Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Hasslanda - 1

Publicerad 2016-11-12 18:55:00 i Gone but not forgotten, Propulärkultur,


Här ovan ser vi första sidan av första utgåvan av Svenska Privat- och Affärsflygföreningens (SPAF) tidning Horisont, sedermera omdöpt till Flyghorisont. Här står det om det om nybildade Lunds flygklubb och stråket söder om stan, Hasslanda. På bilden ser vi tidningens redaktör, Torgil Rosenberg, flankeras av markägaren Sven Hassland och flygklubbsordförande Börje Zelmerlöw (f ö farfar till Måns med samma efternamn). Torgils Beagle-Auster Tugmaster G-ASHY står parkerad bakom.

Att SPAF:s logga påminner starkt om den som denna blogg använder är självklart "totalt slumpartat"...

Hasslanda lades ner 2009. Jag har avsikten att återkomma med ytterligare ett blogginlägg om det lilla fältet som låg så bra till - centrala Lund fanns på promenadavstånd! Nedan ser vi Martin Bulle landa på Hasslanda i maj 1994. 

Bulldog-prototypen på Bulltofta

Publicerad 2016-02-18 16:00:00 i Gone but not forgotten, Propulärkultur,

 
Det som sker i dunkel... Ja, vad är nu detta? Här kommer ännu ett par bilder tagna av Yngve Syrén som skickats till mig av hans son Björn. De är tagna i Svensk Flygtjänsts hangar på Bulltofta och i bakgrunden ser vi en av företaget opererade målflygplan av typ Gloster Meteor. Det skumma besöket i förgrunden är faktiskt protypen till Beagle B.125 Bulldog. Egentligen så var det just bara G-AXEH som kunde ges "förnamnet" Beagle - resten av all tillverkning av Bulldog kom ju att ske hos Scottish Aviation i Prestwick.

Jag skrev för några år sedan en artikel om hur det gick till när Bulldog valdes att bli SK 61 och FPL 61 i svenska flygvapnet respektive armén. Det var absolut inget dåligt flygplan, tvärtom - men runt själva upphandlingen fanns det nog ett och annat att diskutera. Min artikel blev en bloggföljetong i tre delar hösten 2008 och här följer länkar dit: Bulldog-affären - 1, Bulldog-affären - 2, Bulldog-affären - 3.

 
Samtidigt som Beagle gick likvidation i slutet av februari 1970 flögs Bulldog-prototypen till Sverige för tester. Och här ser vi den nu, antagligen inne hos den (förutvarande!) svenska agenten för Beagle; Svensk Flygtjänst

Innan testerna försåg man flygplanet med annan märkning: På den översta bilden kan man notera kronmärken på vingarna. Den engelska registreringen kom tillfälligt att tas bort och ersättas med kronmärken och senare blev flygplanet kodat FC-71. Men nu var vintertesterna i Vidsel avklarade och den engelska registreringen har åter blivit applicerad. Enligt Björn Syrén är bilderna tagna i månadsskiftet maj/juni 1970 i Hangar 3, alltså hos AB Svenska Flygverkstäderna (dotterbolag till Svensk Flygtjänst).
 
Så här skrevs det i en faktaruta i den första utgåvan av Flygvapen-Nytt 1970:

Enligt tidningsuppgifter i slutet av feb­ruari skulle det av brittiska staten sedan 1966 ägda Beagle Aircraft Ltd ha gått i likvida­tion. Om företaget går i likvidation återfår FMV det förskott som betalats; materielver­ket kommer även att kräva konkursboet på skadestånd för utebliven leverans.

Nästa steg blir ett nytt anbudsförfarande till lämpliga anbudsgivare. Eftersom tidigare offerter ligger så nära i tiden genomförs en ny offertomgång och utvärdering på kort tid. De erfarenheter som gjorts i samband med granskning och utvärdering av Beagle Bull­dog underlättar givetvis offertförfarandet.

I samband med typinflygning i England har svenska tekniker och förare givit flygplanet mycket goda vitsord. Den brittiska luftfartsmyndigheten har genomfört sin granskning och certifiering, veterligen utan anmärkning. Prototypen har f ö under februari vinter­provats I norra Sverige med skidutrustning. Resultaten från skidproven, under svåra köld­- och snöförhållanden, har varit synnerligen lovande!

Sedan 1991 tillhör G-AXEH National Museum of Flight i East Fortune i Skottland.
 

Bilder från Bulltofta

Publicerad 2016-02-17 06:45:00 i Flygföretagande, Gone but not forgotten, MFI, Propulärkultur,


Det kom ett par bilder från Björn Syrén som är tagna av hans far Yngve, på den gamla goda tiden på Malmö/Bulltofta flygplats. Den övre är från början av 1965 och denna fann jag mycket intressant (är f ö klickbar om man vill se den i lite större format). Vad är det vi ser, förutom lite tidstypiska bilar? Jo, jag tror att flygplanet längst bort i bild är den Douglas DC-3 som var tilltänkt - och märkt - som SE-EDI med Swedair-titlar. DC-3:an hade anlänt som G-AMNV till Bulltofta den 5 januari och kom att stå parkerad här under några veckor. Meningen var att Svensk Flygtjänst AB (som använde "varumärket" Swedair) skulle ha DC-3:an och den skulle iordningställas hos dotterbolaget AB Svenska Flygverkstäderna på Bulltofta. Men av olika, och okända anledningar, blev det ingen affär och under februari flögs det tillbaka till England som G-AMNV (idag finns maskinen i modifierat skick i Sydafrika som ZS-ASN). Istället inköptes en annan DC-3: SE-BSM.

Bredvid denna DC-3 står en mörkblå flygmaskin, även den en Douglas-produkt. Om man tittar lite närmare ser man den engelska kokarden. I det här fallet rör det sig om den där extra Douglas AD-4W Skyraider som levererades sjövägen till Malmö från Skottland 1963. Svensk Flygtjänst använde ju - som många av bloggens läsare vet - ett dussin Skyraiders för målflyg på 60- och 70-talet. 1969 kom dock denna extra Skyraider iordningställlas och tas i användning som SE-EBN. Den nya karriären i luften blev dock inte långvarig. Redan efter ett par år havererade SE-EBN i Sundsvall.

Den gula och svarta flygplanet längs till vänster är med rätt stor sannolikhet Aeroklubben i Malmös Cessna 172C Skyhawk med registreringen SE-CYK. Denna maskin ägdes av klubben mellan 1962 och -65, då den såldes vidare till Danmark och blev OY-DIW.

Ett annat flygplan som tillhör Aeroklubben i Malmö är den MFI-9 Junior som står ett par "Cessna-spännvidder" till höger - SE-EFC. Klubben hade köpt Junioren året innan och kom att behålla den till 1967. SE-EFC havererade 1988, men flygplanet finns numera i Eslöv och tanken är att det ska återställas till en "orginal-Junior".

Jetflygplanet till höger är en Gloster Meteor TT Mk.20 med registrering SE-DCG. Det här var en av fyra Meteor TT Mk.20 som Svensk Flygtjänst opererade åt danska försvaret och NATO mellan 1962 och -66. Ett rätt omfattande blogginlägg har tidigare publicerats om just dessa flygplan - läs Målgång - 5. De ska inte förväxlas med de helgula Gloster Meteor som Svensk Flygtjänst använde för målflyg på uppdrag åt främst svenska armén och marinen.


På den andra bilden ser vi ett Bulltofta i skånskt vinterdis 1966. F som i Fairline på den blå fenan på en Curtiss C-46, och Torair står att läsa på nästa flygplan av samma typ. De står framför Transair Swedens hangar som hade invigts 1963 och bakom skönjer man två av det senare bolagets Douglas DC-7B. De bägge Curtiss C-46 hade tidigare använts av Transair, så det är ingen tillfällighet att de står här. Efter det att bolagets engagemang i Kongo hade avslutats blev dess flotta av C-46:or överflödig. Torair kom totalt att använda fyra av dessa 1965-66.

I augusti 1966 gick Torair i konkurs och Curtissarna överfördes till nybildade Fairline. Dock kom bara SE-CFA och SE-CFD i tjänst, men redan den 3 april 1967 försattes även Fairline i konkurs. SE-CFA var det enda flygplanet som ägdes av Fairline och kom (till slut) att säljas vid exekutiv auktion på Bulltofta den 6 mars 1968, detta till Mr Raymond Tluszcz i Kinshasa, Kongo. Han var en av personerna bakom Anstalt Wigmo - vad detta var för något berättades det lite om för ett tag sedan i inlägget Makasi-märkt Curtiss.


Om

Min profilbild

Lazerjesus

Les Aventures de lazer du Jesus

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela