Ett haveri och ett annat
Fig. 1 Luftfartyget av typen PA-18A-150 (Foto SHK).
I inlägget International West Coast Air-Rally in Sweden 1959 skrev jag:
Numera anses sport- och allmänflygare som något konstigt, på sätt och vis ibland till och med litegranna "outlaw". Och åt det hållet verkar det mer och mer röra sig - jag avser återkomma till den "spaningen".
Dags för återkoppling alltså. För ett par veckor sedan publicerade SHK sin utredning gjord efter haveriet med Piper Super Cub SE-CKC den 8 juli 2011 i Undrom, Västernorrlands län. Det hade en tragisk utgång: Piloten, ensam ombord, omkom.
Men det är inte om själva haveriet som det nu ska handla om, det kan ni läsa om i utredningen. Nej, på grund av denna händelse flyter nämligen ytterligare en dimension upp till ytan och det just den biten jag tänker skriva om nu. Här följer mina reflektioner.
I utredningen framkommer nämligen följande fakta: Luftvärdigheten utgick 1987 på den havererade Super Cuben och den avregistrerades (därför) av luftis 2006. Piloten hade ett gällande cert senast gången 1993.
Med andra ord, detta handlade om en person som valde att stå utanför systemet, att - som vi säger på ren flygsvenska - "flyga svart". Det ska sägas att flygplanet - förutom frontrutan - verkar varit i rätt bra skick: Super Cuben hade till exempel dukats om på senare år.
Man undrar lite stilla hur många fler svartflygare som finns därute? Detta haveri är även en yttring som tyder på att det föreligger ett systemfel någonstans. Jag misstänker att det finns "ett gäng" som flyger svart i vårt avlånga land och jag tror att antalet är på uppåtgående. Anledningen heter kort och gott Transportstyrelsen. Från att varit en myndighet som skapligt haft kontakt med sina rötter, bejakat småflyget/allmänflyget, så har man totalt bytt skepnad och vuxit till en byråkratisk koloss utan vidare förståelse för det klientel man ska ta hand om.
"Riv pyramiderna" sa en gång SAS-Carlzon och avsåg den klassiska organisationsmodellen. Ja tack, men först måste vi vända denna pyramid rätt, för numera är spetsen nedåtriktad i pyramiden flyg-Sverige. Tyngden ovanifrån är enorm. Fråga er gärna hur många som arbetade på dåvarande luftfartsverket 1993 - det år som piloten på den havererade Super Cuben sist hade gällande cert - jämfört med 2012? Räcker det med att säga att antalet har fördubblats? Från cirka 130 till cirka 260 personer? Tänk sedan på hur dessa anställda finansieras. Där har vi den grundläggande anledningen till avgiftshöjningar som inte sällan är absurt stora med tresiffrigt antal procent. Lägg sedan på bränsleskatten som kom för fyra år sedan så har vi enkelt beskrivit den svarta ram som finns runtom det svenska allmänflyget av idag.
Att antalet personer med cert blir snabbt färre och färre, vilket i sin tur gör fördelningen på kostnaderna från Transportstyrelsen på de kvarvarande ökar. Jag gissar att antalet A-cert/PPL i princip har halverats under de senaste 20 åren. Och spiralen fortsätter neråt. En fågel viskade något om införandet av ett nytt certifikatssystem...och det där med ett nytt LAPL-cert (Light Aircraft Private Licence) kan vi nog fortsätta drömma om i ytterligare några år. Under den tiden fortsätter allmänflyget att förtvina.
Om då somliga av oss medvetet ställer sig utanför pyramiden, fortsätter att flyga och låtsas som det bara regnar, så är det inte alls konstigt. Vad vet flygplanet om nya regler, om CAMO, ARC eller EASA Part M etc? Eller omvänt, vad vet somliga på Transportstyrelsen om flygplan? För något år sedan fick en bekant ett brev där man återkallade ARC:en på hans flygplan, detta på grund av att ett skiftligt avtal med CAMO-verkstaden saknades och därmed var luftvärdigheten indragen med omedelbar verkan (det var verkstaden som hade missat detta). En dag senare ringde man från transportstyrelsen för att få det bekräftat att meddelandet gått fram (brevet var inte rekomenderat). Svaret som handläggaren fick var då att "kärran står ju i Frankrike och kommer inte hem på en vecka, hur gör vi nu?". "Eh, jag ringer tillbaka".
Detta ger en bra illustration på hur man byråkratiserat denna process så pass mycket att man på vägen har missat att flygplan faktiskt kan vara ute och flyga, inte bara vara saker som enkom står i hangaren, för dyra för att kunna användas av ägaren. För det är i allt för stor utsträckning just denna situation som svensk luftfartspolitik på senare år har skapat; en massa hangardrottningar. Att det knappast heller är direkt flygsäkerhetsfrämjande behöver man inte vara ett snille att förstå...om man ändå någongång ska unna sig några fattiga studsar med en personlig flygtrim som kunde varit bättre...
Man kan då slutligen fråga sig vilket haveri som är det värsta? "Pyramidhaveriet" Transportstyrelsen eller den svartflugna Super Cuben? Helt klart finns det ett starkt samband. Undrar bara om budskapet om detta faktum går fram till våra politiker och makthavare? Det är ju tack vare deras beslut som vi har landat i den rådande situationen. Allmänflyget är en förutsättning för övriga genrer av flyg - berikar man inte dess jordmån så kan inte heller de mer kommersiellt genomsyrade få näring. Denna mycket grundläggande insikt verkar man helt ha missat.