Det är en liten planet
...det tyckte denne belgare i slutet av 70-talet.
Plastic Bertrand Tout petit la planète
...gick in i Poporamas Heta högen den den 22 februari 1979 och var med i två ytterligare omgångar.
Liten planet, ja ... åtminstone i den franskspråkiga sfären av denna kallad Tellus. Med ovanstående klipp ringande i öronen (ögonen) så är det dags att lyssna på nästa...
Space Magic Fly
...gick in i Poporamas Heta högen den 22 september 1977, fick vara med i fem veckor. Gruppen frontades av Didier Marouani och Magic Fly hamnade högt på många europeiska hitlistor denna höst, till exempel tvåa i UK.
Kanske inte bara jag som upplever dem som rätt lika, Magic Fly och Tout petit la planète? Det var tack vare Space (?!) som genren Space Disco fick sitt namn: Kallt ljud, syntar och gjord främst i Paris...eller München. Ska man hårdra det hela lite så började Space Disco-eran (om man kan snacka om en sådan) med Magic Fly 1977 och började avrundadas när den belgiske punkaren Plastic Bertrand hade en hit med Tout petit la planète en bit in på 1979.
After Giorgio Moroder and Donna Summer had unleashed their "I Feel Love" in the clubs, and after "Star Wars" had proved to be an unexpected monster hit in the cinemas in the spring of 1977, dance music composers everywhere rushed out to get hold of an Arpeggiator. They could then push a button and the instrument would keep on sequencing signal-like burbling noises on any note as long as needed. Over this base, more sounds could be economically layered like a steady four-on-the-floor thump, a little melody and to top it all, a metallic Vocoder voice and a title suggesting intergalactic romance. Voilá, space disco.
Från Dance Music 101 - Space Disco
Lite kul är det att Space Disco kallades Eurodisco i England...och i USA oftast kort och gott "disco". Influenserna kom ju från början från USA, dels i form av Hi-NGR men också till stor del på grund av Star Wars (som gick upp på biograferna i slutet av 1977). Sedan ett tag fanns ju även populära TV-serier som Star Trek och Månbas Alpha, ej att förglömma. Och när man tänker på det så fanns det också i Frankrike sedan länge flera tecknade science fiction-serier, exempelvis Barbarella och Linda och Valentin. Ännu en källa till inspiration...
Space Disco sounded very close to the USA's Hi-NRG disco. The differences between them was artistic, with much less use of vocals, and the fact that Space Disco wasn't sexually oriented. It was more of a sci-fi thing, the "dancefloor soundtrack of the space age".
Om man sa att fransk Space Disco hade gjort sitt i samma veva som man bytte decenium till 80-talet, så kan man inte helt undgå stjärnklara influenser i denna engelska klassiker som spelades in 1980: Visage Fade to Grey.
Säga vad man vill, när det gäller Space Disco - eller som de själva antagligen refererade det till då; "simply disco" - man klarade i UK inte av att göra det något vidare bra: Hot Gossip and Sarah Brightman I Lost My Heart to a Starship Trooper.
Lite tyskt också: Kung av Musicland Studios i München var Hansjörg Moroder - a. k. a. Giorgio Moroder . Redan i mitten av 70-talet hade han fixat en och annan emulatorslinga som kunde "bomba" ett dansgolv och ur detta, mixat med diverse stön av en donna som hette Summer i "artistnamnsefternamn", fått till en och annan storsäljare. Tillsammans med Harold Faltermeyer och Keith Forsey var dessa hjärntrusten bakom Donna Summers sound. Ett bra exempel är detta från 1979: Sunset People.
Men åter till ämnet; det var Moroder och Forsey som 1978 stod bakom denna space disco-hit.
Dee D. Jackson Automatic lover
...som gick in som "Veckans Smash Hit" i Poporamas Heta högen torsdagen den 22 juni 1978. Frågan är om inte det var SVT som lånade ut Manicklas från Lattjobolaget Pling och plång Show och gjorde denna oförglömliga video möjlig att spela in...?
Slutligen tillbaka till the French connection. Det finns alltså en gammal fransk tradition som Daft Punk fört vidare, därom råder egentligen inget större tvivel - det är 20 år mellan Magic Fly och Around The World. Återigen, det är en liten planet.
Plastic Bertrand Tout petit la planète
...gick in i Poporamas Heta högen den den 22 februari 1979 och var med i två ytterligare omgångar.
Liten planet, ja ... åtminstone i den franskspråkiga sfären av denna kallad Tellus. Med ovanstående klipp ringande i öronen (ögonen) så är det dags att lyssna på nästa...
Space Magic Fly
...gick in i Poporamas Heta högen den 22 september 1977, fick vara med i fem veckor. Gruppen frontades av Didier Marouani och Magic Fly hamnade högt på många europeiska hitlistor denna höst, till exempel tvåa i UK.
Kanske inte bara jag som upplever dem som rätt lika, Magic Fly och Tout petit la planète? Det var tack vare Space (?!) som genren Space Disco fick sitt namn: Kallt ljud, syntar och gjord främst i Paris...eller München. Ska man hårdra det hela lite så började Space Disco-eran (om man kan snacka om en sådan) med Magic Fly 1977 och började avrundadas när den belgiske punkaren Plastic Bertrand hade en hit med Tout petit la planète en bit in på 1979.
After Giorgio Moroder and Donna Summer had unleashed their "I Feel Love" in the clubs, and after "Star Wars" had proved to be an unexpected monster hit in the cinemas in the spring of 1977, dance music composers everywhere rushed out to get hold of an Arpeggiator. They could then push a button and the instrument would keep on sequencing signal-like burbling noises on any note as long as needed. Over this base, more sounds could be economically layered like a steady four-on-the-floor thump, a little melody and to top it all, a metallic Vocoder voice and a title suggesting intergalactic romance. Voilá, space disco.
Från Dance Music 101 - Space Disco
Lite kul är det att Space Disco kallades Eurodisco i England...och i USA oftast kort och gott "disco". Influenserna kom ju från början från USA, dels i form av Hi-NGR men också till stor del på grund av Star Wars (som gick upp på biograferna i slutet av 1977). Sedan ett tag fanns ju även populära TV-serier som Star Trek och Månbas Alpha, ej att förglömma. Och när man tänker på det så fanns det också i Frankrike sedan länge flera tecknade science fiction-serier, exempelvis Barbarella och Linda och Valentin. Ännu en källa till inspiration...
Space Disco sounded very close to the USA's Hi-NRG disco. The differences between them was artistic, with much less use of vocals, and the fact that Space Disco wasn't sexually oriented. It was more of a sci-fi thing, the "dancefloor soundtrack of the space age".
Om man sa att fransk Space Disco hade gjort sitt i samma veva som man bytte decenium till 80-talet, så kan man inte helt undgå stjärnklara influenser i denna engelska klassiker som spelades in 1980: Visage Fade to Grey.
Säga vad man vill, när det gäller Space Disco - eller som de själva antagligen refererade det till då; "simply disco" - man klarade i UK inte av att göra det något vidare bra: Hot Gossip and Sarah Brightman I Lost My Heart to a Starship Trooper.
Lite tyskt också: Kung av Musicland Studios i München var Hansjörg Moroder - a. k. a. Giorgio Moroder . Redan i mitten av 70-talet hade han fixat en och annan emulatorslinga som kunde "bomba" ett dansgolv och ur detta, mixat med diverse stön av en donna som hette Summer i "artistnamnsefternamn", fått till en och annan storsäljare. Tillsammans med Harold Faltermeyer och Keith Forsey var dessa hjärntrusten bakom Donna Summers sound. Ett bra exempel är detta från 1979: Sunset People.
Men åter till ämnet; det var Moroder och Forsey som 1978 stod bakom denna space disco-hit.
Dee D. Jackson Automatic lover
...som gick in som "Veckans Smash Hit" i Poporamas Heta högen torsdagen den 22 juni 1978. Frågan är om inte det var SVT som lånade ut Manicklas från Lattjobolaget Pling och plång Show och gjorde denna oförglömliga video möjlig att spela in...?
Slutligen tillbaka till the French connection. Det finns alltså en gammal fransk tradition som Daft Punk fört vidare, därom råder egentligen inget större tvivel - det är 20 år mellan Magic Fly och Around The World. Återigen, det är en liten planet.
