Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Förra veckan var det mycket uppståndelse runt EF-miljardären Bertil Hult och hans Bermudaregistrerade bizjetar. Om det kan man tycka mycket och olika, men faktum är att de verksamma i flygbranschen inte upplever detta som speciellt konstigt.

Förutom kostnader och certifieringsproblematik med mera, så finns även en möjlighet att vara lite mer inkognito via "utflaggning". Främst gäller det nog det amerikanska registret och USA:s trustlagar. Där försvinner man rätt lätt, i vissa truster finns det hundratals flygplan. Snacka om "målvakter", men absolut inte ovanligt. Hur många N-registrerade flygplan finns bara i Europa på en permanent basis? Tusentals.

Sedan finns det exempel på tvärtom - när man vill synas. Ett väldigt osvenskt beteende, men för cirka 25 år sedan noterade man gärna en viss dalmas som jobbade från Amsterdam, dit han flyttat i mitten av 80-talet...


Falcon 50 PH-LEM, med ett stort M på fenan. LEM står för Lars-Erik Magnusson. I februari 1990 inregistrerades denna bizjet i Nederländerna med hans bolag Larmag Investments BV, Amsterdam, som ägare. PH-LEM behölls till sommaren 1992 då flygplanet såldes till USA.

Ersättaren anlände till Amsterdam/Schiphol den 9 augusti samma år...


Boeing 727-046 VR-CLM, från början tillverkad 1967 för Japan Airlines, blev nu - som det stod på fenan - Lars-Erik Magnusson's Business Tool No.1! VR-Cxx indikerar att denna B.727 var inregistrerad på Caymanöarna (sedan har systemet ändrats till VP-Cxx) och LM får ni försöka räkna ut själva. På nosen stod det The Viking Eagle...


 
Magnusson hade byggt upp ett omfattande fastighetsbestånd i Nederländerna under 80-talet och kom 1994 bli involverad i Fermenta. Larmag hade siktet inställt på Ryssland, främst Kaukasus och oljebranschen. Tanken var helt enkelt (?) att via ett uppköp av Fermenta ta sig in på oljemarknaden. Men av detta projekt blev det bara "pannkaka", och medförde en hel del badwill för Magnusson. Från en artikel från 2006:

Den bilden fick allvarliga sprickor efter Magnussons försök att gå in i oljebranschen. Med bland annat Wallenbergarnas Investor som partner hade han köpt in sig i ett oljefält i Turkmenistan med pengar han tjänat på fastigheter i USA.
 
 

Vinsterna var potentiellt stora, men det var även riskerna. Lars-Erik Magnusson hotades av maffian med att hans flygplan skulle ”utsättas för ett attentat” om de inte fick betalt. Det fick de inte.

VR-CLM kom att användas av Magnusson i nästan fyra år. Som operatör angavs Magnair - se t ex här.

 

VP-BLD kom att bli stående på Luton, dit flygplanet anlände den 30 november 2001. Tydligen tekniska problem - Jetstar är en inte helt okomplicerad konstruktion, vars bäst före datum vid det här laget nog egentligen var passerat. Till slut kom VP-BLD att ferras Luton - Toulouse den 12 september 2002, vilket blev dess sista flygning. Här kom Magnussons Jetstar så småningom att skrotas.

Det här är vad jag känner till om Lars-Erik Magnussons olika flygplan. Vet någon därute mer så får denna mer än gärna kommentera.