9Q-CYC - en annan Congo Queen - 2
Apropå det tidigare inlägget om 9Q-CYC så kom det ett mail från Sture Friedner om denna DC-3. Det lyder som som följer...
Du skrev: ”Fråga Åke Jansson hur han köpte DC-3 9Q-CYC till TAZ. Den hade tidigare varit med i 'En bro för mycket' och jag har mina aningar att den kanske var tilltänkt systerkärra till GUL i RRC Air”. Detta har jag nu gjort.
9Q-CYC användes mycket riktigt i filmen En bro för mycket där den loggades för mer än 50 timmars flygning. Filminspelningen gjordes med bara ett fåtal DC-3:or (kanske 5-6 stycken?) men genom att kopiera flera tagningar fick man fram masscenerna i filmen – en avancerad teknik på den här tiden långt före animationens tidevarv.
En belgisk affärsman i Kongo som tillverkade cyklar behövde ett lite större transportplan. Han hittade annonsen på DC-3:an och köpte den direkt från filmbolaget. Åke fick hämta kärran i Frankfurt och flög ner den till Kongo. Den var då tom inuti så när som på några få stolar. Planet var vitt (vatten-)färgen från filmen (grönmålad) var hjälpligt avtvättad, men satt ändå kvar i nitar och springor, varför Åke lutade av hela planet och målade upp det i TAZ (Åkes flygbolags) blå-gula färger.
Den belgiske affärsmannen blev efter en kort tid sjuk och reste hem till Belgien och efter konkurs överläts flygplanet på Åke. Åke tömde planet på den inredning som fanns kvar, lade plywoodskivor som golv och använde planet som hoppkärra för militära fallskärmssoldater (fick plats många eftersom planet var så lätt – de fick sitta direkt på golvet).
Planet flögs sedan av TAZ fram till dess Åke var tvungen att fly från Kongo 1991 – och står fortfarande kvar där nere.
9Q-CYC råkade en gång ut för en allvarlig incident på ett litet gräsfält ute i bushen. En av TAZ-piloterna glömde att låsa sporrhjulet vid landning varefter planet började ”wobbla” på marken och körde av banan in mellan träden och slog sönder ena vingen. 
Åke transporterade då en ny vinge på floden till så nära fältet han kunde (ca 1½ mil) och drog sedan vingen på högkant balanserad på en axel med två hjul på stigarna fram till fältet. Hela transporten tog några månader och när de kom fram hade infödingarna plundrat kärran på roderlinorna, så Åke fick sätta igång att tillverka nya…
Men kärran kom i luften och flögs sedan många år innan revolutionen satte stopp för all verksamhet i Kongo.
Med många vänliga
//STURE
Ps: I filmen kan man se hur bogsering av Horsagliders gick till. Man använde speciella C-47:or som var byggda för bogsering (Åke Janssons Congo Queen i Vallentuna är en av dessa). Repet (jo ett rep - man fick ju problem med dessa) gick in i C-47:ans stjärt (som vara annorlunda utformad än DC-3:ornas, se fotot). I filmen bogserar man ungefär som vid segelflyg och man startar tillsammans. Men ett mer "raffineret" sätt - som troligen användes då man bogserade mer än en glidare - var att fånga upp repet "i flykten" på samma sätt som man gör med reklamsläp. C-47:an hade då en krok i viere hängande bakom sig och kroken tog tag i repet som var upphängt mellan några höga pinnar. Dock, för att få en mjuk start vid upphämtning av reklamsläp lägger man släpet "baklänges" och "rullar" upp det - detta gick naturligtvis inte med glidarna. I stället fanns i C-47:an en stor viere-trumma med bromsfunktion. När kroken fått fäste började vieren löpa ut genom stjärten på C-47:an och allt mer som vieren spändes bromsades trumman. På detta sätt fick man en mjuk (?) start även för glidarna.
Då Åke köpte Congo Queen (9Q-CUK) i Kanada 1977 fanns fortfarande viere-trumman kvar i planet. "Fallskärmshopparplanet" 9Q-CYC var däremot inte ett bogserplan.
