Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

 

 

Somliga därute undrar säkert vad som händer i ärendet 37-1? För eventuella nytillkomna så rekomenderas läsning av inläggen 37-1 skrotad, 37-1 skrotad - 2 och 37-1 skrotad - 3.

 

Bloggisten har genom åren fått ett rätt skapligt nätverk med "flyghistoriskt likasinnade". Via detta har kontakt tagits med en advokat.

 

Det var styrelsemöte i Svensk Flyghistorisk Förening (SFF) för ett tag sedan och ärende 37-1 var uppe för diskussion. Man undrar om något konkret kommer ut från det? 

 

Det är knappast troligt att SFF kommer stå bakom en JO-anmälan av SFHM (Statens Försvarshistoriska museer), den myndighet som flygvapenmuseum (FVM) sorterar under. Däremot finns det ett antal privatpersoner...

 

Dessutom finns det ett högst noterbart medialt intresse för vad som hände med den första Viggenprototypen...och vad som kunde ha hänt...om flygvapenmuseum hanterat ärendet mer utåtriktat...

 

När kom prototyp 37-1 till flygvapenmuseum förresten? Efter ha använts för olika spinnprov överfördes flygplanet i april 1979 till Försökscentralen på Malmen för att användas för krigsreparationstester. Dessa avslutades innan semestern samma år och den 27 juni flögs 37-1 för sista gången (pilot var Arne Lindholm). Totalt hade 37-1 då flugit cirka 800 timmar fördelat på 1133 pass. Efter semestern kom 37-1 att användas för utrullningsprov och det blev ett antal kontakter med den så kallade ryssjan på bana 08-26 på Malmen. När dessa prov var klara överlämnades 37-1 till flygvapenmuseum av Försvarets Materielverk.

 

Jag passar på att lyfta fram delar av det jag tidigare skrev i en kommentar till det föregående inlägget om 37-1:

   

Det är lätt att börja spekulera varför det som nu har skett med 37-1 har gjort så. Det är inte bra, men blir en naturlig utgång av flygvapenmuseums agerande där man inte vill vara öppna och intresserade av att hitta bra och breda lösningar på sina problem med att ta hand om vårt flyghistoriska arv. Hursom, jag tror att skrotningen av 37-1 var något som man på stående fot bestämde sig för när planet började demonteras. I den stund man börjar dokumentera/fotografera planet har man mentalt öppnat för skrotningssenariot, sedan – med standardproblemet lokalhyra med mera spökande som vanligt – har detta mycket snart trängt ut andra tänkbara lösningar. Man var gissningsvis även av den åsikten att det helt enkelt inte gick att montera ihop flygplanet igen (?). 

 
Mycket kan sägas om kontaktytan för flygvapenmuseum, men det är många därute i det flyghistoriska Sverige som känner att de har för mycket att förlora utfall de skulle reagera negativt på museets hanterande av saker och ting. Så när flygvapenmuseum frågar - de av denna institution utvalda etablissemangen – så får man nog allt rätt mycket de svar de vill själva vill ha. Som man ropar får man svar…

  

Problemet med stackars 37-1 var att hon var en prototyp och inte en serietillverkad Viggen – därför har underhållet haltat (flygvapenmuseum är egentligen bara intresserade av föremål som använts i den dagliga tjänsten ute på förband) . Minns att man korrosionsbehandlade 37-1 och andra av flygvapenmuseums flygplan som förvarades utomhus 1984, det var notiser om detta i den dåtida flygpressen.  Frågan är om man lagt speciellt mycket resurser på 37-1 sedan dess?  Så att 37-1 var i dåligt skick betvivlar jag inte. 

 

Men för den skull kan man inte bortse ifrån det uppenbara faktum att den första Viggenprototypen är en milstolpe i svensk industrihistoria och en sekin i vårt flyghistoriska arv. Att ta ett beslut om att skrota denna sekin får inte - och ska inte – hanteras så summariskt som man nu tydligt har gjort.

 

Under de senaste decennierna har man lagt stora resurser på att återskapa gamla flygplan, restaurera vrak för att ställa ut dessa på museum. 37-1 må varit i dåligt skick, men istället att ge kommande generationer chansen, så tog flygvapenmuseum ett beslut om att skrota planet. Notera att det skedde 2012 och inte 1979. 37-1 hade tillhört vårt flyghistoriska arv i 33 år...

 

Vi har de senaste åren sett flera fall där flygvapenmuseum kunnat – bara om man haft viljan – hitta mycket bättre lösningar på deponeringar och bevarandeproblem.  Hanterandet av Viggen-prototypen 37-1 är under all kritik, men det är också ”en gång för mycket”.  Jag ser bara en utväg om SFHM vill återfå förtroendet för flygvapenmuseum och det är att man gör omfattande förändringar i dess ledning. 

 

Nedan ser vi lite folk som 1967 satt i ledningen av Viggenprojektet, de står framför 37-1. Från vänster; Olle Klinker, Harald Schröder, Olle Esping, Erik Bratt och Lars Brising.