MFI och Biafra - 4
MFI-9B SE-EWF, SE-EUN och SE-EUE framme i Gabon i maj 1969.
Affärskedet
I det tidigare nämnda brevet till Ojukwu, lade von Rosen fram MFI-9B Militrainer/MiniCOIN som ett lämpligt och prisvärt alternativ för BAF. Problemet för Biafra var inte att skaffa fram pengarna utan pilotfrågan. De flesta biafranska piloterna var under utbildning utomlands eller var låsta på olika platser världen över i väntan på flygplan som sällan, eller aldrig, levererades. Det tog därför ett tag innan man gav klartecken till von Rosen att skrida till verket.
I januari 1969 hade Rudolf Abelin och von Rosen börjat arbeta på en plan: Man tänkte sig en flygskola i Tanzania som mottagare till en första serie flygplan. Detta land var valt på grund av att det hade officiellt erkänt Biafra och vidare skulle nästa tänkta serie tillföras en "flygskola" i Elfenbenskusten. Sedan var det meningen att dessa länder skulle skänka MFI-planen till Biafra.
Den 4 februari fick MFI-ingenjören Karl-Bruno Ljungberg i uppdrag att göra en offert på fem MFI-9B till Tanzania. En vecka senare mötte von Rosen och Abelin den tanzaniske ambasadören i Stockholm, Lukumbuzya, tillsammans med Arthur Mbanefo. Den sistnämnde var "handelsråd" vid Biafras beskickning i Lissabon och fungerade som en av utbrytarstaten viktigaste vapenupphandlare.
För att styrka flygskolornas "äkthet" begärde von Rosen under mars månad in offerter på flyglärartjänster från Bromma Flygskola och Travelair Scandinavia/Kungsair i Norrköping. Den som undertecknade Kungsair-offerten var Martin Lang som sedermera kom att bli en av de svenska MFI-piloterna i Biafra.
Vid samtal med officiella tanzaniska företrädare i Dar-es-Salem fick von Rosen och Abelin avslag på idéen med de fejkade flygskolorna. Därför kontaktade Abelin sin gamle vän affärsmannen Sölve Skerfving Wester, som numera bodde i Rom och där de tre kom att mötas den 9 mars. Omgående därefter fortsatte Abelin till Lissabon för att möta Mbanefo och diskutera detaljer i affären. Mbanefo hade ungefär vid den här tiden kontaktat den franska Matra rörande raketbeväpning till flygplanen.
Den 8 april avslutades affären i Zürich av Abelin, Skerving och Mbanefo. Fem MFI-9B med reservdelar inköptes för 294 000 kronor. Officiellt såldes planen till ett av Skerving upprättat bulvanföretag: Aircraft Lease Co. Flygplanen var SE-EUE (c/n 59), SE-EUL (c/n 53), SE-EUN (c/n 44), SE-EWE (c/n 51) och SE-EWF (c/n 52). SE-EUE (som var tämligen nytillverkad) och SE-EUL fanns på Bulltofta, medan de övriga tre fick föras in på civilregistret och hämtas efter cirka ett och halvt års magasinering på Rinkaby. Ett antal plan stod uppställda där i väntan på försäljning efter typens korta karriär i flygvapnet. SE-EUL (med total gångtid på 724 timmar) hade mestadels innan varit uthyrt till Aeroklubben i Malmö och var försedd med en för typen ovanlig tonad huv.
På Bulltofta gicks planen igenom och modifierades med bland annat en extra tank på 85 liter placerad i högerstolen (ovanpå tanken lades ett kartbord), ett extra 12 V batteri utöver det befintliga för att ge de 24 V som behövdes till raketbeväpningen samt fästen ovanpå instumentpanelen för en senare montering av ett sikte.
25 stycken sikten hade inköpts av Karl-Bruno Ljungberg från John Karlsson med Firma Viking i Falköping - dessa hade en gång i tiden suttit i flygvapnets gamla J 22:or! Viking var annars mest känt som "reservdelsgiganten" (hela flygvapnets gamla lager) åt alla före detta Sk 15 Klemm Kl 35 som fanns civilregistrerade på 50-talet. Skerfving var i sin tur den som under samma tid hade exporterat de flesta av Klemmarna till Tyskland (som han via sin agentur AB Flygplan en gång också sålt när de var nya).
Storyn som nu tutades i de MFI-anställda var att de fem MFI-9B var avsedda för Elfenbenskusten där Skerfving hade hyrt ut dem för att bogsera segelflygplan.
Leverans av första omgången
I själva verket passade affären väl in i den support som Frankrike gav Biafra under namnet Operation Mabel:
The French operation beginning in September 1968 and directed by M. Jacques Foccart was code-named "Operation Mabel". Foccart was the Secretary-General of the Franco-African Community. In collaboration with the French Ministries of Defence and Foreign Affairs, he used Ivory Coast, Gabon, and Sao Tome as staging and resupply points for gun running to Biafra with the full connivance of the French Secret Service. However, following aggressive diplomatic representations from Nigeria, Fernando Po (now called Equatorial Guinea), and Cameroun refused to cooperate with Foccart. Indeed, none of Nigeria's Francophone neighbors - Benin, Cameroun, Chad, and Niger - supported Biafra.
På eftermiddagen den 27 april landade de fem planen på flygplatsen Toussus-le-Noble utanför Paris efter 6 timmar och 45 minuters flygning från Bulltofta. Man hade startat den 25:e och övernattat på vägen i Bremen och i Rotterdam. Planen fördes av MFI-anställda: SE-EUE av Björn Andreasson, SE-EUL av Per Hazelius, SE-EUN av Rudolf Abelin, SE-EWE av Ove Dahlén samt SE-EWF av Karl-Bruno Ljungberg.
Hazelius fortsatte med SE-EWE till den militära flygbasen Bretigny, där Matra under natten påmonterade raketkapslar - en under var vinge. Dessa kapslar tog sju 68 mm SNEB-raketer vardera. Max flygvikt för MFI-9B höjdes från 575 kg "civilt" till 685 kg "militärt". Dagen därpå flög Hazelius detta plan till flygbasen Cazaux vid spanska gränsen och genomförde, mer eller mindre på egen hand, en serie provskjutningar på basens närbelägna skjutfält.
Hazelius återvände den 1 maj (?) till Toussus där man nu hade börjat arbetet att, dels dra raketavfyrnings-kablaget på övriga fyra plan, dels att montera ner planen och emballera dem i stora lådor. Dessa arbeten gjordes hos Farmanns flygverkstad på Toussos.
Catairs Lockheed L-1049 Super Constellation F-BRAD - flög tidigare för Air Fret.
Sent på kvällen den 12 maj var allting klart och de fem lådorna lastades ombord på två av det franska gun-runner bolaget Air Fret:s Lockheed Super Constellation, F-BHBI och F-BRAD, ute på Le Bourget. Den ena "Connie'n", som blev fullastad, gick direkt till Libreville i Gabon medan den andra gick ner i Faro i Portugal för att dryga ut lasten med vapen innan man fortsatte till samma destination. 
CG von Rosen med SE-EUL innan kamoflage-målning i Gabon.
Fortsättning följer...
