Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Flygkultur i bloggosfären sedan 2005

Nedskjutningen av Turbulent Turtle

Publicerad 2017-04-02 19:50:00 i Allmänt, Kalla kriget, Personligt urval, Underrättelsetjänst,

Denna bild tog jag vid ett besök vid dåvarande Gotlands Flygmuseum i Visby i september 2003. På frågan varifrån denna motor kom ifrån svarades att det var något som en fiskare hade fått upp. Man trodde att den hade suttit i en B-25 Mitchell, en typ som ryssarna använde under - och långt efter - andra världskriget.

När jag (som vanligt) letade efter något helt annat fann jag en artikel skriven av Rolf Jonsson i Svensk Flyghistorisk Tidskrift 5/2002. Den har rubriken Nedskjutning av amerikanskt spaningsplan över Östersjön 1950 och därifrån citerar jag följande:

Nedskjutningen gjordes den 8 april 1950 i internationellt luftrum mellan Gotland och Lettland - inte långt ifrån den plats där DC-3:an sköts ned. Haveriplatsen har ett känt läge: 5619N 1845E (DM4519), vilket är 80 km SSO Hoburgen. På denna position bärgade en fiskare en motor och propeller (cirka 3 ton) i december 2001. Motorn släpades i trålen in på grunt vattenoch lyftes upp, samt transporterades till Västerås för granskning, och finns idag på Gotlands Flygmuseum. Motorn är den enda del av flygplanet som inte kastats tillbaka av fiskarna.

Aha! tänkte jag och plockade fram bilden. Det handlar alltså om en Pratt & Whitney R-1830-94 som kommer från en Consolidated PBY4Y-2 Privateer tillhörande US Navy. För att vara exakt BuNo 59645 ur förbandet VP-26. Besättningen utgjordes av tio man: Löjtnanterna John H. Fette och Howard W. Skeschaf, Lieutenant (junior grade) Robert D. Reynolds, fänrik Tommy L. Burgess, färdmekarna Joe H. Danens Jr och Jack W. Thomas, SIGINT-opereratörerna Frank L. Beckman, Joseph J. Bourassa och Joseph N. Rinnier Jr samt sambandstekniker Edward J. Purcell.

 
Dessa Privateers var rätt skapligt regelbundna besökare på Bromma och Torslanda. Saxar en bit från denna websajt:

In much the same way as in the Pacific, the Navy’s dedicated airborne aerial reconnaissance program in Europe had its genesis with patrol squadrons in World ,War Two. It appears that one of these European-based squadrons had a secondary task of electronic recce. At the end of the war, VP-1I4 had a three-plane detachment of Consolidated PB4Y-I Liberators based at NAS Port Lyautey, French Morocco. Following the war, until June 1950, the squadron (variously designated VP-HL-6 and finally VP-26, which it carries today) maintained a permanent detachment of PB4Y-2 Privateers at Port Lyautey, while the parent squadron switched between the Moroccan base and NAS Patuxent River, Md.
 

During this period, the Port Lyautey detachment aircraft were specially configured for the electronic reconnaissance mission, and thus present the earliest traceable origins of VQ-2.
 

The primary operating areas for the electronic reconnaissance versions of VP-26’s “4Y-2”s were the Baltic and Adriatic Seas, with tasking against Soviet radar facilities. The squadron’s “electronic” Privateers operated from Port Lyautcy under the guise of acting as courier aircraft for US. embassies and missions throughout Europe, Scandinavia and Western Asia.
 
Nedskjutningen i april 1950 är en händelse vilken är långt ifrån okänd. Tvärtom, det väckte ett rätt stort rabalder. Det går liksom inte att dölja när amerikansk militär på kort varsel baserar cirka 40 stycken flygplan på Kastrup för att användas i eftersöket.

Denna bild hittade jag på Torslandaflygplats.se och är tagen på ESGB den 10 maj 1947 av Bertil Johansson. Tail code EK indikerar Marine Night Fighting Squadron 114 (VMF(N)-114) som då flög med Corsairs försedda med radar. NOA skickade fler bilder på flygplanet tagna vid samma tillfälle och jag valde denna...


I boken Bortom Horisonten av Lennart Andersson och Leif Hellström finns en del skrivet om nedskjutningen. På sidan 193 kan man läsa följande:

Den 8 april 1950 försvann ett av US Navy:s PB4Y-2 Privateerplan med tio mans besättning över Östersjön. Flygplanet hade nummer 59645 (igenkänningsbeteckning HB7) och namnet "Turbulent Turtle". Det flögs av John H Fette, kom från Detachment A, VP-26, och hade varit baserat i Wiesbaden. Det visade sig senare att det skjutits ned klockan 17.39 söder om Liepaja i Lettland av ett sovjetiskt jaktplan av typ Lavochkin La-11. Jaktplanet flögs av löjtnant Tezjaev och tillhörde 30. Gardesjaktflygregementet. Inga överlevande återfanns från det amerikanska flygplanet.

De ryska piloter som jagat planet misslyckades med identifieríngen och trodde att de skjutit ned en Boeing RB-29. Ur sovjetiska dokument framgår att man den 8 april registrerade en gränskränkning söder om Liepaja, då det man trodde var ett amerikanskt flygplan av typ B-29 trängde in 21 km på sovjetiskt territorium.

Uppdraget för Privateerplanet var att spana efter nya sovjetiska raketbaser i Baltikum, något som man även från svensk sida höll på med. Vidare hade svenskarna även snappat upp rysk radiotrafik där jaktflygplanen fick order om att jaga ifatt "Turbulent Turtle" och skjuta ner maskinen.

Denna bild sägs föreställa just "Turbolent Turtle", platsen är Gibraltar. Fenkoden för VP-26 var HB mellan november 1946 och juli 1950, då den byttes mot EB.

Se även tjelvar.se som har många avskrifter av tidningsnotiser från april 1950. Till exempel har den välkände bloggaren The Aviationist gjort ett inlägg om händelsen, likaså Sten Holtermann.

Kolla även in inlägget Täcknamn Ramona, Operation Jungle och skogsbröder där det avhandlas mer saker som hände ungefär samtidigt runt Östersjön.

Den 8 april 2000 - på dagen 50 år efter händelsen - sattes ett par plaketter upp i detta monumentet i Liepaja för att minna om nedskjutningen. Bild från wikipedia.


Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lazerjesus

Les Aventures de lazer du Jesus

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela