Lear Jet och FFA P-16
Under många år var Lear Jet/Learjet synonymt med bizjet. Inte så värst konstigt, Lear Jet 23 var den första affärjeten som kom att levereras i ett större antal. Säkert är det också flera av er som känner igen frasen "You should belong to the jet-set, Fly your own private Learjet" från Harpos 70-talsklassiker Moviestar.
Men någongång på 80-talet blev Learjet omsprunget av första generationens Cessna Citation - en betydligt tråkigare konstruktion, både att titta på och - inte minst - som intressant historia.
Men någongång på 80-talet blev Learjet omsprunget av första generationens Cessna Citation - en betydligt tråkigare konstruktion, både att titta på och - inte minst - som intressant historia.
Varför säger jag så? Jo, kolla på bilden nedan, främst på vingarna: Det där är Lear Jets stamfader - det schweiziska attackflygplanet FFA P-16.
Av P-16 blev endast ett halvdussin byggda. Schweiziska Flugwaffe köpte istället Hawker Hunter från England. Här är ett filmklipp med P-16.
Sidospår 1: I P-16 satt två stycken 30 mm Hispano-Suiza-akan. Det slår mig direkt att en efterföljande bössa med samma kaliber och från samma smedja (från 1970 en del av Oerlikon) hamnade i en Saab...
Men även om P-16-programmet avbröts så kom det leva vidare i annan form i ett nytt bolag; Swiss American Aviation Corporation (SAAC). Det hade grundats av uppfinnaren och entreprenören William "Bill" Lear 1959. Här kom bland annat konstruktören av P-16, Hans-Luzius Studer, medverka i arbetet med att ta fram ett snabbt jetdrivet affärsflygplan; SAAC 23, senare omdöpt till SAAC Lear Jet 23.
Sidospår 2: SAAC kom att äga en i Israel inköpt P-51D Mustang, N251L, som bland annat användes som följeflygplan vid diverse prov. Vi har tidigare snuddat vid N251L i inlägget Twilight Kalle.
Problem uppstod med schweiziska skattemyndigheter (!) och rätt snart flyttades verksamheten till amerikansk flygindustris Mekka, det vill säga Wichita, Kansas - där började man ihopmonteringen av prototypen till Lear Jet 23 tidigt 1962. Planet kom att premiärflygas den 7 oktober 1963 och drygt ett år senare började serielevereranserna. I en artikel kan man läsa:
Learjet 23 turned out to be an attractive product. It was pretty and fast. The aircraft has quickly conquered the aviation world and the business community, and had occupied the society's imagination for quite a long time. At first it was bought mainly by big corporations, and celebrities such as Frank Sinatra, Danny Kaye, anchorman Peter Jennings helped to create the image of the perfect aircraft for the elite.
Gissa vad FS står för?
Läs gärna denna artikel också, från början publicerad i Flying Magazine i oktober 1978.
Lite över hundra stycken av 23:an kom att tillverkas innan produktionen 1966 övergick till Lear Jet 24. Då hade även andra bizjets börja dyka upp och det blev än svårare ekonomiskt för Lear Jet. Därför såldes bolaget 1967 till Gates Rubber Company, Denver, Colorado, och fick då namnet Gates Learjet Corporation (Notera ihopskrivningen Learjet). 1990 tog kanadensiska Bombardier över produktionen och bolaget döptes om till Learjet, Inc.
Flygplanet har utvecklats genom åren och har förekommit i ett antal versioner/storlekar. Learjet 40 XR, -45 XR, -60 XR och -85 är de modeller som för närvarande erbjuds. Fast ska man vara ärlig så går jag nog mer igång på en gammal Learjet 24/25 som fått ett par nya FJ44-motorer installerade...
