Svenska Vampar i Dominikanska Republiken
Det är ju ett välkänt faktum att Dominkanska Republikens flygvapen (AMD; Aviación Militar Dominicana) under många år använde ett skapligt antal J 26 Mustang som sålts dit efter avslutad tjänst i Sverige. Men av någon anledning är det inte lika känt att 42 stycken av Flygvapnets J 28:or, de Havilland Vampire, kom att exporteras till samma land. När jag under researchen till inläggen om den svenska Vampen som på krokiga vägar hamnade i Finland hittade en del bilder tillkom även detta uppslag som ämne för bloggen.
I slutet av 1955 såldes 25 stycken de Havilland Vampire F.1, svensk beteckning J 28A, till Dominkanska Republiken via firma Henry Wallenberg & Co - samma företag som redan ett par år tidigare exporterat svenska Mustanger till landet. På samma sätt som då, monterades flygplanen ner av Svensk Flygtjänst på Bulltofta och skeppades per båt till Västindien.
Gamla J 28A under uppmontering i den hangar på basen som tidigare främst inrymt AMD:s flotta av P-47 Thunderbolt - man anar att två står precis utanför. J 28:orna tilldelades nummer 2701 till och med 2725 hos AMD.
I och med inköpet av dessa Vampires var Dominikanska Republiken det första landet i Västindien som hade jetdrivet stridsflyg. Eller som vi sa i Sverige på den här tiden; rea. Nedan ser vi ett par före detta J 28A, med en brokig samling av AMDs flygplanspark i bakgrunden. 1955 var de dominkanska flygstridskrafterna som störst; det beräknas att cirka 240 flygplan och 3 500 personer då ingick i AMD.
Två år senare, i slutet av 1957, blev nästa affär gjord. Nu var de sista J 28A avförda och skrotade i Sverige, därför blev det istället 17 stycken nyare J 28B, de Havilland Vampire FB.50, som levererades via samma aktörer: Henry Wallenberg/Svensk Flygtjänst. Dessa numrerades 2726 till och med 2742.
I princip hela AMD fanns baserad på basen San Isidro cirka två mil från huvudstaden. Alla Vampireplan tillhörde Escuadron Caza Bombardero medan Mustangerna tillhörde Escuadron Caza Ramfis.
I och med inköpet av dessa Vampires var Dominikanska Republiken det första landet i Västindien som hade jetdrivet stridsflyg. Eller som vi sa i Sverige på den här tiden; rea. Nedan ser vi ett par före detta J 28A, med en brokig samling av AMDs flygplanspark i bakgrunden. 1955 var de dominkanska flygstridskrafterna som störst; det beräknas att cirka 240 flygplan och 3 500 personer då ingick i AMD.
Två år senare, i slutet av 1957, blev nästa affär gjord. Nu var de sista J 28A avförda och skrotade i Sverige, därför blev det istället 17 stycken nyare J 28B, de Havilland Vampire FB.50, som levererades via samma aktörer: Henry Wallenberg/Svensk Flygtjänst. Dessa numrerades 2726 till och med 2742.
I princip hela AMD fanns baserad på basen San Isidro cirka två mil från huvudstaden. Alla Vampireplan tillhörde Escuadron Caza Bombardero medan Mustangerna tillhörde Escuadron Caza Ramfis.
Så här skriver Lennart Engerby i sin bok Från Caproni till Mustang - Fidel Castro blev min fiende:
Under olika perioder fanns 23 svenskar i skilda tekniska befattningar, däribland fyra man från "Swedish Army", som utbildade dominkianska infanterister på från Sverige köpt pansarmateriel. För flygutbildning fanns en avdelning med 20-talet Texan (Sk 16), som leddes av svensk personal. Sålunda ansvarade svensk personal för nästan hela flygande verksamheten i det domikanska flygvapnet AMD, som då var bland det största i Latinamerika. Hela flygbasen med flyg, infateri och pansar var en fullpackad vapenarsenal. Det rådde alltid hög beredskap med flygplan stående laddade vapen och påhängda missiler. Det var nämligen stor rädsla för "påhopp", antingen inifrån eller utifrån kommande fiende.
Landet anfölls 1959 av Fidel Castros styrkor, efter segern på Cuba då han strörtat Fulgencio Batista. Castro skulle nu "befria" andra länder och införa samma regim som på Cuba. Dominikanska Republiken skull befrias först. Anfallet sattes in i januari 1959 med flyg och landstigning från havet. Striderna pågick i 78 dagar till den siste inkräktaren nedkämpats av Dominikanska armén och flygvapnet. Här togs inga fångar...
Någon sida senare skriver Lennart Engerby så i samma bok:
Angreppet från Fidel Castros Cuba slogs tillbaka av dominkanerna, vilka var väl inövade genom hög beredskap och god ledning samt försvarsvilja. För svenskarnas del, att som slutpunkt, med de "svenska flygplanen", få delataga med dessa i strid och slå tillbaka ett fientligt angrepp var väl inte vad man räknat med. Men med vetskapen om att vi fanns på listor, att användas för att tillfångata oss eller på annat sätt oskadliggöras, gjorde sitt till för att vi höll flygplanen igång under de 78 dygn som striderna pågick. Detta var den råa verkligheten. Ingen talade om den och någon mediabevakning fanns inte.
I striderna under sommaren 1959 var både Vampires och Mustangerna flitigit i elden. Men det var inte bara Castro som ville bli av med den dominikanske diktatorn Trujillo, det ville även amerikanarna. Han kom att mördas i maj 1961 i en CIA-kontrollerad komplott.
1962 byttes namn på det dominkanska flygvapnet, det blev nu Fuerza Aérea Dominicana (FAD). Oroligheter som följde efter mordet på Trujillo kom så småningom utmynna i inbördeskrig 1965 och en amerikansk intervention. Några domikanska flygplan kom i striderna att skjutas ner av amerikanarna.
Källa för mycket av det jag skrivit här har Leif Hellströms text i boken Vampire - reaepoken varit. Så här avslutar han historiken om FAD:s Vampires:
I slutet av 1967 fanns bara tolv Vampire (samtliga före detta J 28B) kvar i tjänst och dessa hade i november 1969 minskat till sex plan, sannolikt 2726, 2731, 2732, 2733, 2736 och 2741. Vid det här laget tillhörde både Vampire och Mustanger en enhet kallad Escuadron de Caza.
De tre sista Vampireplanen togs ur tjänst hösten 1974, medan Mustangerna inte pensionerades förrän tio år senare! Minst två Vampire har bevarats till eftervärlden i Dominkanska Republiken; en framför San Isidrobasen och en annan i en park inne i huvudstaden.
Ovan ser vi den Vampire som idag är uppställd vid San Isidro-basen. Det rör sig om nummer 2741, som tidigare var 28408 i svenska flygvapnet. Nedan visar en annan J 28B som fanns uppställd utanför förvarsministeriet fram till ca 2002. Därefter antagligen skrotad. Bilden är från november 1992.
Trots att det ingick en hel del reservdelar och extramotorer i de bägge affärerna var det inte helt lätt att hålla Vampyrerna i luften. Och inte blev det lättare när den svenska kontigenten lämnade landet våren 1960 - man ska nog se det nedåtgående antalet flygbara flygplanindivider delvis ur den synvinkeln. Men visst, en tekniker vad namn Walter Ekberg lär ha stannat kvar och jobbade vidare inom AMD/FAD under åtskilliga år.
Vidare lär somliga flygplan även ha förstörts när amerikanarna intog San Isidro i april 1965. Dessutom vet vi inte så mycket om haverier, det lär tveklöst ha skett en del sådana också. Så att dominkanerna tyckte att Mustangen "gav mer" och var enklare att hålla igång är ganska uppenbart. Vinsten i prestige med att vara först ut i Västindien med jetdriva stridsflygplan kom att "balanseras" med det faktum att Fuerza Aérea Dominicana kom att vara sist i världen med en flygplantyp från andra världskriget stående i "första linjen" - Mustang!
Dags för avrundning: När någon frågar dig när en J 28 flög för sista gången, så tänk lite längre. Svaret man väntar sig är säkert 1968...inte 1974!
