Om folkflygplanet Jodel
Jodel är en sammanslagning av ett par stavelser i två namn; Joly och Delemontez. De fullständiga namnen är Edouard Joly och Jean Dèlèmontez. 
Joly och Delemontez hade lärt känna varandra i slutet av 30-talet när den senare, som var blivande flygingenjör i franska flygvapnet, hade börjat knäcka extra i Jolys flygverkstad i Beaune. Joly hade tidigare byggt och flugit en Flygande loppa och båda hade en tanke på att försöka konstruera ett flygplan som var mer förlåtande och lättare än denna att flyga. Joly hade dock plockat ut motorn, en 26 hästkrafters Poinsard, och provat den istället på ett Avia 11A-glidflygplan, just för att se om detta var en lämplig lösning. Dock kom kriget emellan och Joly gömde motorn i sin verkstad...som nu istället kom att syssla med jordbruksmaskiner.
1943 återanslöt sig Delemontez till honom, efter lösgjort sig från jobb åt den franska flygindustrin som nu jobbade för tyskarna. När kriget slutade gifte sig Delemontez sig med Jolys dotter Madeleine och 1946 registrerades familjeföretaget Avions Jodel. Man fick bra beläggning i verkstaden redan från början med att främst renovera segelflygplan av tyskt- och franskt ursprung som sedan spreds bland flygklubbarna.
Samtidigt dammade man av de gamla tankarna på ett eget konstruerat flygplan. Längst in i verkstaden byggdes en liten ensitsare i trä kallad D9 som i nosen fick den gamla Poinsard-motorn. Detta var Delemontez nionde konstruktion med den första som kom längre än ritbordet. Den hade den karaktäristiska ankvingen med den lätt uppvikta yttersektionen, sedermera välkänd som "Delemotez trapezoidal planform". Det lilla planet fick smeknamnet Bébé, men många besökare var skeptiska - skulle Jodel D9 Bébé verkligen flyga?
Runt jul 1947 var man färdiga och just på grund av skeptiska medlemmar i Beaunes flygklubb transporterades D9:an till ett annat flygfält på andra sidan stan. Den 21 januari 1948 provflögs planet, med registringsbeteckningen F-PEPF, av Joly från ett fält täckt med ca 30 cm snö. Efter en serie provflygningar kunde man konstatera att D9:an uppförde sig bra i lufthavet. Efter 100 timmar flygutprovning behövdes tämligen lite förändras. I den franska flygpressen kom planet pressenteras som något av en ny Flygande loppa, precis som en gång varit tanken. Jodel sålde ritningar för fullt. Ihop med ritningssatsen ingick licens att bygga ett plan. Ett stort antal byggdes med en rätt rik flora med olika motorer, exempelvis hade D92 en VW-motor och D95 en Luétia-motor.
Idag finner man prototypen F-PEPF på Musée de l'Air i Paris.
Ganska snart uppkom tanken på att bygga ett tresitsigt plan åt Beaunes flygklubb. Motor skulle vara en Miné på 75 hk och detta skulle bli Jodel D10. Under arbetet med denna besöktes anläggningen av folk från franska flygministeriet i december 1948 och dessa hintade att man borde tänka tvåsitsigt istället. Det planerades nämligen en konstruktionstävling för ett skolflygplan avsett för de franska flygklubbarna.
Delemontez utgick ifrån D9 och ritade nu D11, en i det mesta förstorad variant med täkt kabin. Två exemplar beställdes av flygministeriet, den ena - F-WBBF - fick en Salmson-motor på 45 hk. Den flög vidare - som F-BBBF och F-PBBF - i flera år och finns nu bevarad på Jodel-museet i Beaune.
Den andra prototypen - F-WBBG (c/n 02) - fick motorn som var avsedd för D10; en 75 hästkrafters Miné. Ny beteckning blev då D111. Under de fem första månaderna av 1949 hade Avions Jodel lyckats färdigställa båda två exemplaren, flygutprova och dessutom leverera dem. Detta till samma pris som en SIPA 901 utan motor (som också deltog i tävlingen)! Det ska kanske sägas att Avions Jodel vid den här tiden hade tre anställda, en utöver herrarna innan nämnda.
Det bör noteras i sammanhanget att F-WBBG blev i augusti 1951 en Jodel D112 (vid det laget omreggad till F-BBBG), alltså man installerade en Continental A65-motor med lika många hästar.
Därefter hamnade den i Holland som PH-VRG 1966-76 och sedan i Danmark som OY-ALE.
1985 blev denna Jodel-prototyp svensk; SE-BEB. Den flögs i sju år som sådan, därefter utgick luftvärdigheten utan att förnyas. Sista gången jag såg denna Jodel var den nedmonterad i en hangar på Timmele-fältet utanför Ulricehamn. Vet folk om egentligen var just SE-BEB är för ett flygplan? Vore kul att se den i luften igen men ska den inte flyga så borde BEBben ha en självklar plats hos Arlanda Samlingarna, helst bredvid en så kallad KSAK-Jodel.
KSAK-Jodelerna - de borde man skriva något om...
