EGendomligt sammanträffande
Ja, det kanske man kan säga om följande lilla Cub-historia? Två Piper Cub med "slutnamnen" Erik Gustav förgyller det svenska lufthavet. Den ena, på den övre bilden, är en Super Cub, SE-KEG. Den andra är en - som man ibland kallar typen på svenska - "lillcub", SE-BEG (se nedan bild). Att de bär dessa registreringar är kanske inte jättemärkligt - Piper Cub och Super Cub har tillverkats i flera 10 000-tals exemplar sedan 30-talet. Nej, jag tänker på något helt annat. Om jag ska försöka ta det från början...
Den 6 augusti 1972 kolliderar två plan på flygfältet St. Michaelisdonn i nordvästra Tyskland. Det är frågan om två Cubar som ingår i firma Westküstenflugs verksamhet på flygfältet. Den ena är Piper PA-18-95 Super Cub D-ELWK (tillverkningsnummer 18-1415) medan den andra är Piper J-3C-65 Cub D-EDYR (tillverkningsnummer 13384 - men inte angivet i tyska dokument som istället använde fuselage number 13214 som identitet). De bedöms efter olyckan av försäkringsbolaget såsom "write off's - alltså som tysken säger; kaputt.
Båda vraken (och kanske minst lika viktigt i sammanhanget: dokumenten) verkar därefter ha sålts till norrmannen Kåre Lyslid. Han hade en kompanjon på andra sidan kölen, Figge Bergman (1915-76), som hade verksamhet på Torslanda och i Varberg. Dessa herrar hade, från 50-talet och framåt, handlat mängder med flygplansskrot. Läs gärna det tidigare inlägget Cub eller basker? - i Cub om Bergman.
När då nämnda tyska kvadd-Cubar ligger i kvarlåtenskapen i Figges dödsbo i slutet av 70-talet...ja, då är detta faktum knappast något som är direkt förvånande. Lillcuben D-ENYR köps från dödsboet av ett gäng från Eskilstuna med Ragnar Fredriksson i spetsen. Under 80-talet restaurerade de denna gamla US Army L-4J (USAAF-nummer 45-4644) från 1945. Klassiskt Cub-gul med svart blixt flyger kärran sedan cirka 20 år tillbaka som SE-BEG, hemmabasen är Kjula.
Den andra Cuben kom att köpas av Linköpings flygklubb. Legendariske meken "Kalle Flaps", Karl-Erik Gustafson, byggde ju upp ett antal Cubar i klubbverkstaden - en perfekt lösning när det var låg verkstadsbeläggning. Denna kom bli hans sista, och var egentligen en hybrid med delar från tre olika Cubar. Som identitet valde man före detta D-ELWK och i slutet av 1986 började man närma sig färdigställande. Därför reserverades registreringen SE-IXG.
Men man ändrar sig rätt omgående. Som en slags erkänsla för "Flaps" gärning i Linköpings flygklubb byter man regga till samma som hans initialer: KEG. Undrar om KEG himself var införstådd? Även SE-KEG flyger 1987.
15 år efter missödet/kollisionen/"sammanträffandet" på St. Michaelisdonn; både SE-BEG och SE-KEG är klara och flyger igen (och det var ändå, som sagt, drygt 20 år sedan nu). Det finns ett par EGendomliga sammanträffanden alltså...
