Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Tre bilder av en och samma Douglas DC-7 i olika skepnader. Flygplanet (tillverkningsnummer 44129) levererades nytt i december 1953 till American Airlines och kom att bära registrering N308AA samt namnet Flagship Massachusetts. American Airlines var nyckelaktör i framtagandet av DC-7 och totalt 34 stycken av modellen kom att anskaffas av bolaget. Se gärna denna film om en tidig flygning med American Airlines DC-7 mellan New York och Los Angeles.

Registreringen N308AA ändrades till N308A efter försäljning 1959 till Overseas National Airways (ONA), se översta bilden.

 
På våren 1964 såldes DC-7:an till kanske inte helt okända AB Hans Osterman i Stockholm, detta som en av totalt fem stycken av samma typ från ONA via en amerikansk brooker och registrerades som SE-CNG i juni samma år. På bilden nedan ser vi SE-CNG med Ostermanair Sweden-titlar på kroppen och förkortningen "OAC" på fenan, vilket ska uttydas Osterman Air Charter. Bolaget jobbade främst med turistcharter till Medelhavet. Vad det gällde flyg inom Ostermankoncernen fanns även agenturer, en stor verkstad på Bromma och en omfattande helikopterverksamhet.

Hösten 1965 kom Osterman Air Charter att slås ihop med det danska charterbolaget Aero Nord, tillsammans bildade man det nya bolaget Internord (se bilden nedan). Detta bolag kom med tiden att operera en rätt imponerande flotta betående av fyra DC-7, lika många DC-7B och tre Convair CV.990.

 

Det slutgiltiga ödet för SE-CNG blev att skrotas på Bromma i slutet av juni 1968, samma sak skedde för övrigt med ytterligare ett par av bolagets DC-7. Kanske ett tecken i tiden, för hösten 1968 var även Internords saga slut och konkursen ett faktum. En del av personalen kom att vandra vidare till Svenska Röda Korsets då nyuppstartade verksamhet med flygningar till Biafra (med call sign Swedecross). Därefter fortsatte kärnklungan vidare till ett bolag som hette Air Trader - men detta är, som man brukar säga; en helt annan historia...