Cub eller basker? - i Cub
Albin Ahrenberg - den store svenske flygnestorn - tog initiativet till en stor import till Sverige av Piper Cub ur amerikanska surpluslager direkt efter kriget.
Över 50 stycken hann man med att kränga med hjälp av firma Skåneflyg på Bulltofta 1946-47 innan luften gick ur marknaden. Dessa är välkända såsom AhrenbergsCubar, ett femtontal flyger fortfarande i landet.
Om 40-talet tillhörde Ahrenberg-Cubarna så tillhörde 50-talet de - i och med detta blogginlägg - så kallade Bergman-Cubarna. En Bergman med förnamn Figge körde mycket flygplansskrot mellan Sverige och Norge. I hans förråd kunde man plocka vad man behövde för att sedan åka hem och sätta ihop sin Cub.
En klassisk Bergman-Cub består av 40% norsk kvaddad lill-Cub, 40% svensk kvaddad Lillcub, med största sannolikhet av Ahrenbergimport, och 20% övriga delar komna ur Skåneflygs konkursbo. Delarna ska ha forslats över Svinesundsbron ett halvdussin gånger. Detta för att få till den rätta (Figge) Bergman-känslan.
En sådan Cub flygs med fördel i basker, nedfäld sidoruta och megfon där man skriker "Omtagning!" till var och varenda cyklist man ser trampa i landskapet nedan. Man angriper dessa i flak plané med 1957 rpm ansatt - en sådan approach kallas "Det sjunde inseglet". Detta för att få rätta (Ingemar) Bergmankänslan.
Om någon till äventyrs tror att man i en Cub har en Cub på huvudet så har denna någon i detta fallet fel. När det jagas demoner mellan molnen bär man basker, solklart! Kamera! Klamp!!
