Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Såg att denna apparat, en Mooney M20K, eller "Mooney 231", är till salu (För den som undrar: Under den svarta biten på den närmaste vingen sitter en väderradar.). Saxat från annonsen på planecheck.com:

Description	FAST AND RELIABLE IFR COMMUTER. Always Hangared. Now the entire aircraft is for sale . It goes with the USA Aircraft Guarantee Trust
Airplane time state	Recently zero-timed TCM TSIO-360-GB1 and three blades Hartzell propeller, de-eiced
Interior	8/10 gray leather
Exterior	Repainted in 1992 8/10
Avionics	King's Avionics, HS 55 HSI, KN80 RNAV + DME + 2nd GS , Garmin GX155TSO GPS IFR - KFC 200 Autopilot with Altitude Hold , RCA Colour Weather Radar, Engine Monitor- Mode C TX
Options	Speed Brakes , Bruces Extended Cover

Kostnad? Live rates at 2011.07.05 12:08:00 UTC:

85,000.00 EUR

=

771,659.11 SEK

Bilderna på November 27 Long Play (okej då, November 27 Lima Papa) tog jag på Bromma den 20 juni 2001, alltså på den tiden som Bromma fortfarande var en allmänflygplats att räkna med. Ja, annat var det förr...och det "bara" för tio år sedan. I början på året skrev jag inlägget Stockholmseländet men på grund av tidsbrist och underskott på allmän ork har jag inte hunnit hålla mig uppdaterad. Vad är status på Bromma-problematiken just nu?

Intressant och kul på "duröret" om hur en Mooney M20TN Acclaim byter sida av Atlanten. N40AU hamnar först i Århus, Danmark, detta för att tullas in i EU.

 

Sedan - så att säga - tillbaka till Wick, Skottland, för att returnera en del utrustning. Därefter till slutliga destinationen: Welshpool i Wales.

Visserligen hände detta för två år sedan men det ändå kul att kolla på. Ingen större skillnad jämfört med idag alltså, förutom att momsa in i EU via Danmark inte längre är lika fördelaktigt.

En snarlik Mooney Acclaim finns för närvarande till salu i Belgien - klicka här.

...blev något av ett tema. Kameran fick hänga med när November Kilot luftades i eftermiddags. Start Axamo, österut via Eksjö (kolla resterna av nollettan), runda Hultsfred, sedan mot Visingsö och därefter tillbaka Axamo.

                       

Kommer ihåg att det långt bak i bloggkarriären skrevs om en liknande lunchflygning. Till skillnad mot den gången började vi idag med lunchen och flög efteråt. Så någonting måste man ju ha lärt sig...

Är det någon därute bland bloggens läsare som vet vem/vilka som står bakom http://www.mooney.se/?

Man säger sig vara intresserad av att inskaffa en Mooney 252. Här finns en tysk sådan till salu - D-EDIW - och här en engelsk - G-OJJB.

...med Ellen Key alltså, också känd som November Kilot.



Det är exakt på dagen tio år sedan som dessa bilder togs i Roskilde (EKRK) - SE-LNK hette på den tiden OY-BHB.

Nils och jag bordade den av honom redan sålda Mooney 201 SE-LCL en rejält blåsig eftermiddag, det var snabba ryck nämligen. Tror att han hade hittat denna danskregistrerade Mooney 252 med TTSN 1285 gångtimmar i en annons dagen innan, bytt några fax (this was i det närmaste pre-email-days) och ringde mig på morgonen: "Vad-gör-du-häng-med-till-Roskilde!"



Säljare var den före detta ordföranden i KDA, Per Brüel, en fascinerande liten farbror på 84 vårar. Nu hade doktorn sagt att han inte fick flyga mer på grund av att synen blivit sämre, därför skulle OY-BHB säljas. Brüel hade haft flygplanet sedan slutet av 1992 då han köpte det från dess förste ägare, Peter Lyngdorf. Mooney M20K 252 TSE OY-BHB (c/n 25-1016) levererades ny från Kerrville, Texas, till Lyngdorf i mars 1986. 

Brüel pratade för övrigt minst lika bra svenska som Nils och bloggisten (vänta nu, till och med bättre. För vi snackar väl snarast småländska?). Förklaringen till detta var att han forskat vid Chalmers i Göteborg på 40-talet...och om jag inte helt missminner mig även tagit sitt motorcert i Sverige vid denna tid. Han är för övrigt också hedersdoktor vid Chalmers. Per Brüels doktorsavhandling handlade om rumsakustikproblem...och på den vägen fortsatte det: Att konstruera instrument med mera för att mäta akustik och vibrationer - en verksamhet som gick lindrigt sagt bra.

Via sina bolag Brüel & Kjær A/S och Brüel Acoustics ApS hade han ägt ett antal flygplan, till exempel Piper Aztec (som han flög tur och retur till Hong Kong med i slutet av 60-talet...över Sovjetunionen!) och flera Beech King Air. Dessutom hade han privat även en Laverda-byggd F.8L Super-Falco, OY-BKC, som han köpt ny 1968.

Falco'n skulle han behålla sa han. Tanken var att han skulle ihop med en annan groundad pilot - hjärtat var orsaken i det fallet - försöka utverka specialtillstånd att fortsätta flyga denna kärra tillsammans. Han hade ett friskt hjärta och den andre fullgod syn, det "överlappar" var deras tanke. Sommaren 2000 var dock även OY-BKC utannonserad.


Efter lite överväganden så slog Nils till - köpte Mooney'n. Egentligen var det inte så mycket att tveka på - priset var attraktivt, detta var ett klipp! En vecka senare var vi tillbaka på Sjælland.



Det hela firades med en trevlig middag på Hotel Marina i Vedbæk på kvällen. Dagen därpå var vi hemma i Brüels egenritade villa i Holte och det formella stökades över samt pengar bytte händer. Det fanns en högst noterbar vurm för det italienska i huset, till exempel i vinkällaren...och i garaget stod flera Lancia. Dessutom hade Brüel samlat på sig en och annan Nimbus-motorcykel, dansk som han var.

Den 20 oktober 1999 blev Mooney'n reserverad som SE-LNK och den 27:e samma månad ferrades hon Grønholt (EKGR) - Axamo (ESGJ). Det var alltså så här det gick till när denna kärra blev November Kilot...eller Ellen K. Idag har hon cirka 2050 flygtimmar "på skrovet". 

Med 210 hästar i motorn där fram...och en rejäl medvind som skjuter på där bak - November Kilot is quite a mover. Västervik har som synes ovan, så att säga, "sällan varit så litet för en annan".

Här ska det bjudas på lite bilder från en vända ESGJ - ESSV - ESGJ.

            

 Det blir mer om November Kilot, aka Ellen Key, om några dagar.

Ibland bara "sitter de", som denna bilden (tycker jag). Självklart, en aning beskuren...men det är allt. Kameran är "skrutt", nog sagt om det. Och desto gladare blir därför jag.

Återkommande bloggläsare känner väl till fotoobjektet, en Mooney 252 TSE som likt ett "tjärat barn" har många namn. Det vanligaste är November Kilot, men även uttrycket Ellen Key hörs då och då...med flera.

Tagen nu i eftermiddags...

Ställ på att fälla in stället! ...hade det kanske uttryckts så på svenska?..och ta på dig cowboy-stället. Så varför inte istället även kolla in Speed and price and everything nice -1


Currently Spinning:

Neil Christian   That's nice

Tommy James & The Shondells  Mony Mony

I inlägget Oves bågar - 1 lovade jag återkomma till Mooney M20C Mark 21 OY-DDL, som hade en förhistoria i Sverige som N79805 i mitten av 60-talet. Borde vara svårt att missa, i varje fall om man ser omslaget till SPAF Horisont nummer 9/1965, eller hur?

N79805 (c/n 2920) var dåvarande Mooney-agenten Osterman Aero AB:s demokärra och 1965 skulle man ha 96 000 kronor för en Mooney Mark 21 i standardutförande "fritt Stockholm". Någon svensk kund fick man inte på N79805 utan kärran hamnade påföljande år i Danmark - vid luciatid 1966 registrerades planet OY-DDL på symaskinstillverkaren A/S Bergmann & Hüttemeier i Köpenhamn.



Ostermans agentur för märket Mooney har väl knappast blivit ihågkommet i historien som en av de mest lyckade. Frågan är om man sålde någon mer Mooney än just detta demoex? Man kanske boomade en del möjliga kunder med att ange den i annonsen härovan stående adressen? 

Att man dessutom i Mooney hade PC i flygplanen redan i mitten av 60-talet måste anses som ett skapligt steg före sin tid. Kanske bäst att då tillägga att PC i detta fallet stod för "Positive Control" -  en slags enkel (enaxlad) autopilot kan man säga... 



Samma sida av samma Mooney M20C Mark 21 - ovan 1974, nedan 1965.

Mooney M20J SE-IKH i hangar på ESME den 3 oktober 1990. 

Frågade ju läsekretsen i ett tidigare inlägg om någon kände till vilka flygplan som den flerfaldige världsmästaren i speedway Ove Fundin har ägt. Så här långt inget svar...och då han tröttnat på att vänta så säger bloggisten att han känner till två stycken.

På den övre bilden ser vi Mooney M20J - "populärt" kallad Mooney 201 - med registrering SE-IKH. Den tillverkades 1978 och importerades begagnad från Västtyskland fyra år senare. 1986 köpte Ove SE-IKH, på den tiden gick kärran i uthyrningsverksamhet på Bromma och kunde bokas genom BFF Aerorent AB (där BFF stod för Bromma Flygplanägarförening). Runt 1990 gick denna verksamhet omkull och SE-IKH kom att baseras istället på Eslövs-fältet nere i Skåne. 

I mitten av augusti 1992 havererade denna Mooney på Sturup - vikning i starten, buklandning, studs, ställ ut...nödlandning plus banan...och in i radioantenner på fältet. Flygplanet klassades som "total loss" men var nog egentligen reperabelt och såldes till Danmark.


Kommer ni ihåg bilden längst ner i inlägget som jag länkade till innan? I Danmark "återuppstod" det som en gång varit Mooney M20J SE-IKH i form av en modifierad M20C Mooney Mark 21, som var från början tillverkad 1965. Hur hänger detta ihop kanske ni undrar? Också denna danska M20C, OY-DDL, var kvaddad, troligen i högre grad mer än den andra kärran. Användbara delar från SE-IKH togs tillvara och OY-DDL ståtade med en markant ny look när kärran rullade ut från verkstaden cirka 1994. Kan jämföras med denna bild, tagen 20 år tidigare. Just OY-DDL har en förhistoria i Sverige, då som N79805 i mitten av 60-talet - det avser jag återkomma till.


Som ersättare till den kvaddade Mooney "tvånollettan" köpte Ove 1993 en Piper Cherokee Arrow B av årsmodell 1970, SE-FPO, som då hade knappt tusen timmar totalt i loggboken. Denna PARO behöll han bara i några år. Anledning: Om man bor i Frankrike används flygplanet inte så värst ofta om det står i hangar i Sverige. Bättre då att sälja...


- Uppdatering

Aj, aj, aj. Jag missade en "båge". Ytterligare ett inlägg i ämnet är på väg, håll utkik efter Oves bågar - 2.


Nedan: Piper PA-28R-180 Cherokee Arrow SE-FPO på ESMC den 31 juli 1996.

Det har gått två år sedan jag skrev inlägget Acclaim? Trevligt.... Certifieringen blev klar förra året och sedan dess har Mooney levererat över hundra stycken Acclaim - the fastest single engine production piston airplane in the world.

Just flygplan nummer etthundra gick till en nöjd amerikansk tandläkare i början av förra månaden. Bara för att få en ("levande") bild på hur pass nöjd han var...kolla här:

 

Det "råkade" också vara den första Mooney M20TN Acclaim Type S levererad till kund. Type S är fem knop snabbare än en "standard Acclaim" - gör 242 knop "Max Level Cruise".

Om du köpte en Mooney Ranger 1968 fick du en Colt 45'a "på köpet". Okej då, du kunde tävla om att vinna en gold plated sådan i varjefall...

Nu är jag inte så lite inspirerad av Farbror Sids blogg som jag följt ett tag. Han har hostat upp en den ena grymt snygga/roliga reklamen/företeelsen efter den andra från tiden man kallade "atomåldern". Ja, lite senare också...även en hel del 70-tal. Besök honom, här är en länk:  http://farbror-sid.blogspot.com/

Inspirerad sa jag. Här ser vi reklam som kan få en att gå "i spinn". Jag kanske inte kan mäta mig med vad som finns i Sids arkiv men jag kan ju försöka, i varje fall lite. Året är 1968 och Mooney Aircraft, med tillverkningen i Kerrville, Texas, abonerar på första uppslaget i Flying. Här är två exempel; från januari och juni.



Av lite överskottstyg från inredningen till en av demolyx-kärrorna 1968 så sydde vi en läcker sparkdräkt...ähum, menar "kreation".

Totalt tillverkade Mooney modellåret 1968 621 stycken flygplan, varav 198 M20C Ranger. Det här är siffror som Mooney inte kommit i närheten av på senare år - det brukar kanske röra sig om en tiondel i årsproduktion nuförtiden. Och en bit över 600 stycken Mooney...jämfört med vad Cessna på årsbasis rullade ut från sina anläggingar vid den här tiden är det inte mycket: Det var frågan om flera tusen flygplan...

Modellnamnet Ranger användes av Mooney fram till 1978 då den lilla M20'n slutade tillverkas. Bäst att säga samtidigt också att Mooneys produktion låg nere åren 1972 till -74.


Currently Spinning:

Tommy James And The Shondells  Mony Mony

...att få till detta inlägg och kröna det med en englandsetta från just 1968 som heter Mony Mony...ja, det är ju som straffsparksläggning på öppet mål...

Texas  I Don't Want A Lover

...även om de heter så är det frågan om skottar. Gemensama nämnaren med Alteres Images och Hipsway (båda har varit på tapeten här) heter Johnny McElhone. "I Don't Want A Lover" var Texas' debut och kom i början av 1989.

...med hjälp av kameran...