Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Fokker D.VII (185 hk BMW) (C/n 3568, F.7716/18)

Den 9 april 1920 demonstrerade Hermann Göring en "zebratecknad" Fokker D.VII i luften över Gärdet i Stockholm. Det rörde sig om den maskin han tidigare flugit i Köpenhamn och via SLA sålts till Flygkompaniet redan den 23 februari 1920. Den levererades sedan till Malmen den 19 april av Göring och fick nr 937. Flygplanet kan ha kommit till Stockholm med järnväg.

Göring jobbade hos SLA (Svenska Lufttrafik AB) från slutet 1919 och fram till halvårskiftet 1920. Se hans visumsansökan undertecknad i Köpenhamn den 26 november 1919 här.

Göring framför sin Fokker D.VII. När man anar skylten på hangarväggen i bakgrunden så får det mig att tro att denna bild är tagen i Lindarängen. Från Flyghistorisk Revy nr 24, sidan 54: "SLA arrenderade mark på Lindarängens kapplöpningsbana och uppförde en mindre hangar invid viken. Gärdet användes för landning då flygplanen var försedda med hjul." Bild: Karlsborgs Fästningsmuseum.

Under 1919 hade Göring större delen av tiden uppehållit sig i Danmark. I en artikel i ÖFS Meddelande nr 2/1992 skrev Carl-Gustaf Ahremark bland annat följande:

Efter krigsslutet placerade de allierade ett embargo på alla D.VII:or i Tyskland, men Anthony Fokker, som hela kriget arbetat där, lyckades "smuggla" med sig 120 stycken D.VII när han återvände till hemlandet Holland. Som den affärsman Fokker var startade han i juli 1919 ett nytt företag i Holland och sålde alla D.VII:orna till olika länder. Och för att sköta försäljningen i Danmark hade Fokker anställt Hermann Göring, den före detta ledaren för den berömda Richthofen-eskadern.

Följande skriver Ralph Herrmanns i boken om Carl Gustaf von Rosen:

Hermann Göring blev inte populär i Danmark. Han var inte böjd att sätta sitt ljus under skäppan, blev snabbt känd, men samtidigt illa omtyckt. Han bar sig inte åt som den officer och gentleman han påstods sig vara, och var för snar att lufta sina politiska idéer om den orättvisa som drabbat det tyska folket som gått obesegrat från slagfälten. Efter en skandal med en gift dam ur de bästa kretsarna ombads han att lämna landet. Han flög sin Fokker till Malmslätt, där den skadades vid landningen. Göring hade inte pengar till reperationerna och skänkte flygplanet till Flygkompaniet. Han fortsatte med tåg till Stockholm där han sökte företräde hos ballongförare Len Jacobsson och blivande SAS-direktören Karl Lignell. Dessa ägde gemensamt Svenska Lufttrafikbolaget och insåg att de fått en tillgång i den arrogante och då smärte och stilige tyske stridsflygaren. Flyget i Sverige behövde populariseras; i Stockholm kunde detta bäst ske med konstflygningar över Gärdet, där bolaget använde Lindarängen, dvs området närmast nuvarande Frihamnen som fält. Som den mest erfarne piloten skulle tysken tjänstgöra som flygchef.

Sedan hade det tyska flygarässet nog vid den här tiden det rätt knapert. Göring lär dragit fram via garnisionsstäderna och låtit sig bjudas på uppehället i mässlivet, detta så länge han hade mage. Sedan drog han vidare till nästa stad. Att vara anställd hos Fokker och sedan SLA verkar inte gett några större pengar.

Görings Fokker D.VII, enligt utsago fotograferad på Malmen 1920. Bild via SFF.

Nu hör det också till bilden att det var känt att man i Sverige var intresserade av att anskaffa ett antal jaktflygplan. Fokker visste detta och via den svenske militärattachén i Berlin hade man i januari 1920 förmedlat att om man kunde ordna att 40 stycken Fokker D.VII fick flygas över till Sverige, skulle 14 av dessa bli svenska. Av de övriga skulle hälften exporteras till Sydamerika och den andra hälften förrådställas här för Tysklands räkning. Av detta blev det dock inget, i juli 1920 kom svenskarna istället köpa ett antal Phönix D.III. Men det är ytterligare en anledning till att Göring flög norrut med en Fokker D.VII vid den här tiden.