Skyraider igen - 6
Douglas AD-4W Skyraider SE-EBK fotograferad av Leo Larsen i hangar på Bulltofta den 12 oktober 1969.
Det kanske inte är så känt, men en av Svensk Flygtjänsts gamla Douglas AD-4W Skyraider finns faktiskt idag i flygdugligt skick...i USA! Platsen där denna står är Tillamook Air Museum i Oregon. På samma ställe finns för övrigt en annan Sverige-bekant; en av flygvapnets gamla DC-3:or som en gång i tiden var känd som Swedic 798. Både jag och Peter Liander har bloggat om detta flygplan.
Ännu en svenskkoppling: Genom den stora hangaren som idag är museum har "Swede" Ralston flugit med sin T-6! Detta skedde den 21 augusti 1950 och "Swede" gick in normalt, men kom ut inverterat i andra ändan...
Det har varit lite svårt att hitta bilder på Douglas Skyraider SE-EBK, men här står hon med vingarna uppfällda "hagarfartygsstyle". Tidpunkten bör vara 1963 då det känns som planet är rätt nylevererat. Bild: Ulf Nylöf.
Åter till Skyraidern. Vilken är det då? Jo, SE-EBK som numera bär amerikansk registrering N4277N. Men vi ska försöka ta det från början...
Ännu en svenskkoppling: Genom den stora hangaren som idag är museum har "Swede" Ralston flugit med sin T-6! Detta skedde den 21 augusti 1950 och "Swede" gick in normalt, men kom ut inverterat i andra ändan...
Åter till Skyraidern. Vilken är det då? Jo, SE-EBK som numera bär amerikansk registrering N4277N. Men vi ska försöka ta det från början...
Flygplanet tillverkades i juli/augusti 1952 som en AD-4W Skyraider (c/n 7850) beställd av US Navy, där det var allokerat BuAer No. 126867 (Totalt tillverkades 168 stycken exemplar av versionen AD-4W.). Dock överfördes det omgående till engelska Royal Navys Fleet Air Arm där dessa kallades Skyraider AEW Mk.1 (AEW står för Airborne Early Warning.). Totalt kom kom Royal Navy få 50 stycken av denna variant av Skyraider och just detta flygplan blev WV181.
Saxar följande text om Skyraider i Royal Navy och försäljningen till Sverige:
The Skyraider AEW.1 first entered service in late 1951 with No.778 Training Squadron, based at RNAS Culdrose, and this unit conducted British carrier trials aboard HMS Eagle. No.849 Squadron was the only unit to fly the Skyraider, and they maintained a Headquarters Flight permanently based at Culdrose and four operational Flights which were detached for service in four-lane units aboard carriers. One of these Flights was operating aboard HMS Bulwark during the Suez operation in November of 1956.
The Skyraider AEW.1 was replaced in active service by the Fairey Gannet AEW.3 by November of 1960, but some Skyraiders remained in supporting and training roles until 1962.
In late 1962 and early 1963, twelve surplus Skyraider AEW.1 aircraft were sold to the Swedish company Svensk Flygtjanst AB...These were ex WT952, WT949, WT962, WT950, WT956, WT957, WT944, WT959, WT948, WV181, WT987 and WT951. Before delivery, they were modified by Scottish Aviation at Prestwick. These changes included the removal of the military equipment (including the tailhook and the radome) and the fitting of a large bubble observation window on both sides of the fuselage immediately to the rear of the entrance doors. A winch operator's station was installed in the crew position previously occupied by a radar operator. Two more aircraft (ex WT945 and WV185) were later delivered to Sweden as spares.
Bilder när WV181 står parkad på flygbasen Akrotiri, Cypern, 1958 finns här. Skyraidern levererades till Royal Navy och RNAS Abbotsinch den 22 november 1955, rustades efter de engelska specfikationerna och hamnade sedan i mars året därpå hos 849 Squadron, med utgångsbas Culdrose. WV181 gjorde tjänst hos A- och B-flight samt bar koderna 414/J, 421/R, 421/O och 430/V.
Flygplanet avfördes ur Fleet Air Arm den 14 februari 1962 och överfördes till Scottish Aviation i Prestwick. Här är flygplanet fotograferat fem dagar senare av Tom Baillie.
I sammanhanget kan det vara läge att snabbt påpeka att det finns en klar koppling mellan Scottish Aviation och Svensk Flygtjänst även senare. Det jag tänker på är Bulldogaffären.
The Skyraider AEW.1 was replaced in active service by the Fairey Gannet AEW.3 by November of 1960, but some Skyraiders remained in supporting and training roles until 1962.
In late 1962 and early 1963, twelve surplus Skyraider AEW.1 aircraft were sold to the Swedish company Svensk Flygtjanst AB...These were ex WT952, WT949, WT962, WT950, WT956, WT957, WT944, WT959, WT948, WV181, WT987 and WT951. Before delivery, they were modified by Scottish Aviation at Prestwick. These changes included the removal of the military equipment (including the tailhook and the radome) and the fitting of a large bubble observation window on both sides of the fuselage immediately to the rear of the entrance doors. A winch operator's station was installed in the crew position previously occupied by a radar operator. Two more aircraft (ex WT945 and WV185) were later delivered to Sweden as spares.
Bilder när WV181 står parkad på flygbasen Akrotiri, Cypern, 1958 finns här. Skyraidern levererades till Royal Navy och RNAS Abbotsinch den 22 november 1955, rustades efter de engelska specfikationerna och hamnade sedan i mars året därpå hos 849 Squadron, med utgångsbas Culdrose. WV181 gjorde tjänst hos A- och B-flight samt bar koderna 414/J, 421/R, 421/O och 430/V.
Flygplanet avfördes ur Fleet Air Arm den 14 februari 1962 och överfördes till Scottish Aviation i Prestwick. Här är flygplanet fotograferat fem dagar senare av Tom Baillie.
Skyraider kom att ersätta de hårt slitna Fairey Firefly inom målflyget. I egentlig mening skedde försäljningen till Kgl Maj:t & Kronan/Kungliga Flygförvaltningen (=ägare), men planen opererades av Svensk Flygtjänst AB och blev registrerade SE-EBA till -EBN. Först provflögs de dock innan levererans i Prestwick och vad det gäller just denna Skyraider skedde detta den 1 maj 1963, då bar den så kallad Class B-registrering: G-31-12. Den 21 maj flögs planet Prestwick - Bromma och den 31:e i samma månad registrerades det SE-EBK.
Gloster Meteor SE-DCC i förgrunden och Skyraider SE-EBK, med uppfällda vingar, i bakgrunden. Bromma på 60-talet. Bilden från The Åke File.
Återvänder till Åke Halls bok Målflyg där det bland annat står följande om Skyraider:
Flygplanet användes huvudsakligen för bogsering av radarreflekterande korv- eller profilmål. I mindre omfattning utnyttjades det även för bogsering av vingmål åt flygvapnet. Målspelet hade liksom tidigare en kapacitet av 2 000 meter lina. Normalt användes linlängd på mellan 800 och 1 200 meter vid målbogsering varvid marschfarten var 400 km/tim. Vid ren målgång var marschfarten 475 km/tim. Vid radarstörning användes stanniolremsor som via en speciell anordning kunde kastas ut manuellt under flygplanet.
I takt med utvecklingen inom störflygningen skulle även några flygplan modifieras och förses med elektronisk radarstörutrustning. Denna utgjordes av en kapsel som hängdes i vänster fälltanksbalk. Den främre och bakre delen av dessa kapslar utgjordes av en radom tillverkad av glasfiberlaminat överdragen med dielektrisk neopren inneslutande en antenn. Den första använda och enklare av dessa kapslar benämndes Sune. En senare och betydligt längre kapsel kallades Petrus. Den var en ytterst hemlig konstruktion, som efter varje flygning måste monteras av och gömmas undan väl. De flygplan som blev speciellt utrustade för modern telekrigföring var SE-EBF, -EBK, -EBL och -EBM. Det var också dessa flygplan som var kvar längst i tjänst.
I takt med utvecklingen inom störflygningen skulle även några flygplan modifieras och förses med elektronisk radarstörutrustning. Denna utgjordes av en kapsel som hängdes i vänster fälltanksbalk. Den främre och bakre delen av dessa kapslar utgjordes av en radom tillverkad av glasfiberlaminat överdragen med dielektrisk neopren inneslutande en antenn. Den första använda och enklare av dessa kapslar benämndes Sune. En senare och betydligt längre kapsel kallades Petrus. Den var en ytterst hemlig konstruktion, som efter varje flygning måste monteras av och gömmas undan väl. De flygplan som blev speciellt utrustade för modern telekrigföring var SE-EBF, -EBK, -EBL och -EBM. Det var också dessa flygplan som var kvar längst i tjänst.
En av Svensk Flygtjänsts Skyraider taxar in på Bromma. Kanske SE-EBK? Bild: Ulf Nylöf.
SE-EBK kom att tas ur målflygproduktionen i juni 1976 och planet avregistrerades den 16 september samma år. Därefter kom det att ställas upp på Malmö/Sturup tillsammans med systermaskinen SE-EBM. Istället för att skrotas kom de - tillsammans med SE-EBL på Säve - nu tillhöra flygvapenmuseums "bytesbank". Efter några år kom SE-EBK och SE-EBM flyttas till Ängelholm och i en forumtråd skrev jag för några år sedan bland annat följande:
I remember seeing these Skyraiders stored at Ängelholm on 1.9.85. Later the same month both were dismanteled and shiped to the UK. This in a deal that brought a Grumman Goose to the Swedish Air Force museum.
-----From November 1985 to September 1990, SE-EBK and SE-EBM were stored at North Weald and owned by Aces High Ltd. The Skyraiders were then shipped to Pacific Fighters at Chino for possible restoration for Erickson Air Crane.
SE-EBK (7850), ex Bu.126867, WV181. Was reg G-BMFC and later became N4277N. This has been restored to flying condition, painted as Bu.126867 "Marines/RM-24".
Det visade sig att Jack Erickson nöjde sig med ett av de två flygplanen. Det är antagligen därför systerkärran EBM fortfarande står kvar i Chino - se Peters blogginlägg Svensk Skyraider i Kalifornien.
Gamla EBK kom i mars 1992 att tilldelas den amerikanska registreringen N4277N. Den 26 juli året därpå utfärdades den första luftvärdigheten. Skyraidern ägs fortfarande av Erickson, men jag har inte fått känslan av det flygs speciellt mycket. Men faktum kvarstår, det finns alltså en gammal svensk Skyraider som återerövrat luftvärdigheten och jag tror inte detta är allmänt känt här, i gamla Svedala.
