När Ansgar övervintrade i München
Här kommer några intressanta bilder tagna i München vintern 1979-80. Vi ser ett mindre antal Douglas DC-3 - eller rättare sagt; den militära versionerna C-47 och C-53 - som tidigare har tillhört jugoslaviska flygvapnet (notera kamouflaget) avställda och insnöade. Ett av dessa flygplan har tidigare i livet varit civilt registrerad i Sverige. Somliga av er har kanske hört talas om SE-APG som kallades Ansgar..?
Idag ska det handla om N8017X, N8017Y och N8017Z. Men det kommer i lite lagom oordning: Y lämnade München i april 1981, och X samt Y lämnade i augusti 1981. Det är en rätt intressant smuggelhistoria.
På den inledande bilden ser vi C-47B med amerikansk civil registrering N8071Y. Flygplanet har tillverkningsnummer 25546 och som ägare angavs sedan den 5 november 1979 Atlas Aircraft Corp. Miami, Florida. I augusti 1979 hade det fått den jugoslaviska registreringen YU-ABV. Mellan 1972 och -79 hade C-47:an använts av jugoslaviska flygvapnet (id-nr 71254) och dessförinnan av franska flygvapnet, åren 1951-72. Bilden togs av Robert Samweber i januari 1980 på München-Riem. Vid denna tid sades det att cirka 15 stycken av typen fanns kvar i jugoslaviska flygvapnet och dessa skulle ersättas av Antonov An-26.
I München kom N8071Y stå till i juni 1981 då det flögs söderut med en annan registrering, TN-ADT. TN står för Kongo-Brazzaville. Slutdestination var Sydafrika där det hamnade i flygvapnet med id-nr 6880.
N8071Y var en av tre C-47 som här "övervintrade" under några år. Man kan misstänka att de skulle väl helt enkelt svalna lite grann...innan resan fortsatte..?
Idag ska det handla om N8017X, N8017Y och N8017Z. Men det kommer i lite lagom oordning: Y lämnade München i april 1981, och X samt Y lämnade i augusti 1981. Det är en rätt intressant smuggelhistoria.
På den inledande bilden ser vi C-47B med amerikansk civil registrering N8071Y. Flygplanet har tillverkningsnummer 25546 och som ägare angavs sedan den 5 november 1979 Atlas Aircraft Corp. Miami, Florida. I augusti 1979 hade det fått den jugoslaviska registreringen YU-ABV. Mellan 1972 och -79 hade C-47:an använts av jugoslaviska flygvapnet (id-nr 71254) och dessförinnan av franska flygvapnet, åren 1951-72. Bilden togs av Robert Samweber i januari 1980 på München-Riem. Vid denna tid sades det att cirka 15 stycken av typen fanns kvar i jugoslaviska flygvapnet och dessa skulle ersättas av Antonov An-26.
I München kom N8071Y stå till i juni 1981 då det flögs söderut med en annan registrering, TN-ADT. TN står för Kongo-Brazzaville. Slutdestination var Sydafrika där det hamnade i flygvapnet med id-nr 6880.
N8071Y var en av tre C-47 som här "övervintrade" under några år. Man kan misstänka att de skulle väl helt enkelt svalna lite grann...innan resan fortsatte..?
N8071Z fotograferad samtidigt i januari 1980. Detta är en C-53D med tillverkningsnummer 11746 och var registrerad i Sverige som SE-APG 1946-51.
Från början levererades flygplanet nytt i juni 1943 till USAAF med serial 42-68819 och fick nosart samt döptes till Hay Stack Annie. Använd större delen av den tiden i Sverige av Nordiskt Missionsflyg AB, Stockholm, med namnet Ansgar. Här ska vi göra en liten djupdykning i dess historik efter tiden som APG.
Ansgar kom att användas för totalt 39 missioner ut i världen för att efter andra världskriget hämta hem svenska missionärsfamiljer. 1949 såldes SE-APG till ABA och blev en SAS-maskin med namnet Gran Viking.
I början av 1951 såldes flygplanet till SNCASO i Frankrike och blev F-BEIS. Mellan 1951 och -59 ägdes F-BEIS av bryggeriet J & Violet Freres (kända för BYRRH) och fick namnet Lucille.
Därefter till Armee de L’Air med id-nr 68819 och i maj 1960 var flygplanet baserat vid Boufarik i närheten av Alger, då tillhörande Groupe de Liaisons Aeriennes 45 och med radioanropet FSCDJ. Efter slutet av kriget i Algeriet kom gamle Ansgar tillbaka till Frankrike och sommaren 1964 tillhörde flygplanet Groupe Transporte de Liaison Aerien GTLA 2/20 med basering Villacoubly. Nytt radioanrop: FRAJZ. 1971 kom det att ställas av på basen Chateaudun och utannonseras för försäljning.
I november 1972 därpå fick flygplanet den temporära civilregistreringen - antagligen för ferryflygning - F-BRGI. Detta efter försäljning till en trolig dealer; Brabier i Brevanne. Ganska omgående kom det fortsätta till sin nya ägare i form av det jugoslaviska flygvapnet. Nytt id-nr 71237. Det var f ö flera surplus DC-3or i Frankrike som samtidigt gick samma väg.
Den 2 augusti 1979 infördes flygplanet på det jugoslaviska civila registret som YU-ABW och som ägare anges Obrazovni Centar Zračnog Saobraćaja (O.C.Z.S.), en statlig trafikflygskola i Zagreb. Detta sker även med två andra C-47 pensionerade av jugoslaviska flygvapnet och de flygs till München. Redan den 5 november samma år införs flygplanen på det ameriskanska registrer med Atlas Aircraft Corporation i Miami som ägare. Gamle Ansgar blir N8017Z.
Under två vintrar blev flygplanen stående kvar i München. I april 1981 kom gamle Ansgar få en ny zairisk registrering, 9Q-CYI, och flygas söderut. Men Zaire - eller Kongo-Kinshasa - var inte slutdestinationen. Och notera förresten vitmålningen av ovansidan av flygkroppen samt fenan. (Jämför med N8017X.)
Senare 1981 dök flygplanet upp i sydafrikanska flygvapnet och försågs med ett id-nr, 6875, som tidigare tillhört en annan flygplansindivid av samma typ vilken hade förstörts 1964. Det fanns som kanske bekant ett omfattande embargo vad det gäller handel med Sydafrika under apartheidåren och detta var "one of several ‘sanction-busting’ acquisitions". Totalt lär 16 stycken DC-3 anskaffas under dessa år och de flesta fick "re-cyclade" id-nummer.
Gamle Ansgar, nu som nummer 6875, kom att tillhöra No 44 Squadron baseras på Swartkop Air Force Base. Hos det sydafrikanska flygvapnet och kom flygplanet sedermera att konverteras med PT6-motorer . Även om gamle Ansgar i grund och botten är en C-53 så kallas varianten C-47TP Turbo Dakota. Faktum är att Ansgar var den enda C-53 i sydafrikanska flygvapnet - de övriga 46 stycken DC-3 var C-47:or.
För mer om gamle Ansgar, kolla in de tidigare inläggen Annie I'm Not Your Daddy...sa Ansgar och Haystack Annie I'm Not Your Daddy...sa Ansgar och Haystack Annie I'm Not Your Daddy...sa Ansgar - 2.
Några ord om den tredje DC-3:an också, detta för att slutföra denna historia om de tre ex-jugoslaviska DC-3:orna avställda i München 1979-81. På bilden ovan ser vi C-47A-15DK (c/n 12704) med (osynlig) amerikansk registrering N8071X, som en gång i begynnelsen var USAAF serial 42-92857 och levererades från fabrik i slutet av mars 1944.
Denna DC-3 har en rätt spännade historia och kom via lend-lease överföras till Sovjetunionen. Här kom det i juli 1944 tilldelas kommunistiska polska flygvapnet och märktes 04. Efter kriget överfördes flygplanet till statliga flygbolaget LOT och registrerades i mitten av september 1946 som SP-LCB. Den 24 maj 1948 var SP-LCB involverad i en incident på Bromma.
I slutet av 1958 genomgick flygplanet en genomgripande översyn hos SAS på Kastrup. SP-LCB avregistrerades den 5 februari 1959 och kom att bli stående på Kastrup. Flygplanet såldes den 12 november samma år till Scandinavian Air Trading Co A/S och kom mellan 591116-591126 att vara temporärt registrerad OY-AIC.
Det kom nu att försäljas till franska flygvapnet och där få id-nr 92857 och var i mitten av 60-talet tilldelad Centre d’essais des engins spéciaux (CEES) i Algeriet med radioanrop FSDKE. (1967 stängdes CEES och överlämnades till Algeriet.)
Likt gamle Ansgar något år in på 70-talet avställd och utannonserad. Efter försäljning till jugoslaviska flygvapnet tilldelad temporära registreringen F-BRGM. I det jugoslaviska flygvapnet tilldelad identiteten 71241. Den 5 november 1979 införd på amerikanskt civilt register som N8017X, med ägare angiven som tlas Aircraft Corporation och då avställd på München-Riem.
Tilldelad registrering i Kongo-Brazzaville, TN-ADS, och flugen söderut i augusti 1981. Blev senare samma år nummer 6887 i sydafrikanska flygvapnet. Konverterad i mitten av 90-talet till en C-47TP.
Från början levererades flygplanet nytt i juni 1943 till USAAF med serial 42-68819 och fick nosart samt döptes till Hay Stack Annie. Använd större delen av den tiden i Sverige av Nordiskt Missionsflyg AB, Stockholm, med namnet Ansgar. Här ska vi göra en liten djupdykning i dess historik efter tiden som APG.
Ansgar kom att användas för totalt 39 missioner ut i världen för att efter andra världskriget hämta hem svenska missionärsfamiljer. 1949 såldes SE-APG till ABA och blev en SAS-maskin med namnet Gran Viking.
I början av 1951 såldes flygplanet till SNCASO i Frankrike och blev F-BEIS. Mellan 1951 och -59 ägdes F-BEIS av bryggeriet J & Violet Freres (kända för BYRRH) och fick namnet Lucille.
Därefter till Armee de L’Air med id-nr 68819 och i maj 1960 var flygplanet baserat vid Boufarik i närheten av Alger, då tillhörande Groupe de Liaisons Aeriennes 45 och med radioanropet FSCDJ. Efter slutet av kriget i Algeriet kom gamle Ansgar tillbaka till Frankrike och sommaren 1964 tillhörde flygplanet Groupe Transporte de Liaison Aerien GTLA 2/20 med basering Villacoubly. Nytt radioanrop: FRAJZ. 1971 kom det att ställas av på basen Chateaudun och utannonseras för försäljning.
I november 1972 därpå fick flygplanet den temporära civilregistreringen - antagligen för ferryflygning - F-BRGI. Detta efter försäljning till en trolig dealer; Brabier i Brevanne. Ganska omgående kom det fortsätta till sin nya ägare i form av det jugoslaviska flygvapnet. Nytt id-nr 71237. Det var f ö flera surplus DC-3or i Frankrike som samtidigt gick samma väg.
Den 2 augusti 1979 infördes flygplanet på det jugoslaviska civila registret som YU-ABW och som ägare anges Obrazovni Centar Zračnog Saobraćaja (O.C.Z.S.), en statlig trafikflygskola i Zagreb. Detta sker även med två andra C-47 pensionerade av jugoslaviska flygvapnet och de flygs till München. Redan den 5 november samma år införs flygplanen på det ameriskanska registrer med Atlas Aircraft Corporation i Miami som ägare. Gamle Ansgar blir N8017Z.
Under två vintrar blev flygplanen stående kvar i München. I april 1981 kom gamle Ansgar få en ny zairisk registrering, 9Q-CYI, och flygas söderut. Men Zaire - eller Kongo-Kinshasa - var inte slutdestinationen. Och notera förresten vitmålningen av ovansidan av flygkroppen samt fenan. (Jämför med N8017X.)
Senare 1981 dök flygplanet upp i sydafrikanska flygvapnet och försågs med ett id-nr, 6875, som tidigare tillhört en annan flygplansindivid av samma typ vilken hade förstörts 1964. Det fanns som kanske bekant ett omfattande embargo vad det gäller handel med Sydafrika under apartheidåren och detta var "one of several ‘sanction-busting’ acquisitions". Totalt lär 16 stycken DC-3 anskaffas under dessa år och de flesta fick "re-cyclade" id-nummer.
Gamle Ansgar, nu som nummer 6875, kom att tillhöra No 44 Squadron baseras på Swartkop Air Force Base. Hos det sydafrikanska flygvapnet och kom flygplanet sedermera att konverteras med PT6-motorer . Även om gamle Ansgar i grund och botten är en C-53 så kallas varianten C-47TP Turbo Dakota. Faktum är att Ansgar var den enda C-53 i sydafrikanska flygvapnet - de övriga 46 stycken DC-3 var C-47:or.
För mer om gamle Ansgar, kolla in de tidigare inläggen Annie I'm Not Your Daddy...sa Ansgar och Haystack Annie I'm Not Your Daddy...sa Ansgar och Haystack Annie I'm Not Your Daddy...sa Ansgar - 2.
Några ord om den tredje DC-3:an också, detta för att slutföra denna historia om de tre ex-jugoslaviska DC-3:orna avställda i München 1979-81. På bilden ovan ser vi C-47A-15DK (c/n 12704) med (osynlig) amerikansk registrering N8071X, som en gång i begynnelsen var USAAF serial 42-92857 och levererades från fabrik i slutet av mars 1944. Denna DC-3 har en rätt spännade historia och kom via lend-lease överföras till Sovjetunionen. Här kom det i juli 1944 tilldelas kommunistiska polska flygvapnet och märktes 04. Efter kriget överfördes flygplanet till statliga flygbolaget LOT och registrerades i mitten av september 1946 som SP-LCB. Den 24 maj 1948 var SP-LCB involverad i en incident på Bromma.
I slutet av 1958 genomgick flygplanet en genomgripande översyn hos SAS på Kastrup. SP-LCB avregistrerades den 5 februari 1959 och kom att bli stående på Kastrup. Flygplanet såldes den 12 november samma år till Scandinavian Air Trading Co A/S och kom mellan 591116-591126 att vara temporärt registrerad OY-AIC.
Det kom nu att försäljas till franska flygvapnet och där få id-nr 92857 och var i mitten av 60-talet tilldelad Centre d’essais des engins spéciaux (CEES) i Algeriet med radioanrop FSDKE. (1967 stängdes CEES och överlämnades till Algeriet.)
Likt gamle Ansgar något år in på 70-talet avställd och utannonserad. Efter försäljning till jugoslaviska flygvapnet tilldelad temporära registreringen F-BRGM. I det jugoslaviska flygvapnet tilldelad identiteten 71241. Den 5 november 1979 införd på amerikanskt civilt register som N8017X, med ägare angiven som tlas Aircraft Corporation och då avställd på München-Riem.
Tilldelad registrering i Kongo-Brazzaville, TN-ADS, och flugen söderut i augusti 1981. Blev senare samma år nummer 6887 i sydafrikanska flygvapnet. Konverterad i mitten av 90-talet till en C-47TP.
