Going My Way
...var en film med bland annat Bing Crosby i rollistan som hade svensk premiär i mellandagarna i december 1944. Den svenska titeln var ganska direkt översatt: Vandra min väg.
Samtidigt som denna film gick upp på biograferna så var Operation Where and When i uppstartningsfasen - en amerikansk transportdivision med Douglas C-47 (DC-3) kom då i hemlighet att baseras på F 21 i Luleå. Det var frågan om 86th Transport Squadron ur 27th Air Transport Group.
Förbandet användes bland annat till att förflytta norsk så kallad polistrupp in i Finnmarken och en av de som fanns på plats i Luleå var den norsk-amerikanske flyglegendaren Bernt Balchen. Formellt förde amerikanen Charles G Hollyman befälet och man hade tio stycken C-47 till sitt förfogande - en av dessa kom att döpas Vandra min väg och namnet kom också målas på nosen.
Det första planet hade flugit från Metfield i England till Bromma den 22 december 1944. Därefter samlades förbandet upp under den kommande veckan på F 1 i Västerås. Den 29 december anlände det tionde planet och påföljande dag ombaserade man till F 21 i Luleå, här kom man vara kvar fram till den 8 augusti 1945.
Efter det att kriget hade avslutats i maj kunde verksamheten genomföras betydligt mer öppet. I Aftonbladet den 4 juni 1945 publicerades en artikel om en flygning med en amerikansk C-47 mellan Luleå - Bodö...flygplanet var 43-48247 "Vandra min väg".
För att minna om denna företeelse i det neutrala Sverige i krigets slutskede i allmänhet, och jänkarnas närvaro i Luleå i synnerhet, (åter)invigdes för ett tag sedan Balchen Bar. Numera är nämligen detta namnet på det som tidigare kallades för Skogsmässen vid F 21.
Nosen på 43-48247 "Vandra min väg". Bild via AHR.
Det var en C-47-30-DK med US Army Air Force (USAAF) serial number 43-48247 som bar devisen Vandra min väg på nosen. Den 28 juli 1944 hade det levererats från fabrik (tillverkningsnummer 14063/25508) och den 1 september hade flygplanet tagits i bruk av 9th Air Force inom USAAF. Efter det att Operation Where and When avslutats flögs det till sydtyskland och kom därefter att stå magasinerad i fem år.
Här finns en färgprofil på flygplanet som det såg ut 1945.
I september 1950 var planet återigen luftvärdigt, då hos norska flygvapnet. På fenan stod id-nummer 48247 och det tillhörde 335 skvadronen.
Enligt uppgifter som framkommit på senare tid så lär (då blivande?) N62101 ha varit aktuell för "en svensk köpare" 1974-75. Vem eller vilka detta var är inte känt. Men det stämmer in skapligt i tidsperspektiv på när man sökte en ersättare för svenska flygvapnets 79005, en DC-3 (TP 79) som hade havererat på F 11 i Nyköping i oktober 1974. Kanske var N62101 ett objekt som man tittade på?
Den DC-3/C-47 som kom att inköpas hittade man sedermera sommaren 1975 i Västtyskland - om den kärran, 79008, har jag berättat tidigare.
N62101 användes fram till 1977 av Shawnee Airlines, då ställdes hon av i St Petersburg i Florida. Om hon finns kvar eller är skrotad är inte känt, så final fate? anyone..?
När man sitter och tänker på det - tanken på "en annan 79008" med "Vandra min väg" skrivet på nosen är rätt kul...och vad som kanske kunde ha blivit? Vi kanske får se om jag har rätt i mina spekulationer...om de så att säga Går min väg...
Uppdatering -
Ibland kan svaret komma fort. Sanningen är att tre C-47 från Royal Norwegian Air Force såldes 1974 till företaget Surplus Trading i Karlstad:
- 43-15613 som blev N62103
- 43-15208 som blev N62102
- 43-48247 som blev N62101
Det var alltså Surplus Trading som sedan sålde dem vidare till USA. Att N62101 skulle varit påtänkt som 79008 är nog inte så vidare troligt med andra ord.
Då är nästa frågor: Vad var Surplus Trading för firma? Och vem stod bakom?
Vad det gäller final fate för Vandra min väg, sedermera N62101 - klicka på "kommentarer" nedan och läs Trygves inlägg...
