Ex-svenska DC-7 hos franska Air Fret
SE-ERS Bromma den 11 juni 1969. Bilderna på DC-7 i detta inlägget är tagna av Rolf Larsson.
Douglas DC-7BF SE-ERS (c/n 45238) har varit på bloggtapeten tidigare, detta i inlägget AvArt: Swedecross DC-7BF - det finns en hel del skrivet där om denna frakt-DC-7 som en gång ägdes av Svenska röda korset (SRK). Kärran berördes också i DC-7BF "Super Snoopy"...men jag ska undvika att upprepa för mycket av vad som stod i dessa inlägg. SE-ERS såldes tillsammans med systerkärran SE-ERO, en "plane" DC-7B, efter avvecklingen av SRKs flygverksamhet till franska Compagnie Air Fret. Tidpunkt: januari 1970.
Bolaget Air Fret hade sitt huvudkontor på 110 Boulevard Pereire i Paris men annars var hemmabasen Nimes-Garons. Det hade bildats 1964 då grundaren och ägaren Roger Colin ombildat sitt gamla flygbolag Aéro Fret. Flygplanflottan bestod 1971 "officellt" av 5 stycken Douglas DC-4, 2 stycken DC-7 och 2 stycken Lockheed Super Constellation.
Under Biafrakonflikten hade Air Fret varit flitigt anlitat att flyga in vapen till utbrytarstaten med sina DC-4or och Connies. Nu när kriget var över var dessa flygplan rätt slitna och det var naturligt att söka ersättare. Dock blev inte SE-ERO - vilken på franska för övrigt blev F-OCPZ - något vidare använd, utan kom att ställas av i Nimes ganska omgående och skrotades ett par år senare. Nedan ser vi SE-ERO på Bromma sommaren 1969.
Så i egentlig mening opererade Air Fret från och med slutet av 1970 en DC-7BF och en Super Constellation. Man rörde sig inom samma segement av ad hoc-fraktcharter som till exempel samtida ARCO (Bermuda) Ltd., det fanns mer än en likhet med det bolaget, till exempel ur personalhänseende. Air Fret flög mycket på Afrika och Mellanöstern - en frakt ut från Frankrike och frukt och grönt ombord när man kom tillbaka.
Det blev så att även en del svenskar kom i denna veva att börja jobba för Air Fret. Somliga fick flyga rejält mycket också, nedan är skannat ur allas vår Baskervilles loggbok.
Kanske svårt att se men det är två "ben" där som ligger på 9 timmar 50 minuter, båda mellan Marseille-Marignane (LFML) och Taif (OETF) i Saudiarabien. Flygplanet han flugit är just DC-7BF F-OCOQ.
Förrutom Baskerville (a.k.a Robban Widmark), bestod besättningen allt som oftast av Bengt Larson (F/O) och Rune Wallin (F/E) - de kunde skrapade ihop cirka 150 flygtimmar på en nätt månad hos bolaget. Första flygningen i F-OCOQ loggade Baskerville den 6 mars 1970. Samma besättning flög också för ARCO, tänker återkomma till det bolaget framöver.
Under 1972 avyttrade Air Fret F-OCOQ till irländska Aer Turas, men man behöll sin Connie - den "ökända" F-BHML - fram till 1976.
Det finns ett knippe intressanta bilder på "vår" DC-7BF på airliners.net - hon har burit ett antal bolagsnamn genom åren. Klicka här.
Någon gång i slutet av 90-talet ansångs flygplanet ha tjänat ut och ställdes av hos Aerolineas Mundo på Santo Domingo-Herrera (MDHE) i Dominikanska republiken. Troligen har före detta SE-ERS/F-OCOQ vid det här laget skrotats. Eller?
F-OCOQ på Bromma den 6 september 1970. I nosen bär hon namnet Ville de Valence.
