Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Målgång - 5

Publicerad 2013-02-14 21:51:00 i Biafra, Flygföretagande, Kalla kriget,

 
David hamnade på ett franskt slott där det finns en stor samling av flygplan från det kalla kriget. Och bland dessa återfinns en och halv Gloster Meteor som har en rätt märklig historia. Ja, jag sa ju i inlägget Målgång - 4 att jag skulle återkomma till "de danska Meteorerna"...

Platsen som David besökt är Chateau Savigny-les-Beaune som ligger söder om Dijon. Han skickade mig dessa bilder igår.



Den hela Meteoren är SE-DCF och som synes är SE-DCH "reducerad", men framkroppen har i varjefall fått plats inomhus. Så här såg den ut 2002 när Pelle Lindquist besökte slottet.
 

Här har dessa flygplan så att säga "gått i mål" (med referens till rubriken) och från det tidigare inlägget MFI och Biafra - 2 saxas följande:
  
Ytterligare ett med svensk anknytning är Biafran Air Force:s (BAF) sökande efter lämpliga nattjaktplan under 1969. Detta på grund av att man då skulle kunna skjuta ner så kallade "Intruders" från nigerianska flygvapnet som passade på att bomba Uli så fort banljusen tändes. Dessa var DC-3:or eller DC-4:or som kunde ligga kvar i området hela natten. Ofta gillade dessutom Intruder-piloterna att psyka sina kollegor som var på väg att landa på Uli med diverse dravel på radiofrekvensen.
 
    
Nåväl, två av Svensk Flygtjänsts avställda Gloster Meteor TT.20 som mestadels innan brukats för målflygningar i Danmark, SE-DCF och -DCH, "smögs" under våren 1969 ut från sin uppställningsplats på Bulltofta och flögs till Billund den 15 mars. De fortsatte vidare till Köln den 21 mars för att slutligen anlända till Gosselies i Belgien den 11 maj. Flygtjänst hade sålt dem till den danske köpmannen Kjeld Åge Mortensen.
 
Faktum är att båda planen hade avregistrerats i Sverige den 31 mars 1969 som sålda till Västttskland. Rörelserna därefter kan betraktas som "olagliga". Mortensen hade sålt dem vidare till Flugzeug-Handelsgesellschaft mbH Karlsruhe (FHGK), ett företag ägt av Herbert Berg.


Två engelskregistrerade Meteor, G-ASLW och G-AXNE, smugglades under sommaren 1969 ner till Faro i Portugal där de gjordes iordning för BAF:s räkning (se bild ovan). Bakom detta stod Tony Osborne, Target Towing Aircraft Ltd, och en av grundarna av British Historic Aircraft Museum. Dessa Meteorer kom av olika anledningar inte fram, vilket berättas om i MFI och Biafra - 2, och snart vändes intresset åter mot planen stående i Gosselies. I Shadows - Airlift and Airwar in Biafra and Nigeria 1967-1970 av Michael I. Draper kan man på sidorna 236-237 läsa följande:

Tony Osborne revisited his German business associate, Herbert Berg, to discuss means of getting the two Swedish-registrered TT.20s (SE-DCF and SE-DCH) down to Portugal. Both aircraft had been effectivively abondoned at Gosseilles/Charleroi som four months previously although in the meantime the Belgian company, SIAI, did apperantly undertake some servicing work on the the aircraft.
 
Berg signed the two aircraft to Target Towing Aircraft Ltd on 29 September 1969...This then allowed Osborne to apply for UK civil registration but the Civil Aviation Authority turned down his application-on the basis that the cheque had been dated 31 September 1969.

Så här fortsätter texten i MFI och Biafra - 2:
 
Den 27 oktober skrev en viss herr Berg i Karlsruhe till västtyska luftfartsverket och ansökte om tyska registreringar åt planen. Enligt ansökan skulle dessa ferryflygas Malmö - Bremen - Karlsruhe - Bordeaux - Lissabon på tyskt register. Ett par dagar senare reserverades SE-DCF som D-CAKU och SE-DCH som D-CAKY, men när amerikanska myndigheter upplyste tyskarna att registrering i USA tidigare hade avslagits på grund av misstanke att planen var ämnade för Biafra, drogs omedelbart dessa reservationer in. SE-DCF och -DCH kom att stå kvarglömda i Gossiles fram till ett tiotal år sedan då ett museum förbarmade sig över dem.

 

  

Men om vi backar tillbaka lite. Till och börja med kan man berätta att Gloster Meteor användes i Danmark i flera olika versioner, bland annat i nattjaktsversionen Mk.11. Rörande denna variant kan man bland annat läsa här att...

 

The last twenty produced for the RAF (s/n WM384 to WM403) were diverted on the production line to the Royal Danish AF and the first four (s/n 501 to 504) of these were delivered on November 28, 1952; the remainder (s/n 505 to 520) were all in Denmark by the following March. These aircraft were operated by No.723 Squadron. In 1958-1959 all NF.Mk.11s were withdrawn from use, although six of these (s/n 504, 508, 512, 517, 518, 519) were converted to TT.Mk.20 target-tugs by Armstrong Whitworth Aircraft Ltd at Coventry.

 

Meteor NF Mk.11 nummer 517 ur Eskadrille 723. Planet blev sedermera SE-DCG.
 
Svensk Flygtjänst hade redan tidigare genomfört uppdrag åt det danska försvaret. Danska Flyvevåbnet (RDAF) hade - som ovan påpekat - modifierat sex av sina kvarvarande Gloster Meteor NF Mk.11 (NF = Night Fighter) till TT Mk.20 (TT = Target Tug). Dessa levererades tillbaka i januari och februari 1959 och användes sedan till att slæbe mål primært for Søværnets og Hærens luftværnsartilleri. I augusti 1962 fasades typen ut från danska flygvapnet, men fyra av dessa Meteorer kom istället opereras av Svensk Flygtjänst AB och registrerades senare samma år SE-DCF (ex RDAF H-512), SE-DCG (ex RDAF H-517), SE-DCH (ex RDAF H-508) och SE-DCI (ex RDAF H-519).
 
Flygplanen kom dock fortsatt att ägas av danska staten via Flyvematerielkommandoen, en bra deal för inblandade parter - Svensk Flygtjänst tog hand om driften och underhållet (via dotterbolaget Svenska Flygverkstäderna på Bulltofta) samt såg till att bemanna planen. Basen för operationerna var Flyvestation Vandel mitt på på Jylland och flygningarna kom igång i början av 1963. 
 

SE-DCG på Bulltofta. Man ser målet upphissat under kroppen. Bilden kommer ur The LEL File.

Om man ska sätta detta i lite perspektiv kan man nämna att området Danmark, Skagerack och södra Norge - och i viss mån även Sverige - hade en särskild prioritet för NATO under dessa år. Med hjälp av amerikanska pengar byggdes flygbaser samt marinen förstärktes och moderniserades i de bägge NATO-länderna. Den uppenbara anledningen var att i krig att kunna stå emot en stöt från Warszawapakten för att nå Nordsjön och sedan vidare ut i Atlanten. Den mindre uppenbara var att skydda de första amerikanska ubåtarna med ballistiska robotar, som behövde komma så långt österut i Skagerack som möjligt för att nå Moskva med sina Polaris. Att kunna bekämpa sovjetiska ubåtsjaktflygplan med sin eskort på väg mot detta område var av högsta vikt - för detta ändamål behövde det övas och därmed även dras mål...

Vartefter som Meteorernas loggar visade att det var tid för omfattande översyn, alternativt att flygplanen befanns i för dåligt skick, blev de avställda på Vandel-basen. På ägarens begäran - det vill säga danska staten - kom alla fyra flygplan att avregistreras den 15 april 1966. Detta ger en fingervisning att den sista då hade blivit ställd på backen...

Senare kom de fyra uttjänta Meteorerna att köpas av Svenska Flygverkstäderna och tas till Bulltofta. I juni 1968 återinfördes SE-DCF och SE-DCH på registret med just AB Svenska Flygverkstäderna, Malmö, angivet som ägare. Dessa två hade då genomgått en omfattande översyn där mycket av målflygutrustning hade plockats bort, medan SE-DCG och SE-DCI hade skrotats (i februari 1967 respektive 1966).
 
 
Man kan undra lite försynt vad det var som gjorde att Svenska Flygverkstäderna genomförde de omfattande arbetena på SE-DCF och SE-DCH? Fanns det redan då en beställare i bakgrunden som tänkt att sälja dem till Biafra..? Och numera, som sagt, finns de på ett fransk chateau!? Historien kan ta rätt märkliga vändningar ibland.
 
Den avslutande bilden på SE-DCG är tagen av Ulf Nylöf, troligen på Bulltofta.
 

Kommentarer

Postat av: Stellan

Publicerad 2013-02-15 09:34:43

Intressanta tankegångar, F. Den sista bilden var riktigt fin.

Postat av: Christer Karlsson

Publicerad 2015-03-24 15:10:17

Trevligt att återse dem igen. Arbetade dem under en ganska lång tid, som anställd på flygverkstäderna.
De var i ganska dåligt skick när de kom och vi tyckte det var konstigt att de stod så länge i hangaren utan att något arbete utfördes på dem. Plötsligt blev det väldigt bråttom. Så nu när jag läste detta förstod jag varför.

Tack för informationen
MVH
CK

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lazerjesus

Les Aventures de lazer du Jesus

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela