Minnen - en sommar för 33 år sedan
Morfar Sven slipar sin lie på Västra Näs sommaren 1978. Bilden är en av många som togs en julidag då mor, syster och mormor åkt iväg någonstans och då lämnat mig ensam med morfar...och kameran. Jag trodde jag skulle få bannor för att jag slösat med diafilm, men idag känns det som alla ändå är rätt tacksamma för att bilderna finns. Och på sätt och vis var det väl även en slags minifotoskola för den då tioårige bloggisten.
Det har här på bloggen sagts förrut, men det tål att berättas igen: Det finns en hel del intryck som etsat sig fast från denna sommar.
Kantarellplockning i Västra Näs, kräftfiske i Västra Näs, kusinhäng på Västra Näs, Ronnie Peterson på Anderstorp (Lauda vann), fotbolls-VM i Argentina, bussresa till ett regnigt Oslo, TV-serien Tsarens kurir, tälta på gården hemma på noris, läsa Tintin i tältet, läsa Alix i tältet, sommarlovsföljetong i P1 (Kung Arthur och riddarna vid runda bordet), Flem (granne) spelar trummor till Rakt över disk och Skivspegeln på fredagarna, teckna serier/teckna serien Jerry Dick Eng (my God, vilket namn!), köpa nummer av Fantomen, Helgonet och Pilot samma dag som de börja säljas, ofta även serietidningen Tumac, stjäla morfars eka och ro ut på Södra Vixen med Johanna Glaser, ta någon form av simborgarmärke, ta andra plaskmärken, cykla hit och dit, vara bilsjuk i apambulans, tro att Gasonlin är svenska (okej, överdriver lite), tro att Kal P Dal är svensk (överdriver kanske liite ännu mer), tycka att läsken Comet är god fast den har skum grön färg, eller snarare gilla den just för färgen (överdriver inte ett dugg)...
Allt detta innefattas, med hjälp av denna låt, i denna version, i mitt minne, som det sägs i sången; for eeever...
Nigel Olsson gick in i Poporamas Heta Högen den 25 maj 1978 med sin version av Say Goodbye To Hollywood och abonerade på en plats i 'högen' i ytterligare tre veckor. Nog för att Billy Joels egna version är bra, men denna - gjord av Elton Johns trummis - är till och med bättre. Så här skrev jag för tre år sedan i ett inlägg om denna fantastiska låt:
1976 släppte Billy Joel albumet Turnstiles där just Say Goodbye To Hollywood finns med. Den släpptes också på singel i en liveversion 1981 och blev då en Top 20-hit. Joel, som den utpräglade Long Island-kille han är, känner sig trött på att bo på den amerikanska västkusten - och när man lyssnar på texten så är ju det inget man direkt missar.
En "populär" förklaring för låten är annars att den handlar om Ronnie Spector, att hon då hölls fången av sin ex-make Phil Spector. Och det är nog så att Billy Joel och producenten Phil Ramone hade Spectors The Wall of Sound i tankarna när man spelade in låten, eller hur?
Hur skulle då en version med Ronnie Spector låta? Tidigt nästkommande år hade Ronnie Spector kommit ut från "fångenskapen" och kom då att spelade in låten - klicka här för att kolla in ett Top Of The Pops-inslag från oktober 1977. Den var producerad av Little Steven och The E Street Band fick i detta fallet ikläda sig rollen som "The Wall Of Sound".
Nu är det nedsläpp för Olsson:
Bobby's drivin' through the city tonight, Through the lights in a hot new rent-a-car...
