Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

The Battle Of Bromma - 78

Publicerad 2017-10-17 09:22:00 i Swedavia - svenskt flygs fiende nr 1,

 
Länge sedan något inlägg i Brommafråga, och länge sedan denna text från Matsen landade in i min inbox. Det känns som hög tid att få den publicerat...

The Battle Of Bromma...

...eller en söndagkväll på flygplatsen.

 

Igår söndag skulle jag flyga med BRA från Bromma till Halmstad.

Jag tänkte jag skulle dela med mig av mina erfarenheter av denna resa.

 

Jag var som vanligt ute i god tid, skulle åka flygbussen från Cityterminalen ut till flygplatsen. Jag är inte ute och reser så väldigt ofta numera, men jag har tagit som vana att vara på flygplatsen minst en timme före avgång, speciellt om jag skall checka-in bagage. Min flight var satt upp till avgång kl. 19.10. Flygbussarna säger på sin hemsida att ”avgångar är anpassade efter flygens avgångs- och ankomsttider.”

Döm om min förvåning när det visade sig att nästa flygbuss skulle gå kl. 18.00. Det gjorde den också, och den var nästan full. Hade jag kommit sent så kunde bussen varit full och jag hade fått vänta till nästa buss kl. 18.15. Restiden för flygbussarna är beräknade till ca 20 min. Det vet vi ju alla hur trafiken kan vara i Stockholm så det borde inte förvåna någon om det blir försinkelser. Låt oss säga 25 min plus fem minuter extra för orutinerade passagerare. Det inkluderar också stopp på Fridhemsplan för att ta upp fler passagerare. Nåväl, vi var framme efter 30 minuter i alla fall.

 

Så kommer jag in i incheckningshallen som är full med folk som alla skall någonstans! En ATR 42-600 tar 72 passagerare, så visst det blir en del människor om 3-4 maskiner skall starta under en timmes tid.

Men nu var det många fler än så. Incheckningen fungerade utmärkt, snabbt och precist, även om man fick kryssa sig fram till incheckningsmaskinerna. Därefter skulle jag droppa min väska som jag hade anbringat ”taggen” på, eller vad det heter. Det var tre långa köer till ”bagage drop” och de rörde sig inte det minsta. Väskor som låg på bandet, låg stilla. Vad händer? Folk skruvade på sig och tittade på personalen som på det hela tog det väldigt lugnt. Det enda som rörde sig var bagageinlämningen för specialbagage. Det visade sig att något hade gått sönder så att alla istället skulle få lämna sin väska vid bandet för specialbagage. Detta fungerade bra i och för sig. De som skulle till Halmstad, Visby och Kalmar fick företräde då det var ca 25-30 minuter till dessa avgångar.

 

Säkerhetskontrollen gick snabbt och effektivt, typ fem minuter. Jag behövde inte ens ta av mig bältet som jag fick göra på utresan.

Så kom jag in i avgångshallen. Ni som har varit där vet att den inte är särskilt stor. Här inne befann sig ca 400 människor! De flesta stående naturligtvis. Först nu tog jag mig tid att kolla vilken gate jag skulle fokusera på.  Gate 2 var anvisad för resande till Halmstad. Så började jag se mig omkring och jag nickade mentalt i samförstånd då jag förstod hur status var. Här skulle alltså två maskiner starta samtidigt med mycket kort tidsmellanrum till nästa par. Totalt 11 flygplan under ca en timme. Visst, det fungerar bra när det gäller större flygplatser med större avgångshallar. Jag noterar också att nästan samtliga avgångar var försinkade med mer än 15 minuter.

Avgångar söndag 11 juni 2017:

17:45   Umeå              TF294 Startat 18:15 Försenat

18:20   Göteborg        TF082 Startat 18:40 Försenat

19:10   Visby             TF450 Startat 19:25 Försenat

19:10   Halmstad        TF726 Startat 19:35 Försenat

19:15   Kalmar            TF680 Startat 19:20 ok

19:15   Malmö            TF190 Startat 21:45 Mycket försenat

19:20   Ronneby         TF640 Startat 19:35 Försenat

19:20   Sundsvall        TF536 Startat 19:50 Försenat

19:20   Åre Ö-sund     TF392 Startat 20:20 Mycket försenat

19:30   Göteborg        TF086 Startat 19:50 Försenat

19:50   Umeå              TF296 Startat 20:40 Mycket försenat

20:00   Trollhättan      TF816 Startat 20:30 Försenat

20:00   Ängelholm      TF340 Startat 20:10 ok

20:15   Bryssel            SN2308 Startat 20:05 Tidigt (!)

21:00   Göteborg        TF090 Startat 21:15 ok

21:00   Malmö            TF194 Startat 21:35 Försenat

 

BRA säger att: ”Nästan alla som flyger med oss är nöjda.” och har fått högst betyg av SKI, Svenskt kvalitetsindex av alla inrikesflygbolag. Vilka är de andra? Jag känner bara till SAS. SKI menar att:

”Enkelhet, smidighet och tillgänglighet Gemensam nämnare för de bolag som kommer bra ut är enkelhet, smidighet och tillgänglighet. Det gäller inte bara själva resan utan också kringtjänster som biljetthantering, transporter till och från terminaler/stationer, information innan resan mm.”

Visst, det kan jag hålla med om. De nämner ju inte punktlighet som jag tycker är en mycket stark kvalitet. Nu gick ju denna flygningen smidigt och bra. Jag kom hem bara en halvtimme senare än planlagt.

Det var ju så också att sent inkomna flygplan måste tankas vilket naturligtvis tar extra tid och bidrar till försinkelsen.

Några frågor som jag måste ställa mig är:

Varför avgår det så många flygningar så tätt?

Flygplatsen har kapaciteten, visst, men inte lokalerna.

 

Hur orkar personalen?

Deras lugna och metodiska yttre, skvallrar kanske om att det ofta är så här och att det helt enkelt har blivit rutin att blixtsnabbt lösa de problem som dyker upp?

Eller är det så att de går hem och gråter på sin partners skuldra och säger till sig själv att: -jag måste byta jobb!

Man måste i alla fall berömma personalen, de förtjänar allt positivt sådant de kan få.

 

Är flygsäkerheten hotad?

Nej, inte alls. Både flygledare och markpersonal klarar ett betydligt högre tryck. Det enda är i så fall att en stor mängd människor instängda på en liten yta kan utgöra en säkerhetsrisk.

 

Klarar Bromma fler flygningar inom samma tidsrymd?

Nej, definitivt inte. Så då är frågan, när kommer en större inchecknings / avgångshall att byggas. Eller kanske inte alls? Antalet flygrörelser enligt miljökravet är väl kanske nästan uppe i max??

I så fall kommer vi att få trängas fler gånger om vi skall flyga från Bromma.

 

Det bästa är då att helt enkelt bojkotta Bromma flygplats helt och istället använda Arlanda!

 

Resenär Matsen

Schakalen och jag

Publicerad 2017-10-15 17:55:00 i Allmänt, Biafra, Film och TV,

 
Jag vet inte hur många gånger jag läst Frederick Forsyths Schakalen, men gissar att det rör sig om fyra, kanske fem, gånger. I min vältummade pocketupplaga av boken har jag har noterat inköpsdatum på det första uppslaget: Det står den 20 mars 1984.

Jag hade alltså inte fyllt sexton när jag tog mig igenom Forsyths debutroman för första gången och blev då helt fascinerad av denna berättelse om ett mordförsök på den franske presidenten 1963. Var detta på riktigt eller inte? Jag visste vem Charles de Gaulle var, vad som hänt under andra världskriget och att han senare blev Frankrikes president. Men hur pass stökigt och i princip nära ett inbördeskrig som Frankrike var efter det att Algérie française blev självständigt 1962 - nej, det hade jag inte koll på. Inte då.

General charles de gaulle visite isles sur suippe 1963

Schakalen
gav en bra inblick hur underrättelse-/säkerhetstjänst etc under den Femte republikens första år, i slutet av 50- och början av 60-talet, var organiserad. Forsyth hade under de år som terrororganisationen OAS härjade varit korrespondent i Paris. Bland annat fick han skriva om mordförsöket på de Gaulle i augusti 1962. Det är ju där som berättelsen i Schakalen också börjar...

Så här berättar Forsyth i en ingående intervju i The Telegraph 2011:


The idea for The Jackal first dawned on him years earlier, while he was working for Reuters in Paris. Between 1961 and 1963 there was a series of assassination attempts on Charles de Gaulle by a French terrorist group, the Organisation de l’Armée Secrète (OAS), fighting to prevent Algerian independence. “It was just a question of watching the concentric rings of security around de Gaulle,” he says, “and coming to the conclusion that the OAS were not going to kill him. Most of the OAS were ex-army – which meant they were on file. Or they were white colonists from Algeria – neo-fascists.” If the terrorists really wanted the job done, Forsyth figured, they should hire an outsider: a professional hit man with no ties to them and no file with the French police.

The thought simmered away. “I would come back to it in airport lounges,” he says, “but I never thought I’d do anything with it.” Then, in Biafra, he met hired guns for the first time. “Some of the mercenaries were psychopaths, sociopaths, sadists and the cruelties they perpetrated have been recorded and are very unpalatable indeed. Others were just ex-soldiers, down on their luck. Well, I would tag along behind them on raids behind Nigerian lines because that was the story. The other half of the story – of course – was the camps where the children were dying.”

När jag senare kom att intressera mig i vad som hände i Biafra och Nigeria under 60-talet kom jag att utbrista i åtskilliga "aha!", just på grund att jag läst Schakalen några gånger. Den franska inblandningen i konflikten mellan utbrytarstaten Biafra och Nigeria var inte helt oväsentlig - man stöttade den förstnämnda sidan inofficiellt, men ändå rätt tydligt. Personer som var rådgivare till de Gaulle och/eller verksamma i franska säkerhetstjänsten och nämnda i Schakalen kunde dyka upp i historien om Biafra (Ett exempel jag minns är Jacques Foccart, som för övrigt finns omnämnd i inlägget MFI och Biafra - 4.). Detta var heller ingen tillfällighet, som tydligt kan läsas i slutet av citatet ovan. Journalisten - och den före detta RAF-stridsflygaren - Frederick Forsyth rapporterade från Biafra och tog en klar ställning för utbrytarstaten. Från en artikel publicerad 2015:

After leaving East Berlin, Forsyth joined the BBC, for whom he covered the Nigerian Civil War, also known as the Biafran War, in 1967. According to some accounts, Forsyth was sacked by the BBC for producing reports that were too openly supportive of the Biafran rebels.

As the former colonial power, the British government was anxious about the effect on its oil holdings. But Forsyth decided to continue reporting from the conflict.

According to one British journalist, he began operating under the cover name ‘Major Tommy Atkinson’, wearing military fatigues and working as an aide to a German mercenary called Colonel Rolf Steiner, who was fighting for the Biafran rebels.

It’s at this point that things get very murky.
 
In his memoirs, the head of the Biafran Army, Major General Alex Madiebo, recalls how he met ‘Frederick Foresythe [sic], a former BBC man’, who was acting as Steiner’s interpreter.
 
 
1969 publicerades Frederick Forsyths första bok: The Biafra Story.

När kriget i Biafra tog slut i början av 1970 var Forsyth arbetslös och grunnade på vad han skulle göra. Det var då som han tog tag det det som skulle bli hans andra bok, The Day Of The Jackal, vilken lär ha skrivits på 35 dagar. Det var först svårt att få förlag intresserade av manuskriptet och under tiden, i november 1970, avled de Gaulle (av naturliga orsaker). Kanske öppnade detta upp möjligheterna för Forsyth, för i början av 1971 dök den första upplagan av boken upp i UK. På sommaren var det uppenbart att Schakalen var en succé. Året därpå kom den översatt till svenska.



1973 kom filmen där Schakalen spelas av Edward Fox. Se honom berätta om rollen i detta klipp. Även filmen är en klassiker i mina ögon och passa på att se den här. Den är lika bra som re-maken från 1997 med Bruce Willis i huvudrollen är usel. Willis-versionen skulle jag inte ha nämnt om det inte vore för det faktum att jag fick se den för några veckor sedan...och det kom också att bli avstampet för detta blogginlägg.

Schakalen är nog en av mina första skönlitterära läsupplevelser "på riktigt" och har alltså följt med mig genom åren. För den är inte bara som vilken thriller som helst - långt ifrån! För mig blev den även något av en slags lärobok.

Currently spinning: Gary Numan - I, Assassin

Kaggen filmar 1939

Publicerad 2017-10-14 21:00:00 i Propulärkultur,



Här kommer ett fantastiskt filmmaterial som gjorts tillgängligt av Bo G. Rydelius. Det här är ett par av de filmer som hans far, Carl-Gustaf, kallad "Kaggen", har "tagit upp".



När jag ser detta blir jag oerhört tacksam - jag bugar djupt, Bo! Tack.

Ni som kan svensk flyghistoria, och kanske främst den från Göteborg - känner ni igen några ansikten? Jag gör! Sedan kan man ställa samma fråga angående flygplanen..?

Se även till exempel de tidigare inläggen Med "Det flygande skägget" t o r till England 1932Nordiska Flygpokalen 1934 och Sydafrikansk Globe Swift i Jönköping 1950.

Om

Min profilbild

Lazerjesus

Les Aventures de lazer du Jesus

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela