A Chicken Has Been Killed
- boken som aldrig kom att skrivas.
För x antal år sedan hade jag precis lyckats med att lägga fram min C-uppsats i historia, jag kallade den Biafraliften. Den handlade om luftbron till utbrytarstaten Biafra 1967-70 och frågeställningen var; huruvida de piloter, som i många ögon var klassade som legoknektar, avsiktligt förlängde kriget mellan Nigeria och Biafra. Jag kan inte påstå att det är ett direkt strålande vetenskapligt arbete när man tittar på uppsatsen idag - knappast var den bättre då - men den blev godkänd.
Det var under arbetet med denna som jag kom i kontakt med en hel rad, mer eller mindre, intressanta personligheter. Den mest färgstarke var nog Ulf. Han hade ett förflutet som Mosquito-pilot i flygvapnet på 40/50-talet och sedan därefter i diverse flygbolag - de flesta tämligen kortlivade. Ulf bodde på en båt; Anastatica, som låg förtöjd vid Standvägen i Stockholm. Jag hade talat med honom på telefon åtskilliga gånger och dessutom växlat ett otal brev. Då jag i februari månad var i Stockholm i ett annat ärende fick jag för mig att besöka honom.
Jag hittade Anastatica efter en stund, men var tvungen att hoppa över en annan båt för att komma ombord. Det bör sägas att detta företag var förenat med livsfara på grund av all snö och is. Nåväl, jag anlände - eller ska man till och med kanske säga landade - på Anastatica med en ordentlig duns. Direkt öppnades en lucka och en liten skäggig gubbe rosslande harang efter harang som fick snön på däcket att smälta, jag urskilde emellanåt en och annan svensk svordom. Minns att jag sa till mig själv "Jaha, Linus på linjen meets gubben i lådan, i en och samma person."
Med nöd och näppe lyckades jag kila in - bland den lille runde gubbens hårt kryddade verbaliter - vem jag var. Ulfs humör vände direkt och jag blev bjuden ner i kajutan. En stank av frän tobak, diesel och olika stadier av förmultning slog emot mig. Jag fick sätta mig ner och han ville bjuda på kaffe. Innan jag hann svara hade Ulf plockat upp en mugg ur diskhon och gav mig den. Jag noterade att det satt en kaja i en bur precis ovanför diskhon - instinktivt tittade jag ner i muggen. Det såg skapligt rent ut...
I den allmänna sörjan bland gamla tidningar och tomma vinare satt jag sedan och lyssnade hänförd på Ulf i två timmar. Han berättade om olika människor som han mött under Biafra-tiden; om politiken, om pengarna och om äventyren. Han sa att det aldrig skulle gå att skriva något vetenskapligt om Biafra och luftbron dit - det måste nyanseras på något sätt. "Jag ska skriva en fiction", sa han. "Den ska heta A Chicken Has Been Killed". Namnet har varit klart länge."
För x antal år sedan hade jag precis lyckats med att lägga fram min C-uppsats i historia, jag kallade den Biafraliften. Den handlade om luftbron till utbrytarstaten Biafra 1967-70 och frågeställningen var; huruvida de piloter, som i många ögon var klassade som legoknektar, avsiktligt förlängde kriget mellan Nigeria och Biafra. Jag kan inte påstå att det är ett direkt strålande vetenskapligt arbete när man tittar på uppsatsen idag - knappast var den bättre då - men den blev godkänd.
Det var under arbetet med denna som jag kom i kontakt med en hel rad, mer eller mindre, intressanta personligheter. Den mest färgstarke var nog Ulf. Han hade ett förflutet som Mosquito-pilot i flygvapnet på 40/50-talet och sedan därefter i diverse flygbolag - de flesta tämligen kortlivade. Ulf bodde på en båt; Anastatica, som låg förtöjd vid Standvägen i Stockholm. Jag hade talat med honom på telefon åtskilliga gånger och dessutom växlat ett otal brev. Då jag i februari månad var i Stockholm i ett annat ärende fick jag för mig att besöka honom.
Jag hittade Anastatica efter en stund, men var tvungen att hoppa över en annan båt för att komma ombord. Det bör sägas att detta företag var förenat med livsfara på grund av all snö och is. Nåväl, jag anlände - eller ska man till och med kanske säga landade - på Anastatica med en ordentlig duns. Direkt öppnades en lucka och en liten skäggig gubbe rosslande harang efter harang som fick snön på däcket att smälta, jag urskilde emellanåt en och annan svensk svordom. Minns att jag sa till mig själv "Jaha, Linus på linjen meets gubben i lådan, i en och samma person."
Med nöd och näppe lyckades jag kila in - bland den lille runde gubbens hårt kryddade verbaliter - vem jag var. Ulfs humör vände direkt och jag blev bjuden ner i kajutan. En stank av frän tobak, diesel och olika stadier av förmultning slog emot mig. Jag fick sätta mig ner och han ville bjuda på kaffe. Innan jag hann svara hade Ulf plockat upp en mugg ur diskhon och gav mig den. Jag noterade att det satt en kaja i en bur precis ovanför diskhon - instinktivt tittade jag ner i muggen. Det såg skapligt rent ut...
I den allmänna sörjan bland gamla tidningar och tomma vinare satt jag sedan och lyssnade hänförd på Ulf i två timmar. Han berättade om olika människor som han mött under Biafra-tiden; om politiken, om pengarna och om äventyren. Han sa att det aldrig skulle gå att skriva något vetenskapligt om Biafra och luftbron dit - det måste nyanseras på något sätt. "Jag ska skriva en fiction", sa han. "Den ska heta A Chicken Has Been Killed". Namnet har varit klart länge."
De därpå följande åren besökte jag Ulf på båten flera gånger, men vart efter tiden gick blev det allt längre mellan tillfällena. Det var nog tio år sedan jag hörde att han hade gått bort. Någon sa att han hade frusit ihjäl ombord på Anastatica. I det fallet var det verkligen ingen kyckling som dog, även om han aldrig, vad jag vet, kom att färdigställa boken. Ulf var något av flyg-Sveriges egne Charles Bukowski.
Ibland fantiserar jag om hur en film efter Ulfs oskrivna bokmanus skulle kunnat te sig. Tror till och med att soundtracket är mer eller mindre färdigt. Det mesta är utvalt i musikväg...
Doften från Ulfs och hans kajas kajuta sitter klistrad i lukthinnan för resten av livet.
Ibland fantiserar jag om hur en film efter Ulfs oskrivna bokmanus skulle kunnat te sig. Tror till och med att soundtracket är mer eller mindre färdigt. Det mesta är utvalt i musikväg...
Doften från Ulfs och hans kajas kajuta sitter klistrad i lukthinnan för resten av livet.
