Hank Warton och hans ARCO Bermuda - 2
ARCO Bermuda Limiteds Douglas DC-7CF VR-BCT har precis lyft från Bromma den 23 juni 1969. Bilden är tagen av Kjell Nilsson.
Här kommer ytterligare ett inlägg i följetongen om Hank Wartons verksamhet i Europa under slutet av 60-talet. Nu handlar det om hans märkliga flygbolag ARCO och tiden efter dess engagemang i luftbron till Biafra. Läs gärna de tidigare avsnitten Hank Warton och hans Silver Lane Airways, Hank Warton och hans North American Aircraft Trading Corporation och Hank Warton och hans ARCO Bermuda - 1.
I februari 1969 upphörde ARCO:s engagemang i luftbron till Biafra. Den "avsuttne" svenske flygvapengeneralen Ingvar Berg, som blivit chef för kyrkorna luftbro, hade länge försökt få bort ARCO från Sao Tomé, detta på grund av bolaget tvivelaktiga rykte. Då ARCO var ett "barn" av den katolska kyrkan passade bolaget dessutom inte in i den numera protestantiskt dominerade verksamheten inom Joint Church Aid (JCA). Dessutom hade skriverier i den skandinaviska pressen gett ARCO en hel del negativ PR.
De bägge kvarvarande Douglas DC-7C flögs från den portugusiska ön. Så här skrev Robert Widmark i en artikel i SFT 3/2010:
Först lämnade Ulf (Engelbrecht, min anm.) Sao Tomé med den splitterskade VR-BCZ. Jag fick order av honom att flyga till Las Palmas och vänta ett dygn, innan jag fick fortsätta till Europa. Ulf ville nämligen - hade jag listat ut - ha tid på sig att lära känna Hank Warton närmare innan vi övriga dök upp i Basel.
Den 9 februari, sent på kvällen och ett par timmar efter Ulf, startade jag med VR-BCW (med vår markpersonal ombord) och i skydd av mörkret korsade vi Afrika utan färdtillstånd - i den här världen är regler till för att brytas. Nu var inte längre Ulf min chef och all markpersonal ombord hade uttryckligen begärt att snabbt få komma hem, så efter 15 timmar och 30 minuter i luften lande vi i Basel, Hank Warton nya bas.
Efter landning stegade Hank Warton in i cockpit och tryckte våra händer. Nu hade jag äntligen fått se min chef, en av flygvärldens mest omtalade personer.
Två sidor av samma flygplan. Den fraktkonverterade DC-7CF VR-BCT står som synes parkerad på Bromma. Tidpunkt: Juni 1969. VR-BCT lämnar Bromma den 23 juni (se högst upp). Den övre bilden är tagen av Kjell Nilsson och den nedre av Rolf Larsson.
Som nämnt i ett tidigare inlägg fanns redan DC-7CF VR-BCT på plats i Basel. Men frånsett ankomsten den 3 april av DC-7C VR-BCX, som stått avställd i Lissabon efter endast en flugen Biafra-skyttel, så händer under närmast följande månaderna inte mycket - flygplanen står still och ARCO verka "ligga i dvala".
Anledningen till detta är främst att personalen fått nya jobb hos andra operatörer i luftbroarna till Biafra. Till exempel blev Ulf Engelbrecht flygchef hos Svenska Röda Korset (SRK), som opererade ett antal DC-7 med utgångspunkterna Fernando Poo och Dahomey.
Denna situation förändras snabbt efter den 5 juni 1969, detta datum sköt en av nigerianska flygvapnets MiG-17 ned SRK:s DC-7 SE-ERP på väg in mot Uli med förnödenheter. Alla flygningar till Biafra i Röda Korsets regi kom därefter att ställas in och aldrig att återupptas innan Biafra-konfliktens slut i januari 1970.
Engelbrecht vilade inte på hanen, någon vecka senare började det röra på sig hos ARCO igen. Via hans och Curt Hanssons inofficiella "arbetsförmedling" (av de involverade kallad CRUFF) återkom flera svenskar som jobbat för ARCO tidigare, men även en del nykomlingar. Mellan flygningarna stod därför ofta ARCO:s DC-7:or parkerade på Bromma. Nu fraktades det dock andra saker än tidigare, åtminstone till och börja med, främst handlade det om frukt och grönsaker från Mellanöstern och Afrika till Europa. Men snart hamnar man i hetluften igen...
En oavslutad fotbollsmatch i kvalet inför VM 1970 utlöste ett kort krig mellan El Salvador och Honduras som utkämpades mellan den 14-18 juli 1969, i folkmun är konflikten mest känd som fotbollskriget. ARCO blev inblandat i vapenleveranserna till bägge parter. Två av bolagets DC-7:or kom i mitten av september att hållas kvar i över en vecka av de portugisiska myndigheterna på Azorerna. Inte förrän tysk gentleman uppenbarade sig och genomförde "diverse förhandlingar" gavs klartecken för fortsatt färd mot San Salvador, man skrev då den 25 juli. Robert Widmark igen:
Då hade flygplanen stått tankade i elva dagar och hjulen hade sjunkit ner i asfalten. Till slut kom vi loss och sen satte vi kurs på Jamaica. Som grabb hade jag läst äventyrsboken "Med kurs på Jamaica" och nu var det min tur att sätta kurs på Jamaica - tänk, det hade jag aldrig kunnat drömma om! Efter elva och en halv timme i luften ropade utkiken "Land i sikte"! "Kilen" hade klarat navigeringsjobbet.
Nästa dag var det dags för sista hoppet - mot San Salvador! Det här var en kritisk leg, ingen visste exakt hur El Salvadors forna fiende Honduras skulle reagera. Vi lämnade alltså in en falsk färdplan och snart nog flög vi radiotyst. Utan vår vurm för flyg skulle det här varit rena fasan, men istället fick jag smak för piratjobbet. Precis så här ska man leva! ARCO gav flygningar, äventyr och penningar, vad mer kan man begära!
Ytterligare minst sex laster med belgiska och tjeckiska vapen flögs hit av ARCO, den sista gick till Honduras.
Ett inte helt ovanligt mål för bolagets flygningar blev Iran, dit flögs ofta utrstning till oljeindustrin. Även själve Shahen anlitade ARCO, detta för att transportera roulettbord och exklusiva möbler inför det kommande firandet av den persiska monarkins 2500-årsjubileum.
Curtiss C-46 N10623 var döpt till "The Spirit of Bissau" och behölls längre än systermaskinen N10624. Den förstnämnda dök upp i ARCO:s hörna på flygplatsen i Basel i september 1969 och ungefär då blev North American Aircraft Trading Corporation formellt ägare. På den övre bilden är N10623 i Rotterdam 1970 och på den undre - ur Robert Widmarks fotoalbum - i Agadir (med "Kilen" avses Stenkilsson). Man anar texten "The Spirit of Bissau" på nosen. I slutet av 1970 flögs planet till USA.
I början av 1970 var det bråda dagar för ARCO då en hamnarbetarstrejk i England fick Ford att chartra VT-BCT, den enda fraktkonverterade DC-7:an i flygplanflottan, under tio dagar för att flyga bildelar mellan Liverpool och Saarbrücken. Efter detta uppdrag startade VR-BCT från Liverpool för att göra en serie flygningar till Kinshasa i Zaire.
Resa nummer två kom inte företas förrän på sommaren med Mikael Molin som befälhavare. Den 23 juni hade han landat med VR-BCT i Kinshasa med fyrans motor ur funktion och svåra problem även med trean. Mekarna fick ingen rätsida på fyran, så hemresan startade den 26 juni på tre motorer.
De bägge kvarvarande Douglas DC-7C flögs från den portugusiska ön. Så här skrev Robert Widmark i en artikel i SFT 3/2010:
Först lämnade Ulf (Engelbrecht, min anm.) Sao Tomé med den splitterskade VR-BCZ. Jag fick order av honom att flyga till Las Palmas och vänta ett dygn, innan jag fick fortsätta till Europa. Ulf ville nämligen - hade jag listat ut - ha tid på sig att lära känna Hank Warton närmare innan vi övriga dök upp i Basel.
Den 9 februari, sent på kvällen och ett par timmar efter Ulf, startade jag med VR-BCW (med vår markpersonal ombord) och i skydd av mörkret korsade vi Afrika utan färdtillstånd - i den här världen är regler till för att brytas. Nu var inte längre Ulf min chef och all markpersonal ombord hade uttryckligen begärt att snabbt få komma hem, så efter 15 timmar och 30 minuter i luften lande vi i Basel, Hank Warton nya bas.
Efter landning stegade Hank Warton in i cockpit och tryckte våra händer. Nu hade jag äntligen fått se min chef, en av flygvärldens mest omtalade personer.
Två sidor av samma flygplan. Den fraktkonverterade DC-7CF VR-BCT står som synes parkerad på Bromma. Tidpunkt: Juni 1969. VR-BCT lämnar Bromma den 23 juni (se högst upp). Den övre bilden är tagen av Kjell Nilsson och den nedre av Rolf Larsson.
VR-BCX på Bromma den 4 juli 1970. Bild: Rolf Larsson.
VR-BCW taxar ut för start på Bromma den 11 juni 1969, i befälhavarsits sitter Robert Widmark. Notera att bolagsnamnet inte ännu applicerats på flygplanet. Bild: Kjell Nilsson.
Denna situation förändras snabbt efter den 5 juni 1969, detta datum sköt en av nigerianska flygvapnets MiG-17 ned SRK:s DC-7 SE-ERP på väg in mot Uli med förnödenheter. Alla flygningar till Biafra i Röda Korsets regi kom därefter att ställas in och aldrig att återupptas innan Biafra-konfliktens slut i januari 1970.
Engelbrecht vilade inte på hanen, någon vecka senare började det röra på sig hos ARCO igen. Via hans och Curt Hanssons inofficiella "arbetsförmedling" (av de involverade kallad CRUFF) återkom flera svenskar som jobbat för ARCO tidigare, men även en del nykomlingar. Mellan flygningarna stod därför ofta ARCO:s DC-7:or parkerade på Bromma. Nu fraktades det dock andra saker än tidigare, åtminstone till och börja med, främst handlade det om frukt och grönsaker från Mellanöstern och Afrika till Europa. Men snart hamnar man i hetluften igen...
VR-BCW på Bromma den 10 augusti 1969. Nu står det ARCO Bermuda på framkroppen. Bild: Lars E Lundin.
En oavslutad fotbollsmatch i kvalet inför VM 1970 utlöste ett kort krig mellan El Salvador och Honduras som utkämpades mellan den 14-18 juli 1969, i folkmun är konflikten mest känd som fotbollskriget. ARCO blev inblandat i vapenleveranserna till bägge parter. Två av bolagets DC-7:or kom i mitten av september att hållas kvar i över en vecka av de portugisiska myndigheterna på Azorerna. Inte förrän tysk gentleman uppenbarade sig och genomförde "diverse förhandlingar" gavs klartecken för fortsatt färd mot San Salvador, man skrev då den 25 juli. Robert Widmark igen:
Då hade flygplanen stått tankade i elva dagar och hjulen hade sjunkit ner i asfalten. Till slut kom vi loss och sen satte vi kurs på Jamaica. Som grabb hade jag läst äventyrsboken "Med kurs på Jamaica" och nu var det min tur att sätta kurs på Jamaica - tänk, det hade jag aldrig kunnat drömma om! Efter elva och en halv timme i luften ropade utkiken "Land i sikte"! "Kilen" hade klarat navigeringsjobbet.
Nästa dag var det dags för sista hoppet - mot San Salvador! Det här var en kritisk leg, ingen visste exakt hur El Salvadors forna fiende Honduras skulle reagera. Vi lämnade alltså in en falsk färdplan och snart nog flög vi radiotyst. Utan vår vurm för flyg skulle det här varit rena fasan, men istället fick jag smak för piratjobbet. Precis så här ska man leva! ARCO gav flygningar, äventyr och penningar, vad mer kan man begära!
Ytterligare minst sex laster med belgiska och tjeckiska vapen flögs hit av ARCO, den sista gick till Honduras.
Ett inte helt ovanligt mål för bolagets flygningar blev Iran, dit flögs ofta utrstning till oljeindustrin. Även själve Shahen anlitade ARCO, detta för att transportera roulettbord och exklusiva möbler inför det kommande firandet av den persiska monarkins 2500-årsjubileum.
VR-BCT fotograferad i Bryssel. Bild via J.M.G. Gradidge.
Resa nummer två kom inte företas förrän på sommaren med Mikael Molin som befälhavare. Den 23 juni hade han landat med VR-BCT i Kinshasa med fyrans motor ur funktion och svåra problem även med trean. Mekarna fick ingen rätsida på fyran, så hemresan startade den 26 juni på tre motorer.
Klockan 14.34 hördes en explosion med åtföljande brandvarning från treans motor. Man beslöt att nödlanda i Abidjan och genomförde en perfekt buklandning i sanden vid sidan av banan vid halvfyra-tiden. Då hade man innan tappat den brinnande motorn över djungeln. Besättningen lär sedan ha tagit första bästa reguljärflyg därifrån.
Fortsättning följer i "Hank Warton och hans ARCO Bermuda - 3". Nedan ser vi en bild på DC-7C VR-BCX i Rotterdam. Det står vilka som utgjort besättning - "ego" är i detta fallet är lika med Bengt Larsson. Även det franskspråkiga tidningsklippet (klickbart) kommer ur hans samlingar
Fortsättning följer i "Hank Warton och hans ARCO Bermuda - 3". Nedan ser vi en bild på DC-7C VR-BCX i Rotterdam. Det står vilka som utgjort besättning - "ego" är i detta fallet är lika med Bengt Larsson. Även det franskspråkiga tidningsklippet (klickbart) kommer ur hans samlingar
