Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

DC-3 SE-GUL i december 1976. Platsen är utanför Swedairs hangar på Sturup och bilden har kommit till mig från SuperEchoChris.

Inlägget SE-GUL - The Helping Lion - 1 avslutade jag med att nämna att Heli von Rosen hade mer djuplodande detaljer att berätta om DC-3:an SE-GUL. Hon börjar sin berättelse så här:

Den efterlängtade DC-3an anlände den 30 december 1976 till Addis Ababa. Ett gulmålat plan, precis som de andra flygplanen i Air Mulas flotta. Luftfartsverket i Sverige hade hittat en passande registrering: SE-GUL.

 
I stället för Ulf Fogelklou, en arbetslös pilot som anställts under hösten, som nu fått förhinder att delta i leveransflygningen till Etiopien, fick man engagera major K.G. Borgström från Svenska Flygvapnet att flyga ner SE-GUL tillsammans med Carl Gustaf von Rosen.

K.G. Borgström var en gammal bekant som hade deltagit i svenska flygvapnets DC-3-operation för hjälpflygverksamheten i Etiopien under tre månader hösten 1975. DC-3:an han flög då var den flygplanindivid som flygvapnet 1982 skulle sälja vidare till Ingemar Wärme och Jimmie Berglund. Under registreringen SE-CFP och namnet ”Daisy” har man sedan dess fortsatt att underhålla och flyga henne inom föreningen Flygande Veteraner.

 
SE-GUL hade tidigare under hösten deltagit i filmningen av fallskärmsscenerna vid slaget om Arnhem-bron (A Bridge Too Far). Det mörkgröna matelasserade innertaket var delvis målat över i vitt, förmodligen för att få bättre ljus i kabinen när man filmade scenerna med fallskärmhoppare. På båda sidor i kabinen fanns de fällbara sätena kvar med slingorna i taket som soldaterna använde för att kroka fast utlösningslinan för fallskärmen.

 
Planet hade ställts till RRC/Air:s förfogande av "Carl Gustaf von Rosens Stiftelse för Flyghjälp". Medel till inköp av planet hade samlats in av södra Sveriges Lions-klubbar – därav namnet ”The Helping Lion” som målats på planets sidor. Sammanlagt 416 000 kr hade man fått ihop.

Med tanke på det oroliga politiska läget i Etiopien ville inte Lions skänka planet till regeringsorganet RRC, som bara ett halvår innan konfiskerat de småplan (Saab MFI-15 och Cessna 210) som Lutherhjälpen och Pingstkyrkans Läkarmission skänkt till sina motsvarande kyrkor i Etiopien. Därför ville Lions behålla planet i svenskt regis­ter. För att ha en ansvarig svensk ägare till SE-GUL, beslöt man att bilda en stiftelse i Sverige, med advokat Göran Luterkort som ordförande. För att svenskregistrera planet krävde LFV en extra översyn och luftvärdighetsbesiktning, vilket försenade avfärden till Etiopien.

Ferryn ner till Addis Abeba skedde slutligen, som tidigare nämnts, under mellandagarna 1976. 

Här ser vi en mottagningskommitté bestående av chefen för RRC, Shimelis Adugna, och Lars Braw från Kvällsposten i Malmö. Den senare var en av eldsjälarna bakom insamlingen till DC-3:an och dessutom ledamot i Stiftelsen för CG von Rosens Flyghjälp. Med planet anlände förutom Carl Gustaf von Rosen och K.G. Borgström, även Jan Andersson - en ny pilot hos RRC Air som först och främst kom att flyga Cessna 210. Bilden har Eric von Rosen tagit.
  
Efter ankomsten i Addis Abeba checkflög Carl Gustaf besättningen, kapten Mulatu Desta och styrman Ulf Fogelklou. Redan under första veckan i januari sattes SE-GUL i arbete. Första uppgiften blev att transportera 2000 nylon­säckar från Addis Ababa, och 38 fat flygbränsle till Saab-planen från Arba Minch, till RRC Airs basläger i Bulki där man väntat på dessa leveranser för att äntligen komma i gång med matbombningen till bergsbyarna i Gemu Goffa.

 
Under första hälften av mars var SE-GUL ställd på marken på grund av 100-timmarstillsyn. Den 12 mars skulle man börja flyga igen, men vid lastningen upptäcktes att lasten inte bestod av medicin - som det deklarerats i lastbeskedet - utan ammuntion. Tänkt destination var Metemma, nära gränsen till Sudan. Besättningen rapporterade till Eric von Rosen då CG var för tillfället var i Belgien och för att inhandla ytterligare en DC-3, denna gång direkt åt RRC (tänker återkommer till det och spekulera lite).
 
Väl på flygplatsen fick Eric garantier att detta var ett misstag och man skulle lasta om under natten. Dagen därpå skulle SE-GUL kunna flyga till Metemma med "rätt cargo".
  
Men den 13 mars kom och gick utan att SE-GUL kom i luften. Problemet var nu att man inte längre hade en tillgänglig besättning. Situationen blev inte bättre av att i Sverige började det stå "von Rosens vapentransporter" på löpsedlarna. Denna debatt kom att hålla på i Sverige under våren, helt utan egentliga bevis. I områden där konflikter pågår är ryktesfloran alltid påtaglig. Jag tror att de som var involverade i RRC Air har full koll på hur det egentligen låg till.

 
I vilket fall som helst var man nu tvugna att snabbt nya piloter till SE-GUL. Två styrmän anställdes i slutet av mars: Carlo Gonzales, som tidigare flugit DC-3 i Mexiko men nu var bosatt i Sverige, och den andra var en etiopier, Getachew Kenfere. 

 
Heli berättar vidare: 

Med hjälp av de nya DC-3- piloterna kunde man i slutet av mars transportera 10 780 kg livsmedel till flyktinglägret i Metemma som på grund av gerillaverksamheten i gränsområdet inte kunde nås med bil. I början av april flyttades flyktinglägret längre in i landet, till Gendawa. I samband med flyttningen drabbades flyktingarna av en epidemi med magsjuka, och SE-GUL sattes in för en massiv insats under tre dagar. Sammanlagt 34,850 kg livsmedel, majs, och medicin, samt fem läkare flögs in i lägret, och över 600 diarrésjuka kvinnor och barn flögs till vård i Gondar. Det var inte frågan om att varje passagerare skulle ha eget säkerhetsbälte. Man fyllde planet gång på gång med svårt sjuka människor, som fick ligga platt på durken som sillar i en burk. En omfattande sanering av planets stinkande lastutrymme krävdes efter operationen.

 
Under april månad flög SE-GUL förnödenheter till Ogaden där man inte kunde få fram matvaror på annat sätt på grund av den somalistöddda WSLF-gerillans aktiviteter. RRC fick några av sina lastbilar sprängda av minor då de försökt komma fram till sina uppsamlingsläger i Dagahabur och Kabredahar. Gode och Kallafo led av brist på alla sorters varor på grund av transportblockaden. Piloterna som flög dit fick ta med sig egen mat och dryck från Addis Abeba, det fanns inte något att köpa lokalt. En lastbilskonvoj med militärskydd tog över en månad på vägen mellan Dire Dawa och Gode (900 km) då en minsökare fick gå till fots framför konvojen. SE-GUL flög sammanlagt 25 730 kg livsmedel, filtar och bensin till Kallafo och Gode.

 
Den 13 juli 1977 kunde man läsa i tidningen Expressen att ”Luftfartsverket har efter utredning friat von Rosen från anklagelserna om vapentransporter.” Av en slump publicerades artikeln i Expressen samma dag som Carl Gustaf von Rosen dödades vid anfallet mot Gode, när Somaliatrupper invaderade det omstridda Ogadenområdet i Etiopien.