Flykten över järnridån
| “ | Eftersom det inte verkade finnas något bra sätt att ta sig igenom järnridån och heller inget lockande sätt att ta sig fram under den, återstod egentligen bara en tredje möjlighet: att flyga över den. - Men du kan väl inte flyga? frågade Isolde förvånat. - Nej, men jag kan väl lära mig, svarade jag kavat utan att ha minsta aning om vad det innebar. |
” |
För några veckor sedan fick jag tipset från Magnus Fridsell att en ny bok om en flykt från öst med flygplan under kalla kriget hade kommit ut (Har tidigare skrivit om flykter över järnridån med mindre flygplan i inläggen Bezâk - inte bara lomcovák och En tjeck Cherokee.). Faktum var att jag inte kände till denna historia, trots att piloten var svensk - han har nu skrivit en bok om äventyret. Ganska snart upptäckte jag att den började bli rätt omskriven och recencerad här och var - jag talar om Flykten över järnridån - En sann historia av Hans Christian Cars (utgiven av Kalla Kulor Förlag).
Svensken Hans Christian Cars träffar östtyska Isolde Giese på ett tåg genom DDR 1965. Deras relation fördjupas under de närmaste året, men Isolde sitter fast i det kommunistiska Östtyskland. I hemlighet utformas en plan för hennes flykt: Hans Christian, som egentligen kanske inte är jätteflygintresserad, tar flygcertifikat vid Stockholms Flygskola på Skå-Edeby, för att med ett mindre flygplan så småningom kunna frita Isolde.
Gott och väl har en generation tillkommit sedan järnridån föll för ganska exakt 25 år sedan. Dessa unga har inte de minnen från uppväxten som präglat sådana som till exempel bloggisten. Faktum är att världsbilden nog skiljer sig en hel del mellan de som växte upp på den tiden då Sovjetunionen och Warzawapakten fanns, och de som näst intill aldrig hört talas om dessa förteteelser. Så om yngre fick läsa om denna kärlekshistoria - hur det kalla kriget och järnridån bokstavligen byggde murar mellan människor som ville leva tillsammans - skulle förhoppningsvis deras förståelse för vår efterkrigshistoria, och därmed även skeenden idag, få en helt annan samt bättre grogrund. Som sagt i Upsala Nya Tidning:
Flykten över järnridån är en sådan bok som borde köpas in i klassuppsättningar av skolorna och användas i historieundervisningen.
För flygnörden återstår dock en del frågor när man lagt ifrån sig boken. Dessa kanske man får tillfälle att återkomma till, vi får se. Flykten över järnridån - En sann historia är en väl vald julklapp som faktiskt passar de flesta. Det är en mycket bra historielektion, mer än helt okej flyglektion, men framför allt; en fantastisk lektion i civilkurage.
Svensken Hans Christian Cars träffar östtyska Isolde Giese på ett tåg genom DDR 1965. Deras relation fördjupas under de närmaste året, men Isolde sitter fast i det kommunistiska Östtyskland. I hemlighet utformas en plan för hennes flykt: Hans Christian, som egentligen kanske inte är jätteflygintresserad, tar flygcertifikat vid Stockholms Flygskola på Skå-Edeby, för att med ett mindre flygplan så småningom kunna frita Isolde.
Cessna 172D SE-EHT finns med stor sannolikhet i Hans Christian Cars flygdagbok.
Jag fick med mig Flykten över järnridån efter ett besök hos den lokala bokhandeln för ett par veckor sedan...och jag läste ut den samma dag! Med andra ord, den är lättläst. Nästan så att jag tyckte till en början att den var lite banal, men när jag kommit en bit in i berättelsen försvann den känslan. Istället förstod jag att det snarare var ett klokt grepp och antagligen skulle bredda läsekretsen betydligt, främst neråt i åldrarna. Gott och väl har en generation tillkommit sedan järnridån föll för ganska exakt 25 år sedan. Dessa unga har inte de minnen från uppväxten som präglat sådana som till exempel bloggisten. Faktum är att världsbilden nog skiljer sig en hel del mellan de som växte upp på den tiden då Sovjetunionen och Warzawapakten fanns, och de som näst intill aldrig hört talas om dessa förteteelser. Så om yngre fick läsa om denna kärlekshistoria - hur det kalla kriget och järnridån bokstavligen byggde murar mellan människor som ville leva tillsammans - skulle förhoppningsvis deras förståelse för vår efterkrigshistoria, och därmed även skeenden idag, få en helt annan samt bättre grogrund. Som sagt i Upsala Nya Tidning:
Flykten över järnridån är en sådan bok som borde köpas in i klassuppsättningar av skolorna och användas i historieundervisningen.
För flygnörden återstår dock en del frågor när man lagt ifrån sig boken. Dessa kanske man får tillfälle att återkomma till, vi får se. Flykten över järnridån - En sann historia är en väl vald julklapp som faktiskt passar de flesta. Det är en mycket bra historielektion, mer än helt okej flyglektion, men framför allt; en fantastisk lektion i civilkurage.
