Ägare: CIA, innehavare: Widerøe Flyveselskap A/S
de Havilland Canada DHC-2 Beaver LN-SUL - en av få kända bilder.
I en kommentar till inlägget Täcknamn Ramona, Operation Jungle och skogsbröder skrev jag bland annat följande:
Ämnet Sverige och kalla kriget - och hur långt det var mellan det man sa och det man gjorde - är tacksamt. Börjar man peta i en ände så får man fler uppslag ganska snart. Det var kanske så att man inte bara hämtade/lämnade agenter i Baltikum via de omnämnda gamla schnellboote. Det rörde sig en DHC-2 på flottörer på platser här och var som kan ses som relaterade till Operation Jungle. Kanske en dag ämne för ett blogginlägg..?
Ja, nu var den dagen alltså kommen.För några år sedan blev jag uppmärksammad via en tråd på SFF forum om att en de Havilland Canada DHC-2 Beaver kunde ha använts för agenttransporter mellan Sverige och Baltikum under 50-talet. Där nämns att en polsk pilot påstås ha gjort flygningar till Estland för amerikansk räkning med den.
Flygplanet ifråga var troligen LN-SUL (c/n 174) som officellt tillhörde norska Widerøe Flyveselkap A/S. Det verkar från början varit destinerad till den amerikanska armén och ingick i en batch, nummer 51-6267 till 51-6494, som "avbeställdes". Beavern levererades från fabrik den 29 maj 1952 och gick då till ett bolag i Panama, Air Carrier Service Corporation, som HP-292 (Fast jag är rätt säker på att flygplanet aldrig var i närheten av Panama.). Tidigt i juni 1953 flygs det upp till Oslo från Frankfurt am Main, och i samband med detta kan det var intressant att påpeka att there is a report that a DHC Beaver (c/n 174) was operated under s/n 51-6276G by the CIA and under civilian registry LN-SUL from 1953-1955.
Flygplanet ifråga var troligen LN-SUL (c/n 174) som officellt tillhörde norska Widerøe Flyveselkap A/S. Det verkar från början varit destinerad till den amerikanska armén och ingick i en batch, nummer 51-6267 till 51-6494, som "avbeställdes". Beavern levererades från fabrik den 29 maj 1952 och gick då till ett bolag i Panama, Air Carrier Service Corporation, som HP-292 (Fast jag är rätt säker på att flygplanet aldrig var i närheten av Panama.). Tidigt i juni 1953 flygs det upp till Oslo från Frankfurt am Main, och i samband med detta kan det var intressant att påpeka att there is a report that a DHC Beaver (c/n 174) was operated under s/n 51-6276G by the CIA and under civilian registry LN-SUL from 1953-1955.
I senaste utgåvan av den norska tidskriften Flyhistorie finns en artikel om Odvar Korsvold (1926-2008), mannen som grundade Norrønafly. Den är skriven av Gunnar Eigil Støltun och därifrån hämtar jag följande valda delar ur ett stycke som har underrubriken Widerøe-flygare och hemliga uppdrag:
I och med uppbyggnaden av Luftforsvaret efter NATO-medlemskapet 1949 fick Widerøe Flyveselskap A/S - som året innan hade gått ihop med Polarfly i Narvik - kontrakt att driva Luftforsvarets flygskola på Eggemoen vid Hønefoss. Företagets mest erfarna piloter blev nu instruktörer, och bland de som istället nu fick spaka sjöflygrutterna och genomföra flygfotografering var Odvar. Nu fick han erfarenhet av trafik- och ambulansflygning, målflygning åt Forsvaret, foto- och skolflygning och han fick erfarenhet av en rad olika typer som företaget opererade.
Widerøe Flyveselskap och Polarfly A/S hade även andra, täta förbindelser med Forsvaret under det kalla krigets tidigaste år. Från sommaren 1950 kom de Norseman-plan som Polarfly hade skaffat, att användas för att frakta hemliga agenter ur olika västliga underrättelseorgan till mindre insjöar invid gränsen till Ryssland, några gånger landade man även på andra sidan gränsen. Bland de som fick sådana uppdrag, var den uppenbart äventyrslystne Odvar. Enligt sonen Roger Korsvold så blev Odvar personligen rekryterad av chefen för underrättelsetjänsten, Vilhem Evang! Uppdragen var så hemliga att inte ens statsminster Einar Gerhardsen kände till dem, säger Roger.
I maj 1953 övertog Widerøe Flyveselskap och Polarfly ett flygplan av typen de Havilland Canada DHC-2 Beaver från den amerikanska armén. Det kom till Norge från den amerikanska flygbasen i Wiesbaden i Tyskland. Det blev målat i Widerøes färger, blev registererat LN-SUL och kom att användas i företagets ordinare verksamhet, men inte synas i dess räkenskaper. Sommaren 1953 kom det att användas från Vadsø i försök att fotografera in i Sovjetunionen flygande över Sør-Varanger, men även till att flyga agenter till Finnmark från Oslo. Odvar checkade ut Anders Jacobsen, som hade börjat flyga innan kriget, på LN-SUL den 23 augusti 1953. Under september och oktober, när han fått ihop totalt 1400 flygtimmar, visar Odvars loggbok att han flög ett antal turer till olika fjällsjöar i Sydnorge.
Med registreringen LN-SUL övermålad, berättar Roger, flög Odvar 2-3 nattliga turer med hemliga agenter från Bodø till Finland och Ryssland. Det ska varit ryssar eller andra östeuropéer som utbildats till spioner i Tyskland av CIA, vilka först transporterades med LN-SUL till avsides belägna sjöar i vildmarken, för att därefter ledsagas av andra personer över den ryska gränsen.
Andra berättar att Odvar skulle ha flugit agenter från Sverige till sovjetiskt område i Baltikum detta år. Sådana högrisk-uppdrag var säkert välbetalda och kan vara förklaringen till att Odvar slutade hos Widerøe för att öppna eget.
Så långt min översättning av artikeln i Flyhistorie. I en annan artikel i samma tidskrift från 2009 nämns bland annat att Beavern använts att placera ut stay-behind-materiel. Finns det någon därute som vet mer dessa flygningar?
LN-SUL avregistrerades i det norska civilregistret den 17 juni 1955. Dess vidare öde är okänt...
LN-SUL avregistrerades i det norska civilregistret den 17 juni 1955. Dess vidare öde är okänt...
