Schakalen och jag
Jag hade alltså inte fyllt sexton när jag tog mig igenom Forsyths debutroman för första gången och blev då helt fascinerad av denna berättelse om ett mordförsök på den franske presidenten 1963. Var detta på riktigt eller inte? Jag visste vem Charles de Gaulle var, vad som hänt under andra världskriget och att han senare blev Frankrikes president. Men hur pass stökigt och i princip nära ett inbördeskrig som Frankrike var efter det att Algérie française blev självständigt 1962 - nej, det hade jag inte koll på. Inte då.
Schakalen gav en bra inblick hur underrättelse-/säkerhetstjänst etc under den Femte republikens första år, i slutet av 50- och början av 60-talet, var organiserad. Forsyth hade under de år som terrororganisationen OAS härjade varit korrespondent i Paris. Bland annat fick han skriva om mordförsöket på de Gaulle i augusti 1962. Det är ju där som berättelsen i Schakalen också börjar...
Så här berättar Forsyth i en ingående intervju i The Telegraph 2011:
The idea for The Jackal first dawned on him years earlier, while he was working for Reuters in Paris. Between 1961 and 1963 there was a series of assassination attempts on Charles de Gaulle by a French terrorist group, the Organisation de l’Armée Secrète (OAS), fighting to prevent Algerian independence. “It was just a question of watching the concentric rings of security around de Gaulle,” he says, “and coming to the conclusion that the OAS were not going to kill him. Most of the OAS were ex-army – which meant they were on file. Or they were white colonists from Algeria – neo-fascists.” If the terrorists really wanted the job done, Forsyth figured, they should hire an outsider: a professional hit man with no ties to them and no file with the French police.
The thought simmered away. “I would come back to it in airport lounges,” he says, “but I never thought I’d do anything with it.” Then, in Biafra, he met hired guns for the first time. “Some of the mercenaries were psychopaths, sociopaths, sadists and the cruelties they perpetrated have been recorded and are very unpalatable indeed. Others were just ex-soldiers, down on their luck. Well, I would tag along behind them on raids behind Nigerian lines because that was the story. The other half of the story – of course – was the camps where the children were dying.”
As the former colonial power, the British government was anxious about the effect on its oil holdings. But Forsyth decided to continue reporting from the conflict.
According to one British journalist, he began operating under the cover name ‘Major Tommy Atkinson’, wearing military fatigues and working as an aide to a German mercenary called Colonel Rolf Steiner, who was fighting for the Biafran rebels.
It’s at this point that things get very murky.
När kriget i Biafra tog slut i början av 1970 var Forsyth arbetslös och grunnade på vad han skulle göra. Det var då som han tog tag det det som skulle bli hans andra bok, The Day Of The Jackal, vilken lär ha skrivits på 35 dagar. Det var först svårt att få förlag intresserade av manuskriptet och under tiden, i november 1970, avled de Gaulle (av naturliga orsaker). Kanske öppnade detta upp möjligheterna för Forsyth, för i början av 1971 dök den första upplagan av boken upp i UK. På sommaren var det uppenbart att Schakalen var en succé. Året därpå kom den översatt till svenska.
Schakalen är nog en av mina första skönlitterära läsupplevelser "på riktigt" och har alltså följt med mig genom åren. För den är inte bara som vilken thriller som helst - långt ifrån! För mig blev den även något av en slags lärobok.
Currently spinning: Gary Numan - I, Assassin
