Flygstyrka Ivar Svart
Dessa två bilder är tagna på Kjevik flystasjon av Jan-Henry Larsen något år in på 60-talet. Fast vi är i Norge är flygplanen svenska. Vi ser två stycken J 29A Flygande Tunnan; Ivar Svart Adam och -Bertil från F 9 Göteborg/Säve.
Det är att notera att det just handlar om A-versionen av Tunnan. F 9 var vid denna tid annars utrustad med J 29F. Och det här med svart kodbokstav - vad betyder det?
Först, vid den här tiden var den första versionen av Flygande Tunnan, J 29A, under utfasning i svenska flygvapnet. Vid en inventering av beståndet av J 29:or i Flygvapnet i slutet av juni 1962 hade man fortfarande 67 exemplar kvar. Alla dessa ansågs vara "överskott". Två av dessa J 29A fanns vid F 9, med andra ord: Flygplanen som visas på dessa bilder.
De bägge J 29:orna var organisatoriskt underställda 3/F 9, men stod till E 2:s stabs disposition. Ledningen för Andra flygeskadern (E 2) hade tidigare haft sina lokaler på Södra Hamngatan i Göteborg, men 1957 flyttat till Ängelholm och F 10. Chef för E 2 var 1957-66 generalmajor Ingvar Berg och hans ställföreträdare var under åren 1959-63 överste Gunnar Lindberg.
Med andra ord var det Ingvar Berg med flera vid staben E 2 som var flygstyrka Ivar Svart. Men varför tillhörde deras "J 29 Adam-gubbracers" F 9 och inte F 10? Hursom, det handlade om dessa två flygplansindivider:
Ivar Svart Adam var FV-nr 29318 som överfördes till F 9 från F 13 i slutet av november 1960. Flygplanet kasserades den 20 december 1962 och hamnade på Chalmers, antagligen som undervisningsmaterial (?).
Ivar Svart Bertil var FV-nr 29294 överfördes till F 9 från F 13 någon vecka senare än 29318, några dagar in i december 1960. Denna J 29A överfördes till F 8 i januari 1963 och kasserades den 15 februari 1964.
Man kan undra vad Ivar Svart gjorde på Kjevik 1961 eller -62? Det här var nog ingen reguljär SVENORDA-flygning (?). En sak som slår mig (igen) - från ett tidigare inlägg:
Om man ska sätta detta i lite perspektiv kan man nämna att området Danmark, Skagerrack och södra Norge - och i viss mån även Sverige - hade en särskild prioritet för NATO under dessa år. Med hjälp av amerikanska pengar byggdes flygbaser samt marinen förstärktes och moderniserades i de bägge NATO-länderna. Den uppenbara anledningen var att i krig att kunna stå emot en stöt från Warszawapakten för att nå Nordsjön och sedan vidare ut i Atlanten. Den mindre uppenbara var att skydda de första amerikanska ubåtarna med ballistiska robotar, som behövde komma så långt österut i Skagerack som möjligt för att nå Moskva med sina Polaris. Att kunna bekämpa sovjetiska ubåtsjaktflygplan med sin eskort på väg mot detta område var av högsta vikt...
Självklart förekom alltså "en viss samordning" mellan Sverige och NATO-länderna, till exempel vad det gällde försvaret av det kännsliga luftrummet över Skagerrack. Sverige låg ju sedan 1960 under det amerikanska kärnvapenparaplyet.
Tack till Åke Hall för uppgifter och Jan-Henry Larsen för tillstånd att få publicera dessa bilder.
