Bulldog-affären - 2
Här följer andra delen i Bulldog-affären. Läs första delen här.
Valet offentliggörs
FMV skickade en hemställan till Kungl. Maj:t den 23 maj 1969 om inköp av nytt skol- och artilleriflygplan samt föreslog där Beagle B125 Bulldog. Kungl. Maj:t fattade det formella beslutet den 29 maj och kontraktet på 58+20 stycken Bulldog skevs den 12 juni 1969, detta i samband med att ÖB Torsten Rapp besökte den internationella flygmässan på Le Bourget. De första leveranserna planerades ske i augusti 1970.
Utställd på mässan fanns Bulldog-prototypen, G-AXEH (001), med mässnumret 481. Den hade gjort sin första flygning hos Beagle i Shoreham den 19 maj 1969.
Bulldog skilde sig från Pup väsentligt, hade en stor skjut- och fällbar glashuv över cockpit istället för dörrar. Bakom constant-speed-propellern satt en Lycoming IO-360-A1C-motor på 200 hästar och konstruktionen hade fått förstärkningar här och var för att bli fullt ut duglig i avancerad flygning. Spännvidden hade ökats på en aning, likaså bränslemängden. Hjulen var lite "biffigare" jämfört med Pup.
G-AXEH har ofta kallats för "Bullpup", detta för att den sedemera kom att bli den enda Bulldog som tillverkades i Shoreham.
FMV:s bedömning
Ett antal kritiska artiklar publiceras i svensk press under sommaren 1969. Meningar om att MFI-15 inte haft en rättmätig chans förs fram och man pekar på brister i upphandlingen. Den 20 juli inkom en anmälan till justitieombudsmannen (JO) rörande eventuella tjänstefel som förekommit i anslutning till affären.
I augusti hölls en presskonferens på försvarsstaben. Vid denna redovisades följande saker som under utvärderingen utfallit till Bulldogs fördel jämfört med MFI-15.
- Tekniska egenskaper. Enligt FMV:s skrivning: "Med hänsyn tagen till företagen utvärdering finner FMV Beagle B125 var tekniskt överlägsen MFI-15 - i första hand som skolflygplan i FV, men även som artilleri- eller sambandsflygplan vid Armén." Att det var en fördel att MFI-15 kunde utrustas med sporrhjul i Armén poängterades dock.
- Leveranstider. Bulldog skulle börja levereras om cirka ett år. Den tidigaste leveransen vad det gällde MFI-15 kunde ske i slutet av 1971.
- Ekonomi. Kostnaden Bulldog låg på 10,5 miljoner kronor, jämfört med en bit över 12 miljoner kronor för samma antal MFI-15.
- Garantiåtaganden. Även här ansågs Beagle, med brittiska staten som ägare, ligga bättre till än SAAB-MFI.
I Flyghorisont 5/1969 citeras chefen för flygskola/propeller på F 5: "- MFI-15 har inte helt tillfredställande siktförhållanden på grund av sin grundkonstruktion. Ur flygsäkerhetssynpunkt är den i ett viktigt avseende inte acceptabel. Vindrutor/avbärare saknas, en nackdel vid nödlandning. Flygegenskaperna vet vi naturligtvis inte något om och har inte heller värderat dessa. Vi var helt tillfredställda med Pups flygegenskaper och allmänna egenskaper som första skolflygplan hos oss. Och Bulldog kan förväntas bli ännu bättre."
Ungefär samtidigt gjorde SAAB-MFI en offensiv i hopp om att Bulldog-kontraktet skulle brytas. Den första MFI-15-prototypen, SE-301 (c/n 15001, senare SE-XCB), demonstrerades i "råfärdigt" skick, med endast något tiotal flygtimmar loggade. Dessutom hade SAAB-MFI erbjudit sig att ställa sambandsflygplan till förfogande under en övergångsperiod. Att SAAB var Cessna-återförsäljare bör noteras i sammanhanget, likaså testerna av Cessna Reims Rocket 1967...
Beagle på obestånd
Dock var den ekonomiska situationen hos Beagle betydligt mer prekär än kanske allmänt känt. Man förlorade pengar på varje flygplan som rullade ut från produktionen. Företaget uppvaktade sin regering om mer ekonomiskt stöd - sex miljoner pund - vilket inte beviljades. I december 1969 gick därför Beagle i konkurs. Bolagsnamnet ändrades till Beagle Aircraft (1969) Ltd., men konkursförvaltaren misslyckades i sitt försök till rekonstruktion och hitta nya ägare.
Under produktion fanns ett antal Pup och i orderboken 98 Bulldog beställda av Sverige, Kenya och Malaysia. FMV hade betalat cirka tre miljoner kronor i deposition, vilket fick "verket" att reagera och ta kontakt med engelska myndigheter.
I parlamentet fick den dåvarande Labour-regeringen under Harold Wilson utstå frän kritik (till och med misstroendevotum) på grund av sin hantering av Beagle. Under februari 1970 blev det dock klart att brittiska staten skulle svara för Beagles förpliktelser, åtminstone vad det gällde Bulldog.
Den 27 februari gick Beagle i "frivillig" likvidation. Samtidigt flögs G-AXEH till Sverige för att genomgå mer tester, bland annat i Vidsel. Planet bar under dessa prov koden FC-71.
Fortsättning följer...
