Hank bränner konstitutionen
Lockheed Constitution - endast två stycken av denna typ av "piston-mammut" tillverkades. I slutet av 40-talet flögs dessa av US Navy, men en bit in på följande decennium var de avställda vid Litchfield Park, Arizona.
Där kom de så småningom att säljas, tillsammans med 13 överblivna Pratt & Whitney R-4360-motorer för 97 785 dollar.
Där kom de så småningom att säljas, tillsammans med 13 överblivna Pratt & Whitney R-4360-motorer för 97 785 dollar.
"Ship No.1" (USN BuNo. 85163) blev blickfångare i Las Vegas men skrotades när Howard Hughes köpte fastigheten. "Ship No.2" (BuNo. 85164) hängde med lite längre...och här kommer snart en koppling till de tidigare inläggen Koflyg och Caine samt MFI och Biafra - 1.
Den senare hade civilregistrerats som N7673C och fanns i början av 60-talet i Sebring i Florida. I juni 1963 köper Henry A. Warton via sitt bolag Air Traders Inc flygplanet för 40 000 dollar och lyfter över N7673C till Opa Locka den 1 juli. "Hank" Warton, ett namn som ofta dyker upp när man snackar om olika "dodgy airlines"...
Tanken var nu att ferryflyga denna Constitution till Barcelona i Spanien. Där skulle den byggas om och få en nattklubb på ena våningen och kasino på andra våningen. Motorerna var sedan avsedda att säljas vidare till Air Systems of Denmark för användning i deras "koflygande" tre Douglas C-74 Globemaster I [sic!]. För dessa pengar skulle Warton sedan skaffa sig själv en DC-4.
Tillstånd för atlanflygningen skaffades och under första veckan av juli genomfördes förberedande arbeten på flygplanet, bland annat av Hank Warton själv. Den 11 juli tankas 6 375 gallon bränsle, den totala mängden ombord beräknas därefter till cirka 7000 gallon.
The flight to Spain was scheduled for July 13, but subsequently delayed to until the next day. However, on the evening of July 14, an airport security man at Opa Locka saw smoke coming out of the aircraft and raised the alarm, but not before the interior of the plane was completely gutted. Investigations showed that a one eighth of an inch hole had been drilled in a fuel transfer line in the centre section by unknown persons, rags had been wound round and a candle left burning below the aircraft, which eventually caught fire.
Från artikeln Prop Personality - Hank Wharton av Peter Marson publicerad i Propliner No.24.
Enligt beräkningar skulle det gå åt cirka 9 000 gallon att flyga över Atlanten.
Att Warton snart därefter blev "wanted" i Florida för försäkringsbedrägeri kan knappast komma som en överraskning - flygplanet var försäkrat till 182 000 dollar. Men Warton hade vid det laget sedan en tid tagit sin tillflykt till Europa. Han figurerade en hel del i Västtyskland, men frågan är om han inte även vid denna tid befann sig en stund i Sverige?
Opa Locka den 10 november 1972. Bild: Tommy Lakmaker.
Den utbrända mammuten till flygmaskin togs senare isär och forslades en bit bort. Den sattes ihop på adress Northwest 135th Street, inte långt från flygplatsen. Här stod det som blickfångare och reklamskylt i ytterligare några år. 1979 kom även denna Lockheed Constitution att skrotas. Kan man gissa att den då inte längre behövdes som eventuellt bevismaterial?
Utanför Opa Locka den 15 oktober 1975. Bild: Rolf Larsson.
Blev det någon DC-4 för Warton? Nja, upplägget att få loss stålarna till en sådan sprack ju (eller hur man nu ska uttrycka det? "gick upp i rök..?"). Men ett par år senare övertar han en variant på en DC-4; en Canadair DC-4M2 North Star, och av någon anledning hamnar den kort på panamaregister som HP-925. Den 11 oktober 1966 buklandar flygplanet - nu med den fejkade italienska registeringen I-ACOA - på en torrlagd flodbädd i norra Kamerun. Anledningen var soppatorsk och ombord upptäcktes en last handeldvapen jämte ammunition. Destinationen var Port Harcourt i Nigera. Detta var Wartons första uppdrag för Biafra, men det är en annan historia berättad här...
