende. En av deras tekniker finns på plats i Oskarshamn under Syd-Aeros intrimmningsperiod med Twin Otter.


SE-FTE fångad av Roffe på Bromma den 30 maj 1975.

I slutet av 1973 anskaffar Syd-Aero ytterligere ett par Twin Otter, denna gång från tyska General Air. Den först levererade av dessa kan anses ersätta Islander SE-FTB. Det rör sig om DHC-6-100 SE-FTE (c/n 114) och DHC-6-200 SE-FTX (c/n 154). I och med att SE-FTX levereras startar i mars 1974 en ny linje, den tidigare nämnda sträckan Trollhättan - Bromma. Detta flygplan är också externt finansierat via AB Vendax, Stockholm.


SE-FTX fotograferad av LEL i Oskarshamn den 19 april 1974.

Under det andra halvåret 1974 säljs de bägge PA-31:orna. Vid denna tid så uppgår den fast anställda personalen till 25 personer, därav tio piloter och sju tekniker.

Ganska snart beslöt man att byta ut sina Twin Otters mot nyare exemplar av samma typ. Sist in, först ut: SE-FTX säljs i mars 1976 till Island och istället inkaffas DHC-6-200 SE-GRI (c/n 299) från franska Air Alpes.


SE-GRI på Bromma i september 1979. Denna Twin Otter kom Syd-Aero operera längst av alla de av typen man använde. Bild: Tommy Lakmaker.

Nästa års byte gäller SE-FTE som på sommaren flygs till Miami för att senare säljas "stateside" (idag använd som hopparkärra). Man har tidigare från tyska OLT (Ostfriesische Lufttransport) inköpt en DHC-6-200, D-IDLT, som blivit SE-GRX (c/n 413) redan i februari.



Två Bromma-bilder tagna av Roffe: På den övre ser vi SE-GRX den 22 oktober 1981 och nedan SE-GTU den 18 januari 1982.



1978-års skifte blev att först sälja SE-FTO till Australien (blev VH-TZL) mot att från USA därefter ta levererans av DHC-6-200 N65308 som i mars blir SE-GTU (c/n 275). Efter detta är Syd-Aeros tre Twin Otters alla av 200-modell.



Syd-Aero och de andra mindre bolagen fick på Bromma hålla till i den lilla charterhallen, detta till SAS/Linjeflyg tillät dem anslutas till flygmonopolets trafiksystem. 1981 räknades för övrigt  Syd-Aero det tredje största inrikesbolaget i Sverige, efter Linjeflyg och Swedair.

De närmaste åren sker inga större förändringar i bolaget, man är väl inkörda i verksamheten med sin flotta omfattande tre Twin Otter. Men i slutet av 1983 börjar det hända saker. Det äldsta flygplanet, SE-GTU, säljs till USA och ferryflygs över Atlanten i mitten av november (Sedermera kom det att 1995 haverera på Nya Guinea). Till sommarprogrammet året därpå ska det ske förändring i Syd-Aeros kapacitet...


SE-INZ på Arlanda den 17 augusti 1984. Bild: Tommy Lakmaker.

Den 15 juni 1984 sätter Syd-Aero in sin Short 330  från Oskarshamn och Hultsfred. Flygplanet tar 33 passagerare. Enligt uppgift kostade denna nyinvestering cirka 20 miljoner kronor (som lär vara hälften vad man då fick ge för en ny Saab SF340A). Det kan påpekas att bolaget hade vid denna tid haft några svåra år ekonomiskt, trots att flygplanen varit välfyllda. Åtminstone delvis kunde man uppväga detta när man sålde Twin Otter:ar och fick hjälp av den högre värderade dollarn. Short 330 SE-INZ (c/n SH.3097) finanserades av Carcorp Förvaltnings AB i Göteborg och levererades Belfast - Oskarshamn redan den 18 maj. I samband med typens introduktion minns man den utställd på flygdagen vid F 17 i Kallinge den 17 juni 1984.

I slutet av juli 1985 säljer Be-Ge sitt flygbolag Syd-Aero till Avia, då ett dotterbolag till Rederi AB Gotlandsbolaget. De hade året innan förvärvat Avia från Nils Björkman och Lennart Gustafsson (som åtta år tidigare köpt firman från de legendariska makarna Nils och Birgit Thüring vilka startat den 1942).

Sommaren 1986 säljs nästa Twin Otter, SE-GRX. Denna utvandrade till Kanada men finns numera på Island. I november tar Syd-Aero levererans av en begangnad Short 330 som registreras SE-IVX (c/n SH.3029). Den är leasad från DNC Leasing Services Ltd, London. Den har föregåtts av en lease av Short 330 G-BITV (SH.3068) från mitten av oktober.


SE-IVX fotograferad i Visby den 29 november 1986 av Roffe Larsson.

1986 startade Avia en reguljär flyglinje från Visby till Kalmar och Norrköping. Linjeflyg/Swedair:s flygningar på samma sträckor beslutas läggas ner i slutet av februari 1987. Det är i denna vevan som företaget också flyttar till Norrköping.

Våren 1987 försvinner den sista Twin Ottern från Syd-Aero, SE-GRI säljs till norska Coast Air och blir där LN-FAL. Flygplanets kompletta historik finns att tillgå här.


En helvit SE-GRI fotograferad av Tommy Lakmaker på Arlanda den 2 september 1986.

Ersättare till SE-GRI kan anses vara Short 330 nummer tre som levereras från UK i slutet av augusti 1987. Den är leasad direkt från tillverkaren Short Brothers Plc, Belfast, och registeras SE-IYO (c/n SH.3092).


SE-IYO i Visby den 3 oktober 1988. Bild: Rolf Larsson.

Men redan i juni 1987 har Syd-Aero leasat ytterligare två Short 330 från engelska Fairflight Charters Ltd., G-BNTX och G-BNTY. Dessa behålls under ett år.  

I juli 1988 försvinner namnet Syd-Aero från flygplanen och istället kom det därefter stå Avia på dem. Man fortsatte sin satsning på de fyrkantiga Shortsflygplanen och börjar använda den större Short 360. Den första, SE-KEX, levereras till Avia i mitten på sommaren 1988, följd av nästa, SE-KEY, några veckor senare. Dessa ersätter G-BNTX och G-BNTY och har ny dekor, vilken sedan även appliceras på övriga flygplan - Syd-Aero "suddas ut".


Avias Short 360 SE-KEY fotograferad av Roffe i Visby den 23 juli 1989.

Vartefter avvecklas Short 330, antagligen snabbare än först planerat på grund av lågkonjunkturen som tar fart i slutet av 1990. 1992 går Avia och Salair samman under namnet Avia för att året därefter byta namn till Skyways.

Sedan något år tillbaka är Skyways "bara ett biljettförsäljningsbolag" medans deras flygbolag heter Avia Express. En fasligt massa olika bolagsnamn blev det här på slutet, men vad hände med namnet Syd-Aero/Sydaero? Jo, det kan vara lite kul i sammanhanget att notera att Socata TB-10 SE-IMY under sena delen av 90-talet var registrerad på Sydaero AB, Visby. Samma gäller för närvarande för TB-10 SE-KBF och SE-KNZ samt TB-9 SE-KBH - alla används av Gotlands flygklubb! Jag låter var och en drar sina egna slutsatser rörande vem som numera äger firmanamnet...

Hollywood för allmänflyget

Publicerad 2012-01-27 13:11:56 i Film och TV,



För ett tag sedan bloggade jag om Tom Cruise och hans P-51 Mustang. Men han är långt ifrån ensam i Hollywood att ha en kärleksaffär med flyget. Här kommer fler stjärnor, som till skillnad mot Cruise, mer än gärna talar om det. Och inte bara det, de vill skapa förståelse för General Aviation, på svenska översatt till allmänflyg. Först ut här ovan är Harrison Ford. "Han-Solo" var någor år över 50 när han började skola till sitt certifikat...

Näste man är Morgan Freeman...



Det handlar mycket om det som hotar allmänflyget i USA. Här i Europa finns det andra hot, även om det finns likheter. I Sverige har vi också enorma problem inom allmänflyget. Snart finns det fler anställda byråkrater än certifikat, att det ger en störd konstnadskurva är inte svårt att inse.

Sedan är nästa stora problem det som jag tidigare kort och gott kallat Stockholmseländet. Allmänflyget i 08-området är snart utrotat...och detta beror på att man inte förstår det och dess nationella OCH internationella nytta. För någon vecka sedan uppmärksammade Dagens Industri Brommaproblematiken. Det började med en insändare som var undertecknad av bland annat av Sven Hagströmer och Per Holknekt (Se även When speaking of Swedish General Aviation...igen). Man tycker ju - efter att ha sett dessa klipp - att det borde finnas någon svensk kändis som kunde ge allmänflyget lite goodwill i media...

Dags för ännu en kärleksförklaring...



Kurt Russell berättar mycket träffande om flyg som passion. Tror det finns många därute som känner igen sig och ännu fler som borde få chansen att hitta dit. Jag säger som det uttrycks ibland i dessa klipp: Get Involved!

När man letar runt på webben efter klipp som dessa slås man av tanken: Var är kvinnorna? Ingen hollywoodaktris som funnit passionen? Måste finnas...

Slutligen, gammal är äldst, och han flyger helikopter: Clint Eastwood.



Uppdaterat

Håkan i USA gjorde mig uppmärksam på att Angelina Jolie tog cert 2005 och köpte sig en Cirrus SR22. Inga bra filmklipp - åtminstone i mitt tycke - där hon själv berättar om sitt flygande verkar finnas ute på webben. Så tills något sånt dyker upp får ni hålla tillgodo med bilden nedan.


Om

Min profilbild

Lazerjesus

Les Aventures de lazer du Jesus

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela