Sverigeflygs trea
Norra parkeringen på Bromma flygplats 1966. Douglas DC-3D SE-EGR (c/n 42970) tillhörande Sverigeflyg AB.
Den svenska agenturen för Beagle hade 1963 tilldelats Sverigeflyg AB och man kom att importera ett antal Beagle-Auster. Sverigeflyg kom dock att gå i konkurs 1967.
Bakom företaget fanns en Bo Nilsson och det hade sin huvudbas på Norrtälje gamla flygplats. Förutom att sälja flygplan så höll man på med jordbruksflyg samt taxiflyg med ett par Cessna 310. Vintern 1964/65 kom man även i Finland inköpa en DC-3 tillverkad efter kriget.
Just denna flygplanindividen rullade av tillverkningsbandet i Oklahoma City och gjorde sin första flygningen den 7 mars 1946. Från början var registreringen NC34974 reserverad men kom inte att användas, istället levererades det till Air France som F-BAXA den 19 april 1946. Redan efter ett par år såldes planet i fråga, nu till Libanon och Air Liban där det den 10 juli 1948 blev LR-AAV, vilket ändrades till OD-AAV den 1 juli 1951.
Den 27 juli 1954 inregistrerades DC-3:an i Finland som OH-VKC på Veljekset Karhumäki Oy, Halli. Flygplanet hade då en total gångtid av 9555 timmar och det lär ha ståtat med namnet "Baalbek", kanske ett arv från Libanon. Den 26 april 1957 ändrades ägaren enligt registret till Kar-Air Oy i Helsingfors (bakom Kar-Air stod bröderna Karhumäki). Mer historik och bild på OH-VKC kan man hitta här. Den 27 januari 1965 avregistrerades planet i Finland efter försäljning till Sverige och det levererades som SE-EGR den 9 mars.
Flygplanet återköptes av bröderna Karhumäki/Kar-Air sommaren 1967 efter det att Sverigeflyg gått i konkurs (enligt uppgift var inte DC-3:an fullt ut betalad). SE-EGR avregistredades den 22 juli och den 11 augusti återinfördes OH-VKC på finskt register samt ferryflögs därefter till Helsingfors/Vantaa. Där kom planet ställas av och troligen blev det inget mer fluget. OH-VKC avregistrerades den 12 augusti 1971 såsom skrotad, dock kom det stå kvar en bit in på 80-talet på Vantaa. Under några år under 70-talet hade DC-3:an inhyst ett café, men med tiden kom det förfalla allt mer.
I mitten av 80-talet inköptes vraket av Big Bengt Erlandsson och togs till High Chapparall i småländska Hillerstorp. En konstnär fick fria händer att med DC-3:an som utgångspunkt skapa ett fredsmonument. Minns att jag såg arbetet vid ett besök 1986 - det skulle företälla en fredsduva, men jag tyckte det såg så illa ut så jag till och med avstod att fotografera.
Med tiden såldes det sargade vraket/konstverket till Danmark, men för sex år sedan återbördades nosen till Finland. För mer bilder genom historien; se här. Andra delar lär ha tagits tillvara för uppbyggnaden av den i Norrtälje utställda DC-3:an.
Sverigeflyg idag då? Jodå, trots att bolaget försvann i slutet av 60-talet används namnet nu idag av Sverigeflyg Holding AB, helägt av Braathens Aviation. Recycling av flygbolagsnamn hör väl kanske tiden till (?).
Nedan bild på DC-3 SE-EGR kommer via wikipedia och är tagen på Bromma i juni 1965.