Pitts S-2A SE-FTY - 1
Manx Kellys demo-Pitts! Jo, den var faktiskt det, SE-FTY, innan denna båge importerades från England 1973. Bilden är tagen av Lia på Bromma den 13 februari 1974. Om ni inte minns namnet Manx Kelly så föreslår jag att ni kollar in inlägget Rothmans Aerobatic Team - 1. Därifrån saxar jag också följande:
G-BADY var en av de ursprungliga Pitts S-2A i Rothmans och gick tyvärr åt i en dödlig olycka sommaren 1984. På bilden skymtar vi ytterligare tre S-2A - den som är röd/blå sätter jag en hundring på är G-BAPU, sedermera SE-FTY. G-BAPU ägdes (och var reggad i UK samma tid) mellan februari och november 1973 av Kellys Aeroplane Ltd., såldes sedan till Sverige. Med andra ord, detta antagande borde kunna datera bilden...
Jämför också målningen på SE-FTY och Rothmans G-BADY. Det blåa fältet i mitten på kroppen har samma utformning, likaså den blårandiga spinnern (standard för Aeroteks Pitts S-2 denna tid?).
SE-FTY var den första Pittsen på svenskt register. Ja, planet var väl en av de första av den tvåsitsiga S-2-varianten i vår ände av världen i överhuvudtaget. Det amerikanska export luftvärdighetsbeviset (E118234) för Aerotek Pitts S-2A med tillverkningsnummer 2049 utfärdades den 24 maj 1973 och den engelska luftvärdigheten (CofA. No. 5114) fick planet den 17 augusti samma år. Pittsen hade redan den 19 februari registrerats G-BAPU på Kelly Aeroplane Limited, 14 Beach Park, Walters Ash, Buckinghamshire.
Den 13 november 1973 avförs G-BAPU ur det engelska registret som såld till Sverige: ny ägare är Göran Rosén i Ulricehamn. De närmaste månaderna genomför Luftfartsinpektionen en importgranskning, denna avslutas med att Ulf Dahlqvist provflyger SE-FTY - som kärran nu blivit döpt till - på Bromma den 13 februari (notera det datum som Lias bilder är tagna). Samma dag signeras grundbesiktingsrapporten, luftvärdighetsintyget anges utfärdat av Svensk Flygtjänst dagen innan (flygplanets TTSN anges till 36 timmar). Den 18 februari registreras SE-FTY officellt i Sverige.
Göran Rosén var verksam inom familjeföretaget AB IRO, från början ett litet trikåföretag i Ulricehamn. Man hade börjat ändra inriktning mot maskiner till tekoindustrin, främst en speciellt framtagen garnmatare till stickningsmaskiner.
Den första Pitts S-2 i Sverige (i Norden?) gav naturligtvis eko i den dåtida flygpressen - här är ett exempel.
Rosén behöll flygplanet i 13 år. I början av 1987 såldes SE-FTY till Harry Moheim, Huddinge, och baserades på Skå-Edeby. När han två år senare tog levererans av en ny Extra 300 såldes Pittsen vidare.
Nästa ägare hade också stockholmsadress: Lars Andersson, vars far för övrigt var välkänd för svenska folket som Stikkan med samma efternamn. Han ägde formellt SE-FTY fram tills bara några år sedan. Även om kärran då inte flugit på några år. Varför? Jo, den 20 maj 1995 råkade SE-FTY ut för en rundslagning (det var inte ägaren som flög) i samband med en utelandning, faktiskt inte många kilometer från den plats där följande bilder är tagna....
Så här såg Pittsen ut vid en provmonterning i september 2009. Planet är för närvarande under renovering på Håtuna av Patrik Sjöberg och Stefan Sandberg.
Dukning av vingar i november 2010 och nedan svetsning av landställ i januari 2011. Det lär bli mer om denna Pitts S-2A här på bloggen framöver. Flyger SE-FTY igen "till sommar'n"?
