Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

TP "Twotter"

Publicerad 2009-02-08 10:58:42 i Flygföretagande,


SE-GEA, Crownairs första DHC-6-300 Twin Otter, fotograferad på Visby flygplats av Sven Stridsberg 1974.

1973 startade utfasningen i flygvapnet av TP 83 Pembroke. Men vad skulle man ersätta TP 83 med? Här följer mina egna tankar och funderingar omkring detta, så ta det för vad det är...


TP 83 nummer 83012, "Helge 88", på Sundsvall/Midlanda den 29 april 1970. Bild: Rolf Larsson.

Först lite förhistoria: TP 83 Pembroke hade anskaffats i mitten av 50-talet och ersatte Junkers Ju 86K - eller på "ren svenska"; B 3 i transportversion. Bland andra typer som man tittade inför anskaffningen av B 3-ersättaren var till exempel DeHavilland Canada DHC-3 Otter.

Egentligen var faktiskt förslaget, som de tillsatta utredarna kom fram till, att det bästa och mest prisvärda var att köpa in ytterligare begagnade DC-3 - typen fanns ju redan i flygvapnet som TP 79. Men Chefen för Flygvapnet, Nordenskiöld, sa nej - inget gammalt, det ska vara nytt! Sexton nya Hunting Percival Pembroke inköptes därefter. Man kan ju undra hur många DC-3 man hade fått för pengarna spenderade i detta inköp? Något som jag grunnat över tidigare.

Totalt kom flygvapnet att använda arton TP 83, två stycken köptes 1961 från danska flygvapnet och kom i tjänst ett par år senare.



RDAFs Pembroke 692 blev 1963 TP 83 nummer 83017 i flygvapnet. Färgbilden visar samma Pembroke i VIP-målning fotograferad av Rolf Larsson på Torslanda den 10 juli 1970.



När vi kommer in i det tidiga 70-talet börjar så sakterliga Pembroke "ta slut". De flesta andra länders flygvapen som opererar typen har börjat fasa ut den, antagligen av samma anledning som vi i Sverige: Vingbalken. Den måste få en omfattande översyn om man ska fortsätta använda Pembroke förbi en total gångtid av 4 000 flygtimmar. Dessutom är Pembroke i jämförelse med nyare flygplantyper ganska oekonomisk att operera.

Kort och gott, tiden hade sprungit ifrån Pembroke. Under 1973 kasseras tio av de kvarvarande sexton flygplanen. Sedan tas resterande  TP 83 succsesivt ur tjänst och de sista två exemplaren kasseras i oktober 1977. 


TP 83 nummer 83008 tillhörande F 11 i Nyköping. Bild: F 11 Arkiv (Rune Holmsell) via LIA.

Så tillbaka till den inledande frågeställningen: Vad skulle man ersätta TP 83 med? Och skulle man i överhuvudtaget göra det?

Från Kontakt 90 (februari 1989):

Mot bakgrund av flygplanets ålder och i övrigt mot bakgrund av Flygvapnets nya doktriner vad det gäller transportflyget, skulle en strukturell "0-ställning" av TP83 kostnadsmässigt ej vara relevant. Transportflyget förfogade nu över TP79 Dakota (DC-3), trorts Nordenskiölds tidigare negativa syn på flygplantypen. Än mer avgörande var dock att TP84 Hercules tillförts Flygvapnet, utgörande ryggraden i FV:s transportflygorganisation.

Det där med "flygvapnets nya doktriner vad det gäller transportflyget" är intressant. Först kanske man misstänker att det finns en del rörande basfilosfi eller dylikt bakom det uttrycket. Är väl kanske inte helt omöjligt, men jag tror att det först och främst är frågan om politik - att ge ett tveksamt statligt bolag fog för sin existens.

Det jag i första hand intresserar mig för är det faktum att samma år som TP 83 börjar fasas ut - 1973 - levereras de första tre DeHavilland Canada DHC-6 Twin Otter till det statliga flygbolaget Crownair.

I det tidigare inlägget Crownair - och alla dessa affärer... skrev jag följande:

För att fortsätta flyga "tunna" linjer i Linjeflygs trafiknät (något som Ehrenström Flyg tidigare gjort med sina Twin Commanders) hade Crownair redan i februari 1973 beställt tre stycken DeHavilland Canada DHC-6 Twin Otter. Den första, SE-GEA (371) ankommer... den 23 juli. SE-GEB (374) och SE-GEC (375) landar på Bromma efter leveransflygning den 28 augusti...


Crownairs Twin Otter SE-GEA fotograferad på Luleå/Kallax den 2 augusti 1973 av Rolf Larsson. Drygt en vecka efter levereransen...

Inlägget fortsätter...

I Flygrevyn nummer 2 1974 uttalar sig den dåvarande redaktören i Svensk Pilotförenings tidning, Flygposten, den inte helt okände Pej Kristoffersson:

"Kommunikationsministern försöker få Linjeflyg att ta över och avveckla Crownair på ett snyggt sätt. Linjeflyg vägrar, naturligtvis, men måste ge med sig. De köper 50% av företaget. Ny VD utses.

Crownair köper Ehrenströms, som vid tiden för övertagandet förlorar minst en och en halv miljon kronor om året. För att ge Crownair en chans beslutar Linjeflyg att överföra de linjer, som flugits med Nord 262, till Crownair. Fjorton piloter i Linjeflyg måste sparkas för detta."

Man måste undra hur man ersatte fyra
Nord 262 med tre Twin Otter? Men valet styrdes andra, mer dolda, behov. Rent ut sagt: Det var militären som ville ha "Twotter'n". De fjorton piloterna lär erbjudits jobb hos Crownair, som inte hade en direkt höglöneprofil...


I en artikel med rubriken Hunting Percival Pembroke TP 83: Trotjänare som försvinner i Flyghorisont nummer 6, 1975, står det:

Crownair tar över vissa delar av persontransporterna. Elaka tungor antyder att detta bolags existens och fortbestånd säkras bl. a. genom en för tidig slaktning av fortfarande dugliga och populära Pembroke.


Crownair - ett svenskt TAME? Är det bara jag som tror att TP 83 - åtminstone till viss del - ersattes av Twin Otter? Dock kom det alltså inte bli i flygvapenmålning...även om man sett bilder på "Twottrar" inmönstrade under diverse militärövningar på 70- och 80-talet.

Totalt kom Crownair och efterföljaren Swedair att flyga med åtta stycken Twin Otter 1973-88. Det ska också påpekas att när Crownair gör sin första beställning används redan typen i Sverige - på våren 1972 hade Syd-Aero fått sin första, SE-FTO. Typen var redan "mobiliseringsbar" så att säga...



Jag tror att "valet" av flygplanstyp gick till ungefär så här: Ett ständigt år från år förlustbringade statligt ägt flygbolag börjar bli mer och mer en gökunge. Man är redan nischad inom gebitet "offentliga transporter" och delvis ägt av försvarsdepartementet. Man behöver alltså mer "affärsunderlag". Vad göra? Om man snabbar på pensioneringen av sexton stycken TP 83 i flygvapnet borde det ge en del jobb. Men rollen för TP 83 i krigsorganisationen då? Okej då, militären får välja flygplanstyp. 

Man undrar lite över kriterierna från militärens sida i Crownairs köp av Twin Otter? Vad finns på pränt? Och hur var det tänkt att använda typen i krigsorganisationen...samt vad hette förbandet och hur var det organiserat? Pembroke kunde ta sex bårar. Twin Otter åtta bårar? Eller cirka 15-20 fullt utrustade fallskärmsjägare? 

Sedan fanns ju självklart ett antal andra flygplantyper i användning hos Crownair/Swedair, till exempel Cessna 402 och, lite senare, Cessna 404. Dessa kom då och då brukas militärt för transport av personal (Cessna 404 blev en bit in på 80-talet TP 87, det är dock en annan historia.). Men inköpen av dessa Cessna-typer var styrda av marknadmässiga behov och inte militära-...vilket Twin Otter verkar ha haft. Eller är nu jag helt ute och cyklar..?  

Nedan: Twin Otter SE-GEC i Swedair-målning. Bromma den 1 augusti 1976. Bild: Rolf Larsson.

Kommentarer

Postat av: Håkan Buffal-O.

Publicerad 2009-02-08 17:13:07

Mycket intressanta tankegångar!

Jag önskar att jag kunde slå hål på din teori bara för att hålla debatten i gång men det går inte.

Postat av: F

Publicerad 2009-02-08 17:36:57

Tack, Håkan. Jo, denna "TP Twotter-tanke" har funnits i bakhuvudet allt sedan jag skrev det första inlägget om Crownair för cirka ett år sedan. Jag hoppas att bli motsagd, det gäller att sticka ut hakan en bit...annars kommer man ingenstans. Kanske det finns något i mina spekulationer som stämmer..?



Sedan är tiden - det sena 60-talet/tidiga 70-talet - väldigt speciell i Sverige. Det finns många aspekter som spelar in; politik, ekonomi...ett kallt krig, med mera...

Postat av: Christer

Publicerad 2009-02-09 08:38:16

Intressant... Fast mest gillar jag SydAero-reklamen som väcker många minnen (Be-Ge var min "plast-farfar"). Skriv gärna en artikel om det bolaget!

Postat av: F

Publicerad 2009-02-09 08:48:50

Jo, det kanske kommer vad det lider. Men då ska hela "tidspannet" vara med - från att Svarte Petter och Nibbe K bildade Syd-Aero under tidigt 60-tal....till att firman faktiskt fortfarande existerar. Och däremellan hann man flyga Twin Otter och Short 330 och -360...



Kolla här, det ger ännu mer minnen gissar jag:

http://www.timetableimages.com/ttimages/uf.htm

Postat av: sara petersson

Publicerad 2009-07-25 14:20:04

Hej

Det var kul att hitta denna sidan Svarte Petter,Birger Petersson,var min far,och jag tycker det är kul att hitta info om honom.

Han är död sedan några år,hams änka gifte om sig med Nibbe,det är ju rätt så spexigt.

MVH

SARA PETERSSON

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lazerjesus

Les Aventures de lazer du Jesus

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela