Flygklubben och Jodel SE-CIC
Anders skickade denna bild på en kvaddad Jodel. För att teckna en bakgrunden till när, var, hur etc så saxar jag följande ur Norra Smålands flygklubbs historik, en gång skriven av yours truly.
I början av 60-talet fanns ett antal flygentusiaster i Nässjö, några av dem hade tagit A-certifikat hos AB Stockholms Aeros flygskola på gamla Rocksjö-fältet i Jönköping. Något annat som var gemensamt för flera av dem var att de under senare biten av 40-talet varit med i den avsomnade Sjunnaryds Segelflygklubb. Två tongivande personer hette Gunnar Borendal och Torsten Burman och tillsamman med ytterligare 38 personer (varav tio med certifikat) bildade de Nässjö Flygklubb den 20 september 1962. Klubben förste ordförande hette Nils Johansson, sekreterare blev E. Sörell och till kassör utsågs Borendal. (1965 ändrades namnet till Norra Smålands Flygklubb.)
Kort därefter inköptes det första flygplanet; en Jodel D.112 försedd med en 65-hästars motor och med registreringsbeteckningen SE-CIC från Halmstads Flygklubb, där den byggts åren 1957-60. Den betingade ett pris av 17 000 kr och överlåtelsen noterades i Luftfartygsregistret den 21 november 1962.
Redan i december 1962 ansökte den nybildade klubben hos Eksjö Garnision om att få använda Ränneslätt och fick därifrån ett positivt svar. Men det kom att dröja ytterligare ett par år innan man kunde säga att man var fast baserad där – till dess hyrdes hangarplats i Jönköping. Man hade i mars 1963 inköpt en Piel CP.310 Smaragd från den svenska importören Firma Aero Smaragd i Höganäs. Detta plan, D-EDRI, var tillverkat 1961 och infördes i det svenska luftfartsregistret som SE-CWF i maj 1963. Smaragden hade finansierats av byggmästaren Borendal.
I maj 1963 landade Torsten Burman med ett av klubbens plan, Jodel SE-CIC, för första gången på Ränneslätt. Han fick göra detta på en grusväg då flygstråket inte ännu var anlagt. Ett repförband ur Ing 2 färdigställde stråket i september samma år och det kom att mäta 600x50 meter. Man skalade av ljungen (och tyvärr också matjorden) så att den underliggande sanden kom i dagen och fixade så att stråket låg i ”0”, d v s inte lutade åt något håll.
Den 24 juli 1964 var SE-CIC ute för ett ”större missöde” på Axamo och förklarades efter detta försäkringstekniskt som totalhavererad. Vraket kom sedermera försäljas till Rune Nordh i Tibro som försatte planet i flygbart skick igen. 
Nu till texten som Anders också skrev i mailet med bilden.
Här kommer en bild på CIC:s sista landning i flygklubben regi.
Jag höll på att fixa tändstörningar och hade skruvat av magnetlocken. Samt höll på att klippa bort korroderade tändstiftskabeländar, när Björn Brink kom och frågade om han kunde låna kärran en stund när jag var klar.
Jag provkörde motorn och såg honom taxa ut för att starta bana 19 på Jönköping/Axamo. Jag gick därefter mot fiket.
När han kom i höjd med tornet stannade motorn. Mitt hjärta flög upp i halsgropen.
Hade jag missat något när jag satte ihop kablar o magneter ? Motorn gick igång igen och Björn svängde lite västerut för att få plats och kunna landa bana 01.
Jag sprang mot banändan samtidigt som jag i huvudet gick igenom allt jag gjort med tändsystemet.
Motorn stannade och gick igång ett antal gånger.
Sista gången hade Björn lyckats komma runt, men klarade inte katastrofstaketet av trä där stället fastnade och kärran kanade iväg i ett moln av sand och damm..
Jag var uppe på vingen nästan i samma ögonblick som dammet lagt sig. Med tanke på hur motorn uppfört sig hade jag mina misstankar. När jag öppnat rutan och böjt mig ner för att kolla, drog jag en lättnandets suck. Killarna var oskadade och dragkranen under instrumentbrädan var stängd till hälften.
Passageraren Björn hade med sig hade varit nervös och fladdrat omkring med benen och råkat sparkat igen bensinkranen. Björn hade haft fullt upp med att undvika kollision med trädtopparna, så det hade inte varit läge att böja sig ner under instrumentbrädan och kolla kranen.
Sedemera kom det en modifiering bestående av ett bleck som man knäppte dit för att undvika vådastängning av kranen.
Jodelen var en trevlig liten maskin, som vi flög för en mycket billig penning, förmodligen på den snälle farbror Borendahls bekostnad...
Klubben har en sedan en tid även en facebookgrupp - gå in och ge ditt gillande vettja. Läs mer om Jodel här.
Som sagt så byggdes SE-CIC upp igen. Flygplanet finns fortfarande, numera är det sedan många år uppgraderat till Jodel D.126 (det vill säga försedd med en 85-hästars Continental-motor).
