Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Så är denna helgen över. Det sa bara pang, man han inte blinka. Har jag fått sova något? Nä, inte något nämnvärt, kanske sex timmar (?). Så därför locka bingen redan nu mer än vanligt denna tiden på dygnet...nu så här på måndagen!

Tidigt på fredagskvällen kom Jakob från Stockholm. Enligt honom var det tio år sedan han var här i stan sist. Gick och mötte honom i bland alla deltagare och åskådare av stadsloppet. Sen blev det skvaller och uppdateringar hemma, samtidigt som det började knacka på folk och ringas med en ovanligt hög frekvens.

Sedermera hamnade Jakob och jag på stadens "vattenhål". Ambitionen var åtminstone för min del att hålla nere ölandet, detta för jag hade en early start på lördagen. Jag tror att jag lyckades rätt skapligt med det, det var nästan svårt att somna sen för man hade skrattat en hel del.

Lördagsmorgonen hälsade en med strålande solsken, jag klev upp redan halvsju. Med tanke på kvällen innan var att detta egentligen måste var ett lättare vansinne - men måste man så måste man: Västerås hägrade. Lämnade Jakob åt sitt öde över dagen - han satt inte på den så kallade "pottkanten" för det, tvärtom - och Ben och jag drog i väg till Jönköping för att med Nils flyga till Hässlö.

  "Gyldne morgon, gyldne morgon..."

Det gick rätt snabbt i medvinden upp - 200 knop och vi gick inte heller speciellt högt. Tog 40-45 minuter och vi landade tio minuter innan Hässlö "stängde insläppet".

En fika hos Hässlö flygförening, antagligen det svagaste kaffet jag smakat på år och dagar, sen började man strosa runt. Ganska omgående hittade norske Trygve oss (Han berättade om sitt besök 1991 hos en viss Mr Edwards i Big Spring i Texas, jag är ordentligt avis. Läs mer i inlägget "It's about time -4" nedan).

Självklart så hejade vi på Frippe och sparkade lite däck på Mustangen.

 Star attraction - i många kameragluggar...

Bra väder och kul uppvisningar. Min självklara favorit, förutom Mustangen förstås, var tregruppen med Vampire. Alla snackar om hur nära Pitts "Python" S12 var att krascha ("den där sista onödiga rollen på alldeles för låg höjd"), men jag såg inte detta. Kanske skönast så.

Inne i CVV-hangaren, som numera är flygmuseum, fanns det fika och en del kul grejer att titta på. Till exempel en lätt "mösig" Jagga E-type stående bredvid den tvåsitsiga Huntern (samma ägare). Men även studerades Viggar och Drakar...

 Märkning från Paris-mässan 1969!

Titta här - denna specialmärkning gjordes till 1969 års Paris-utställning. Förutom på denna Viggennos - som tillhör prototyp nummer 6 ("Viktor 56", som då hade utställningsnumer 752) - så har jag sett bilder på en J 35F Draken med motsvarande märkning från samma tillfälle. Kort sagt; Kult!

Lite mer bilder, denna gång av den klickbara varianten:

      

      


Insittning i LNK och startade igen kvart i fyra. Nu var det motvind, självklart. Det tog en timme att flyga, kanske hade vunnit fem minuter om man sluppit vektoreras runt segelflygsektorn över Eskilstuna. Jag var tillbaka här hemma vid klockan sex. Då satt trenne gossar här och tittade på fotboll, drack öl och hade ätit pizza: Jakob, Krydden och Putte-Mangá. Snacka om "grabbjunta".

Krydden och jag träffade vår gamla avgångsklass vid sjusnåret. Trevligt att träffas (endast två stycken fattades, rätt imponerande) men käket var föga upphetsande. Sedan var det varmt att sitta där så det kändes som om man omgående vill röra på sig, få lite luft etc. Ute på hotellverandan återanslöt vi med Jakob som höll hov där med sina gamla klasskamrater Pelle och Johan (och dennes bror, också kallad Pelle). 

Efter ha imundigat "babbamat" hamnade vi här, lyssnade på Kryddens 87-mix och jag matade in Anderstorp GP '78-DVD'n  för andra kvällen på raken. Johnny knackade på klockan halvtre...eller något. Två timmar senare var "dagen" äntligen slut och man tvärdog ner i sängen. Så, det var det hela i korta drag - och här sitter jag med en hel del att panta...

Vi avslutade vår egna grabb-rendez-vous med en fika igår. Kryddens äldste son Cesar (snart 9 år) var tuffast av oss alla. Vi gubbar var allt annat än tuffa...

 Tuffaste killen av oss alla; Cesar.

Idag är det 20 år sedan Mathias Rust landade på Röda Torget, detta med en Cessna F172P, D-ECJB (2087). Det var för övrigt samma dag som jag fyllde 19...


Currently Spinning:

Från Kryddens bland-CD...

Blow Monkeys  It doesn't have to be this way

Level 42  Running in the family

Johnny Hates Jazz   Shattered Dreams

Terence Trent D'arby   Wishing Well

Robbie Nevil   C'est La Vie