Flyg är kultur! - 3
Skrotningen av Viggenprototypen 37-1, som har föranlett en bloggföljetong, gör att frågan om K-märkning av flyghistorisk signifikant materiel åter kommer upp på bordet. Hur ska vi göra för att slippa hamna i ett liknande läge igen?
Som jag ser det: En lista där man fredar objekt, civila och militära, måste till. Det spelar ingen roll om objektet till exempel skulle stå på flygvapenmuseum men ändå inte ha använts militärt: Har det klassats tillhöra Svenskt Flyghistoriskt Arv är det fredat! Man ska inte kunna skicka föremål till skroten lika enkelt som man gjorde med 37-1. Eller deponera ett sista exemplar till utlandet...
Dessutom anser jag att även objekt upptagna i Svenskt Flyghistoriskt Arv mycket väl kan vara flygande. Finns ingen anledning att stanna vid markbundna föremål. Tvärtom, om det anses som förenligt med saken så borde det uppmuntras. Att hålla vår kulturhistoria levande och flygande väcker intresse och därmed förståelse samt förhoppningsvis fascination.
På sätt och vis skulle det förhoppningsvis gå att sy ihop allt detta i på samma lista? Det brådskar, det finns självklara objekt som far illa idag. De är ofta utsatta för väder och vind, som i sin tur kan bero på år av dåligt underhåll utifrån ett på fyrkantigt perspektiv hos någon myndighet/museum. Sedan finns det objekt som är ett med platsen, som borde ligga kvar.
Frågan är hur och vem/vilka ska ta hand om förteckningen Svenskt Flyghistoriskt Arv? Flyghistoriska Akademien? Svensk Flyghistorisk Förening? EAA? Eller en ny för ändamålet skapad sammanslutning? Redan tidigare har det sneglats åt förlagan British Aviation Preservation Council.
Dags för inventering och rädda - såväl som promota - vårt flyghistoriska arv. Syns man inte, finns man inte. Hur går vi vidare?
