Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

En kvaddad yxa och ett Bromma i omvandling

Publicerad 2013-03-09 15:51:00 i Gone but not forgotten, Piper, Propulärkultur, Swedavia - svenskt flygs fiende nr 1,

 
Med tanke på inlägget Tomahawk eller Traumahawk? som publicerades tidigare i veckan kommer här lite mer i samma anda. Utgångspunkten är en Piper PA-38-112 Tomahawk, SE-KDT, och på bilden ovan står flygplanet på ett känt öländskt flygfält i början av juli 1991.

SE-KDT (c/n 38-79A0985) infördes på svenskt register den 3 oktober 1988. Denna Tomahawk, tillverkad 1979, var en av (minst) fyra likadana som importerades begagnade från USA av Henrik Jakowlev och hans firma Sky Drivers AB. Just David Tore hade tidigare burit amerikansk registrering N2416P.
 
 
Samtidigt som inregistreringen noterades ägarbyte, ny ägare var Lidingö Bilcenter AB. Samma sak gällde de övriga Tomahawkerna och av dessa blev SE-KDO och SE-KDU, flygfärdiga 1990 respektive -92. Den sista, SE-KDN, kom aldrig i luften. 1993 blev Lid Air AB innehavare av SE-KDT och året därpå även ägare. Ovanstående bild visar SE-KDT propellerlös och parkerad bakom Lid Air-hangaren på Bromma tillsammans med flera andra flygplan i augusti 1994. Nedan bild på en "alive & kicking" David Tore är tagen på Bromma i mars 2000.
 

 
Lid Air var en Brommabaserad flygskola och flygplansuthyrare som expanderade i tomrummet efter det 1990 avsomnade BFF Aerorent.

Den 27 september 2001 var SE-KDT involverad i ett landningshaveri på Bromma. Skadorna klassades som betydande och efter denna händelse har inte Tomahawken kommit i luften igen. Man anar dock att ett visst reperationsarbete har påbörjats när man tittar på nästa bild, tagen i den stora hangaren på Eskilstuna/Kjula i december 2006.
 
 
Lid Air hade några år tidigare flyttat sin verksamhet till Kjula från Bromma. Något som inte flyttade med till Eskilstuna var haveristens vingar...

 
Lid Air gick i konkurs i slutet av 2011, och en stor anledning till detta var nog flytten från Bromma och därmed kundunderlaget.

Det var flera flygskolor på Bromma som använde Piper Tomahawk "när det begav sig". Förutom Lid Air känner jag på rak arm till Skolflyg AB, Motorflygskolan Göran Bodås, Martinair och Aerorent. Det finns säkert flera exempel som läsarna kan bidra med. 1978 lär det ha funnits åtta (8) olika flygskolor på Bromma...
 
Bromma flygplats genomgår nu en i grunden totalt genomgripande förändring, borta är den gamla hemvisten för en hel del av allmänflyget i Stockholm. Detta har jag tidigare skrivit om bland annat i inläggen Stockholmseländet, When speaking of Swedish General Aviation och When speaking of Swedish General Aviation...igen samt Daisy vräks från Bromma.

I torsdags flög November Kilot en sväng upp till Bromma. Själv var jag förhindrad att hänga på, men Nils tog några bilder som syns här, med början av Tomahawk-vingarna ovan. Det känns som den bilden rätt bra illustrerar allmänflygets situation i Stockholm.

Än så länge står den gamla Transair-hangaren i plåt kvar på Bromma och Stockholms flygklubb har full aktivitet i sitt hörn längst upp på Norra parkeringen. Men hur länge till?

 
Nu när jag tänker på det - av och till har det annordnas rundvandringar på någon nedlagd flygflottilj utanför Stockholm, allra helst när det ska rivas och byggas nytt i området. Resultaten av dessa turer ger ibland smått hysteriska yttringar av bunkerromatiserande karaktär  på forum/facebook, som - för mig - allt som oftast känns rätt patetiska. Nog för att jag själv är nörd och ofta tycker jag sådant är riktigt intressant, men när det produceras av vissa blir "smaken helt enkelt för stark samtidigt som man sätter i halsen". Somliga av dessa säger sig vara flygintresserade...nja, jag upplever dem snarare intresserade av färgen på kanslihuset på den döda flottiljen än genuint flygintresserade. Det är det militära som är utgångspunkten, inte flyg...
 
Nåväl, man kan undra när/om liknande rundvandringar för (flyg)intresserade skulle kunna företas på Bromma flygplats, detta innan rivningarna totalt förändrar karaktären - från Sveriges mesta allmänflygplats till Arlandas fjärde bana? Följdfråga: Vad var det för färg på Östra Motorflygklubbens barack? Om de hade någon? Detta bara sagt som en stilla reflektion och jämförelse.

Det kommer mera i Bromma-ärendet...
 

Kommentarer

Postat av: Andreas

Publicerad 2013-03-09 19:16:01

Hej.

Tänk så mycket flyghistoria som finns på Bromma som snart går i total glömska.
Kul att du nämner Östra Motorflygklubben.
Jag minns den som en liten byggnad (möjligen omålad eller mörk bets)
De hade en Cessna 172 och möjligen en kärra till tror jag. I Cessnan fick jag åka med i baksits. Målsmans medgivande om man var under 18 verkade inte behövas på den tiden.
I klubben fanns även en gammal Frasca simulator för Instrumentträning. Kaffe samt varm chocklad kunde erhållas från automaten som trängdes med soffan i den lilla trivsamma lokalen.

Jag bor i Stockholm men undviker faktiskt att ens köra förbi norra parkeringen med bilen, med tanke på hur dem river och förstör (tex ksak-huset som jag tror är borta)
Snart kommer det väl stå rader av Boeing Dreamliners parkerade på detta ställe när dom väl blivit av med "hobbyflyget" från området.

Postat av: F

Publicerad 2013-03-10 15:15:11

Tack för din input, Andreas! Nämnde Östra Motorflygklubben mest på skämt, men när jag börjar leta uppgifter så inser jag att mycket lite finns skrivet. Kommer strax med ett litet inlägg...

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lazerjesus

Les Aventures de lazer du Jesus

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela