Ännu ett jordsnurr

 
Kylie Minogue   Spinning Around
 
Det är bara att konstatera att ytterligare ett jordsnurr har gått - det är dags att fira en fellow tvilling från downunder. För så har det på bloggen gjorts i ett antal år nu, se  2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013 och 2014. Och snart är det dessutom femton jordsnurr sedan Spinning Around släpptes. Time flies i dubbel bemärkelse - hörde jag tårta..?
 


1969 Slaget om England/Battle Of Britain


The Battle Of Säve - 7 (Uppdaterad 150527)



Jaha, det börjar hända saker. Ovan kan ni se ett nyhetsinslag sänt igår av SVT Väst:

Uppgifter till SVT Väst säger att Swedavia själva satte priset till 100 miljoner kronor. En summa som ägarna till Nolvik konferens accepterade. Men när man trodde att affären var klar hände sen inte mycket.
 

– Man kom tillbaka efter någon månad och hade höjt budet. Och då var det var inte intressant för oss.
 

Hur mycket dyrare blev det?
 

– 3-4 gånger dyrare

Så de ville plötsligt ha 300-400 miljoner. Vad tänker du om det?
 

– Det är skandal. Det är oförskämt och ett statligt företag gör inte affärer på det viset.
 

Tror du de vill sälja överhuvudaget?
 

– Nej det tror jag inte. Flygplatsen är inte till salu, säger Lars Jochnick.
 

 
I korta drag: Göteborgs kommun ville sälja Säve flygplats och delägaren Volvo hänger på. En intressent - Nolvik konferens - dyker upp, någon som kan och vill satsa på flygplatsen. Den tredje delägaren Swedavia löser ut de övriga delägarna med tvång enligt avtalet skrivet under LFV-tiden (då LFV - Luftfartsverket -  togs in som delägare för att garantera driften av Säve, en andel som Swedavia sedan "ärvde").

Vad det handlar om: Swedavia vill blockera möjligheten för en konkurensflygplats till Landvetter. Den dåliga bärigheten i vissa bitar av Säves bansystem är inte hela sanningen, det är inte ens hälften... det är inte ens hälften av hälften...
 
För apropå problemen med bärigheten på taxibanan etc - undersökningarna och dess resultat i detalj är något som inte Swedavia inte vill släppa ut, detta trots flera påstötningar. Med tanke på vad som relateras i nyhetsinslaget så borde en oberoende part få göra om markundersökningen. Det ryktas nämligen att det var  Swedavias egna tekniker som gjorde just den där illavarslande bärighetsundersökningen...   


Uppdaterat kl 18.25

SVT Väst följer upp gårdagens inslag med ett även idag. Denna gång handlar det om just bärigheten...och kostnader för renovering av bansystemet; de av Swedavia angivna kostnaderna visavi ett expertutlåtande...
 


Se även denna artikel i Göteborgs-Posten.

Swedavia ÄR svenskt flygs fiende nummer 1! Hanteringen av Bromma (och nu senast av Flygande Veteraner) samt Säve talar sitt tydliga språk. Från ett tidigare inlägg:

Swedavia snackar gärna om sin fina miljöpolicy, om ditten å datten och slår sig för bröstet som moralisk föregångare, men när det kommer till kritan vad det gäller kärnverksamheten - att ta hand om landets infrastruktur - ja, då är man snarast att likna ett veritabelt rövarpack. Deras sätt att bete sig anstår inte på långa vägar ett företag som du och jag, såsom svenska medborgare, faktiskt kan sägas vara delägare i. Hur länge ska Sverige stå ut med Swedavia?

Tidigare inlägg om Swedavias misshandel av Säve flygplats: The Battle Of Säve - 1,  The Battle Of Säve - 2The Battle Of Säve - 3, The Battle Of Säve - 4, The Battle Of Säve - 5 och The Battle Of Säve - 6.


Uppdaterat 150527

Från en artikel i GT:
 

Theo Papaioannou, partiledare för Vägvalet, blir upprörd över att Swedavia höjde priset på Säve flygplats efter att Nolvik lagt grundbudet.
 

– Jag tycker att Swedavia beter sig oerhört illa och jag tycker att staden har lagt sig väldigt platt i den här frågan. Sedan man gick ut och sa att flygplatsen behövde stängas ner ifrågasatte och efterfrågade jag beslutsunderlaget till detta. Jag har kämpat i två månaders tid och till och med gått till förvaltningsdomstolen med att jag inte får ut de papper jag anser att jag ska ha, säger han om att han inte fått ta del av beslutsunderlaget.
 

Theo Papaioannou tycker att Swedavia skött hela affären på ett dåligt sätt.
 

– Det är inte seriöst och framför allt inte från ett statligt bolag att hålla på det sättet. De ska föregå med gott exempel, jag tycker att det är väldigt dåligt skött och jag tycker att staden också borde ha skött hela situationen bättre, säger Papaioannou.

   


The Battle Of Bromma - 55

 
Det statliga flygplatsbolaget Swedavia förnekar sig inte - nu tillåter man inte att Flygande Veteraner får besöka sin gamla hemmabasering Bromma flygplats med sin Douglas DC-3 "Daisy". Anledningen till avslaget är att DC-3 bullrar för mycket.

Mycket ska man få höra innan öronen trillar av, men att "Daisy" bullrar för mycket..!? Tänk om en museijärnvägsförening skulle vägras tillträde till rälsen, eller en båtklubb till ett vatten, eller en bilentusiastklubb till en allmän väg....herre gud, vad är Swedavia för något egentligen? Det som nu har hänt är inget mindre än en krigsförklaring mot svensk flygkultur och därmed faktiskt även svensk kultur i allmänhet.

En DC-3 klarar bullergränsen på Bromma på 89 decibel. Man kan undra vad detta handlar om egentligen? Frågan är ställ på Swedavias facebooksida, fyra dagar har gått och ännu inget svar.

Swedavia ÄR svenskt flygs fiende nummer 1! Kan det bli mycket tydligare än så här? Nej, jag tror faktiskt inte det...

För några år sedan skrev jag ett par blogginlägg i samband med att Swedavia vräkte Flygande Veteraner och "Daisy" från Bromma. Länkar till dessa finns här och här. Noteras kan även att detta inlägg publiceras på Bromma flygplats 79-årsdag. Bromma är Bromma, Swedavia ett femårigt långt aprilskämt som inte ens varit roligt från början....


Why Can't We Be Friends?



War  Why Can't We Be Friends?

...får bli denna veckas fredagstreat. Den har hörts många gånger i olika filmer och i reklamsammanhang. Låten lär ha spelats i rymden när amerikanska astronauter dockade med ryska kosmonauter i "Handslaget i rymden", Apollo-Sojuz-testprojektet, i juli 1975.

Why Can't We Be Friends? gick in på amerikanska Billboards Hot Top 100 i slutet av april 1975 och låg som bäst på plats nummer 6 den 17 augusti. Det var en varm och "vänlig sommar", den för 40 år sedan...
 

Cardinal nummer 1 till Siljansnäs



Den först tillverkade Cessna 177 Cardinal, N2201Y, med tillverkningsnummer 177-0001, som fick sitt första luftvärdighetsbevis den 20 juli 1967, landade igår på Siljansnäs. N2201Y användes av Cessna som demonstrationsflygplan i samband med introduktionen av den nya typen. Nästa ägare kom att behålla flygplanet mellan 1968 till 2015...om jag nu har förstått saken rätt i nyhetsinslaget här ovan, sänt av SVT Dalarna idag.

Den nye ägaren heter Knut Hoffman och har varit med under ferryflygningen från USA, som gjorts av en annan pilot som befälhavare. Se inslaget ovan och hör hans berättelse, man blir lite tagen...

 
Denna bild togs den 15 maj av Frank Reardon i Iqaluit, Kanada. Det skulle ta ytterligare fem dagar innan man nådde fram till den nya hemmabasen.

Pålle sålde sin Cessna 177 SE-CWS till England för några månader sedan, där den nu har blivit G-GCWS. Den maskinen var också tillverkad 1967 och inte trodde man att en ännu äldre Cardinal skulle dyka upp landet så fort efteråt. Finns det fler Cessna Cardinal i Sverige? Ja, det finns några Cardinal RG, med infällbart landställ, men "orginalare", med fast ställ - nej, N2201Y är nog den enda.

Avrundar med en detalj från en smått klassisk Cessna-annons från 1968: Vad är för flygplan som syns genom den öppna Cardinal-dörren om inte N2201Y...


Apropå Stockholmseländet



Ibland hajar man till och måste tycka att det är rätt märkligt hur vissa kan använda sig av flyg i sin marknadsföring, utan att egentligen veta - eller antagligen bry sig om - hur flygverksamheten förpassades från platsen. Men det är ju inget som är relevant för ovanstående annons, den grupp som man riktar sig till tar antagligen ingen större notis om det. Jaja, det hade säkert gått bra att både haft en "flygande start" för ICA Maxi i Barkarbystaden och haft en "flygande verksamhet" kvar på Barkarby, bara om stockholmspolitikerna haft en vilja/insikt att ta ett samlat grepp i flygplatsfrågan i vår så kallade huvudstad.

En vacker dag kommer vi ha en massa gatunamn som minner om en flygplats, men flygplatsen är borta och området bebyggt. Måtte vi få stopp på denna förödande nedmontering av svensk infrastruktur. Hade någon av flygplatserna Barkarby och/eller Tullinge fått vara kvar hade vi med största sannolikhet inte haft någon Brommadebatt idag - Stockholmseländet i ett nötskal.

Tack till Fredrik som mailade annonsen till mig.


An-2 försvunnen över Östersjön (uppdaterad 150527)


Ovanstående bild togs av Paul Compton på Barkarby i slutet av 90-talet i samband med att svenska EAA hade sin årliga Fly In där. Flygplanet på bilden är en Antonov An-2 med den litauiska registreringen LY-AET. Det är just dett flygplan som försvann över Östersjön i lördags, på väg mellan Kattleberg och Klaipeda. Enligt tidningsuppgifter hade LY-AET, med två personer ombord, passerat rapporteringspunkten Ninta och hade då cirka 40 minuter kvar till destinationen.

Så här skrev The Lithuania Tribune igår:

 
Viktoras Sisniauskas, director of Klaipėdos Avialinijos (Klaipėda Airlines), told BNS that two experienced pilots were aboard the plane.
 

The An-2 was to land in Lithuania at 5:20 p.m. on Saturday. Sisniauskas said that no technical problems had been found before the flight.
 

"The plane was in a good condition. We intended to use it for our needs," he said.
 

According to Sisniauskas, about an hour and a half into their previous flight from Denmark to Gothenburg, Adolfas Maciulis and Alvydas Selmistraitis, both over 60 years of age and with more than 15,000 hours of flight experience, said that there were no problems.
 

The plane had life rafts and other life saving equipment, the director said.
 

"This is the first such case that a civil plane has gone missing when flying over the Baltic Sea," he said.
 

Klaipėdos Avialinijos purchased the plane, built in Poland, a year ago.
  
Rörande Klaipėdos Avialinijos/Klaipėda Airlines, se detta blogginlägget.


 

TTELA skriver i en artikel:

Litauiska myndigheter fortsatte under söndagen med sökandet efter det saknade planet. Vid 20:30 meddelade dock den Litauiska militären att man kommer att avbryta sökandet, enligt GT, och nu är insatsen avslutad.

– Om vi hittar någonting som ska ha funnits i planet, en räddningsjacka eller liknande, så är det en god grund för att fortsätta. Men när 24 timmar har gått och det fortfarande inte hittats någonting alls, då kommer vi att avsluta och anmäla dem som försvunna. Vi gör bara vårt jobb och sedan får en annan utredning ta vid och bedöma hur man ska fortsätta med fallet, säger löjtnant Antanas BrenÄius, talesperson för den litauiska flottan, till GT.
 
Finska YLE skriver något tvetydigt:
 
Spaningarna efter det litauiska privatplan som försvann över Östersjön under veckoslutet har avslutats.
 

Planet med två privatpersoner är fortfarande försvunna, men det finns inget som tyder på att det skulle ha störtat i havet, säger en representant för den litauiska marinen till nyhetsbyrån Tass.

 
Hur ska man tolka det? Att inget tyder att flygplanet har störtat i havet? I vilket fall som helst så har sökandet återupptagits, GT skriver bland annat följande i en artikel:
 
På söndagskvällen meddelande litauiska sjöräddningscentralen att de avslutade sökandet. Men på måndagsmorgonen återupptog de jakten på det försvunna planet.
 

– Jag kan inte svara på varför det avslutades och sedan påbörjades men så är fallet, säger Christer Ekroth från Sjö- och flygräddningscentralen.
 

Det är ett litauiskt flygplan och en helikopter som letar efter det försvunna planet och de två personer som var ombord på privatplanet, enligt Christer Ekroth letar den litauiska räddningsaktionen förmodligen efter en flotte.
 

– Om det ska vara ett räddningsuppdrag bör det vara en flotte man söker efter för efter två dagar överlever man inte i den temperaturen i vattnet även om man har överlevnadsdräkt på sig, menar Christer Ekroth.
 

Det är inte så stora förhoppningar om att hitta dem vid liv?
 

– Det har gått två dagar, hamnade de i en flotte för två dagar sedan så kan de ha klarat sig, men det kan man inte riktigt veta om de har gjort, säger Ekroth och tillägger:
 

– Jag kan tycka, eftersom det var massvis med enheter där ganska snabbt dag ett när de saknades så borde man ha hittat en flotte med tanke på det antal enheter som var ute.

 

 

An-2 LY-AET har tidigare berörts i ett blogginlägg:

Redan 1994 hade de första lituaskregistrerade An-2:orna kommit till Sverige för att då stanna här på mer eller mindre permanent basis. De jag tänker på är LY-AER och LY-AET. Den senare kom att involveras i Svedijos Prekès och 1998 att lackas i ett iögonfallande målningschema...LY-AET är sedan ett tiotal år tillbaka hemmahörande i Stauning, Danmark. Planet har använts av Brande Faldskærmsklub, men verkar vara markbundet sedan ett par år tillbaka.
 
Av tidigare citat kan man dra slutsatsen att Klaipėdos Avialinijos/Klaipėda Airlines ägt LY-AET i cirka ett år. Antagligen hade de bägge litauerna nu iståndsatt flygplanet i Stauning och därefter skulle det ferryflygas till hemmabasen Klaipeda där det skulle genomgå vidare översyn. Vägen dit har gått via Kattleberg, där man i lördags tankade och fikade, innan man gav sig iväg på den sista delsträckan till Klaipeda. Som tidigare nämnts tappas kontakten när LY-AET hade cirka 40 minuter kvar till destinationen - flygplan och besättning försvinner mitt över Östersjön. Sista kontakten lär ha skett kl 16.16.

Alla undrar nu vad som hänt, så även jag - man ställer sig en del frågor:

Piloterna har lagt sin färdlinje över mycket vatten. Med tanke på att maskinen innan har stått still under något år eller två (eller till och med tre?), hade det inte varit säkrare att flyga ut med polska kusten, sedan rundat Kaliningradenklaven på insidan och kommit runt "bakvägen" till Klaipeda?
 
Varför flyga upp till Kattleberg, som ligger en bit nordöst om Göteborg? Visst, man vill säkert träffa kompisar, och det kan säkert vara en anledning väl som någon annan, men det är inte direkt närmaste vägen hem. Dessutom, kanske som en slags extrapoäng; något som slår en när man drar en rak färdlinje på kartan mellan Kattleberg till Klaipeda är att man går fri från att hamna i Kaliningrad FIR utan går direkt in Vilnius FIR.
 

  

Hur var vädret i det aktuella området vid försvinnandet? Om flygplanet flugits ner i vattnet, det vill säga att man saknat referenser utåt (CFIT), så borde det finnas vrakdelar som flyter omkring. Inget sådant fynd har rapporterats under de dagar som sökinsatsen har pågått.

Om LY-AET hade råkat ut för motorstopp/motorstörning, borde man inte då hunnit få iväg ett nödmeddelande? Något sådant har inte hörts. Nog för att man antagligen flög relativt lågt, men så lågt att man inte kunnat få iväg ett mayday via radio eller sätta transpondern på 7700..?

Vid en nödlandning på vattnet, har det gått att undvika rundslagning? Med tanke på An-2 och dess låga fart samt mycket erfarna piloter, vore det nog rätt tänkbart att tro att det hade gått att sätta ner planet "på rätt köl". Sedan beror det ju självklart på om det är hög sjö eller ej. Det fanns överlevnadsdräkter och livräddningsflotte ombord.

Många frågor. Och jag vet att det är fel att spekulera, men det finns ju en del frågetecken rörande detta försvinnande. Kanske fler än vanligt? Man kommer ju undra tills man vet vad som hänt. Det har till och med hävdats möjligheten att An-2:an har skjutits ner. Trovärdigt? Hmm, tids nog...

 
Nedanstående bild kommer från wikipedia och är tagen av Peter Bakama i Stauning 2004.

 

Uppdatering 150519

Enligt nyhetsbyrån AP har vraket efter flygplanet nu lokaliserats av litauiska marinen på 124 meters djup, rätt nära den punkt där sista kontakten hade skett med flygtrafikledningen. An-2:an har hittats och identifierats med hjälp av undervattenskameror. Än så länge har litauiska försvarsdepartementet inte nämnt något rörande de bägge ombordvarande. 

 
Uppdatering 150521 kl.10.00

Eftersök pågår fortfarande på de saknade piloterna. Från en artikel publicerad igår:

The missing pilots are searched for by the LNS Šakiai and the LAF L410 aircraft. The Eurocopter EC 135 of the State Border Guard Serviceis preparing to join and the Mi-8 helicopter of the Lithuanian Air Force and U.S. Hercules...aircraft are on standby.
 

Se även litauiska försvarets websida. Bilden nedan kommer därifrån. Man skriver bland annat följande:

To this moment, no objects related to the operation have been located on the sea surface. Mi-8 pilots confirmed that after inspecting this morning the location of an identified object located yesterday.

 

After the finding the missing An-2 on the seafloor in the evening of May 19 the LNS Šakiai and Kuršis, and the Eurocopter EC 135 continue searching for its two pilots.


Uppdatering 150521 kl.19.00


Det litauiska försvaret uppger nu att man antagligen har funnit en de två i An-2:ans besättning ombord i vraket. Det diskuteras vidare att bärga flygplanet, eventuellt med svensk hjälp. Läs mer här.
 

Uppdatering 150524

Litauiska flottan upphörde med yteftersöket efter de saknade piloterna den 21 maj. Arbetet med hjälp av s k sjöuggla fortsätter dock på havsbotten. Läs mer här.


Uppdatering 150527



Denna ovanstående film lades ut på youtube igår.
 


Ostermans säljer SeaBee 1947



Denna fantastiskt fina lilla trycksak har jag länge haft liggande på hårdisken på "bloggdatorn". Den skickades av Steinar Sævdal, killen bakom den eminenta sajten om SeaBee ni vet. Massa tack Steinar!

1947 importerade Ostermans Aero Republic RC-3 SeaBee, Auster och Bell 47. Auster nämns inte i denna broschyr, men väl de andra flygetygen...


Importen av SeeBee hade börjat året innan - Aero Service (bildat tidigt 1945) var det tidigare namnet på Ostermans Aero, namnbytet skedde i augusti 1946. Finns en hel del tidigare bloggat om Ostermans Aero; googla gärna med hjälp av sökrutan uppe till höger.

Apropå import av SeaBee: Det ryktas om att ytterligare en dylik sådan nyligen har hamnat i svensk ägo. Kanske till och med två..? Vi får se om det blir läge att återvända med en rapport om detta. Republic RC-3 SeaBee har varit på bloggtapeten flera gånger tidigare. Kolla gärna här och här.


Tre Saabjubilarer 2015

 
Under 2015 så finns det anledning att fira tre stycken av Saabs flygplantyper. Dessa är Saab L-10, senare känd som Saab 17, som fyller 75 år den 18 maj - se blogginlägget som publicerades när typen fyllde 70. Den 18 maj är nu på måndag...

 
Den andra är Saab 35 Draken som fyller 60 år den 25 oktober. Jag minns 50-årsfirandet på Malmen, det var blåsigt och regnigt. Fast inomhus var det trevligt.

Dessa två konstruktioner kommer säkert att uppmärksammas av Saab och Flygvapnet samt Flygvapenmuseum, men jag är osäker om samma vikt kommer att läggas på den sista (?). Vilken är det då?

 
Jo, nummer tre är Saab 91 Safir som fyller 70 år den 20 november. Detta "Safirande" får nog vi Safir-affectionados ta tag i själva. Hur blir det med Safir Fly In och möte för Safirparaplyet i år? Brukar ju ske någon gång på sommaren...

Dessutom borde man även försöka få till något på Linköping/Saab den 20 november - precis som det gjordes för snart tio år sedan (när denna blogg var nystartad). Den 20 november infaller i år på en fredag och förhandlingarna med vädrets makter kan startas omgående. Kanske vore läge att vid tillfälle återkomma med ett inlägg om 60-årsSafirandet för att skapa lite inspiration? Hm, hur var det nu? Skrev jag till och med inte en artikel om detta i Flygets Årsbok..?


Hitsville: You Keep Me Hangin' On



The Supremes  You Keep Me Hangin' On

Klassisk Motown kan man väl inte motstå? I varje fall är det näst intill omöjligt för mig, bloggisten - And there ain't nothin' I can do about it! Denna gång var det - som det ibland ofta kan vara - inte speciellt svårt att hitta veckans fredagstreat...den gamla goda tidens fredagstreat. Dessutom blir det bonusnummer efter det att You Keep Me Hangin' On har klingat ut.

Jag ska vara ärlig; vi var en bra bit in på 80-talet innan jag väl hade hört orginalversionen av You Keep Me Hangin' On. Det var snarare så att främst covern gjord av Colurbox 1985 gjorde mig nyfiken. Och knappt ett år senare gjorde Kim Wilde sin version vilken blev en skaplig hit...

Låten blev The Supremes åttonde listetta och toppade amerikanska Billboard i november 1966. Lite över ett år senare, vårvintern 1968, stod The Supremes på scenen på Berns ett antal gånger - kolla gärna i SVT öppet arkiv. Trevlig helg!


Bergsäkert jubileum - Nya Berget 60 år

 
Nu på fredag, den 15 maj, är det exakt på dagen 60 år sedan som Gustaf VI Adolf invigde det så kallade Nya Berget på Säve - detta ska vi här på bloggen fira med att publicera detta inlägg. Bilder och textunderlag har vänligen ställts till förfogande av författaren till boken "Bergakungens sal" utgiven av Aeroseum 2014.

På den inledande bilden anländer kungen och landshövdingen samt övriga potentater. Chefen för F 9, Arthur Åhmansson och hans närmaste män, väntar på att majestätet ska kliva ur bilen. I förgrunden framför dessa ser man den pulpet där Gustaf VI snarare ska skriva sin namnteckning.

 
Så här berättas det på sidan 46 i "Bergakungens sal":

Söndagen den 15 maj 1955 förrättade H.M. Konungen, Gustav VI Adolf, invigningen av flygvapnets då modernaste och mest hemliga hangar - det Nya Berget - på Säve. Redan om morgonen hade hangaren städats, putsats och fejats samtidigt som fanvakten drillats i väntan på majestätet med sitt följes ankomst. Fordonskolonnen, med konungens Cadillac främst, rullade på utsatt tid ner genom ingång väst.


Ledsagad av landshövdingen Per Nyström togs majestätet emot av flottiljchefen som dagen till ära bar högtidsdräkt sekonderad av officerare ur flottiljstaben.



Efter att konungen haft ett kort anförande förklarades den nya berghangaren invigd ombads han skriva sitt namn på ett pappersark, vilket senare transfererades till en marmortavla, mejslades ut och slutligen murades in i väggen i centralgången där den än idag kan beskådas.




Avslutningsvis genomfördes en obligatorisk rundvandring där majestätet intresserat informerades om berghangarens utformning och dess faciliteter.



Invigningen av den nya berghangaren var omgärdad av yttersta sekretess. Så även anläggandet av densamma. Manskap, exempelvis underbefäl såsom flygtekniker, värnpliktiga etc. var strikt förbjudna att besöka den verksamhet som slutligen skulle resultera i den nya och atombombsäkra berghangaren. Innan den nya berghangaren invigdes var det förutbestämt att 2. divisionen, som enligt nomenklaturen var en "övningsdivision" och således i det närmaste stridsberedd, skulle fredsbaseras i den nya hangaren.

Av personalen, såväl flygade som markpersonal, kom den nya berghangaren att benämnas "det Blå Berget" syftande på att det var här divisionen "Ivar Blå" från nu hade sin hemvist fram till flottiljens nedläggning.

Till invigningen hade även personalens anhöriga och familjer bjudits in vilka dock inte bereddes tillträde till hangaren utan istället samlats och ställts upp på plattan framför den gamla berghangaren. Barnen hade försetts med små svenska flaggor för att vinka till kungen då fordonskolonnen efter invigningen körde förbi för att slutligen intaga lunch på officersmässen.

Så långt direkt citerat från "Bergakungens Sal - Historien om och kring en hemlig berghangar". Denna bok finns att köpa hos Aeroseum, som har sin hemvist i just Nya Berget på Säve. Berghangaren har varit omnämd i flera tidigare blogginlägg, till exempel här och här.


KSAK Motorflyg 1974


Windecker Eagle - flygplanet i plast

 
Windecker AC-7 Eagle 1, världens första flygplan tillverkat i plast. Åtminstone var det så man gärna uttyckte sig lite slarvigt i vissa tidningar, då - i slutet av 60-talet. Att istället uttycka det som att maskinen var byggd i kompositmatrial..nja, det skulle nog ta några år till innan det hade allmänt slagit igenom.

 
Och detta med att Windeckern var först ut - det fanns ju även segelflygplan. Tänker främst på Phoebus och Standard Libelle. Nåväl, det handlar väl att vara först i USA, något annat räknas inte. Windecker Eagle blev cerifierad av FAA i december 1969. Kolla gärna denna film som är gjord i PR-syfte runt 1970...



Som ett slags proof-of-concept hade man först byggt Windecker X-7 som hade fast landställ och roder i aluminum. N801WA var registreringen och planet provflögs i oktober 1967.

 
Från en website saxar jag följande:
 
The Windecker Eagle was the first all-composite aircraft to be certificated by the FAA. It was designed by Leo Windecker of the Dow Chemical Company to prove the concept of composite materials for significant structures. It first flew in January 1969, powered by a 285hp Continental engine. It is a four seater, with cruising speed of 205mph, range of 1,230 miles, gross weight of 3,400lb, length 28 feet 5 inches and wing span 32 feet. Like many pioneering aircraft it was only modestly successful, only nine being built before the company ran out of money. One was evaluated by the US Air Force as the YE-5, to test the stealth characteristics of composite materials. All pilots of F-117s and F-35s, and constructors of Vari-Ezes, Europas and the like, have Windecker to thank for blazing their trail.

 
 
Med en Continental IO-520C på 285 hästar i nosen var prestandan alltså inget att klaga på, möjligen priset. Sedan var/är ju marknaden rätt konservativ, många presumtiva kunder valde nog en ny Beech Bonanza trots allt. Med andra ord, Windecker hade trögt med orderingången och därmed svårt att få rull på produktionen.

 
1970-71 gick Windecker Industries omkull efter bara totalt nio stycken flygplan tillverkade inklusive prototyper. Ett försök att relansera typen - och en uppdaterad Eagle II - gjordes senare under samma decennium, men kom aldrig längre än till projektstadiet. Från EAA Chapter 983:s Newsletter i april 2004:

The 1970 economic recession period was a difficult time for the aircraft industry and Windecker had already invested more than $20 million in the development of the Eagle. When he could no longer find financial backers, the company closed its doors. In 1977, Gerald Dietrick bought the assets of Windecker and, in 1979, formed the Composite Aircraft Corporation to build the Eagle I. Dietrick's company never went into production because the Eagle was in direct competition with the well-established metal models from Beech, Cessna, Piper, and Mooney. Because of its revolutionary construction, it was not possible for Dietrick to price the Eagle as low as the Beech Bonanza, which had been in production for several decades ($112,000 vs $95,000). Also, during the 1980s, the light airplane market experienced a severe depression and because of a surplus of aircraft and product liability litigation that halted production of several light aircraft models. Shortly though, composite aircraft arrived and stayed on the aviation scene.

 

Själv minns jag en artikel - bland alla nummer av Flyghorisont som farsan hade - där det snygga flygplanet prydde dragarbilden. Utan att tveka är just denna som är den långt bakomliggande anledningen till dagens blogginlägg...och därför hamnade även just den bilden överst här. Artikeln var en översättning gjord av Torgil Rosenberg som finns här för närmare studium...



Jag hade egentligen nästan helt glömt bort Windeckern, men häromveckan dök denna artikel upp (vilken gav mig en liten aha-upplevelse). Det är nu många år sedan en Windecker Eagle senast flög, men till sommaren ska det visst ske igen. Avslutande citat kommer från en artikel i Air & Space Magazine i november 2011:

Today, general aviation’s best seller is Cirrus’ all-composite SR22. Leo Windecker lived to see it all and wasn’t surprised. “Aluminum,” he told me in 2007, “was never a very good material to build airplanes out of anyway.” In April 2009, Ted Windecker acquired the Eagle’s type certificate from Composite Aircraft Corporation, which had owned it since 1977. “We are raising capital to return an updated Eagle to the market,” he says.
 

ESMC 110611



Cirrus SR22 GTS-G3 N220CE fotograferade jag på Eksjö/Ränneslätt (ESMC) i juni 2011. En lite ovanlig besökare; det var den holländske agenten för Cirrus som var här för en demo av det nya flygplanet. Ingen aning vem som var intressenten, den hugade spekulanten - en härlig sommarkväll var det i alla fall. N220CE blev senare PH-SJN.

Cirrus är ju tillverkat i kompositmaterial. Har tänkt att snart återkomma med ett inlägg om en annan typ som också är det...


Om

Min profilbild

Lazerjesus

Les Aventures de lazer du Jesus

RSS 2.0