Bulldog-affären - 3
Här följer den tredje (och avslutande?) delen av min artikel om Bulldog-affären. Om du tidigare inte har gjort det, läs först del ett och två.
Scottish Aviation tar över
Bulldog-programmet kom att övertas av Scottish Aviation Ltd. i Prestwick. Upplägget är intressant: Försvarets materielverk (FMV) kände en viss osäkerhet rörande Scottish Aviations ekonomiska ställning. Därför las de deponerade tre miljoner kronorna i ett nytt bolag, bildat av Scottish Aviation och FMV: Scottish Aviation Bulldog Ltd. Det var också det nya "skräddarsydda" bolaget som inskaffade ritningar, tillverkningsrätt etc ur Beagles konkursbo. Tillverkningen skulle sedan Scottish Aviation ta hand om.
Av 100 aktier i Scottish Aviation Bulldog Ltd. ägde Scottish Aviation 99 stycken. Den resterande aktien ägdes av en inköpsdirektör vid FMV, köpt av honom privat. JO kom att anmärka på detta - trots att aktien ägdes privat, trots att uppsåtet ansågs som gott - FMV hade ändå agerat felaktigt när man deltagit i bildandet av ett i aktiebolag i Skottland, utan tillstånd från Kungl. Maj:t.
Att det fanns nära affärsmässiga kopplingarna mellan Scottish Aviation och Svensk Flygtjänst är välkänt. Scottish Aviation hade till exempel tidigare tagit hand om konverteringen av tolv stycken Douglas Skyraider till målflygplan, vilka togs i användning av Svensk Flygtjänst 1962-63. Att bolaget såsom målflygsoperatör agerade mellanhand när Kungl. Maj:t och Kronan (Kungl. Flygförvaltningen) köpte Skyraider var i det sammanhanget fullt naturligt. Med andra ord, Svensk Flygtjänst var något av agent för just Scottish Aviation, långt innan Bulldog-affären kom till stånd.
Det kom att dröja till den 14 februari 1971 innan man i Prestwick flög med den andra Bulldog-prototypen, G-AXIG (002). Den målades upp i "svenska färger" ("F5-00") och ställdes i juni ut på Le Bourget med mässnummer 478.
Nordenskiöld avgår
Med bakgrund av det som här har beskrivits är det förståeligt att Chefen för flygstaben Claes-Henrik Nordenskiöld blev kallad i ärendet till dåvarande statssekreteraren vid försvarsdepartementet, Anders Thunborg. Efter mötet valde Nordenskiöld att begära avsked i januari 1970. Detta på grund av, enligt utsago, "missnöje med försvarets organisation och vissa tendenser i Sverige".
Far och son Nordenskiöld hade varit stora aktieägare i Svensk Flygtjänst sedan 1946. De första åren ägde man 51 procent av Flygtjänst via AB Puppan. 1953 sålde Puppan sin aktiestock till ett antal privatpersoner, men realiteten gjorde detta ingen skillnad på ägandeförhållandena. 
Den första Bulldogen, nummer 61001. F 5 Ljungbyhed 1973. Bild: SuperEchoChris
Bulldog levereras
De två första serietillverkade Bulldog, båda svenska SK 61A, premiärflögs i Prestwick den 14 juli 1971 (Misstänker starkt att provflygare var John Blair - kolla denna länk). Det rörde sig om G-AYWO (102) och G-AYWN (101) som levererades i månadsskiftet juli/augusti och blev 61001 respektive 61002. Deras ankomst låg ett år senare än det som först var stipulerat i den första kontraktsskrivningen 1969. I juni 1973 fick armén sin sista FPL 61C, hela ordern på 78 flygplan var då färdiglevererad.
Den sista svenska Bulldogen, 61080. När armén slutade med FPL 61 i mitten av 80-talet övergick deras Bulldog till flygvapnet och flera fick då ett nytt lager färg över FOA-kamouflaget. Idag flyger 61080 civilt som SE-LLR. Bilden är tagen i Visby i augusti 2003.
Det är knappast troligt att det blivit någon Bulldog i serieproduktion om det inte var för den svenska ordern och agerandet däromkring. I augusti 1982 rullade den sista Bulldogen (c/n 435) av produktionslinjen i Prestwick, 328 stycken hade då tillverkats.
Ytterligare ett citat från Kontakt 92 (juni 1989) får avrunda "Bulldog-affären": "I korridoren pratas det alltjämt om de vilka lät sig övertalas att i utvärderingen "skriva ner" Malmö Flygindustri's MFI-15, och som Tack för det bl.a (via särskilt konto) tillerkändes "sommarstugor"..."
*** *** *** *** ***
Man kan alltså undra hur det kom sig att Bulldog valdes av flygvapnet (och, för den delen, hur mycket armén hade att säga till om i valet av flygplan)...egentligen? Familjen Nordenskiölds engelska affärskontakter måhända vägde tungt när man till exempel köpte Vampire, Mosquito och Spitfire efter kriget. Cirka 20 år senare var förhållandet inte riktigt detsamma - det fanns andra förutsättningar i ett annat Sverige. Det blev en hel del "rabalder"...
Den statliga civila flygskolan TFHS, också belägen på Ljungbyhed, använde ärvda Bulldog från flygvapnet mellan1984och 2005. De flesta av dessa flyger numera i USA.
N82696 är före detta 61023 och SE-LNG. Bilden är tagen på Santa Paula Airport av Doug Robertson i maj förra året. Det kommer mer relaterat till just den flygplatsen här på bloggen inom kort. Med hjulkåpor ser ju Bulldog ut som en "uppbiffad" Robin 2100...med nos från en Grob 115.
Sedan har vi ju historien hur flygvapnets flygklubbar blev lovade ett 25-tal SK 61 men dessa hamnade i Ungern istället. Man kan alltså också undra lite över hur SK 61 lämnade flygvapnet - "Bulldog-eran" tog slut år 2001. Men det är - som man brukar säga - "en annan historia".
Inget fel i flygplanet i sig och jag tror att typen idag är lite saknad, kanske främst hos TFHS.
Två olika sidor av samma Bulldog: 61031 blev sedemera SE-LLA hos TFHS. Flyger numera i USA som N105MR (de två sista bokstäverna står antagligen för ägaren Mark Riesterer).
