Apropå En bro för mycket - 1
Jag hade först bara tänkt lägga en kort kommentar direkt i bloggen om Stures inlägg om DC-3 i filmen En Bro För Mycket, men det tar nog lite mer plats än vanligt.
Först och främst är det knappast troligt att man flög 50 timmar med det flygplanet enbart för filmen, inte ens om man räknar in ferry från Portugal. Hela sekvensen med fallskärmshoppen är nämligen inspelad en och samma dag! Faktum är att det var ytterst nära att hela sekvensen skrotades innan den ens spelades in. Förutom de fyra flygplan du redan nämnt, inklusive SE-GUL och Åkes, hade man tre stycken inlånade från Danska Flygvapnet och fyra stycken från Finska. Totalt alltså exakt stycke elva C-47 som flyger i filmen och inte bara 5-6.
Det var egentligen ytterligare två flygplan tilltänkta, båda C-53or, men som inte godkändes för att släppa hoppare då de inte hade fraktdörrar. Som synes i filmen var flygpanen inte alls grönmålade utan i stället iklädda nån slags gulbrun nyans som tydligen hade med kontraster i filmen att göra. Tydligen viktigare än att göra allt autentiskt! När alla flygplan var ommålade och alla övriga inblandade personer, hoppare och dylikt var på plats sket sig vädret. Jag minns inte hur många dagar allt låg nere, men det kom till en punkt då producenten Joe Levine sa åt regissören Richard Attenborough att skrota hela sekvensen eftersom allt stod stilla och kostade enorma summor för var dag som gick. Regissören lyckades dock övertala producenten att vänta en eller möjligen två dagar till. Sista dagen på nåder var vädret tillräckligt bra och hela sekvensen spelades in under eftermiddan.
Man har inte någonstans i filmen kopierat ”flera tagningar” i samma bild, däremot finns det några få sekunder där exakt samma sekvens filmat från marken ligger dubbelt i bredd. Det är svårt att inte lägga märke till att inte bara flygplanen gruppvis ligger i perfekt formation utan även uthoppen till vänster och höger är exakt synkront! En inte alls särskilt avancerad metod, tvärtom både enkel och billig, nästan lika gammal som film i sig. Annars så syns det som sagt aldrig fler än elva flygplan i bild samtidigt. Det ”tolfte” flygplanet som filmar rakt bakåt i luften är i själva verket en camoflagemålad Aztec! Hela hoppsekvensen är filmat med åtskilliga kameror samtidigt både i luften och på marken. Hela sekvensen finns att se här....
Samtliga Horsaglidisar i filmen är replikabyggen, ingen var luftvärdig. Inga C-47or byggdes speciellt som ”bogserflygplan”, däremot så fick väldigt många en modifiering redan vid tillverkning där en vajjer (eller ”wire” som det också stavas) var fäst i vingbalken och gick under kabingolvet bak till stjärtpartiet som i sig inte var så mycket mer annorlunda än att bara själva konen saknades. Att en DC-3 idag har en komplett stjärtkon är alltså inte nödvändigtvis ett bevis på att den inte använts som bogserkärra.
Det här med att plocka upp en glidare ”raffinerat” med en krok har inte alls med att göra om fler flygplan släpades samtidigt. Denna metod användes enbart för att hämta hem glidflygplan som inte slagits sönder vid utelandning, och tydligen inte i nån större utsträckning . De var med andra ord aldrig lastade med mer än en pilot. Start med en eller flera glidare lastad med trupp eller annan materiel gjordes alltid på ”vanligt” sätt från flygplats. Det är rätt som Sture skriver att man normalt plockar upp ett reklamsläp ”baklänges”, framförallt om det består av bokstäver. Men det är inte helt ovanligt att man av tidsbrist ibland ”drar upp” en panel som ligger raklång bakåt direkt från marken. En rätt spännande manöver som jag provat på några gånger.
