Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

En helt okej vinterflygning

Publicerad 2006-03-07 20:26:15 i Propulärkultur,

En helt okej tisdageftermiddag. Fantastisk vinterdag med stark sol som sken från en knallblå himmel. Även om jag ärligt talat är rätt trött på vintern vid det här laget. Temperaturen släpar sig upp till knappa fyra, fem minus mitt på dagen. Så det behövdes lite ljusterapi av det mer rejäla slaget: Lite flygning.

lnk

Niklas Kalle/November Kilo/Novemberkilot/Ellen Key - kärt barn..  hade stått  på sin plats i hangaren på Axamo i nio dagar. Det var helt rätt tid att lufta henne. Flygplan är nämligen likt båtar en hon. Det var lite tricksande innan Nils och jag kom i luften. Först, hangardörrarna var in need of some heavy de-icing. Men med lite improvisation med hjälp av tillhyggen som inte alls var avsedda för ändamålet slog jag bort isen och vi kunde få ut henne.

Sedan, taxa ut ifrån exilen vid hangaren dit man rätt sumariskt hade skottat fram en smal taxiväg omgärdad med oroväckande höga snövallar. Det finns en anledning till att man använder snöslunga på flygplatser: Snövallarna blir stenhårda och isiga, inget man vill drämma in i med ett flygplan. Därför började jag med att hacka lite på ett isberg eller två för att bereda väg för henne. Därefter taxning under försiktighet, lite nära några gånger - främst för det så kallade pitotröret som sticker ner i en böj mitt under  vingen. I det vill man verkligen inte ha snö - eller något annat heller för den delen - då givaren till hastighetsmätaren sitter däri. Jag gick framför och kollade. Annars ska man vara väldigt försiktig med liknande strövtåg om underlaget känns halt. Att få stopp på ett flygplan med propellern igång när det är halt kan vara svårt - och slinter man då....

Väl framme på "rätt" sida av flygplatsen, alltså där snöröjningen har prioritet, lyfte en polishelikopter framför oss efter ett kort fuel stop. Då visste vi inte om att rånet på Landvetter hade skett cirka tio minuter innan och Polis 949 fick av tornet klart direkt ut mot väster.

Själva kom vi i luften klockan 13.16 (loc) och lullade iväg på 2 000 fot österut. Det var lite småskumpigt på den höjden men vi skulle inte långt, så varför högre? Jag noterade att det ligger is på Vättern, det har även nu även dubelt bekräftat när nu jag sett det ifrån luften. Då kan man också säga att det är vinter - redi' vinter. Det sägs att Vättern lägger sig var sjunde år - 2005/06 är då tydligen ett sånt år. På andra sjöar österut kunde man se en och annan go' gubbe som satt och pimplade. Airheads som vi är ville vi genast ha en liten go' gul Piper Cub med skidor för att flyga omkring och landa på isarna för att just pimpla. Och Gösta von Porat Memorial Fly in kom på naturligtvis på tal vid passagen av Södra Vixen och Ullinge. Med det rådande vädret hade den kommande helgen varit helt perfekt för ett dylikt arrangemang, om det funnits.

Sedan kom ju den gamla idéen om en Antonov An-2 inredd med bastu upp igen (Tanken på detta är egentligen värd en egen bloggning och jag får ta tag i det så småningom.). Det hade varit perfekt så här års att ha denna - väldens största enmotoriga dubbeldäckare som använts till ....allt - i ett exemplar som den flygande bastun och besökt olika vinter fly in på sjöisar samt H50P-kurser hos trötta flygklubbar.

Vi gjorde en ögla över den trötta flygklubben i Eksjö. Fortsatte sedan västerut igen. Sjön sög, eller man var rätt sugen på lunch. 13.45 sattes hjulen på JKG/ESGJ bana 19 igen. Det gick rätt snabbt att förpassa henne in i hangaren igen, åtminstone om man jämför hur det var att komma ut.

Som sagt, sjön sög (eller var det lufthavet?) - en mer än helt okej spansk fiskgratäng inmundigades därefter på utsikten i flygplatsterminalen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lazerjesus

Les Aventures de lazer du Jesus

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela