Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Hank Warton och hans Silver Lane Airways

Publicerad 2014-10-21 09:57:00 i Biafra, Propulärkultur,

 
För många år sedan skrev jag en artikel med rubriken "Hank Warton och ARCO Bermuda" vilken kom att publiceras i flygtidskriften MACH. Min avsikt är nu att omarbeta -  samt i viss mån uppdatera  - denna text för att lägga ut den som följetong här på bloggen. Idag kommer den första delen...

Henry Arthur Warton föddes 1916 som Heinrich Wartski i den då tyska staden Grätz (numera polsk som Grodzisk Wielkopolski). Då han var jude var inte valet svårt att utvandra och 1937 kom han till USA. Efter att ha bytt medborgarskap och namn tog han värvning i US Army och blev placerad i underrättelseväsendet, mycket beroende på sina kunskaper i tyska men även spanska.

1947 tog Warton sitt kommersiella flygcertifikat och nu påbörjades ett kringflackande liv runt jordens alla hörn. Han var inte direkt rädd för krutrök: Såväl i konflikten mellan Israel och arabstaterna som i Kongokrisen flög Warton en mängd olika uppdrag som frilans. Efter att ha sökts av en åklagare i Florida som misstänkt för försäkringsbedrägeri sommaren 1963 dök Warton upp i Västtyskland  - se inlägget Hank bränner konstitutionen.

I Västtyskland kom han under ett par år vara engagerad i ett flygbolag med namnet Atlanta Airways (som bland annat opererade en av de Douglas DC-4 som numera står och förfaller på North Weald-fältet utanför London) och därefter i Pasco Airlines. Sent 1965 skulle Warton även överta det flygplan vilket han skulle göra sin entré vad det gäller business med utbrytarstaten Biafra...

Overseas Aviations Canadair DC-4M North Star, med registrering CF-TFM i Prestwick 1960. Bild: Philip Crapper via Wikipedia.
 
Det rör sig om en Canadair DC-4M-2 byggd 1948, ofta kallades typen North Star, ibland Argunaut. Flygplanet hade två år tidigare börjat sin vandring bland olika mindre bolag och bytte ägare vid en auktion i Newcastle hösten 1964 för blygsamma 1300 pund. I februari 1965 byttes den ursprungliga kanadensiska registreringen CF-TFM mot den inofficiella Panama-registreringen HP-925, därefter flögs planet till Amsterdam.
 


Ryktet gick att HP-925 var avsedd att komma i användning för vapentransporter i Kongo eller Algeriet och ägare var det lindrigt sagt kufiska Royal Air Burundi. Finasieringen bakom bolaget lär ha kommit från en baron von Oppenheim. Officiellt var det en schweizare bosatt i USA, Henry J Heuer, som ägde Royal Air Burundi, detta vid sidan om Pasco Airlines och Pasaat Airlines. När Heuer i oktober 1965 arresterades, anklagad för förfalskning, förskingring och mordbrand, överläts maskinen - med den nu påmålade samt också fejkade registreringen BR-HBP - på en av piloterna i Pasco; Henry A  Warton.

Med hjälp av Burundis beskickning övertalades de holländska myndigheterna att överlämna flygplanet till Warton och under november genomgick det en tillsyn på Schiphol. Den 19 december hade Warton utverkat ett tillstånd att få genomföra en testflygning (på grund av motorbyte/byten). Väl i luften flög han nu till Frankfurt, där planet snabbt tankades och fortsatte med kurs söderut - målet var en liten flygplats i Italien; Villanova di Albenga.

BR-HBP målades över och ersattes av den italienska kombinationen I-ACOA, vilken inte var en mer legal registrering än den förra. Återigen med "testflygning" som förevändning startade Warton med I-ACOA den 8 oktober 1966 mot Holland och, efter tankning i Nice, landade på kvällen på Rotterdam/Zestienhoven.

I-ACOA taxar på Zestienhoven i oktober 1966. Bild: Nico Terlouw

Nu opererades flygplanet av ett bolag kallat Silver Lane Airways. Upprinnelsen till händelserna var följande:

Flera månader innan inbördeskriget i Nigera bröt ut hade den vardade utbrytarstaten Biafras utsända påbörjar upphandlingar av vapen på olika ställen i världen. I Genéve hade den före dette nigerianske ministern Mathew Mou mött fransmannen Paul Favier, välkänd vapenhandlare med förflutet i franska underrättelsetjänsten. Mou hade för Biafras räkning inköpt ett parti omfattade 3600 amerikanska Thompson maskingevär och brittiska Lancaster-gevär, vilka hade kommit Favier tillhanda från surplusförråd hos nederländska armén. Problemet var att denna materiel fortfarande var lagrad i Nederländerna och något utförseltillstånd knappast skulle utfärdas till Nigera, än mindre till den kommande utbrytarstaten Biafra.

För att kringå de nederländska bestämmelserna kontaktade Favier sin engelske kollega Robert Turp, som hjälpte honom med en importlicens (No EX193 057-1) och ett tillstånd (NE 2253) för export till Storbitannien. Favier lejde sedan Warton för att flytta vapnen och den senare fick importlicensen från Turp som angav destinationen Birmingham.

Men detta var en dimridå. Warton hade nämligen i sin tur skrivit ytterligare ett kontrakt, detta med biafranen Christopher Okigbo, känd poet och redaktör för konsttidningen Transition. Transportens egentliga slutmål var Port Harcourt i Easter Region, Nigeria...i det blivande Biafra. Betalningen för Warton var satt till 48000 US dollar.
 
På Zestienhoven lastades sju ton av vapenpartiet, det vill säga 1007 handeldvapen och en stor mängd tillhörande ammunition, ombord på I-ACOA. Dock verkade misstänksamheten hos de nederländska myndigheterna fördröjt avfärden något? Kanske på grund av det anlände Favier med en Piper Aztec på morgonen den 9 oktober. Med alla tillstånd iordning startade Warton senare på dagen mot Birmingham.


Lastning pågår den 9 oktober 1966. Bild: Nico Terlouw

Planet var framme i Birminghams kontrollzon då Warton över radion anmälde "ändrade instruktioner från bolagsledningen". Silver Lane Airways företagsledning (med andra ord Warton själv) hade omdirigerat planet till Palma, Mallorca. Dit anlände man sent på natten, tankade upp och startade igen tidigt nästa morgon mot Hassi Messoud i Algeriet. Därifrån startade man igen den 11 oktober klockan 7.44 med destination angiven på färdplanen som Fort Lamy i Tchad. 

Dit kom man aldrig. Över Sahara tappades orienteringen, enligt skrönan på grund att man saknade kartor över Niger och norra Tchad. Efter att Warton försökt landa i Kano i norra Nigera men nekats tillstånd, tog bränslet slut på väg in mot det sista nödalternativet; Garouas flygfält i norra Kamerun. I-ACOA kraschade tidigt på kvällen den 11 oktober i strandbrynet till floden Benue, 70 km väster om staden Garoua. Alla fyra ombord klarade sig dock någotsånär; Warton slogs medvetslös och andrepiloten bröt ett ben. Besättningen blev fängslad i Kamerun i flera månader i väntan på rättegång, anklagad för vapensmuggling. Sedan går uppgifterna isär: De befanns skyldiga och utvisades; eller Warton lyckades fly ombord på en fransk postbåt med hjälp av sin dåvarande tyska flickvän Gitta "Siggi" Harder. I varje fall var Hank Warton tillbaka i Europa våren 1967...

Fortsättning följer i det kommande inlägget "Hank Warton och hans North American Aircraft Trading Corporation".

Kommentarer

Postat av: Martin

Publicerad 2014-10-21 13:55:57

Spännande läsning som vanligt.

/M

Postat av: F

Publicerad 2014-10-22 00:42:53

Kul att du tycker, M :) Får se när man får ut del två?

Postat av: Martin

Publicerad 2014-10-22 08:18:44

Och när får vi se GBNF ESMN ??

/M

Svar: När jag känner för att färdigställa ett inlägg om Hasslanda :)
Lazerjesus

Postat av: ESGB

Publicerad 2014-10-22 09:18:23

Intressant! Ett av mina favoritämnen!

Postat av: Gert

Publicerad 2014-10-26 01:37:16

Helt underbart, man kan tycka att Hank Warton är en skurk men han verkar vara en riktig överlevare som borde klarat sig bra utan att bryta mot lagar...undrar om han höll på för spänningens skull?

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lazerjesus

Les Aventures de lazer du Jesus

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela